Tomtetrauma, fobier och obesvarad kärlek.

Idag inleddes projekt tömma pappas lägenhet, den är såld till 1 augusti så det är hög tid nu. Känns dock skönt att få göra det då det ju hängt över oss som ett ok och horribelt stressmoment under lång tid. Brorsan med familj är uppe och hälsar på så det lämpade sig utmärkt ändå. Självklart är det jobbigt, tungt och drygt. Det är väldigt jobbigt att gå igenom hans saker då det känns som man snokar dock finns det ju inte mycket välja på. En annan jobbig grej är att det är lätt hamna i memory lane då man hittar grejer från då vi var små och annat kollijox. Min käre far var dessvärre en hamster och sparade allt då det kunde vara bra att ha en regnig dag. Jag hittade bland annat mina tappade mjölktänder, rätt förtorkade och skrumpna - kan icke påstå jag sparade dem även om jag så här på efterhand inser att det kanske var dumt då jag kanske kunde lura tandfen att komma hit igen. Vi gick ej igenom några foton utan dem ska ställas på lager tills vidare samt även alla super 8 filmer från då vi var små. Det lär bli en lattjo stund då dem ska inspekteras.

Min far hade ännu en vurm och det var tomtar i alla former och i parti och minut. Vi hittade åtta stora kartonger med julgrejer och brorsans fru gjorde en heroisk insats och gick igenom dem alla. Kan lugnt säga att mitt förråd av julpynt numer är ytterst rigoröst vilket ju är magiskt då jag älskar att julpynta, kan konstatera att jag är min fars dotter ändå. Dock inser jag att vissa tomtar verkligen ser ytterst obehagliga ut och till min samling av fobier adderar jag nu tomtar, de tidigare var apor, Ernst, dockor, clowner och källargubben. Alla utom Ernst är väl sånt som hör till barndomen till så jag inser att jag hade en hård uppväxt då jag fortfarande är traumatiserad av dessa horribla skapelser.

Här ser ni några horribla tomtar, den till höger ser inte frisk ut någonstans och dem andra är mer eller mindre äckliga samt perversa.  Dockan är oxå lite otäck även om jag lekte med den som liten men då var jag nog tuffare än nu.

Hittade dock några gamla foton och kan väl konstatera att min far var en snygg en karl vilket ju bevisar att de Burvallska generna är bra grejer. Hittade en bild på mig i Martinas ålder och kan väl utifrån den konstatera att vi nog är ganska lik varandra som alla säger. Även här har Burvallska snygggenen slagit igenom å det grövsta då den i kombination med den Burvallska fula stortå genen tydligen är ytterst dominant. En kompis sa till mig en gång att jag hade dem absolut fulaste stortår som existerar i hela världen. Jäntan har likadana, fadern hade dem och brorsan har dem. Det är lite med fara för livet man bevittnar dessa horribla tår. Hittade även ett annat foto som gjorde mig lite varm i själen - en bild på min första kärlek. Föremålet för min då sjuåriga ömma låga var en granne på Marieberg, han var ljuslockig och söt som socker. Han besvarade dock aldrig min löööve utan tyckte mest jag var jobbig och jobbigast var då den äldre granntjejen och min bror brottade ner honom så jag skulle få pussas, jisses säger jag då bara....och den killen visste då inte vad han gick miste om.

Ett stycke snyggo efter en hård dag och med rejäl badhairday men noga.....

1.