The bitch will be back.... |
Trots två nyliga refiller kommer jag inte upp i värde och jag håller på ruttna på att vara så sinnessjukt trött och slut hela tiden. Vissa dagar känns det som en bedrift i jämförelse med svenska klassikern att ens slå upp ögonlocken. Så drygt då hjärnan vill massa saker men kroppen bara totalstrejkar. 2015-2016 började detta gissel och sedan dess har jag verkligen tappat driv, energi, uthållighet, livslust och galenskap. Saknar mig själv rätt mycket. Att ta sig ur brutna äs träsket var ett tufft projekt men detta är värre då det är svårt påverka blodvärdet på ett sätt man kan göra med smärtproblematik. Nu är det dock en sak som gäller för 2021 få ordning på värdena och sedan erövra världen...i alla fall en liten del av den till att börja med. Less på att vara en skugga av mig själv. Men det är bara gilla läget och vänta, tålamod är en dygd har jag hört. Jag har dock inte särskild mycket av den varan så en prövning är det men det härdar, det härdar...
Tänker dock inte säga 2021 ska bli värsta toppenåret det sa jag om i år och sa det nog inför 2012 också. 2012 bröt jag äset och det sög å d grövsta och 2020 behöver jag inte vidare gå in på. Jag hoppas dock att Corona skiten återgår till att bli en blaskig öl, att nära och kära får vara friska och raska samt som sagt att mina värden slutar skena åt fel håll.
Dessutom försvann Majakatten i år - det sög också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar