Brutet ben eller mensvärk?

Ja jisses, snacka om att man inte har roligare än man gör sig. På söndag natt började jag må rätt illa och mysko. Att jag gör det är inget konstigt då jag haft lagg med magen sen tidernas begynnelse. Tog min magmedicin och kände lugnet. Dock blev det inte bättre som det brukar bli utan snarare tvärtom, det blev en jobbig natt. Då jag skulle upp mådde jag satan men var fortfarande som den eminenta optimist jag är övertygad om att det skulle gå över. Jag hade fett fel, utan det blev sämre och sämre och jag kunde inte stå upprätt eller ens sitta. Sedan fick jag en horrorkramp attack i magen beslöt mig för att ringa sjukvårdsrådgivningen som sa att dylikt skulle man söka för pronto framförallt som kvinna då vi har så mycket jox i magtrakten som kan faila. Hon försökte fixa tid på vårdcentralen men det gick såklart inte. Hon sa att jag var tvungen åka till akuten. Jag kände ångesten komma med stormsteg och ville verkligen inte tillbringa kvällen där. Hon hörde nog mina tveksamheter och sa på skarpen åt mig att: "nu åker du in, jag hör på dig att du inte tänker göra det men det måste du".  Som omväxling lydde jag order då hon verkligen var bestämd på den punkten. Jag inser så här efteråt att jag var grymt dimmig och inte vid mina sinnens fulla bruk riktigt, ja till och med sämre än vanligt.

Väl på akuten så blev det provtagning, massa klämmande och kännande överallt och diverse undersökningar. Hade lite dåliga värden men inget som på något vis kunde förklara mitt mående och horribla magsmärtor. Hursomhelst började dem avta och kramperna reduceras så planen var hemgång men då fick jag en horrorkrampattack och låg i fosterställning och höll på gråta bort i någon timme. Då blev det ändrade planer och lite mer observation och annat. Några timmar senare då det lugnat sig igen och jag själv bara ville bort därifrån så var planen ånyo hemgång men då fick jag ett blodsockerfall av rang då jag inte ätit på över ett dygn. Höll på svimma lite lätt. Så då fick jag lite energidryck och fick vänta ett tag till innan jag äntligen fick åka hem. De undrade om jag skulle köra själv. Jag blåljög och nekade trots att det var minsann precis det jag skullle göra. Insåg dock att det inte var det smartaste draget då jag var sjukt yr, vimsig och matt. Men tog mig hem. Jag hade dock om jag varit smart sovit i stan eller bett någon hämta mig dock var jag inte särskilt klartänkt i den stunden. Ibland (eller kanske ganska ofta) skulle det verkligen behövas att någon tog beslut och tänkte åt en.

Förberedd för det värsta och många rör blod fattigare

Eftersom jag inte bara haft magkramper av hell så hade jag även frysit å det grövsta hela kvällen så en het dusch och sen krypa ner under täcket med värmekudden och en kurrande katt på magen var ren och skär magi.

Kontentan av typ tolv timmar på akuten är dock att jag inte hade några fel mer än usla järnvärden och dålig blodsockernivå. De såg hur dålig jag var och hur ont jag hade men hade ingen som helst vetenskaplig förklaring till detta förutom det klassiska: att det eventuellt kunde bero på stress eller någonting annat. Jag fick några piller och så. Det kändes verkligen som då man var till skolsköterskan med brutet ben och hon skickade hem en med två Ipren och diagnosen mensvärk. Jag gillar verkligen inte få diagnosen "eventuell stress" då det känns som att den kommer då de ej hittar något annat och inte ids söka vidare. Ska dock ge min läkare grym cred då han var ytterst mån om en och besatt en för läkare ytterst ovanlig egenskap, det vill säga humor.

Mår fortfarande ytterst obra och har svårt att äta, Fick i mig lite spenat och var ute en skvätt efter ytterligare lite läkarbesök idag. Men känner mig verkligen svag, matt och orkeslös samt allmänt ur form. Men, men....kanske dags jag börjar älska och vårda mig själv lite mer samt stanna upp och landa. Det har varit en galen vår och sommaren lär vara lika galen så kommer nog behöva andas och få all pepp jag bara kan få. Tur jag har rätt många magiska människor omkring mig som peppar, stöttar och bara finns. Det behövs så lite för att göra så mycket.

Dessutom har jag nu tagit ett beslut om att jag ska utesluta gluten ur kosten då ingen människa mår bra av det. Kommer bli hejjigt då jag ju ääääälskar mackor, bröd, mjöl och dylikt dock är jag övertygad om att det kommer leda till att jag mår mycket bättre. Jag ska dessutom reducera laktosprodukter och eventuellt utesluta dem på sikt men en sak i taget. Dessutom ska jag reducera antalet stressmoment i mitt liv och den processen är redan inledd.... Dessutom har det varit mycket med pappas bortgång som varit tufft dock börjar saker falla på plats även där. Begravning, bouppteckning samt försäljning av lägenhet är gjord, dessutom är gravsten vald så nu är det bara tömma lägenheten (kommer blir hemskt) samt jordfästning kvar i det stora hela. Sorgen och saknaden är det bara att lära sig leva med dock kommer den på sikt att avta och bli vackra minnen.

I alla fall kan ånyo konstateras att direkt man känner att man mår bra och att saker faller på plats så blir det fail. Jag ska sluta känna så utan bara vara nöjd med hur landet ligger varje dag samt njuta av nuet, dagen och all magi samt älska mer.=)