I lördags stod äntligen Martinas åtta årskalas av stapeln. En riktigt härligt lyckad dag med glada barn som fick bada, gå skattjakt och busa samt äta tårta. Sedan bidde det eminent surströmming på kvällen som härlig avrundning. Denna inkluderade ljuv allsång som nog skrämde slag på allt djurliv på tio mils omkrets.
Söndagen bidde lugn trots en smärre kombination av Burvallsk implodering/explodering utan dess like. Jag har inte fått ett utbrott på länge utan känt mig totalt avstängd och känslokall. Månader av undertryckt aggression kom igår och idag lös å d grövsta. Jag är nästan övertygad om att det gav effekt på richterskalan. Inte sunt bli så irriterad dock känns det som ett friskhetstecken att de facto inte vara kall och känslolös då mitt normalläge är tempramentsfullt snyggo.
Igår har jag och bruden jagat Pokemons och jag tror jag tycker det är mer kul än henne samt att få igång dököttet som verkligen inte är särskilt samarbetsvilligt för närvarande. Dessutom blev det bad, fika och en mindre lekparksturne i Vännäs med omnejd. Till middag ville Martina ha fiskpinnar och jag laxplanka vilket ledde till en kompromiss: fiskpinnar på planka. En hädelse tycker många nog men det var mumsigt. Sedan bidde det lite snickesnack med goda vänner vilket är god rekreation för själen.
Idag bidde Martina upphämtad för lite lek och bus hos en kompis. Jag blev helt själv, kändes mycket underligt. Tänkte vara kreativ men kände mig inte så pigg i luvan så sov i tre timmar i stället. Det var inte att förakta. Sedan skulle jag hämta lillbruden och begav mig ut på turne ut i de djupa skogarna och med mitt eminent usla lokalsinne kändes det som ett äventyr, jag hittade dock utan problem...ett mirakel då jag utan tvekan skulle kunna gå vilse i min egen garderob. I kväll blir det chicken nuggets och ris till käk vilket blir kanoners. Kvällen ska spenderas med att leta kattungen Boogie man som ånyo är försvunnen....märklig kisse det där och ibland undrar jag om han är en boogie man på riktigt liksom. Katterna var lätt hungriga då jag glömt köpa kattmat så det verkade som om de var lite sugna på att äta upp den stackars hamstern sir Bruno.
I morgon är det dags att ta en omgång järninfusioner och jag hoppas att de börjar ge effekt fort för så orkeslös, seg, yrslig och slut som jag är nu är ingen lek. Det körde ihop sig med Martinavakt dock och då är det magi att ha folk som ställer upp. Hon får vara hos en klasskompis i de timmar det tar. Det är ingen billig grej att köpa ut järnjoxet dock är det värt alltihop om jag slutar må räka konstant. Det händer ytterst lite egentligen då jag konstant går runt och försöker komma tillbaka efter denna horribla vår med allt som varit...Tacksam över att ha glädjekällan Tjoppsen som håller ordning på mig dels då jag kör bil då hon agerar baksätespolis och även då det gäller laktosgrejen då hon är stenhård då det gäller att jag ska låta bli det vita giftet. Pussungen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar