Idag styrde vi kosan till metropolen Bjurholm. Skulle hämta ut någon hostmedicin till bruden och shoppa några smågrejer och tycker det är ganska gött att åka till Bjur då. Framförallt då man känner sig risig som få. Är lite för känd i Vännäs för att tycka det är lattjo handla där emellanåt, skönt vara anonym. Just idag sprang vi på en kompis jag gick bussutbildningen med vilket ju var sjukt trevligt. Sedan sprang jag på en äkta Bjurisbo (läs: lätt bonnig) som sa: "men tjena Åsa, det var inte igår". Kände mig som ett gigantiskt frågetecken innan jag kom på att det var en som var ute mycket då en själv var det. Så var det med den anonymiteten. Alla känner apan liksom.
På vägen hem satt plutt och kollade på skräckklipp på Youtube och tydligen var det ytterst skrämmande. Hon gallskrek och jag höll banne mig på köra i diket. De som känner mig vet att jag är skvätträdd som få. Jisses, förenat med livsfara roadtrippa med minime.
Vi hade en liten argumentation om vem som skulle bestämma musiken. Tänkte att jag skulle köra den auktoritära stilen och sa att eftersom jag är vuxen bestämmer jag. Det ljuva flickebarnet (som helt klart brås på sin far) påtalade att det kunde jag glömma och tog min lur och rockade Vännäslåten till leda. Kräktes lite i munnen av ångest....
Hoppas hostan börjar ge sig så hon kan gå till skolan snart. Hon håller på förgås och missar ju sjukt mycket i skolan även om vi försöker hemmaplugga. Idag körde vi plugg på lite Historia. Sjukt kul tyckte jag medan minime hellre filade naglarna.
Just nu är jag totalt insnöad på ljuv musik från det magiska 1980- talet och närmare bestämt norska pudelbandet Return. Inte så schnygga men sångaren är lite söt i alla fall.
Return, Easy come Easy go....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar