Crazy cat lady....och stavmixerfail.

Känner att jag senaste dagarna gått från klarhet till klarhet eller snarare från fail till fail. Började igår. Mådde piss då jag jobbade i måndags och det resulterade i kräkvm och en natt på toagolvet vilket gjorde att min arma rygg gav upp å det grövsta. Jag kunde knappt stå upprätt igår kväll. Kom på den briljanta iden att ta mina dundervärkisar som jag knappt tagit alls överhuvudtaget och att ta dem då man inte ätit på en dygn tillhör väl inte det mest genomtänkta man kan göra. Å andra sidan är väl inte alltid tänka min starka sida.

Fortsatte briljansen idag då jag skulle göra ingefärsshot. Kom på att jag skulle testa ta stavmixern i stället för att riva ingefäran då det är så himla drygt att riva ingefära. Det gick lysande dock gjorde jag den rätt fasansfulla upptäckten att det är idiotiskt att stoppa fingret i mixerbladen innan man stängt av den. Jisses- snacka om att ha blonda moments och otur då man tänker hela tiden. Är glad bara spetsen på nageln åkte och inte halva fingertoppen. I övrigt är ingefärsshot så himla magiskt gott och nyttigt sägs det. Man ska tydligen blir himla frisk av det och förvisso har jag varit sjuk konstant sen jag började dricka det men jag är övertygad att jag varit ännu sjukare utan det.

Just nu känner jag att jag gärna skulle flytta till yttre Sibirien, där det är totalt folktomt och gå all in som crazy cat lady, det vill säga bo all by myself och med en miljard katter. Det känns som det är så rätt, så jag och så magiskt på något vis. Å andra sidan skulle jag nog klättra på väggarna av panik efter en vecka, om inte förr. Dessutom finns det väl mest vodka i Sibirien och det verkar lite boring då Prosecco är det som gäller i min värld.

Jag tror jag är lätt utbränd och ska bli bra vara ledig några dagar och komma ikapp mig själv och livet som på något vis passerar utan att jag hinner med alls just nu. Insåg idag att jag inte varit på pappas gravplats och inte ens vet var den är (ja, vilken kyrkogård vet jag ju såklart) det ska bli helgens projekt även om det känns lite motigt och jag fortfarande vill förneka att det hänt. Men bara bita ihop, bryta ihop och bita ihop igen...känns som det är det ständiga mantrat just nu.

För övrigt är det idag fyra år sedan jag tog D- kort det vill säga behörighet för att köra buss. Med tanke på att jag sex månader senare bröt arslet och inte kunde gå, stå eller framförallt inte sitta på månader så känns det som ett rejält waste of time. Men det var roliga tider ta kortet och det skulle vara kul testa köra igen. Nedanstående bild är från den dagen och Tjoppsen var med då vi körde. En rolig och mysig dag med goa människor.