It's my life

Efter en jobbkväll var det inte helt magiskt kliva upp efter två timmars sömn och åka till jäntans skola för terminens fixardag. Dock är det ju något jag tycker man ska deltaga på då en grej med hennes skola är att det är mer lärare och mindre övrig personal samt att föräldrarna får göra lite jobb emellanåt. Dessutom brukar det vankas god mat och ofta vara rätt trevligt. Men jag var lite onödigt trött. Då jag gäspade och en tant påpekade att: "sov på nätterna i stället för att vaka..." så kände jag att käftsmällen inte var långt borta. Ogillar människor som inte fattar att inte alla jobbar sju - fyra, måndag till fredag utan många jobbar natt, helg och udda arbetstider. Humöret var inte på topp riktigt heller men jag insåg att jag var för trött för att bli förbannad så tänkte lite på shetlandsponnyer i stället och då blev livet lite mer rosa och bubbligt.

Kunde inte sagt det bättre själv....

Jag tog en paus i jobbandet och ringde en kollega för att rapportera gårdagens event och "lämna över" det var rätt mycket fylla och stök igår och en av föräldrarna på skolan hörde mitt samtal så där i periferin. Hon kom och sa att hon var glad att jobba på kontor. Jag replikerade med att det man på något vis blir van med knasiga människor som inte kan bete sig och att det är mitt jobbs charm lite grann. Gårdagens jobb var riktigt kul, det dök in många jag kände och det är alltid kul. Bland annat kom några föredetta postala kollegor upp, vilket alltid är kul även om det blir lite jobbigt då de beklagar pappas död. Då kommer det alltid lite tårar såklart och ogillar gråta offentligt även om jag börjar bli van med det numer. Dessutom blir ju sminket förstört och bara det är ju en katastrof utan dess like. Saknar pappa så grymt hela tiden.

Lördagskvällen spenderades med goda vänner och surströmmingskalas, så sjukt gott att det nästan borde vara straffbart. Var dock lite för sliten och trött för mitt eget bästa. Söndagen ägnades åt massa chill, ignorerade solen och värmen och prioriterade att sitta inne och se film. Jag minns banne mig inte sist jag såg en film. Dessutom stängde jag som omväxling av telefonen och det har varit ren magi att bara njuta av tystnad och lugn samt underhållas av film som krävde noll tankeverksamhet. Det var en bekant som häromdagen sa till mig att verkligen lyssna på vad jag vill och känner i stället för att göra det som förväntas. Jag ville verkligen sitta inne och glo på film idag. Det störde lite att det var sol då det dåliga samvetet såklart säger "gå ut". Detta motades dock lätt genom att dra ner persiennerna och tända ljus. Det finns inga problem bara lösningar och jag är chef över mitt eget liv även om ledarskapet varit lite vagt på slutet. Gör om och gör rätt är dock en devis som inte är att förakta.

Förra måndagen beslöt jag att äta glutenfritt. Kan väl så här några dagar efteråt säga att det misslyckats kapitalt. Jag har nog aldrig ätit så mycket gluten någonsin, snacka om uslast karaktär i världen. Det är som när man beslutat sig för att banta och äta nyttigt och man i stället gluffar helt sjukt mycket onyttigheter och äter konstant. Jaja....bara ta nya tag. Har letat fram recept på glutenfritt bröd och ska baka lite samt laddat upp för att göra härliga smoothies. Största problemet är att jag glömmer av mig hela tiden. Det gäller att tänka till lite då jag ska äta och göra lite mer medvetna val.

Veckan som kommer blir fylld av trevligheter: dels lite jobb, sen vårshow på jäntans skola och lite mer jobb och personalfest med surströmming på söndag med bästa jobbet. Dessutom hoppas jag kunna data ett och annat snyggo och göra massa andra trevligheter. Magi, rosa bubblor och shettisar är ledordet.

Dagens låt får bli Its my life med min favoritkille:https://www.youtube.com/watch?v=vx2u5uUu3DE

Svindyrt smink, flygrädsla och framtidsplaner....

