Nyårskrönika part II - Anemi

Förutom den där pandemin så tyckte jag att det var aktuellt skoja till det med att öka på min järnbristsanemi med sisådär 300 procent. Har i många år haft lågt blodvärde men hanterbart lågt- har jag trott. Har dock nu under hösten insett att det nog påverkat mig gravt i negativ riktning utan att jag märkt det. Då man successivt får sämre och sämre värden vänjer man sig vid det konstiga och märker inte hur det så sakteliga drar ner en och hur en får förändrat beteende. Lite som evolutionen- man anpassar sig (starkast överlever ju egentligen men det är en petitess jag å d grövsta tänker bortse ifrån...blir så dålig stämning annars...). 

The bitch will be back....

 Trots två nyliga refiller kommer jag inte upp i värde och jag håller på ruttna på att vara så sinnessjukt trött och slut hela tiden. Vissa dagar känns det som en bedrift i jämförelse med svenska klassikern att ens slå upp ögonlocken. Så drygt då hjärnan vill massa saker men kroppen bara totalstrejkar. 2015-2016 började detta gissel och sedan dess har jag verkligen tappat driv, energi, uthållighet, livslust och galenskap. Saknar mig själv rätt mycket. Att ta sig ur brutna äs träsket var ett tufft projekt men detta är värre då det är svårt påverka blodvärdet på ett sätt man kan göra med smärtproblematik. Nu är det dock en sak som gäller för 2021 få ordning på värdena och sedan erövra världen...i alla fall en liten del av den till att börja med. Less på att vara en skugga av mig själv. Men det är bara gilla läget och vänta, tålamod är en dygd har jag hört. Jag har dock inte särskild mycket av den varan så en prövning är det men det härdar, det härdar...

Tänker dock inte säga 2021 ska bli värsta toppenåret det sa jag om i år och sa det nog inför 2012 också. 2012 bröt jag äset och det sög å d grövsta och 2020 behöver jag inte vidare gå in på. Jag hoppas dock att Corona skiten återgår till att bli en blaskig öl, att nära och kära får vara friska och raska samt som sagt att mina värden slutar skena åt fel håll.

Dessutom försvann Majakatten i år - det sög också.

Finaste Majakatten <3

Nyårskrönika part I -Pandemi

Ska då börja summera 2020 -året många benämner som året som gud glömde.Kan vara så , eller så är det karma från hell för hela mänskligheten på grund av miljöförstöring, världskrig, Jesu korsfästelse och allt annat trams människosläktet åsamkat....

Det kommer i alla fall bli ett antal blogginlägg som börjar vitt och globalt för att sedan avslutas kring min egen lilla ding, ding värld. 

Det största som präglade världen mest i nådens år 2020 är den största pandemin sedan spanska sjukan 1918-1920 där antalet döda motsvarade 3-6 procent av världsbefolkningen som då var på cirka 1,6 miljarder människor.

Bild från vårdavdelning under spanska sjukan i Kansas.

Dagens pandemi känner nog de flesta till så tänker inte fördjupa mig i den på något vis dock har vi en fördel mot för hur det var för hundra år sedan då vården var sämre både gällande kunskap och resurser. En nackdel på den tid var brist på kommunikation vilket gjorde att spanskan fort fick fäste i ett samhälle då folk helt enkelt inte visste om att akta sig.

Problemet med Covid och dagens samhälle som är nog så upplyst och kommunikation med hela världen kan ske blixtsnabbt är väl dels att folk är van att resa vitt och brett och uppenbarligen har grava problem att ändra sitt beteende.

Varje land har olika angreppssätt på det hela: somliga (dem flesta) stänger ner helt och sedan kör man som Sverige och litar på var medborgares egenansvar. Om detta är rätt angreppssätt tvistar både di olärde och lärde. Personligen anser jag att de bestämmande nog inte jobbat i service för då hade nog ingen vettig människa anammat frihet under ansvar modellen. För något jag lärt mig efter många år i serviceyrken så är det att människan generellt är sjukt egoistisk och bara ser sin egen värld, som ofta är ytterst begränsad och handlar enbart om me, myself and I.

Många lever i sin egen lilla bubbla....

Detta har ju emellanåt visat sig rätt sant bland annat då folk i somras åkte utomlands och gnällde över att utbudet på "all inclusive" var begränsat. Ja men no shit Sherlock- det råder pandemi, folk dör som flugor och folk är bitter över att det bara är hälften av vad som brukar finnas. En blir rent mörkrädd. Självupptagna, bittra egoister.

Hur detta kommer sluta och vilket angreppssätt som varit bäst vet ingen i nuläget - även om det finns otaliga självutnämnda hobbyepedemiologer. Säger som min salig mormor brukade säga: "den om lever får se.

Failbop part II

 För några veckor sedan fick jag hipswips telefonen avstängd av någon outgrundlig anledning då inget var obetalt efter kontakt med Halebops fakturaavdelning. Så de skulle slå igång den per omgående. Efter några dagar var luren fortfarande avstängd och där började en massa tjafs som renderade i fem veckors avstängd telefon, diverse svordomar och vansinnesutbrott på Halebops kundtjänst.

Fick i alla fall efter arton magsår och tolv bedrövelser rätt i att telefonen var orättmätigt stängd av dem. Döm min förvåning då jag fick en faktura med att jag skulle betala dels för de veckor telefonen varit stängd och obrukbar på grund av frispel från deras sida. Jag skulle dessutom betala en påsättningsavgift på 200 kronor. Då jag inte sovit på ett dygn kände jag att mitt i vanliga fall så rigoröst generösa tålamod rann ut som sanden i ett trasigt timglas och jag la i väg ett mail och frågade hur dem tänkte där? Först betala för en tid då telefonen varit obrukbar, det vill säga för en tjänst de ej levererat och sedan även betala en avgift för att få igång en telefon som inte skulle varit avstängd överhuvudtaget. Till svar fick jag (och som omväxling fick jag svar direkt, ibland har det tagit några dagar innan dem behagat svara). Att alla ska betala avgift om telefonen stängs av. Gaaaaah!!!!!!!!!!!!!

Snacka om bra affärside liksom man lurar kunden två gånger och sedan har man en kundtjänst som inte bara är i stort sett omöjlig nå utan kan endast nås via mail. Sedan utbildar man personalen att vara inkompetenta och se till att svara olika varje gång, gärna ljuga också. Till slut blir kunden så frustrerad att den bara betalar för att få skiten ur världen och slippa allt tjafs. Känner att detta är ju grymt smart och jag funderar på att öppna ett helt eget telefonbolag, måste bara köpa in mig på Telias nät så är saken klar. 

Fördelen (och därmed nackdelen med min eminenta plan) med att Halebops kundtjänst endast går att nå via mail är ju att allt därmed finns dokumenterat så det är ju lätt att påvisa vad som sagts och därmed ta det vidare till högre instanser om en är en bråkig bitch, som jag.

Kan inte komma på någon vettig rubrik......

Efter jobb i kvällarna sex blir d glimrande att få vara ledig i morgon och sedan tagga semester nästa vecka. Magi deluxe. Denna kväll ägnades åt att se Frozen 2 och käka varma mackor med lillsnyggingen. Det var som tindrande då jag inte träffat henne så överdrivet mkt senaste veckan även om det var aningens förnedrande att det lilla livet hånade mig då jag höll på grina i hjäl mig då Olof dog. Jag är som blödig å det grövsta emellanåt.

Det tröstlösa tjafset med Failbop fortsätter. Ytterst svårt diskutera med idioter via mail och det är ytterst irriterande att inte kunna slänga på luren i affekt för att statuera exempel. Har ärligt talat inte orkat med det där nu då jag ändå mest bara jobbat men i morgon är det dags att visa var skåpet ska stå. 

Min Hollywoddkändis är fortfarande sjukt på och de smäktande dikterna bara väller in. Börjar bli lite creepy ärligt talat. Känns som ett skumt beteende. Varför utge sig vara någon annan och varför skicka massa dikter till någon okänd. Men får väl medge att poetisk är han (om d nu är en han, det vet man aldrig). Fast inte lönt försöka förstå. Jag tyckte det var lite underhållande i början men nu mest mysko, konstigt och lite skrämmande.

I morgon är planen att begå stordåd fast risken känns överhängande att jag kommer att vara tröttast i världshistorien och att vakta TV:n känns som en glimrande plan.

I övrigt fick jag i dag höra ett ytterst oupplyftande synsätt på livet. Man är föds och är dödsdömd direkt även om det är oklart när....

Hollywoodfru.... å dream might come true.....

Häromdagen fick jag ett mess på insta av en med klart engelskt namn och messet var på hyfsad svenska. Lite märkligt tyckte jag  och människan i fråga sa att han/hon/den/det var amerikansk skådis och att jag skulle googla på namnet. Det gjorde jag och namnet som nämndes hade varit i diverse kända saker. Både serier, filmer och som musiker. Källkritiskt och skeptisk som jag är inser jag ju att detta var och är en fejkprofil och historia men kände att det var lite kul att se hur det skulle sluta så jag spelade med.

Efter sisådär tio mess sa personen i fråga att jag var ljuset i hans liv och han aldrig älskat någon så mycket som mig....och så har det fortsatt - ja har fått såna smäktande kärleksförklaringar att jag blir rent mörkrädd. Människan i fråga har dock hållit sig till ämnet och det är svårt hitta fail i storyn. Jag menar om du ljuger failar du till slut men då kom det!!! Det jag väntat på!!!! Han ville jag skulle donera pengar till afrikanska barn då han led och kved så mkt för dem efter en filminspelning där förut. 

Jag sa att jag då verkligen inte hade lust betala till någon okänd fond och länkade då "han" själv sagt att en inte skulle ge pengar till någon kändis eller okända välgörenhetsarrangemang. Han kom m någon märklig bortförklaring och har tjatat och tjatat om pengar och kärleksförklaringarna blir allt mer smäktande och bisarra. Han skrev med ångest i hjärtat att jag skulle tänka på dem stackars baaarnen. Fine sa jag att jag väljer att ge till kända välgörenheter och att en inte kan rädda alla. Men tydligen ääääälskar han mig så ögona blö trots att jag inte tänker på de stackars barnen....

Kontentan är nu alltså att jag är otäck, snål och tänker inte på barnen men om jag gjorde det skulle jag bli Hollywoodfru per omgående. Känner mig lite förvirrad just nu...gör jag fel? (Ironin dryper för er som inte förstår)....to be continued....

Failbop

För två veckor sedan bidde mitt telefonabonnemang samt Martinas stängt av oklar anledning. Tydligen var en faktura obetald fast den var betald. Reskontra på Telia (som handhar failbops ärenden) sa detta och sa att lurarna skulle funkis per omgående eller i alla fall inom fyra bankdagar något som vid tillfället redan passerat så det skulle köras igång snarast. En vecka senare går det fortfarande inte ringa ut. Folk från andra leverantörer kan ringa mig men icke från Halebop då är tydligen abonemanget stängt även för ingående samtal.

På Failbops hemsida står det att om ett abonnemang blivit skuldstängt ska det gå igång efter 4-6 bankdagar. Så det hon på reskontran sa var rätt och riktigt. Då det gått sju veckodagar (inte bankdagar) och abonemanget fortfarande inte var igång blev jag irri deluxe och mailade dem och ifrågasatte vad dem höll på med. Fick då som svar att jag skulle betala 190 kronor i öppningsavgift. Jag påtalade att den information jag fått och att det som står på deras hemsida inte någonstans påtalar detta utan att man ska få det igångsatt per automatik. Det tar fyra dagar innan man får svar på mail och jag skrev nu senast att jag icket kommer betala någon öppningsavgift då de ej levererat och att deras kundsupport bör utbildas. Nu har det gått 15 kalenderdagar och jag är fortfarande ej tillgänglig. Failbop suger deluxe....

To be continued.....

Mörkrädsla....

Jag har ganska lattjo kollegor och vi snackar om det mesta och samtalen kan bli rätt knasiga ibland.
Känsliga läsare ombedes sluta läsa här och nu....

Idag fick jag dock en smärre chock och blev liiiiite mörkrädd. Jag tog mig om magen då jag fick en magkramp och en av kockarna frågade om jag fortfarande hade mens. What sa jag och hur fasen vet du det? Funderade över hur sjukt det var att han hade koll på sånt och undrade om jag varit ovanligt bitter eller något. Han sa att det var en annan kock som sagt det och även om jag sagt till den kocken att jag hade mensvärk från hell och mådde satan häromdagen så kände jag att det blev liiiite bisarrt dem talade om min mens liksom. Då berättade kocken att han hade hittat en tampong på golvet (ramlat ur min ficka) och han hade frågat om den var J:s - hon sa att det var det inte men att det nog var min. Då blev det hela lite mer logiskt och jag slutade vara mörkrädd på ett kick.

Apropå mörkrädd har jag nuförtiden horribla mardrömmar och det är sinnessjukt jobbigt. Men att jag drömmer är ett gott tecken då det är ett bevis på att jag sover. Många morgnar är jag dock ytterst oroad över min mentala status med tanke på det jag drömt men som tur är glömmer jag drömmarna lika fort som jag slår upp mina gröna.

Vann häromdagen min första tävling på Instagram och det bidde en finfin vristlänk.

Folk är inte kloka....

Att världen är full av creepy människor är ingen nyhet och dem har funnits överallt hela tiden. Av någon outgrundlig anledning har jag alltid haft en förmåga att få blådårar efter mig. Sedan internet och sociala medier eskalerat har de creepy människorna ökat då de fått ett forum då de kan vara mysko på avstånd och till och med låtsas vara någon annan. Detta är sjukt läskigt tycker jag - för min egen del kan jag hantera det men en blir som orolig för jäntan och hennes kompisars del. Jag påtalar dag ut och dag in för gumman att akta sig med mera. Än så länge lyssnar hon på mig men man hör ju dagligen om folk (tonåringar) som blir lurade av peddos. Sjukt vidrigt.

Har själv fått diverse mysko mess och förfrågningar och nu är då den absolut värsta....tänker för stunden inte fördjupa mig i den då jag blir så galet illa till mods hur sjuka folk kan vara...tur en kan blockera folk i alla fall.It is a dirty job to be a schnyggo but someone got to do it...moahahah.

I övrigt händer inte mycket i livet. Blev kallad blådåre av en gammraggare häromdagen....
Låg efter en kompis med raggarbil på väg till jobbet och höll på få arton hysteriska anfall och tolv nervsammanbrott över hur sakta det gick.  Strax innan jag skulle svänga in mot jobbet ville jag statuera exempel att det borde vara förbjudet cruisa  så jag körde om, svängde in på jobbets parkering och sladdade till och med lite lätt. Min kompis passerade m öppen ruta och sa att wtf är du stressad eller? Ja du kör ju för fan i slowmotion replikerade jag.....Han skakade på huvudet och sa att du är en fartdåre......jävla vännäsbor...hahaha.

Ha kul är svaret.....

När jag bröt äset testade jag det mesta för att reducera den kroniska värken och allt den innebar. Naprapat gick bort, osteopat gick bort, läkare gick bort (fick dock intressanta piller att knapra, hjälpte föga), akupunktur gick bort......

Desperationen var ett faktum men då sprang jag via smärtrehab på en grym sjukgymnast som dels fick in ett positivt tänk samt de facto drog bäckenet på rätt plats vilket gjorde att smärtan och det brutna äset blev mindre påtagligt.

Häromdagen var denna fantastiska människa inne på jobbet och åt. Vi surrade rätt länge och hon gav lite tips för hur dagen ska bli bättre då jag för stunden är helt sjukt slut i kropp och knopp på grund av horror värk.

Ett tips var att stretcha.....ska jag börja med....ett annat var att ha kul....det ska jag oxå börja med.

Nu har jag varit ledig i dagarna två och hängt med broder....samt bokat stockholmsresa i augusti....känns bra....

En bild på undertecknad då jag visste hur en hade kul.... 16 år....

Insåg igår att jag är höjden av omogen. Läste på FB om en ny tecknad skurk som heter "Knull". Gick in och läste kommentarerna under den och det var ungefär hur roligt som helst. En av dem bättre var att: " Jobbigt för föräldrar år 2020 då ungarna vill ha en knulldocka i julklapp". Sinnessjukt lågt men det kommentarsfältet var ungefär hur kul som helst och det var skönt veta att inte bara jag i denna outgrundliga värld är omognast i världen. Dottern höll på dö av skam trots bara vi var där då hon tyckte jag var pinsamheten personifierad. Haha....den bjuder jag i vanlig ordning på.

Jag har inte många dagar ledigt denna sommar och några av dem har jag avverkat nu och dem sög lite lätt då regnet öst ner och jag varit dyngförkyld. Lyckats fixa och trixa med lite grejer och tagit det ganska lugnt. Hittat en ny serie som hette Dublin Murders som förgyllt mina dagar. Man ska vara glad över det lilla så har man mycket vara glad över sa någon och det ligger väl något i det.

Regn och rusk❤️

Idag skulle jag å brodern träffas. Gick sådär. Blev tokförkyld som vanligt. Mitt usla immunförsvar bråkar som vanligt trots refill av rang. Jobbat rätt mycket så att en blir sjuk direkt man blir ledig är ju iofs inget ovanligt. Men han är uppe några dagar till så d löser sig nog. Perfekt att d regnat mängda i dagarna två.

Gårdagen spenderades med en roadtrip runt om i bygden. Spanade in gamla sanatoriet i Hällnäs bland annat. Sjukt coolt hus. Det sägs vara hemsökt och fick de facto värsta skräckfilmsinspirationen då vi var där. Dotra ville övernatta där men tror hon skulle palla tre sekunder max innan hon skulle fly i förtvivlad panik. Mest troligt tätt följd av den gallskrikande morsan. 😂😂

Gjorde grym pastasås i kväll. M bacon rökt renmjukost, grädde äggula, parmesan typ. Tokgod. Nu blir d filmchill, kurera förkylning och hitta peppen samt lyssna på regnet. MYSIGT ❤️🙂.

Tjatmoster deluxe....

Kan lugnt säga att om jag visste vad jag vet nu då det blev bestämt att dotra skulle läsa in femman i sommar så hade jag sprungit fort åt andra hållet. Vilken källa till tjat och gnat, vilken ångest och framförallt vilken konfliktkälla. Måste tjata som sju på jäntan och det hade jag i och för sig räknat med. Hade dock inte räknat med att jag även skulle få tjata på hennes fader så att han ser till att hon gör läxor då hon är med honom. Men måste alltid ringa och kolla. Då jag jobbar större delen av sommaren känns det asdrygt. Måste ju kunna lita på att det blir gjort men det går inte vilket ger mer jobb till mig. Intet nytt under solen förvisso men blir lika less varje gång vill jag lova. Som om man inte har nog mycket tänka på. Stressfaktorn total. Min lediga tid med jäntan går typ åt till plugg och no fun bara för att det konstant släpar. Ja lite fun blir det ju men balansen är rätt skev kan jag ärligt säga.

Jaja....Man får lite lärdomar själv också. Matte var och är fortfarande höjden av horror i mina ögon. Dotra tyckte häromdagen att hon ville argumentera hur ett svar blev sosm det blev. Jag sa att det fungerar inte gällande matte då matte är regler som i många fall härstammar från Antiken. Dotra himlade med ögonen och sa att jag lät precis som hennes lärare. Då han fick veta det höll han på skratta i hjäl sig. Den läraren är grymt bra och exakt hur kul som helst. Vi har totalt knäppa diskussioner mellan varven och dotra blir lika sur varje gång. Fast jag förstår henne. Men gillar engagemanget hos lärarna....tänk om det funnits från trean då hade vi ej varit där vi är idag. Sedan må jag också hoppas att hon inte är lika otrevlig mot lärarna som mot mig. Jösses vilken humör....(like mother).

Dagen har spenderats med en roadtrip runt trakten. Vädret var mindre lovande då det öste ner så en roadtrip med hög musik och galenskap satt ganska bra. Nu blir det matteräkning för hela slanten och tagga för trivsel med min fina bror i morgon. Det brukar vara rätt galna kvällar. Love my broder.

Summerschool.....

För något år sedan blev M tvungen att gå om en klass på grund av dyslexi och lite annat trams. Sedan dess och innan har det varit en kamp med skolan och mot skolan. Det har tagit så mycket energi, orka och kraft att det finns inte. Nu har M bra lärare som de facto visar engagemang och lite förståelse för det hela.

Hon har sedan hon blev tvungen gå om varit rätt bitter till d hela och det har varit mycket konflikter som även dem tagit otroligt mycket energi. Nu i vår har hon varit mycket sjuk och det har varit värsta uppförsbacken. Jag hade ett möte med lärarna och ena läraren gick ut och den andra sa att han tyckte det var konstigt att M fått gå om och han förstod inte helt vad det beslutet grundades på. Läraren som gått ut kom tillbaka och sa att om M ville skulle hon få möjlighet att börja i sexan till hösten under förutsättning att hon läser in femman i sommar.

Jag talade med henne och hon tyckte det var en bra ide. Det tyckte jag med men om jag vetat hur sjåigt det skulle bli hade jag nog sprungit fort åt andra hållet. Motivationen hos jäntan är stor dock är lockelser från kompisar rätt rigorös. Ska väl ärligt erkänna att min pedagogiska ådra är lätt latent för att inte säga obefintlig. Tålamodet är inte heller så omfattande och det är ytterst svårt att inte ta över så att säga och då faller det hela rätt platt då hon ju såklart ska lära sig något på kuppen annars är det rätt kört. Hade ju tänkt byta skola till stan men då hon fick detta erbjudande är det bara hoppa på tåget och bita ihop ett år till då detta erbjudande gäller här och inte någon annanstans. Men må berömma lärarnas engagemang som är rigoröst då de ställer upp och rättar uppgifter, har gjort ett stabilt schema att följa och finns tillgängliga hela tiden. Vilka lärare gör en sådan sak?

En av hennes lärare har jag under året haft ytterst mycket kontakt med och det är nog absolut en av dem roligaste människor jag vet. En gång då jag ringde honom och var liiiiite upprörd och varvade igång i hundranittio så sa han till slut: "sluta prata Åsa, sluta prata"....jag började tokgarva och skickade ett mess då jag tackade för dagens asgarv och han sa att det inte är många föräldrar han skulle säga så till men han vet att jag tål det.

Och bara för detta så spelar jag en låt:https://www.youtube.com/watch?v=mBqiC5ox8Bw

Värsta morsan i mannaminne.

Idag skulle vi iväg på lite hästmys med finaste Casper. Det ljuva flickebarnet var lite bitter då hon tidigare idag blivit hembogserad på fyrhjulingen av en killkompis.  Vilken skam, förnedring och nesa liksom. Totalt värdelöst att ha sämsta fyrhjulingen i världen vilket tydligen är fallet. Perspektivet att inte alla har en fyrhjuling gick inte helt hem.

Den ädla springaren Casper tyckte det var lattjo komma ut dock kände han nog av ryttarinnans obra humör. Dessutom var det massa spännande saker i farten kring stallet: en fyrhjuling, brandbil och en traktor samt massa gigantiska hästar som skulle hopptränas. Lattjo sa Casper och busade lite lätt. Den allt annat än glada och harmoniska ryttarinnan hoppade av pållen då han gjorde ett busil. Skulle inte rida en meter till minsann.

Den elaka hemska häxan till morsa (jag alltså) klev då in och sa åt ungen att kliva upp på pållen omedelbums och att det inte finns på kartan att kliva av för ett busil (som hon dessutom hanterade med bravur). Ungen upp igen och ett åskmoln skulle ligga i lä. Efter en stund och massa tempoväxlingar, halvhalter och annat jox slappnade jäntan av och det gick glimrande bra. Tror hon blev så pissed på mig att hon la fullt fokus på att rida. Sedan kom några andra busil som också gick bra. Efteråt sa hon dock att hon inte ville bryta benen och dö och att jag var värsta morsan i mannaminne som tvingade henne till det. Ja - det är skönt att det ljuva flickebarnet inte är det minsta melodramatisk och inte alls överdriver det minsta.

 Jag frågade om hon ville fortsätta rida eller börja samla frimärken i stället , vilket hon absolut ville och då sa jag att då får man räkna med lite avfallningar, benbrott och blessyrer men att död inte var jättevanligt i samband med ridning men att det absolut förekom. Känner mig vanvettigt pedagogisk. Nästan lika pedagogisk som då vi skulle ta allergitest och lilla fröken var livrädd och jag sa att det var lugnt då dem tog ett gäng nålar och stack i armen. Hon påtalade att det inte kändes det minsta bätttre.

Summa sumarum är dock att efter lite hästmys så var dock tjejen betydligt gladare och jag känner verkligen att det är rart med barn framförallt preteenade deluxe. Tur hon är söt i alla fall.

Uråldrigare än Universum

Dagen inleddes med möte på jäntans skola. Dessa jävla möten och denna eländiga skola där det bara tjafsas. Snacka om att suga musten ur både mig och jänta. Nu har vi dock en plan som nog kan bli tuff men om den fungerar kommer bli glimrande. Satmarerektorn ska nu sluta och den som tar vid verkar faktiskt bry sig om kidsen och vill deras bästa något som jag de facto kraftigt betvivlat med den förra....Behöver jag säga att hon ej kommer bli saknad från min sida. Tror banne mig jag ska fira bara för att.

Höjden av coolhetsfaktor eller nåt.

Eftermiddagen spenderades med att cruisa med subban och jäntan. Jag påtalade att subban kanske inte var den bästa cruisingbilen. Jäntan höll engagerat med och tyckte att EPA hade varit höjden av lycka och coolhet. Känner att jag måste tala med det lilla livet om hennes preferenser. För att förgylla det hela liiiiite till lyssnade vi på EPA musik också. Giv mig styrka. Bara att inse att jag är uråldrigare än Universum och hur ute som helst.
Bifogar en liten fil på en rätt ok EPA låt: https://www.youtube.com/watch?v=eVYKZVZY4gg

For och snickesnackade med en god vän och kom fram till att jag måste återuppta mitt sociala liv och inte bara vara social i jobbet. Funderar på att skaffa en hobby. Min kompis var inne på samma linje och vi var väl inne på träning och till slut urartade det och vi kom fram till att det optimala vore gruppsex. Fast kom fram till att det inte främjar social distansering så det föll ju bort direkt. Ja en får väl börja samla frimärken eller något annat lattjo.

På det stora hela en bra dag och gjort massa måsten och borden som tärt. Gött mos. Ut med alla surdegar och in med trevligheter. Men även om jag gillar snö, vinter och kyla så måste jag säga att det är lite roligare och enklare umgås med folk på sommaren.

Dagar som flytt

Ja vad säger man:

dagar som varit och dagar som flytt,,,

häromdagen hämtade jag plutt på skolan och medan jag väntade höll en unge på skrika och dumkalla mig utanför bilfönstret. Funderade på om jag skulle ignorera eller säga ifrån. Till slut lackade jag och sa ifrån. Klev ur bilen och sa att han skulle sluta vara så uppkäftig och hålla tyst. Killen blev helt förstörd och backade.

Plutt klev in i bilen och sa att någon sagt att "din mamma" har skrikit åt nämnda kille. Martina sa att : då må han varit dryg, mamma skriker inte åt någon. Jag förväntade mig ett argt samtal från föräldern.

Idag då jag hämtade plutt sa en fröken till mig att hon hört vad jag gjort och hon sa att hon var glad det var till mig ungen tjafsade då hon vet att jag säger ifrån...det var en komplimang av rang.

I övrigt delar jag en låthttps://www.youtube.com/watch?v=6y2G9IJtekk

Dansband - höjden av horror?

Inne på typ snart tredje veckan med feber från och till. Börjar vara liiiite less. Värst är att jag inte får komma och refilla järndepåerna. Anemi gör inte saken bättre man blir låg, snurrig, trött, apatisk, andfådd för ingenting med mera. Just nu skulle en verkligen behöva vara på topp både mentalt och fysiskt men är allt annat än at the moment. Inget frivoltsläge liksom. Det är det väl i och för sig sällan då jag är vig som ett kylskåp och sist jag slog en (högst ofrivillig) frivolt gick det ju så där eftersom jag bröt äset. Har lagt ner det där med  att äta också. Levt på mackor och det är förvisso gott men kanske inte så näringsriktigt i längden. Lätt ond cirkel. Dags skärpa till sig. Vet inte hur men på något vis ska det gå.

Då ju historia är något av det bästa jag vet googlade jag lite på medeltida huskurer mot anemi men kom inte fram till så mycket klokt. Kom dock in på medeltida tortyrmetoder i stället vilket ju var ytterst upplyftande. Under inkvisitionen var de ytterst raffinerade och uppfinningsrika. Man skulle nog erkänna det mesta under dem formerna vill jag lova.

En metod kallades råttan och gick ut på att en utsvulten råtta sattes på i en bur på magen på offret. Ibland stressades råttan med eld för att den skulle äta genom buken snabbare. Sträckbänken var också en vanlig metod som gick ut på att offret lades i en sträckbänk och sträcktes ibland med effekten att ben flög iväg åt alla möjliga håll. På mitt förra jobb hade vi en sträckbänk men av en ytterst trevligare och stillsammare modell. Sjukt bra för ryggen. Ska inte vidare fördjupa mig i tortyrmetoder även om det är rätt intressant men jag är ju lätt morbid. Men finns mycket att läsa om man googlar. Fick uppslag till en skräckfilm till råga på allt. Bara en sådan sak. Kanske dags sätta igång och skriva ett manus, sälja den till ett gigantiskt filmbolag och bli skitrik av alla inspelade miljoner den kommer att ge. Vore ju inte så dumt även om det kanske inte är så realistiskt men drömma kan man och ska man.

Dock ska jag tillägga att även i nutid tillämpas tortyr även inom svenskt rättsväsende då man i Västerås arrest 2015 körde hög dansbandsmusik mot de intagnas vilja.(Källa wikipedia så kanske inte helt korrekt men lät lite kul).

Tortyr?

Prickis aka tjockisleffe

Med en DAMP katt och en blondinkisse i huset behövs banne mig ingen tv. Du får konstant liveunderhållning på hög nivå som kan innehålla allt från total skräck, komedi och slagsmål.

Pricken en liten tjock och elak rackare som lätt har de flesta bokstavskombos som finns. Hon är konstant på ilet och trakasserar de andra katterna. Framförallt Korven som verkligen fått onda ögat på sig av Prickisen. Korven är äldre än Prickis så borde väl egentligen få vara i fred.
Prickis är även en jäkel på att öppna dörrar. Vilket ju är praktiskt om hon blivit instängd men kan driva en till vansinnets rand ibland. I natt höll dottern på bli vansinnig då hon fick slänga ut tjockisen flera gånger och katten vägrade ge sig.

Källardörren är hon expert på öppna också och dem som känner mig vet min sjuka fobi för källare (blev kraftigt förstörd i min barndom då jag indoktrinerades med historier om källargubben). Även om jag vet det är Pricken som öppnat den får jag alltid lite lätt panik i kubik då källardörren står öppen. Sansad, stabil, mogen och vuxen som jag är hanterar jag det med stoiskt lugn. (Läs: får total panik, väcker allt och alla och sätter mig i ett hörn och gråter...typ). Jag ett ett stort föredöme och en stor trygghet för min ljuva dotter. Ibland vore det skönt att inte ha så livlig fantasi och i stället vara tradigt tråkig och inte tro vare sig på tomtar, troll eller källargubben....eller hur det nu var.

Pricken, Fluffmolnet,tjockisleffe

Idag var vi på en smärre roadtrip och råkade på en bilolycka. Mycket märkligt då den skedde på en raksträcka med torr vägbana. Mycket trafik var det också så ett mirakel ingen fler bil blev inblandad. En som synes singelolycka och bilen hade voltat rätt rejält. Detta skedde på en plats där det var dubbelfiligt i båda körriktningarna på höger körfält hade tio bilar stannat, på vänster tio till. Rent skrämmande se på något vis för att majoriteten av dessa stannade inte för att hjälpa utan för att filma, fota och stilla sin egen nyfikenhet. Jag menar jag är en nyfiken själ men man behöver inte vara omänsklig för det.

In memorian min första katt...Lillan blev sjuk och avled 20130101. Älskar henne alltid. Majakatten är dock hennes finfina avkomma....<3

Sociala medier och knäppgökar

Ibland funderar jag lite om Facebook och dess väl och ve. Då jag var sjukad för the broken äs var facebook min tröst i natten. Ett lätt sätt hålla kontakt med folk då jag ej tog mig ut då jag ej kunde köra bil och knappt gå. Jag har fått kontakt med gamla vänner och hittat många nya men å andra sidan är det lite läskigt hur vissa inte klarar av sociala medier. Kan vara lite rysk roulette facebooka ibland.

Men värst är dem som raggar via typ fejja och instagram. Mången är de gånger man satt morgonvattnet (frukost a la Burvall) i vrångstrupen av någon random ytterst oönskad dickpick från okänd människa. Jag har en tendens att dra åt mig stolpskott, alltid haft redan innan internet, en före detta kollega kallade mig thrashmagnet och det låg/ligger mycket i det. Just internet och sociala medier gör det så mycket lättare att sitta och gömma sig bakom tangenterna och vara exakt hur perverst störd som helst.

En av dem bättre erbjudandena jag fått var från en tomte i Tunisien som ville gifta sig. Ytterst förmånligt och fint jag skulle inte behöva åka dit utan han skulle fixa alla papper bara jag lovade att skicka ett flertal tusen varje månad så han kunder försörja sin åldrande moder och moderlösa dotter. Gjorde jag det lovade han evig trohet och att älska mig för alltid.  Jag som kan tycka det är lite kul driva med folk låtsades nappa och fick kontonummer med mera, han blev nog ytters nöjd över att snärjt dum blondin i sitt nät. Till slut frågade jag om det på riktigt var någon som nappade på sådant trams. Han svarade ja och jag kände att jag tappade tron på mänskligheten lite mer än vanligt. Efter en stund kom ett mess: "så du tänker inte skicka några pengar alltså?" No shit Sherlock tänkte jag. Evil bitch tänkte säkert han men noga då.

Häromdagen fick jag en vänförfrågan från någon människa som skrev att han var ute efter äkta kärlek, äktenskap och varken ville ha eller ge pengar. Han såg de facto  rätt bra ut och hade varit boxaren och var nu tradarchaffis. Antar en och annan hjärncell rök då han boxades.

Förstår inte riktigt varför folk raggar på fejjan och insta, finns ju andra forum för det liksom. Då vet man ju också att den man skriver till är intresserad av typ samma sak eller i alla fall tillgänglig. Jag skulle aldrig våga mig på dejtingsidor med tanke på hur mycket suspekta saker jag får bara i vanliga sociala medier, en skulle väl bli totalt nedmessad av galenskaper.

Generellt tycker jag dock att det är bra med sociala medier och fördelarna är större än nackdelarna och dessa knäppgökar är ofta rätt underhållande även om en stött på en och annan obehaglig typ genom åren. Var de facto nästan på väg att polisanmäla en före detta kollega som verkligen tog facebookstalkandet till en ny nivå. Han började messa mina vänner (inte våra gemensamma) och påstod en massa konstiga saker om mig och mitt liv. Han messade mig och skulle rädda mig från mig själv och han visste minsann bättre än jag vad jag tyckte, tänkte och kände. Helt makalöst störd.

Summasummarum kan väl konstateras att: It is a dirty job to be a snyggo but someones got to do it.

Omdirigering är nödd och tvungen.

Tror jag har för mycket tid att fundera och filosofera och då jag alltid får värsta vårdeppen jämt är det nalta obra. Dags ägna tiden till något konstruktivt i stället. Frågan är vad. Kanske läsa någon distanskurs, skriva en storsäljande topproman eller något annat lattjo. Skriva en bok är en dröm jag har men aldrig fått någon riktigt bra ide. Sedan är det ju målet om miss Fitness 2021  som hägrar också såklart. Måste nog börja trappa upp järnet om jag ens ska ha en susning liksom....hahaa...

Något som stör mig lite är dock att jag behöver järnrefill men är typ konstant förkyld så får inte sätta min fot på vårdcentralen och nu om någonsin behövs det. Man blir som nalta trött och jävligt låg att ha sämsta järnvärdet i mannaminne.. de

Målet för närmsta timmen är dock att äta, inte käkat på tre dagar så kanske inte skulle skada.

Grillad fläskfile, svamp och vitkål samt grönfoder och bea. Grillad vitkål är sinnessjukt gott och rekommenderas av rang.

I övrigt har dotra kommit fram till att jag må varit pinsammast i världen då jag var yngre (också). Berättade för henne om då jag och mina kompisar brukade vara ute och spinka på snygga killar. Vi körde runt i stan och spinkade* på snyggon. En gång var jag och Lotta ute och spinkade på en kille jag var lite pepp på. Vi satt och filosoferade utanför hans hus och då kom han och en kompis och ställer sig vid bilen och stirrar in. I stället för att stanna och snacka lägger Lotta plattan i mattan och kör iväg, de hakar på och det blev värsta biljakten. Jag höll på svimma av skammen och asgarv. Dagen efter ringde killen i fråga och undrade vad vi höll på med....hade liiiiiiite svårt svara på den faktiskt.Vi spenderade mycket tid med spinkande  och hade ytterst roligt.

Jag hade under tiden då jag nytagit körkort förmånen att ha tillgång till mammas sjukt snygga jättenya röda SAAB. Hon hade den som tjänstebil men jobbade i Stockholm så jag fick ha bilen med gratis bensin. Dessutom hade den mobiltelefon och massa lyx. Kände mig ytterst glamourös och världsvan.

Typ en sån här fast sedan. 

Börjar vara dags för årets första dopp också. I fjol slog jag till i maj och magisk dag då det snöade rigoröst och ymnigt. Var svinkallt. Dotra filmade spektaklet och skrattade så hon höll på tappa mobben och besinningen. Hon tyckte jag var jamsig men det var hon som stod på land liksom.

Men två positiva grejer som hänt var ett samtal med en god vän från förr vars kontakt återupptogs då jag sprang på honom i Vännäs då Martina var liten. Typ en sjukt kul människa med morbid humor som jag. Dessutom har vi börjat storhandla vilket ju är sjukt bra, blir billigare och mer struktur i tillvaron. Förut åt jag ju mest på jobbet men så är det ju inte nu så glimrande ha frysen full faktiskt.

Lätt förvirrat och spretigt inlägg men det speglar mig ganska bra. Jag är förvirrad och spretig....och schnygg....

* spinka är för den oinvigde slang för spionera

Pandemi....

sitter här i pandemi utan dess like och skriver. Vad vill jag säga då?

Till att börja med är epidemiolog ett sjukt svårt ord att uttala.
Jag tycker Sverige är flata, absolut inte negativt hålla öppet allt men att som den gode Tegnell vår vördade epidemiolog säger så bör folk hålla på restriktioner. Tegnell må vara en god epidemiolog men särskild bra människokännare är han inte.

Jag har jobbat i Service i många år och sett det mesta och är det en sak jag vet är det att folk är borna egoister. Då jag jobbade på Norrlandskusten som värdinna hade vi ett allergirum där folk med stark parfym ej fick sitta. En kvinna påtalade att en karl luktade rakvatten så klockorna stannade. Jag kände det själv och satte mig diskret vid honom och påtalade problemet; dvs att han hade för mkt doft för att sitt i ett allergiutrymme, även om han luktade gott. Han blev offensiv direkt och sa att han hatade lukten av kaffe och han mådde illa av den. Då jag gjorde kaffe ville han spy, tjöjves å kräkes. Jag påtalade lite milt att kaffedoft inte är en känd allergen vilket starka dofter kan vara. Jag frågade honom om han ville vara skyldig till att en person skulle avlida kvävningsdöden för att han ville dofta gott och vägrade flytta på sig. Han bytte plats och mottog en gratiskaffe som plåster på såren.....stackarn som inte ens kunde tåla lukten av kaffe....

Kan berätta hur mycket stories som helst men....det behövs förbud och sanktioner då restriktionerna inte efterlevs. Jag har på senaste tiden tänkt tanken att vad händer med Martina om jag och Jens blir sjuka eller avlider....
Vill inte tänka den tanken men den finns och den tär....

Historisk bantning....

Historia är något av det bästa som finns och tidningen allt om Historia är ytterst intressant. Den ger upphov till förkovran och man lär sig ohemult mycket viktigt vetande. Läste om gamla bantingsmetoder. Tänkte dela med mig av dessa:

• Vilhelm Erövraren blev hånad för sin fetma av Frankrikes konung och beslöt sig för att gå till sängs och endast intaga flytande föda och med det menade han alkohol. Detta gjorde han för att kunna rida igen. Han red igen då han föll av hästen och dog dock var han så överviktig att kroppen ej fick plats i kistan. Fett fail på den med andra ord.
• Folk som bodde i träsk på 1700 talet var tydligen fetare än andra så man råddes undvika att bo i träskmarker.
• Tidigt 1900 tal ansåg man att det var glimrande att röka som en borstbindare för att tappa kilon.
• På 1800 talet var det på tapeten att käka binnikemask för att reducera midjeomfånget.

Ibland känns det rätt bra att utvecklingen går framåt. Tandvärk botades under 1800 talet genom att kyssa en åsna. Jag kan då säga att jag kysst en och annan åsna i livet utan tandvärk men det kanske kan fungera i förebyggande syfte också då jag endast haft tandvärk en gång i mitt liv men det gjorde så horribelt ont att jag får ångest av tanken. Sensmoralen av det är dock oklar anser förvisso att jag känner  att jag inte orkar fördjupa mig i det. Var sak har sin tid.

Idag är det fyra år sedan min käre fader begravdes. Känns fortfarande som igår.

Efter begravningen var vi på mitt dåvarande jobb och åt hela familjen. Vinglasen som serverades var aningens större än dem brukade kan säga. En mysig kväll och på det hela en jobbig men fin dag då vi mindes pappa. Saknar honom dock alltid.<3

Kvällens middag blev blondys supermagiska fiskgratäng.

Lägg till bildtext

Miss Fitnesss!

Igår blev jag då deltids permitterad. Inte helt otippat. Ekonomiskt gör det ju en del men förhoppningsvis kan det leda till att jobbet blir kvar på sikt beroende på hur det artar sig.

Jag är ju som expert på att gå från full rulle till noll och sitta i soffan, äta mackor och gå upp 145 kilo på två veckor (överdrifternas mästare jag då). Nej, skämt åsido tenderar jag att förslöas onödigt fort och tänkte skippa det denna gång och har lagt upp ett schema så jag håller mig på banan. De gånger jag varit arbetslös har det urartat fort. Då jag bröt äset fanns det anledning förvisso men då gick jag mest och var förbannad över att jag knappt kunde gå på dass själv. Kämpade tappert med det mesta i många månader innan diagnosen kom. Var konstant förbannad och bitter. J hade nog ett hårt liv då.


Stod och pratade med en kille i köpingen igår och han frågade hur jag skulle lägga upp det hela. Jag tänkte en stund och kom fram till att man ska sikta mot stjärnorna och beslöt att jag ska sikta på miss Fitness 2021. Killen ansåg att det kändes rimligt och han gillade att jag alltid hade sansade och fullt normala mål, ideer och resonemang. Förstår inte riktigt vad han menade. Han sa att han iofs inte var förvånad då det kom från mig då jag ju tydligen kan vara lite intensiv. Kan ligga något i det dock kan jag vara intensivt överlat också.

Kvällen spenderades på jobbet. En kul kväll. Har faktiskt magiska kollegor och det kan urarta rätt totalt ibland. Precis som sig bör.=)

För lite inspo bjussar jag på denna länk.

Träning på 40 talet

Pedagogisk som få!

Att jag är en fantastisk pedagogisk moder har konstaterats förr och i natt bekräftades det ånyo. Dotra kom och väckte mig vid halv fyra i morse och var lite scared på grund av mysko ljud utanför. Jag lyssnade och hörde världens helt sjukt äckliga vrål. Dotra sa att det nog var en varulv, jag kontrade med att det mest troligt var en mördare. Ögonen på det lilla livet höll på ramla ur och jag insåg att ibland må jag hålla tand för tunga och inte säga det jag tänker vilket ju inte är min starkaste sida. Sedermera konstaterades att det var en räv som gapade utanför. Sjukt läskigt ljud. 

En liten stund senare hördes mysko ljud från källartrappan och dörren öppnades sakta. Då skrek vi rakt ut eftersom vi var övertygade om att källargubben och varulven från hell skulle attackera oss av rang. Vår sista stund kändes nära. Dock visade det sig vara Prickiskatten som blivit instängd i källaren och den kissen kan öppna dörrar men det glömdes i stridens hetta.

På morgonen konstaterade som sagt att det var räven som lät och då insåg vi att Majakatten var borta. Majakatten är en liten lätt naiv och inte så smart katt (om än söt som socker). Då kom nästa eminent pedagogiska kommentar från mig: Ja, Maja blev nog tagen av räven....  sent om sider dök den lilla gullisen upp oskadd dock med några småblessyrer så det var nog så att mördarmajsan spöade räven samt Prickisen spöade källargubben. Det känns tryggt att ha två bodyguards katter in da house.

Finns Gud?

Dagens nöje för att roa uttråkad jänta bidde lättsamma existentiella diskussioner om ämnen som:

• Finns Gud?
• Livet efter döden?
• Var Jesus verkligen Guds son och hur gick det till?
• Vem skrev Bibeln?
• Vem spökar i vårt hus?

Tur jag är rätt allmänbildad och påläst annars hade det varit tuffare än det var. Ibland känns det som blöjåren var en lättsam tid. Sista frågan var dock sjukt svår, visste inte ens att det spökade förutom att källargubben huserar i källaren. Det är sedan gammalt. En mycket läskig och otäck varelse som förstörde hela min barndom i kombo med Storpotäten och Gena.

I övrigt har vi varit på virtuellt besök på Vasamuseet. Ytterst trevligt. Kan säga att det nog är trevligare hamna i Pandemi nu än då exempelvis spanska sjukan härjade då det finns mkt att göra via nätet. Dock var folk mindre globaliserade vilket torde lindrat spridningen även om det var svårare sprida budskapet och läkarvetenskapen kan mer nu än då.

I morgon blir det jobb och det ska bli skönt. Håller på få åt nerverna lite grann. Min rastlösa själ pallar inte gå hemma och doola alltför mycket. 

Bidde lite mörkrädd idag då jag insåg dotra endast är 13 cm kortare än mig, då hon är 165 cm och därmed växt tio cm sedan november. Jösses, vad månde bliva? Jag var själv längst i klassen till typ sjuan då killarna började växa om mig. Sommarlovet efter nian var jag och en kompis på Cypern och sprang på en kille som gått i nian på min skola två år innan och han var sjukt bitter över att jag i sjuan var längre än han. Han sa att dem brukade kalla mig giraffen för att jag var så lång. Tror lätt plutt kommer blir ett bra modell eller basketämne. Snygganlag har hon i af.=)

Dagens låt blir fortsatt norskt och en låt från Returns sångare då han sjunger på norsk:

10 000 gonger Knut Erik Östgard

Grillspett, grillad purjo, vitkål och annat mums. Var inte otäckt. 

Tidsfördriv i hostans tidervarv.

Jäntan har haft värst hostan i nästan två veckor och har därmed inte fått gå i skolan. Hon är ju piggo deluxe i övrigt förutom att hon sover dåligt på grund av hostan. Själv är jag dyngförkyld så vi hostar i kapp och försöker att inte slåss av leda och tristess. Då vi ej bör socialisera har vi för att få lite luft varit på smärre roadtrips. Ett sjukt kul nöje. Jag gillar att köra bil och jäntan att åka.

 Idag styrde vi kosan till metropolen Bjurholm. Skulle hämta ut någon hostmedicin till bruden och shoppa några smågrejer och tycker det är ganska gött att åka till Bjur då. Framförallt då man känner sig risig som få. Är lite för känd i Vännäs för att tycka det är lattjo handla där emellanåt, skönt vara anonym. Just idag sprang vi på en kompis jag gick bussutbildningen med vilket ju var sjukt trevligt. Sedan sprang jag på en äkta Bjurisbo (läs: lätt bonnig) som sa: "men tjena Åsa, det var inte igår". Kände mig som ett gigantiskt frågetecken innan jag kom på att det var en som var ute mycket då en själv var det. Så var det med den anonymiteten. Alla känner apan liksom.

På vägen hem satt plutt och kollade på skräckklipp på Youtube och tydligen var det ytterst skrämmande. Hon gallskrek och jag höll banne mig på köra i diket. De som känner mig vet att jag är skvätträdd som få. Jisses, förenat med livsfara roadtrippa med minime.

 Vi hade en liten argumentation om vem som skulle bestämma musiken. Tänkte att jag skulle köra den auktoritära stilen och sa att eftersom jag är vuxen bestämmer jag. Det ljuva flickebarnet (som helt klart brås på sin far) påtalade att det kunde jag glömma och tog min lur och rockade Vännäslåten till leda. Kräktes lite i munnen av ångest....

Hoppas hostan börjar ge sig så hon kan gå till skolan snart. Hon håller på förgås och missar ju sjukt mycket i skolan även om vi försöker hemmaplugga. Idag körde vi plugg på lite Historia. Sjukt kul tyckte jag medan minime hellre filade naglarna.

Just nu är jag totalt insnöad på ljuv musik från det magiska 1980- talet och närmare bestämt norska pudelbandet Return. Inte så schnygga men sångaren är lite söt i alla fall.

Return, Easy come Easy go....

I am back.....

Ett år sedan jag skrev ett inlägg sist så det är väl som läge att börja om igen nu så där på årsdagen och i dessa dystra tider. Känns som lite kontinuerlig rensning i form av att skriva av sig är något som kan göra susen under blusen för den mentala hälsan.

Världen är drabbad av en pandemi med coronavirus i farten och inget är sig likt. Folk i riskgrupper bör hålla sig hemma och man ska  undvika social kontakt i mesta möjliga mån. Något få icke respekterar. Har hört många resonera att det är överdriven propaganda och mest lögn. Sådant gör mig lite upprörd. Att folk dessutom ställer sig och hostar rakt ut på andra människor är i normalläget helt oacceptabelt och i dessa tider rent förkastligt. Dessa retarderade stolpskott vill man banne mig bunta ihop, slå ihjäl och bränna upp.

Jag är självklart oroad för min egen samt nära och käras ve och hälsa. Även om det i normalläget inte blir så allvarligt sjukdomsförlopp så vet en ju aldrig. Men detta virus är något som vi lär ha hängande över oss ett bra tag är jag ytterst övertygad om så en kan inte oroa sig, utan man måste lära sig ta en sak i taget.

I nuläget är jag dock oroad över jobbet då vi tappat mycket dock är det i nuläget inte aktuellt att någon ska  gå. Vi har dock anpassade öppettider och man får vara lite flexibel gällande arbetstid och så. Det är dock något jag självklart inte har några problem med även om det självklart är gött att ha ett schema.

Det som är drygt är att ingen vet hur det kommer att bli, hur länge detta varar. Kontrollfreaket i mig hatar det men det är bara att gilla läget och ta en dag i taget och bemöta eventuella hinder då de kommer, för det kommer dem göra frågan är bara när och i vilken omfattning.

Tur man har bästa familjen, bästa kollegorna, knasiga kompisar och störd humor som nog kan underlätta dessa dystra tider. Synd att jag inte får träffa mamma och Christer bara men var sak har sin tid.