Bollrädd och schleten blondy.....

Så sant som det är sagt. Har inte med dagens inlägg att göra men känner att det passar sig bra just i detta nu.

Varvar ner efter en intensiv rolig och rätt crazy vecka då jag verkligen befunnit mig långt utanför min comfort zone ofta. Dock är det ju det som utvecklar. Det har varit lärorikt, jobbigt och grymt roligt. Eftersom det varit roligt har det ändå förgyllt min vecka även om det varit tufft och det inte känts helt stabilt alla gånger men learning by doing och övning ger färdighet. Denna vecka har verkligen känts som en "ny på jobbet" vecka och jag är sjukt mör och tror jag tagit stegrekord då det varit mycket happenings vilket innebär mycket logistik, fix, trix och framförallt trappspringande.

Jobbade natt igår och det var en rätt chill kväll med lite folk vilket var skönt om än tråkigt. Stod och diskuterade lite med en vakt och han berättade att han gått på en skola med anor från 1800 talet och att över skolans entre stod: "tukt, fostran och andlig odling". Kände att mina dagar på Bräntis nog må varit hur trivsamma som helst trots allt. Apropå Bräntis kom det igår ånyo någon kille jag aldrig sett som frågade om jag gått på Bräntis. Visade sig att han gick en årskurs under mig i en av mina barndomskompisars klass. Jag är nog i sanning ung och oförstörd trots att åttiotalskrullet tack och lov är ett minne blott.

Sov sisådär alldeles för lite idag men solen sken och dottern ville hänga med mig då jag ju typ jobbat järnet senaste dagarna. Vi drog och åt mjukglass i morgonsolen och talade om veckan som varit, hur det gått i skolan och lite annat. Söndag är veckans bästa dag då jag alltid är ledig och jag får hänga med min goa unge.

Sen kom det lilla livet på att vi skulle lira tennis och brännboll. Som jag tidigare konstaterat i denna blogg hatar jag bollsporter då jag är grymt bollrädd. Bollrädslan ger ju att jag är rätt kass på bollsporter som ni nog förstår. Jag hatar att vara så uppenbart usel på något då jag ju  är perfektionist med höga krav på mig själv. Ytterst jobbigt. Då jag dessutom konstant missade bollen och lillbruden asgarvade och sa att jag verkligen var värdelös på tennis gjorde verkligen inte saken bättre. Jag hatade skolgympan också och fick den där känslan av då man var vald sist jämt och ville helst gå och gråta i ett hörn. Men min kära dotter är rätt snäll och sa att även om jag var kass i tennis samt brännboll så älskade hon mig i alla fall. Vilken lycka.

I alla fall har denna vecka inte bara inneburit jobb utan även en bergochdalbana av rang på andra plan. Jag vet att jag nu är på gång att ta ett steg jag borde tagit för länge sedan och jag har fått det bekräftat många gånger under denna vecka och även om jag vet det är rätt, riktigt och det absolut bästa så känns det även lite vemodig och sorgligt. Men livets vägar äro outgrundliga och stängs en dörr - öppnas en annan. Det är så att livet ska handla om att leva inte bara överleva.