En dag i återhämtandets tecken. Igår beslöt jag mig så vackert för att dissa gluten i kosten.  Detta är något jag tänkt på länge. Idag klev jag upp och slängde ner två mackor i rosten och tog ett rejält glas O´boy. Då mackorna var färdiga, åt jag dem och kände någon lätt form av euforisk njutning. Då sista tuggan var tagen insåg jag mitt misstag- knappast särskilt glutenfritt. Jag har nu köpt glutenfritt bröd samt ska fundera på nya frukostvanor, typ smoothies. Till lunch skulle jag data en snygging och planen var pizza dock insåg jag då att det gick bort. Jag inser att det kommer bli hejjigt att undvika gluten och den känslan förstärktes då jag talade med en kollega som är glutenintolerant och säger att det till och med finns gluten i glass. Det gäller nog att börja tänka om och tänka till då det är läge att käka framöver. Å andra sidan är jag ju enligt test icke glutenintolerant så det blir ingen världskatastrof om jag skulle faila då jag ju bara gör det för att jag är övertygad att jag kommer må bättre.

Ren skär magi...hur ska jag klara mig utan detta?

Idag ringde min kära faster som ju är inne i begravningsbranschen och hon har hjälpt till att beställa gravsten och då fick jag höra att man tydligen måste ansöka om att sätta upp en gravsten och att det är ju lite jidder med det. Varför ska något vara enkelt liksom? Å andra sidan är det väl inte helt ologiskt dock var det något jag ej överhuvudtaget hade tänkt på. Sedan hade vi ett bra snack om det mesta vilket jag kände jag behövde. Jag ska sluta hålla saker inne och ventilera mer. Det gjorde jag alltid förut men nu håller jag inne det mesta och det är obra för själen.

Pappas sten som den kommer se ut, Posten var en stor del av hans liv så posthornet kom väl till pass även här. Sparvara i guld finns på farmor och farfars grav i Vilhelmina så det kändes fint dem får finnas på pappas också.<3

Dagen till ära var jag och handlade svindyrt smink. Jag brukar hålla mig till lågbudgetmärke men kände idag att jag ville slå på stort och köpa bra grejer. Jag förutsätter att jag nu kommer bli schnyggare än någonsin. I ärlighetens namn är det faktiskt så att då det gäller vissa saker såsom foundation och mascara är det helt klart värt lägga på någon slant då det är avsevärt mycket bättre.

Sedan kommer nästa av livets stora och outgrundliga frågor: ska jag spara ut håret eller klippa page? Jag antar att det blir en pageklippning då jag trivs järnet i det och det alltid brukar sluta så även om jag skulle vilja spara ut. Om en två veckor har jag date på Iksu spa med en god vän från förr och vi  har inte setts på många år. Det ska bli riktigt supernice. Hon och jag har gjort mycket galenskap då det begav sig. Dessutom har jag i kväll suttit och kollat på resor, planen är utomlands och jag funderar på att åka själv eller lura med mig någon lattjo vän. Vill ha kul och en barnfri vecka då det är precis vad jag behöver. Det värsta är ju flygningen då jag ju är helt sjukt flygrädd. Men jag är ju en tuff liten rackare så det är bara bita ihop och det är jag ju van med.

Apropå flygrädsla kom jag osökt tänka på då jag och min fina Malin (som nu bor i Kanada och jag saknar hela tiden) skulle åka till Mallis för många år sedan. Vi drog på puben innan och tog någon öl och sedan satt vi på min balkong på Slöjdgatan och drack vin, allt för att undvika och mota min hemska flygrädsla. Det slutade med att Malin blev lätt berusad och pappa som skjutsade ner oss var lite fundersam över hur det skulle gå. Jag var dock onödigt nykter och hade stenkoll, annars hade han nog inte släppt iväg oss. På flygplatsen ville Malin bara pussas och det var som vår grej på den tiden under alkoholpåverkan. Jag var dock inte riktigt på samma nivå som henne och då en liten pojke som satt bredvid oss frågade sin far: "vad gör dem, pappa?" Pappan svarade lite flyende med att "dem är lesbiska min son....". Hahah vad jag garvade och jag sa åt Malin att tygla sig. Väl ombord på planet somnade hon inom en kvart. Jag och Malin har alltid gjort knasiga grejer ihop och denna resa var väl inget undantag. Jag kom hem med fem stygn i skallen och grymt brun - vi solade och hade kul mest jämt. Ja jisses - tur man har mognat sedan dess.

Att älska dig själv just nu, precis som du är, är att ge dig själv himlen. Vänta inte tills du dör. Om du väntar, du dör nu. Om du älskar, du bor nu. - Alan Cohen

Brutet ben eller mensvärk?

Ja jisses, snacka om att man inte har roligare än man gör sig. På söndag natt började jag må rätt illa och mysko. Att jag gör det är inget konstigt då jag haft lagg med magen sen tidernas begynnelse. Tog min magmedicin och kände lugnet. Dock blev det inte bättre som det brukar bli utan snarare tvärtom, det blev en jobbig natt. Då jag skulle upp mådde jag satan men var fortfarande som den eminenta optimist jag är övertygad om att det skulle gå över. Jag hade fett fel, utan det blev sämre och sämre och jag kunde inte stå upprätt eller ens sitta. Sedan fick jag en horrorkramp attack i magen beslöt mig för att ringa sjukvårdsrådgivningen som sa att dylikt skulle man söka för pronto framförallt som kvinna då vi har så mycket jox i magtrakten som kan faila. Hon försökte fixa tid på vårdcentralen men det gick såklart inte. Hon sa att jag var tvungen åka till akuten. Jag kände ångesten komma med stormsteg och ville verkligen inte tillbringa kvällen där. Hon hörde nog mina tveksamheter och sa på skarpen åt mig att: "nu åker du in, jag hör på dig att du inte tänker göra det men det måste du".  Som omväxling lydde jag order då hon verkligen var bestämd på den punkten. Jag inser så här efteråt att jag var grymt dimmig och inte vid mina sinnens fulla bruk riktigt, ja till och med sämre än vanligt.

Väl på akuten så blev det provtagning, massa klämmande och kännande överallt och diverse undersökningar. Hade lite dåliga värden men inget som på något vis kunde förklara mitt mående och horribla magsmärtor. Hursomhelst började dem avta och kramperna reduceras så planen var hemgång men då fick jag en horrorkrampattack och låg i fosterställning och höll på gråta bort i någon timme. Då blev det ändrade planer och lite mer observation och annat. Några timmar senare då det lugnat sig igen och jag själv bara ville bort därifrån så var planen ånyo hemgång men då fick jag ett blodsockerfall av rang då jag inte ätit på över ett dygn. Höll på svimma lite lätt. Så då fick jag lite energidryck och fick vänta ett tag till innan jag äntligen fick åka hem. De undrade om jag skulle köra själv. Jag blåljög och nekade trots att det var minsann precis det jag skullle göra. Insåg dock att det inte var det smartaste draget då jag var sjukt yr, vimsig och matt. Men tog mig hem. Jag hade dock om jag varit smart sovit i stan eller bett någon hämta mig dock var jag inte särskilt klartänkt i den stunden. Ibland (eller kanske ganska ofta) skulle det verkligen behövas att någon tog beslut och tänkte åt en.

Förberedd för det värsta och många rör blod fattigare

Eftersom jag inte bara haft magkramper av hell så hade jag även frysit å det grövsta hela kvällen så en het dusch och sen krypa ner under täcket med värmekudden och en kurrande katt på magen var ren och skär magi.

Kontentan av typ tolv timmar på akuten är dock att jag inte hade några fel mer än usla järnvärden och dålig blodsockernivå. De såg hur dålig jag var och hur ont jag hade men hade ingen som helst vetenskaplig förklaring till detta förutom det klassiska: att det eventuellt kunde bero på stress eller någonting annat. Jag fick några piller och så. Det kändes verkligen som då man var till skolsköterskan med brutet ben och hon skickade hem en med två Ipren och diagnosen mensvärk. Jag gillar verkligen inte få diagnosen "eventuell stress" då det känns som att den kommer då de ej hittar något annat och inte ids söka vidare. Ska dock ge min läkare grym cred då han var ytterst mån om en och besatt en för läkare ytterst ovanlig egenskap, det vill säga humor.

Mår fortfarande ytterst obra och har svårt att äta, Fick i mig lite spenat och var ute en skvätt efter ytterligare lite läkarbesök idag. Men känner mig verkligen svag, matt och orkeslös samt allmänt ur form. Men, men....kanske dags jag börjar älska och vårda mig själv lite mer samt stanna upp och landa. Det har varit en galen vår och sommaren lär vara lika galen så kommer nog behöva andas och få all pepp jag bara kan få. Tur jag har rätt många magiska människor omkring mig som peppar, stöttar och bara finns. Det behövs så lite för att göra så mycket.

Dessutom har jag nu tagit ett beslut om att jag ska utesluta gluten ur kosten då ingen människa mår bra av det. Kommer bli hejjigt då jag ju ääääälskar mackor, bröd, mjöl och dylikt dock är jag övertygad om att det kommer leda till att jag mår mycket bättre. Jag ska dessutom reducera laktosprodukter och eventuellt utesluta dem på sikt men en sak i taget. Dessutom ska jag reducera antalet stressmoment i mitt liv och den processen är redan inledd.... Dessutom har det varit mycket med pappas bortgång som varit tufft dock börjar saker falla på plats även där. Begravning, bouppteckning samt försäljning av lägenhet är gjord, dessutom är gravsten vald så nu är det bara tömma lägenheten (kommer blir hemskt) samt jordfästning kvar i det stora hela. Sorgen och saknaden är det bara att lära sig leva med dock kommer den på sikt att avta och bli vackra minnen.

I alla fall kan ånyo konstateras att direkt man känner att man mår bra och att saker faller på plats så blir det fail. Jag ska sluta känna så utan bara vara nöjd med hur landet ligger varje dag samt njuta av nuet, dagen och all magi samt älska mer.=)

Bollrädd och schleten blondy.....

Så sant som det är sagt. Har inte med dagens inlägg att göra men känner att det passar sig bra just i detta nu.

Varvar ner efter en intensiv rolig och rätt crazy vecka då jag verkligen befunnit mig långt utanför min comfort zone ofta. Dock är det ju det som utvecklar. Det har varit lärorikt, jobbigt och grymt roligt. Eftersom det varit roligt har det ändå förgyllt min vecka även om det varit tufft och det inte känts helt stabilt alla gånger men learning by doing och övning ger färdighet. Denna vecka har verkligen känts som en "ny på jobbet" vecka och jag är sjukt mör och tror jag tagit stegrekord då det varit mycket happenings vilket innebär mycket logistik, fix, trix och framförallt trappspringande.

Jobbade natt igår och det var en rätt chill kväll med lite folk vilket var skönt om än tråkigt. Stod och diskuterade lite med en vakt och han berättade att han gått på en skola med anor från 1800 talet och att över skolans entre stod: "tukt, fostran och andlig odling". Kände att mina dagar på Bräntis nog må varit hur trivsamma som helst trots allt. Apropå Bräntis kom det igår ånyo någon kille jag aldrig sett som frågade om jag gått på Bräntis. Visade sig att han gick en årskurs under mig i en av mina barndomskompisars klass. Jag är nog i sanning ung och oförstörd trots att åttiotalskrullet tack och lov är ett minne blott.

Sov sisådär alldeles för lite idag men solen sken och dottern ville hänga med mig då jag ju typ jobbat järnet senaste dagarna. Vi drog och åt mjukglass i morgonsolen och talade om veckan som varit, hur det gått i skolan och lite annat. Söndag är veckans bästa dag då jag alltid är ledig och jag får hänga med min goa unge.

Sen kom det lilla livet på att vi skulle lira tennis och brännboll. Som jag tidigare konstaterat i denna blogg hatar jag bollsporter då jag är grymt bollrädd. Bollrädslan ger ju att jag är rätt kass på bollsporter som ni nog förstår. Jag hatar att vara så uppenbart usel på något då jag ju  är perfektionist med höga krav på mig själv. Ytterst jobbigt. Då jag dessutom konstant missade bollen och lillbruden asgarvade och sa att jag verkligen var värdelös på tennis gjorde verkligen inte saken bättre. Jag hatade skolgympan också och fick den där känslan av då man var vald sist jämt och ville helst gå och gråta i ett hörn. Men min kära dotter är rätt snäll och sa att även om jag var kass i tennis samt brännboll så älskade hon mig i alla fall. Vilken lycka.

I alla fall har denna vecka inte bara inneburit jobb utan även en bergochdalbana av rang på andra plan. Jag vet att jag nu är på gång att ta ett steg jag borde tagit för länge sedan och jag har fått det bekräftat många gånger under denna vecka och även om jag vet det är rätt, riktigt och det absolut bästa så känns det även lite vemodig och sorgligt. Men livets vägar äro outgrundliga och stängs en dörr - öppnas en annan. Det är så att livet ska handla om att leva inte bara överleva.

Tala är silver

Jobbat och bad kockarna fixa nåt mumsigt på kvällskvisten och fick den grymmaste burgaren jag ätit på länge. Magisk. Lär må illa nå jävligt då jag tenderar göra d då jag äter sent och mycket.  Men det var d värt.

I övrigt inte mycket hänt. Fullt upp och mycket folk på jobbet men kul hela tiden. Efter en grymt jobbig vår känns det verkligen som saker faller på plats så sakteliga. Vågar inte helt tänka tanken att jag mår bra för alltid då jag gör det händer något elände.  Här ska inte jinxas något.

Lite ledsen i ögat blev och är jag dock av orsaker jag ej vill nämna här. Men kan väl säga att uppmuntran och trevligheter ger bättre effekt än motsatsen, i alla fall på mig. Just nu försöker jag förstå något jag inte begriper och lär knappast lyckas. En sak vet jag dock.... Nu går tåget å vill du vara med är det bara att hoppa på-sen är det inte säkert det finns biljetter. Känner mig lite kryptiskt hemlighetsfull nu och det lär väl vara så ett tag av onämnbara skäl . Tala är silver och tiga guld.

Tålamod är en dygd inte många besitter å definitivt inte jag.

Skratt, shetlandsponnyer och sol....en magisk dag i en magisk tid...

En så där allmänt småtrevlig dag. Kom från jobbet vid fyrasnåret och var trött å det grövsta men morgonen var ljuv, solen sken, fåglarna kvittrade så jag beslöt ta en morgonpromenad för att rensa skallen lite. Helt magiskt- det var bara jag, fåglarna och trivseln ute. Somnade som en stock sedan och sov några timmar innan det var full fart in i dagen.

Dagens stora projekt var att modern kom förbi och skulle visa sina hemliga knep för att göra världens bästa köttsoppa. Just köttsoppa är ju asgott men något inte ens jag med mina matlagningsskills kunnat förrän nu. Grymt gott och lätt. Förvisso mer höst och vintermat men noga. Då det var avklarat åkte vi och köpte en ny cykel till lillbruden och lite nya kläder till mej. Grymt snygga. Trevligt värre då jag verkligen behöver byta min garderob då typ allt är för stort numer.

En kollega har visat en sida på Instagram som är ungefär hur kul som helst. Har börjat följa den och den förgyller samt ger mig asgarv nästan jämt. Det är en tjej som hänger ut folk som beter sig illa på nätet och via mess och bland dem bättre är då en kille messar en tjej och frågar om hon vill ha en sexslav. Tjejen replikerar med att hon nog föredrog en shetlandsponny. Varje gång någon var dryg igår då jag jobbade så tänkte jag på shetlandsponnyer och hur dem (de dryga alltså inte shettisarna) fick trampa på legobitar varje morgon i resten av sitt liv. Då kändes allt mycket bättre. Alla sätt att förgylla vardagen är bra utom dem dåliga.

