Suicidal kanin, dålig karma och religionsbyte....just another day in a blondys paradise

På det stora hela har det varit en bra helg och långledighet, trots en släng av magsjuka och förkyld dotter. Är inte på topp rent mentalt just nu och det känns som det hänt lite för mycket otrevligheter på slutet. Jag undrar om det är dålig karma och straffet för att jag körde på en kanin för ett bra tag sedan. Men då kaninen utan tvekan var självmordsbenägen borde inte det räknas, eller? Det kan också varit en hare vill jag tillstå men vet med säkerhet att det inte var en T-Rex då den var söt som få och jag grät en skvätt över hur ond jag och världen varit mot denna söta lilla varelse. Funderar mer och mer på att bli katolik då man där kan bikta sig, få syndernas förlåtelse och gå vidare med livet. Då borde man slippa dålig karma, eller?

Kaninen på bilden har inte med ovanstående att göra utan har förhoppningsvis inga självmordstankar.

Idag var planen att hitta pappas grav - det gick dock mindre bra då den tydligen inte existerar. Så i morgon blir det att lösa det problemet. Mycket märkligt och jag fattar ingenting. Kändes som jag verkligen ville se den nu och det var drygt då jag äntligen samlat kraft att åka dit och det resulterade i värsta antiklimaxen. I veckan stundar bouppteckning och försäljning av pappas lägenhet och det är väl med blandade känslor.

Idag bidde det dotras önskelunch, det vill säga kinabuffe. Bufféer borde förbjudas då man alltid äter för mycket och enbart mår dåligt efteråt. Alternativt att jag kanske borde jobba på min egen dåliga karaktär, sjukligt äta så mycket som jag gjorde idag. Lär vara mätt en vecka.

Rent generellt har jag känt mig grymt asocial och inte haft större lust hänga, tala eller träffa någon senaste dagarna. Planen var utgång i fredags men orkade och ville inte samt mådde illa något grymt så det gick bort. Nu är det i alla fall slut på eremitlivet och läge att ta nya tag. Hur det nu ska gå till men allt löser sig har jag hört. Jag är ju en Burvall och vi är tuffa små rackare...helst små eller nåt.

Igår på jobbet så talade jag med en kollega och jag konstaterade att det nog var dags att bli total karlhatare till hundra procent från och med nu. Jag var även inne på kastration av alla karlar men då jag har svårt att se blod går väl det bort dessutom är jag för snäll för det. Ja, jag vet...jag är en sjuk människa....moahahha....Om inte annat har jag morbid och överlivlig fantasi.

Roligast i helgen var dock då en bekant/kompis av någon outgrundlig anledning hittade en gammal fotokatalog från då jag gick i nian och det/den första han slog upp var en bild på mig. Härlig bild med permanentad 80- tals frilla, jag sitter som jag är kissnödig och ser allmänt störd ut. Han var oxå ytterst vänlig och delade den på min fb-sida. Jag är ju inte snål så delar väl med mig av den jag med. Härligt se hockeyfrillor och annat trams man förträngt. Året var 1988 eller 1989 och vi snackar Bräntbergsskolan.