Ibland är det ren magi att få svar, få en lösning och bli tagen på allvar. Fick ett brev från min snygging till läkare igår och han skrev att jag förutom min rätt gigantiska anemi även är laktosintolerant vilket tydligen är rätt ovanligt för en svensk. I Sverige är 4-10 % laktosintoleranta medan det är betydligt vanligare i medelhavet och mellanöstern då hela 60% är det. Värst är det i Asien där närmare 100% lider av laktosintolerans. Jag ställde mig ytterst frågande till att det var ovanligt och han sa att de flesta som tror sig lida av laktosintolerans egentligen har något fel med tarmarna och att de som tillverkar laktosfria produkter tjänar storkovan på detta. Kände mig lite chockad men googlade runt lite och insåg att läkaren inte bara är snygg utan även hade rätt. Jag har många gånger fått höra att mitt humör är lite för hetsigt för att vara svenskt....jag undrar vad som döljer sig i det förflutna? Skämt åsido så är det ju alltid sweet att var unik, one of a kind och inte tillhöra normen.
Då jag fick brevet tänkte jag att det må vara lögn och förtal och att proverna troligen blivit manipulerade - i vanlig Blondy ordning drog jag i mig två stora glas mjölk och tänkte: "ät skit att jag inte kan dricka mjölk...." Hips wips kom karma och slog mig i nyllet (eller i magen)- smärta av rang uppkom inom kort. Talade om detta för läkaren som skrattade och sa att det var väl bra jag fick det bekräftat så där uppenbart. Hursomhelst finns det bra laktosfria produkter även om dem är svindyra.
Sedan fick jag en uppläxning angående att jag inte kommit längre gällande järninfusionerna och han talade om de horribelt negativa effekter uselt hb kunde ge främst då man som jag gått med det i så många år. Trötthet, apati, depressiv och dåligt immunförsvar är bara några av dem. När jag gick hos kära "doktor Mengele" under akuta brutna svanskotetiden konstaterade hon bara järnvärdet var lågt men brydde sig inte så mycket varken om det eller något annat. Snyggläkaren har nog inte jobbat lika länge och blivit blase´, cynisk och bitter utan vill nog hjälpa sina patienter och det känns magiskt minsann. Kontentan av detta svammel är att jag ser ljuset, känner hopp och är övertygad om att kunna må skitbra inom kort, det vore banne mej på tiden. Att få energi att deala med livet känns som en utopi men kan nog med sisådär 10 järninfusioner bli en realitet. Är det inte magi så säg?=) Känns i alla fall som några ångestbitar kanske inte försvunnit ur mitt liv dock har de fått en förklaring och det verkar även finnas en lösning. Det blir dock en rejäl kostförändring samt eventuellt mer prover och trams. Men noga.....the blonde, snyggo, bitch shall return. Synd bara att jag inte fattat eller blivit intalad detta tidigare då livet troligen skulle tett sig annorlunda på många plan.
Dagens projekt bidde att köpa en ny bur till hamstern Bruno som må vara ytterst självmordsbenägen då han gnagt sönder sin gamla. Dottern hittade det lilla livet just då han, glad i hågen och med solsken i blick var på väg att rymma. Han blev lätt irriterad då vi fångade in honom. Att han blev räddad från en säker död struntade den lilla lurvbullen i. Nu har han fått ny bur med mer aktiviteter i så kanske han blir mer stimulerad och slipper få självmordstankar. Annars undrar jag om det finns hamsterpsykologer?
 |
| Hålet Bruno gnagde upp var sisådär 5 cm i diameter...jisses |
 |
| Nya buren med intresserad kissekatt bredvid....Bruno är dock cool något grymt och bryr sig ej i katter. |
 |
| Raclette till middag med dem snyggaste....dotra höll noga koll på att jag ej åt någon ost till...snyft.... |
 |
| Ännu ett visdomsord från mannen, myten och snyggingen. |
 |
| Här bjussar jag på en bild av mig själv från nian. Jag skulle strax åka på Kanaris med Lotta och grundade hårt i solariet, därav den lätt grisrosa ugglelooken. Pudelkrullet tillhörde den tiden. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar