Pedagogisk som få!

Att jag är en fantastisk pedagogisk moder har konstaterats förr och i natt bekräftades det ånyo. Dotra kom och väckte mig vid halv fyra i morse och var lite scared på grund av mysko ljud utanför. Jag lyssnade och hörde världens helt sjukt äckliga vrål. Dotra sa att det nog var en varulv, jag kontrade med att det mest troligt var en mördare. Ögonen på det lilla livet höll på ramla ur och jag insåg att ibland må jag hålla tand för tunga och inte säga det jag tänker vilket ju inte är min starkaste sida. Sedermera konstaterades att det var en räv som gapade utanför. Sjukt läskigt ljud. 

En liten stund senare hördes mysko ljud från källartrappan och dörren öppnades sakta. Då skrek vi rakt ut eftersom vi var övertygade om att källargubben och varulven från hell skulle attackera oss av rang. Vår sista stund kändes nära. Dock visade det sig vara Prickiskatten som blivit instängd i källaren och den kissen kan öppna dörrar men det glömdes i stridens hetta.

På morgonen konstaterade som sagt att det var räven som lät och då insåg vi att Majakatten var borta. Majakatten är en liten lätt naiv och inte så smart katt (om än söt som socker). Då kom nästa eminent pedagogiska kommentar från mig: Ja, Maja blev nog tagen av räven....  sent om sider dök den lilla gullisen upp oskadd dock med några småblessyrer så det var nog så att mördarmajsan spöade räven samt Prickisen spöade källargubben. Det känns tryggt att ha två bodyguards katter in da house.