Är man så är man....

En grym dag idag, den bästa på mycket, mycket länge. Det behövde jag sannerligen. Klev som omväxling upp tidigt och vi drog på road trip mot stora staden. Första anhalten var Media Markt för att lämna in en dator som trots den är ny kexat totalt. Killen i servicedisken trodde det var mjukvarufel och just på denna modell fanns en knapp som fixade det hela i ett nafs. Datorn är som ny. I butiken fanns även hela tre Pokemons som vi fick lägga vantarna på. Sedan drog vi iväg och käkade Kinabuffe och den var helt magisk och inte en laktosgrej i sikte. Efter det blev det rulltrappeåkning samt fotning av bussar och lastbilar på lillbrudens begäran, hon har lite udda nöjen den tjejen. Diverse shopping och fix å trix hanns också med. Lillbruden är verkligen en shopoholic av rang och blir helt vild då hon shoppar. Det bästa av allt var dock att jag dessutom kände att jag orkade flänga utan att få yrsel och svimningsattacker.....Just idag är jag stark och tror det finns hopp för nedkört blondy som sprang rakt in i kaklet.

Igår hittade jag en av mina favoritfilmer på Netflix: Ghostship. En film som de facto har allt: spänning, horror, en snygging, lite gullig, bra musik och en lite oväntad twist på slutet som bäddar för uppföljare. Dessutom har den givit mig insikten att vid kommande karriärbyte ska jag inte bli bärgare av övergivna/sjunkna skepp då jag inte skulle uppskatta att klafsa runt bland lik i meterhögt skitigt vatten eller bli nedslagen av ondskan själv samt att det är onödigt sälja sin själ till djävulen, det sistnämnda ska jag omgående sluta med. Ibland är det sannerligen magiskt att veta vad man inte vill då det kan underlätta att finna ut vad man verkligen vill.

Kvällens middag bidde surströmming. Magisk föda, enkelt att fixa och behövs inte mycket förberedelser, jobbigast är väl att koka potatis. Sjukt gott är det också och ren magi efter dessa dagar av horrorhetta då saltbristen är total. I vanlig ordning togs det ett kvällsdopp för att kyla ner oss. Dessutom fick jag visa mina bartenderskills och slänga ihop en härlig mojito, magisk drink.

Även om denna sommar sugit och jag mått värre än jävulen själv finnes en enorm fördel och det är att jag verkligen fått tid att hänga med och rå om lillsnyggingen. Ett enormt stressmoment under våren har varit att jag inte hunnit hänga med henne som jag velat och vissa veckor har jag knappt träffat henne alls, vilket varit skitjobbigt mitt i allt annat elände. Snacka om att jag känt mig maktlös, otillräcklig och kass. Detta har också fått mig att se vad jag vill och inte vill.

Nu gäller det bara att hitta ork och energi igen jag är verkligen i usel form men vad som raserats kan renoveras...

Nu ser vi framåt....hello herrey....

Inledde dagen i ottan efter en hemsk natt. Noll sömn på grund av  värk och magkaos från hell. Sen att sängen är överbelamrad med katter, gosedjur och sparkande unge underlättar inte...Kan inte påstå att det är särskilt svalt och skönt heller, vilket verkligen inte underlättar sömnen. Hursomhaver drog jag tidigt till stora staden för ett besök hos en magisk läkare. Efter mina hemska år med Mengele är det magiskt med en bra, förstående läkare som vill lösa problemet i stället för att dumförklara en. Jag blir lika fascinerad och euforisk varje gång. Nu blir det remiss till medicin och lite annat kollijox för vidare utredning. För att göra det hela lite bättre sprang jag på Mengele och fick lite ågren bara av åsynen av maran men beslöt mig för att glädjas över vad som är i stället för att hata det som var.

Efter läkaren bidde det frukost på Donken i väntan på att banken skulle öppna då jag var tvungen gå dit och fixa lite grejer kring pappas dödsbo. Beställde en ost och skinkmacka och insåg sedan att osten fick gå bort för närvarande. Ost och mjukglass saknar jag verkligen att trycka i mig men hoppas att jag på sikt kan käka det.

På eftermiddagen la jag i väg ett moment of blonde av rang då jag surrade med grannen samt agerade assisterande mekaniker åt nämnda granne. Han satte fast sin lur på bilen och sa att det var ju skitpraktisk. Wow, tyckte jag och testade om min lur fastnade. Det gjorde den såklart inte och han sa att: "du måste ju ladda ner en app för att det ska fungera..." Nähä  fan vad bra...svarade jag och insåg där och då hur blond jag var, grannen garvade läppen av sig och jag fattade där och då att det så klart var hans mobilfodral som hade någon form av magnet i sig....Whatever vem behöver vara smart då man är snygg även om jag för närvarande inte känner mig varken snygg eller smart.

Idag slutfördes försäljningen av pappas lägenhet helt och hållet och köpet är avslutat. Det känns skönt, lite bra om än vemodigt. Hade önskat han var kvar och jag fick krama honom många år till. Men nu blev det inte så . Känns skönt han inte lider utan är på ett bättre ställe. Nu ska jag se till att förvalta hans minne och han finns alltid i mitt och mina närmastes hjärtan.

Jag har varit låg sjukt länge men känner hopp, tillförsikt och tro om framtiden. Jag ska kämpa vidare för att jag kan och för att jag vill. Motgång föder framgång. Damn it.

Dessutom har jag ju vackraste, mest magiska och underbara glädjekällan Martina som förgyller mitt liv och piskar upp mig då jag är låg....(inte bokstavligen men ni fattar).

Puss å kram på er...

Vampyrhumlor, laktospolis och det ljuva 80-talet.

På förekommen anledning vill jag påtala att jag är fullt medveten om att humlor inte bits. Även om jag skrev så i gårdagens inlägg och fått höra att det är fel då ju humlor bränns. Att dem bränns är något jag och en majoritet av folket trott dock insåg jag igår då jag googlade om humlor att dem, precis som getingar har en gadd och således sticks. Gadden syns inte då dem är så lurviga och mulliga. Snacka om att man varit lurad i hela livet det vill säga sisådär 23 år. Jag tyckte dock det lät roligare att den bet mig då jag framför mig såg en jättehumla med gigantiska huggtänder a la vampyr och lika blodtörstig som en sådan. Endast fantasin sätter gränser och fantasi har jag gott om. Jag dock alltid tyckt humlor är söta men hädanefter skyr jag dem med samma ångest som getingar, jag hatar getingar och får panik bara jag tänker på dem....

Har nu avverkat en dryg vecka i vetskapen att jag är laktosintolerant och det har gått lysande. Det finns grymt mycket ersättningsprodukter även om det kräver lite tankeverksamhet. Har nu provat diverse olika grejer och det är rätt kul att testa vilka som är bra, goda och fungerar för ändamålet. Har failat någon gång då jag inte tänkt mig för. Halvfabrikat är i mångt och mycket bara att glömma, vilket väl i och för sig inte är någon nackdel. Dessvärre har jag väl inte märkt större resultat på måendet men Rom byggdes inte på en dag. En stor nackdel är dock att allt laktosfritt är dyrt men å andra sidan är jag väl ingen större brukare av mjölk/laktosprodukter så det går nog bara fint ändå. Jag har till min hjälp söta lillsnyggingen som konstant påminner mig tänka rätt och bannar mig då jag failar eller försöker fuska som en glimrande laktospolis.

Då vi rensade pappas lägenhet hittade jag bland annat massa gamla LP- skivor jag dyrkade i min ljuva tonårstid, det vill säga då jag var en hemsk pubertetshäxa och satmara. Jag är nu erinrad om att jag är stolt ägare till plattor av bland annat Shakin Fredrik (Willstrand), The Pinks, Herreys, Shanghai, Shaboom, Trance Dance, Europe samt Bon Jovi såklart. Å andra sidan har jag nu även en stereoanläggning deluxe så jag kan poppa hota plattor dagarna i ändå. Jag kanske borde bjuda in till en 80-tals fest eller så. En krustång och lite  neongula näthandskar torde inte vara omöjligt få tag i. Gud se kul men det får bli någon annan gång....my partymood är på sparlåga nu.

.....han var ju såååå sööööt.....

Naken är ett plagg för mycket....

Blir inte så mycket bloggande nu då det inte händer så mycket omkring mig. Jag går mest bara runt och försöker komma tillbaka på banan igen även om det verkar gå ytterst trögt och hur intressant är det på en skala? Jag blir deprimerad själv av det hela och tycker väl inte jag behöver sänka alla andra på kuppen. Är banne mig i sämre form nu än i början på sommaren och mår inte det minsta lilla bättre. Sjukt störande. Har dock varit ute mycket då lillbruden velat bada och det är ungefär det enda jag pallat med vilket lett till att jag är brunare än på sisådär 20 och och håret är fint solblekt om än slitet. Är ytterst tacksam jag har den lilla glädjekällan då jag helt klart hade lagt mig ner i fosterställning och helt gett upp om inte hon fanns. Grym uppförsbacke nu och att det skulle bli så var inte enligt plan men bara bita i det sura äpplet och deala med det. Trist dock att så många inte kan ta om man inte är yberoptimistiskt konstant och joddlar på som en speedad duracellkanin. Jag tror inte på att förneka ens problem utan att ta tag i dem annars kommer dem och biter dej i arslet något jävjulskt i sinom tid och då du minst anar det.

Just nu är jag uppenbart inne i en omedveten destruktiv period då främst min högra fot hamnat i kläm. Min stortå är ytterst demolerad, samt diverse skavsår och elände. Sedan sparkade jag in lilltån i betongväggen häromdagen och den bidde svullen, gul, blå och sjukt öm. Blånaden har sedermera spridit sig över hela foten. Idag skojade jag till det genom att kliva på en humla som blev lätt irriterad och bet mig nå jävulskt. Fast jag må väl förstå honom - hur kul är det att bli trampad av någon som är sisådär tusen gånger större än en själv. Nästa grej blir väl att jag tappar en motorsåg eller spikpistol på foten. Underbara medvind.....hahahha. Nästa sugiga grej är att på grund av att jag inte rör mig som jag borde så är brutna arslet i strejk och värken horribel vilket ytterligare drar ner glädjeeuforin, kreativitet och social kompetens.

Att det är horribelt hett underlätter verkligen inte heller. Om man nu klagar på värmen får man mothugg och blir dumförklarad men jag ogillar verkligen värme då jag inte är gjord för det. Jag mår illa och får yrsel och det har jag redan på grund av taskigt blodvärde så behöver inte mer av det liksom. Jag är verkligen inte skapad för värme och får panik i kubik av att svettas floder och många gånger önskar jag att jag kunde klä av mig skinnet då naken är för mycket kläder typ. Det fungerar  om jag kan ligga och plaska i vatten  och kyla ner mig. Det är jobbigt vara het minsann....på många vis.

Idag fick jag en grav självförtroendekris då jäntan föredrog Billys Pan pizza före min kulinariska gourmetmat. Tjejen har ju ingen smak eller nåt.....jag tror dock hon ville besvära mig besväret att kocka således må jag säga hon var omtänksam minsann.

Allt har sin tid och just nu är det tid för ovanstående. Ska jobba på att sluta se framåt, sluta se bakåt och i stället njuta av stunden i nuet.

I am not Tarzan.....he has more muscles....

Igår fick jag järninfusion och det är rätt onice men om det fungerar är det för en god sak. En biverkning förutom akut allergi är att man kan få feber efteråt. Jag mådde jävulen själv och kollade febern som skenade iväg till 40 grader. Jag höll på svimma och kollade ånyo, det visade sig dock efter tre tempningar att jag hade förhöjd temp men icke 40 grader. Jag blev rätt lättad och nöjd då det varit hejjigt med 40 grader så att säga.

Idag bidde det en uppenbarelse och det drogs på road trip till Lycksele djurpark. Kan lugnt säga att det inte var det smartaste jag gjort i horrorvärme och med min dåliga ork. Å andra sidan är det aldrig fel med lite utmaningar emellanåt. På hemvägen stannade vi till på Dollar store och då började världen svartna och snurra och jag insåg att jag inte var Tarzan. Mitt stora problem är att jag tror mig orka så mycket mer än jag kan just nu. Effekten av infusionen kickar in om några dagar och jag förväntar mig mirakel även om jag mest troligt kommer behöva ett antal till enligt läkaren.

Ett stycke säl simmar runt. Dem är ju så söta

Visent...en gigant bland giganter

Martina demonstrerar hur man gör då man går i nerförsbacke........

Marsvinen i lycksele bor i radhus minsann....

Lille skutt och lillsnyggingen

Fika i skuffen på väg....

Flottåkning i äventyrsleken

Agnes ger payback då Martina nyss skvätt ner henne

Helgrillad oxfile med grillade grönsaker och halloumi...satt som en smäck....lite för oblodigt för min smak men man tager vad man haver.

....back to reality....

I lördags stod äntligen Martinas åtta årskalas av stapeln. En riktigt härligt lyckad dag med glada barn som fick bada, gå skattjakt och busa samt äta tårta. Sedan bidde det eminent surströmming på kvällen som härlig avrundning. Denna inkluderade ljuv allsång som nog skrämde slag på allt djurliv på tio mils omkrets.

Söndagen bidde lugn trots en smärre kombination av Burvallsk implodering/explodering utan dess like. Jag har inte fått ett utbrott på länge utan känt mig totalt avstängd och känslokall. Månader av undertryckt aggression kom igår och idag lös å d grövsta. Jag är nästan övertygad om att det gav effekt på richterskalan. Inte sunt bli så irriterad dock känns det som ett friskhetstecken att de facto inte vara kall och känslolös då mitt normalläge är tempramentsfullt snyggo.

Igår har jag och bruden jagat Pokemons och jag tror jag tycker det är mer kul än henne samt att få igång dököttet som verkligen inte är särskilt samarbetsvilligt för närvarande. Dessutom blev det bad, fika och en mindre lekparksturne i Vännäs med omnejd. Till middag ville Martina ha fiskpinnar och jag laxplanka vilket ledde till en kompromiss: fiskpinnar på planka. En hädelse tycker många nog men det var mumsigt. Sedan bidde det lite snickesnack med goda vänner vilket är god rekreation för själen.

Idag bidde Martina upphämtad för lite lek och bus hos en kompis. Jag blev helt själv, kändes mycket underligt. Tänkte vara kreativ men kände mig inte så pigg i luvan så sov i tre timmar i stället. Det var inte att förakta. Sedan skulle jag hämta lillbruden och begav mig ut på turne ut i de djupa skogarna och med mitt eminent usla lokalsinne kändes det som ett äventyr, jag hittade dock utan problem...ett mirakel då jag utan tvekan skulle kunna gå vilse i min egen garderob. I kväll blir det chicken nuggets och ris till käk vilket blir kanoners. Kvällen ska spenderas med att leta kattungen Boogie man som ånyo är försvunnen....märklig kisse det där och ibland undrar jag om han är en boogie man på riktigt liksom. Katterna var lätt hungriga då jag glömt köpa kattmat så det verkade som om de var lite sugna på att äta upp den stackars hamstern sir Bruno.

I morgon är det dags att ta en omgång järninfusioner och jag hoppas att de börjar ge effekt fort för så orkeslös, seg, yrslig och slut som jag är nu är ingen lek. Det körde ihop sig med Martinavakt dock och då är det magi att ha folk som ställer upp. Hon får vara hos en klasskompis i de timmar det tar. Det är ingen billig grej att köpa ut järnjoxet dock är det värt alltihop om jag slutar må räka konstant. Det händer ytterst lite egentligen då jag konstant går runt och försöker komma tillbaka efter denna horribla vår med allt som varit...Tacksam över att ha glädjekällan Tjoppsen som håller ordning på mig dels då jag kör bil då hon agerar baksätespolis och även då det gäller laktosgrejen då hon är stenhård då det gäller att jag ska låta bli det vita giftet. Pussungen.

Unik snygging till bitch och suicidal hamster med behov av psykolog.....

Ibland är det ren magi att få svar, få en lösning och bli tagen på allvar. Fick ett brev från min snygging till läkare igår och han skrev att jag förutom min rätt gigantiska anemi även är laktosintolerant vilket tydligen är rätt ovanligt för en svensk. I Sverige är 4-10 % laktosintoleranta medan det är betydligt vanligare i medelhavet och mellanöstern då hela 60% är det. Värst är det i Asien där närmare 100% lider av laktosintolerans. Jag ställde mig ytterst frågande till att det var ovanligt och han sa att de flesta som tror sig lida av laktosintolerans egentligen har något fel med tarmarna och att de som tillverkar laktosfria produkter tjänar storkovan på detta. Kände mig lite chockad men googlade runt lite och insåg att läkaren inte bara är snygg utan även hade rätt. Jag har många gånger fått höra att mitt humör är lite för hetsigt för att vara svenskt....jag undrar vad som döljer sig i det förflutna? Skämt åsido så är det ju alltid sweet att var unik, one of a kind och inte tillhöra normen.

Då jag fick brevet tänkte jag att det må vara lögn och förtal och att proverna troligen blivit manipulerade - i vanlig Blondy ordning drog jag i mig två stora glas mjölk och tänkte: "ät skit att jag inte kan dricka mjölk...." Hips wips kom karma och slog mig i nyllet (eller i magen)- smärta av rang uppkom inom kort. Talade om detta för läkaren som skrattade och sa att det var väl bra jag fick det bekräftat så där uppenbart. Hursomhelst finns det bra laktosfria produkter även om dem är svindyra.

Sedan fick jag en uppläxning angående att jag inte kommit längre gällande järninfusionerna och han talade om de horribelt negativa effekter uselt hb kunde ge främst då man som jag gått med det i så många år. Trötthet, apati, depressiv och dåligt immunförsvar är bara några av dem. När jag gick hos kära "doktor Mengele" under akuta brutna svanskotetiden konstaterade hon bara järnvärdet var lågt men brydde sig inte så mycket varken om det eller något annat. Snyggläkaren har nog inte jobbat lika länge och blivit blase´, cynisk och bitter utan vill nog hjälpa sina patienter och det känns magiskt minsann. Kontentan av detta svammel är att jag ser ljuset, känner hopp och är övertygad om att kunna må skitbra inom kort, det vore banne mej på tiden. Att få energi att deala med livet känns som en utopi men kan nog med sisådär 10 järninfusioner bli en realitet. Är det inte magi så säg?=) Känns i alla fall som några ångestbitar kanske inte försvunnit ur mitt liv dock har de fått en förklaring och det verkar även finnas en lösning. Det blir dock en rejäl kostförändring samt eventuellt mer prover och trams. Men noga.....the blonde, snyggo, bitch shall return. Synd bara att jag inte fattat eller blivit intalad detta tidigare då livet troligen skulle tett sig annorlunda på många plan.

Dagens projekt bidde att köpa en ny bur till hamstern Bruno som må vara ytterst självmordsbenägen då han gnagt sönder sin gamla. Dottern hittade det lilla livet just då han, glad i hågen och med solsken i blick var på väg att rymma. Han blev lätt irriterad då vi fångade in honom. Att han blev räddad från en säker död struntade den lilla lurvbullen i. Nu har han fått ny bur med mer aktiviteter i så kanske han blir mer stimulerad och slipper få självmordstankar. Annars undrar jag om det finns hamsterpsykologer?

Hålet Bruno gnagde upp var sisådär 5 cm i diameter...jisses

Nya buren med intresserad kissekatt bredvid....Bruno är dock cool något grymt och bryr sig ej i katter.

Raclette till middag med dem snyggaste....dotra höll noga koll på att jag ej åt någon ost till...snyft....

Ännu ett visdomsord från mannen, myten och snyggingen.

Här bjussar jag på en bild av mig själv från nian. Jag skulle strax åka på Kanaris med Lotta och grundade hårt i solariet, därav den lätt grisrosa ugglelooken. Pudelkrullet tillhörde den tiden.

Just another day in my exciting life...

Idag lyckades jag med bedriften att få tag i vårdcentralen. Jag ska ju ta järninfusioner och det är ett projekt i sig. Tio omgångar med typ järndropp och det tar nästan två timmar per gång.  Men om jag får upp järnvärdet kanske jag blir lite piggare, mår bättre och slipper vara konstant sjuk då immunförsvaret torde bli bättre, så är det ju värt det. Jag är rätt less på att känna mig så här urlakad och illamående konstant.

Idag fyller finaste lillsnyggingen åtta år och det firades med pannkaka till lunch och en massa badande samt att hon fick önska middag: grillad lax och nudlar. Hennes enkla vanor är glimrande men jag klagar inte. Bästa presenterna bidde en gitarr och lösnaglar. Känns glimrande att hon ska bli rockstjärna och försörja sin ömma moder på ålderns höst. Känns helt galet att det är åtta år sedan hon kom och förgyllde livet även om jag just då på grund av total utmattning och en horribel minneslucka inte riktigt var med i matchen utan mest ville sova. Sedan fick jag en smärre förlossningsdepression som inte underlättade det hela men nu går det inte tänka sig livet utan bästaste Tjoppsen.

Jag undrade om hon ville gå gitarrlektioner och det sa hon var heeeeelt onödigt då hon minsann kunde allt redan. Jag bara älskar jäntans självförtroende. En dag hittade jag henne framför spegeln då hon pussade sig själv och sa: "gu, va fin jag är". Jag kan då inte alls minnas att jag någonsin haft sådant självförtroende men jag är glad så länge det varar då det antagligen lär försvinna inom några år.

Hittade apropå det en fin bikinibild på mig själv som typ ettåring lite drygt. Jag antar att jag stod förebild för Michelingubben och dem valkar och celluliter jag hade då ser man inte röken av nu. Men jag var en riktig gobulle minsann....

En sorglig dag med trivsamma inslag.....glaset är nog halvfullt ändå tror jag.

Idag hade vi urnsättning av fadern. Det var förutom vi, brorsans familj och en av mina fastrar samt hennes karl. Det var en rätt informell tillställning men ändå väldigt ledsam. Han får sin sista vila på Backen vilket är en otroligt vacker kyrkogård. Men det känns på riktigt väldigt tomt och vemodigt just nu. Jag tror dock det kan vara en bra grej och ett sätt att kunna börja gå vidare så sakteliga. Även om jag ännu inte riktigt fattat att han inte längre finns förutom i mina minnen där han för alltid lever kvar.

Efter det hela åkte vi till en restaurang dit min faster och karln hennes brukade åka med pappa. En ytterst mysig restaurang belägen vid älven och maten var väl kanske lite smaklös men trivsamt var det och en magisk uteservering. Det bästa var att då de hörde vad vi gjort och varför vi var där bjöd de hälften av ligan på lunchen och beklagade sorgen. Snacka om magiskt och en tindrande service. Det är andra gången på en vecka då jag fått gratis lunch. På det hela taget en rätt trivsam upplevelse och det var mysigt prata gamla minnen. Vi tittade också lite i minnesboken och talade om ditt och datt. Det är verkligen skönt med släkten ibland.

Det kom även om andra samtalsämnen såsom att någon tydligen blivit biten av en bäver då hon badade. Good damn det måste ju göra hur ont som helst och köttslamsorna lär ju ha hängt överallt. Jisses undrar om den bävern hade rabies eller något. Jag trodde bävrar var snälla små söta djur för det var dem i alla fall i den tecknade versionen av Narnia som jag såg som liten. Där rämnade hela min världsbild minsann.

Hade tänkt försöka mig ut och surra med en vän i kväll men orken tröt, ryggen kexade och magen bröt ihop. Ryggläge, chill och andas blir i stället planen. Grymme irri då planerade feelgood grejer måste ställas in på grund av att kroppen strejkar. Jag vill ofta så mycket mer än jag förstår att jag klarar och mäktar med. Skönt i alla fall att hon är en förstående och magisk person som jag verkligen är glad är min vän.  Vi har gått igenom ur och skur och haft så himla kul i både med och motgång. Generellt är jag glad över många av mina vänner som verkligen visat sig vara underbara under denna dystra tid. Stöttande mess och bara förståelse för att jag inte orkar med samt även pepp som jag behöver så starkt och en massa kärlek.

Sen har jag ju turbofian som verkligen ser till att jag inte hänger mer läpp än nödvändigt även om jag är på sammanbrottets rand kommer hon med någon rolig kommentar. Igår såg vi Shrek och åsnan sa till Mästerkatten att han var en katastrof och då garvade gullungen så hon ramlade ur soffan åt det....älskade finunge.

The story of my life just now....

Jag är ett gammalt årgångsvin?

Idag har jag och bror suttit och gått igenom tre stora flyttkartonger med foton från faderns liv och leverne. Det var en rätt trivsam om än även jobbig stund. Det var roligt kolla minnen från vår barndom samt se bilder från då fadern var yngre. Men det var mycket bilder man inte hade en susning vad det handlade om eller vilka som var på dem. Min far fotade rätt mycket så han hade mycket kort samt att han som tidigare nämnts hamstrade rätt mycket. Jag hittade mina gamla gymnasiebetyg och kan väl konstatera att min motivation sjönk rätt rejält sista terminen gick från i stort sett bara fyror till treor och knappt det sista terminen.

Hittade ett antal gamla bilder på mig själv och jag är inte säker på att allt var bättre förr och jag tror att jag nog är som ett årgångsvin som bara blir bättre och bättre genom åren.....Bjuder på en liten bildparad nedan....

Ganska schnygg en bild på jag som reklampelare för kungliga Postverket...

Här var det modevisning på någon hästshow på gamla k4 som gällde. 

Ganska snygg och lätt fluffig studentska och några år yngre i vattenrutschen

Från skolan troligen lågstadiet......

Här var jag inte stor.....

Till den luggen tarvades nog mycket spray så jag bidrog nog rejält till ozonlagrets förintelse

Lägg till bildtext

Jag som liten plutt och Martina som liten plutt....

Något man borde lärt sig så här på ålderns höst är två saker:
1. Att aldrig åka vattenrutschbana med bikini och då absolut inte axelbandslös sådan
2. Att inte ha vid, kort kjol då det blåser

Konsekvenserna av båda det ovannämnda kan antingen ge omgivningen stor lycka eller stor ångest beroende på hur starkt psyke omgivningne har. Oavsett vad så behöver man inte bjuda på sig själv alltför mycket även om man inte ska vara snål. Förra veckan failade jag på det första och i veckan failade jag på det andra. Jag må nog ha någon exhibitionistisk sida trots allt.

Just i detta nu är jag inte alls där jag vill vara i livet på något plan (nästan) men jag vet jag är där i sinom tid. Har fallit fel förr och vet att the only way is up. Synd bara att inte alla förstår detta och kan ge mig tid och space för att kunna hitta tillbaka till allt igen. Men wtf ensam är stark.