En sorglig dag med trivsamma inslag.....glaset är nog halvfullt ändå tror jag.

Idag hade vi urnsättning av fadern. Det var förutom vi, brorsans familj och en av mina fastrar samt hennes karl. Det var en rätt informell tillställning men ändå väldigt ledsam. Han får sin sista vila på Backen vilket är en otroligt vacker kyrkogård. Men det känns på riktigt väldigt tomt och vemodigt just nu. Jag tror dock det kan vara en bra grej och ett sätt att kunna börja gå vidare så sakteliga. Även om jag ännu inte riktigt fattat att han inte längre finns förutom i mina minnen där han för alltid lever kvar.

Efter det hela åkte vi till en restaurang dit min faster och karln hennes brukade åka med pappa. En ytterst mysig restaurang belägen vid älven och maten var väl kanske lite smaklös men trivsamt var det och en magisk uteservering. Det bästa var att då de hörde vad vi gjort och varför vi var där bjöd de hälften av ligan på lunchen och beklagade sorgen. Snacka om magiskt och en tindrande service. Det är andra gången på en vecka då jag fått gratis lunch. På det hela taget en rätt trivsam upplevelse och det var mysigt prata gamla minnen. Vi tittade också lite i minnesboken och talade om ditt och datt. Det är verkligen skönt med släkten ibland.

Det kom även om andra samtalsämnen såsom att någon tydligen blivit biten av en bäver då hon badade. Good damn det måste ju göra hur ont som helst och köttslamsorna lär ju ha hängt överallt. Jisses undrar om den bävern hade rabies eller något. Jag trodde bävrar var snälla små söta djur för det var dem i alla fall i den tecknade versionen av Narnia som jag såg som liten. Där rämnade hela min världsbild minsann.

Hade tänkt försöka mig ut och surra med en vän i kväll men orken tröt, ryggen kexade och magen bröt ihop. Ryggläge, chill och andas blir i stället planen. Grymme irri då planerade feelgood grejer måste ställas in på grund av att kroppen strejkar. Jag vill ofta så mycket mer än jag förstår att jag klarar och mäktar med. Skönt i alla fall att hon är en förstående och magisk person som jag verkligen är glad är min vän.  Vi har gått igenom ur och skur och haft så himla kul i både med och motgång. Generellt är jag glad över många av mina vänner som verkligen visat sig vara underbara under denna dystra tid. Stöttande mess och bara förståelse för att jag inte orkar med samt även pepp som jag behöver så starkt och en massa kärlek.

Sen har jag ju turbofian som verkligen ser till att jag inte hänger mer läpp än nödvändigt även om jag är på sammanbrottets rand kommer hon med någon rolig kommentar. Igår såg vi Shrek och åsnan sa till Mästerkatten att han var en katastrof och då garvade gullungen så hon ramlade ur soffan åt det....älskade finunge.

The story of my life just now....