Jag en uråldrig blind blondin....

Idag talade jag och dotra om vikingatiden och att man då trodde att jorden var platt och att det fanns risk att tippa över kanten om du inte aktade dig. Den ljuva gullungen sa att det måste ha varit farligt åka båt då jag var liten. Jag påtalade att jag inte var riktigt sååååå gammal att jag  levde på vikingatiden. Tur för henne att hon inte har någon veckopeng då den lätt hade blivit indragen av dylika kommentarer.

Jorden är platt....hårda tider då morsan var ung....då morsan var riktigt ung....

Kom osökt in på denna Så gick det till då farfar var ung.....

Fick igår en intressant artikel angående snett bäcken och de märliga följdeffekter det kan ge. Med tanke på att jag har snett bäcken och dessutom bruten rumpa förklarar det eventuellt en del varför jag för närvarande mår som jag gör. Fick dock en ny intressant infallsvinkel för potentiell lösning av problemet som absolut är värt kollas upp.

För att återknyta till helgens stora trauma då jag lyckades förlägga luren för miljonte gången på typ en vecka. Jag är mer förvirrad än någonsin nu vilket inte vill säga lite. Hursomhelst skrev jag att jag läst att man skulle lägga sax och nycklar i fönstret för att hitta försvunna föremål. Detta gjorde jag på lördag morgon och förväntade mig snabbt resultat. Det stod att man skulle få någon form av uppenbarelse och sedan finna det försvunna i ett nafs. Då jag ju ändå tycker dylikt är intressant och knappast hade något att förlora så blev det lite en kul grej också. Fick ingen uppenbarelse dock insåg jag att jag inte bara är blond utan även blind då jag efter sju sorger, åtta bedrövelser och mängda med ångest äntligen hittade luren på ett ställe jag letat ungefär 14 gånger på. Min lur är inte direkt liten och nätt men hade åkt in på sniskan så den inte synts så där med blotta ögat. Ordningen återställd och det var skönt att min bästis äntligen kom till rätta. Dock återstår frågan om det var nycklarna i fönstret eller ren tur som gjorde att jag hittade den? Jag tror på det förstnämnda då tur inte finns i mitt liv just nu- oavsett var det ett mindre mirakel.

Dagen har varit relativt bra: lite badande och sedan fick jag dricka kaffe med vänner medan Dotra drog på vift och fick göra skäl för den obefintliga veckopengen samt även öva in sina kunskaper i att tala med älgar även om det var en konstgjord sådan.

Dotra med en konstgjord älg gjord av en grym vän och eminent konstnär Andreas Hedberg.