Jobbade igår och var lite onödigt trött då jag i vanlig ordning sovit för lite men det är väl intet nytt under solen. Det var dock en rätt lattjo jobbkväll och det var onödigt lite folk men bara roliga och framförallt snygga människor. Blev bjuden på två efterfester och fick tre mer eller mindre seriösa hångelförslag (folk är inte kloka) samt hade riktigt kul. Rätt glimrande att ha så kul och dessutom få betalt för det. Är det inte magi så säg. Dessutom är det asbra att även få gratis träning på arbetstid. Det bidde många steg och då jag kutade som en liten iller i trappor mest hela tiden känns det i min unga lekamen idag då jag är mör något grymt. Men det är ju härligt på något vis ändå eftersom det känns att man gjort något. Toppform deluxe in progress.

Igår var det mello och jag är en mellonörd utan dess like i vanliga fall men i år såg jag endast finalen då jag jobbade alla deltävlingar eller att jag glömde bort det, vilket känns mycket märkligt men det har varit lite körigt i vår.  Hursomhelst kändes det väl inte som någon förlust att missa spektaklet igår och jag må säga att jag är lite imponerad att Sveriges låt inte fick sista plats då den ju sög. Hade tänkt se reprisen idag men insåg att det var waste of time. Det känns som det var etät tindrande beslut och att jag i stället fick mycket bra grejer gjort, hunnit socialisera och fixelitrixa en massa. Kvällen spenderas med lite feelgood i form av Vännermaraton och chill.

Optimist - javisst.

Haft lillbruden hemma idag då hon var hängig på grund av allergin. Även om hon nu klättrar på väggarna av leda och tristess nu. Jag tror jag ska spöa henne i kubb en sväng för att få ner henne på jorden litegrann, jag är så pedagogisk att jag blir tårögd. Dagen har ägnats åt städning, rensning och massa tecknad film samt dans. Det är ytterst befriande att rensa bort och kasta grejer som bara står och samlar damm. Skulle behöva en tromb för att få bort alla grejer i jäntans rum som har leksaker och kläder så klockorna stannar. Att rensa hennes rum med henne hemma var rätt dömt att misslyckas och jag måste varit onödigt optimistisk som trodde det skulle fungera alternativt väldigt korkad men optimistisk låter bättre.

Alla dessa stalkers, nu är Leo di Caprio på också. Liiiite märkligt att han skriver på norska dock...

Nu har jag äntligen fått reda på var pappas grav är. Helt galet att det ska ta så länge och att jag ens ska behöva ställa den frågan, det borde jag ju informeras om kan man tycka. Ska dit och kolla in i helgen och så. Kan väl inte påstå att jag är så imponerad av begravningsbyråns insats någonstans, det enda som gått snabbt och utan issues är faktureringen, alltid något och man ska väl inte ha så höga krav så slipper man bli besviken.

Något jag däremot är imponerad av är dagens middag. Inköpt på Konsum och för sisådär sextio kronor blev jag och jäntan mätta på stekt potatis och färsbiffar med fetaost och tomat. Glimrande gott och rekommenderas verkligen alla dagar i veckan.

Helgen består av chill i kväll och jobb i många timmar i morgon. Söndagen kommer ägnas åt cykelinköp till jäntan och köttsoppekurs med modern. Samt rekreation då det lär behövas inför nästa vecka som kommer bli brutal men på ett roligt och bra sätt hoppas jag, det är planen i alla fall.

Det gäller att komma ihåg vad och vilka som är viktigt och viktiga.....

Allt har en mening sägs det. Jag har dock lite sjåigt att se senaste tidens händelser som särskilt meningsfulla eller givande även det är livets gång. Att sen få något psycho efter sig gjorde inte saken bättre men men....har from nu tänkt förvisa den människan till kategorin onödiga människor och hoppas han stannar där.

Igår var en tung dag då jag fick en minnesbok från begravningen i brevlådan helt oväntat så där bara, visste inte man fick någon. Då jag tittade igenom den insåg jag att jag nog var inne i dimman den dagen då jag inte helt minns riktigt hur det såg ut, vilka blommor som fanns och så vidare. I minnesboken var det bra beskrivet om sorg och hur man reagerar. Det är lite skönt att läsa att jag reagerar fullt normalt och att känslan av apati är vanlig samt att det är vanligt att anklaga sig för vad man inte gjorde och saker man borde gjort annorlunda. Jag är ganska duktig på att älta något jag jobbar hårt med att ta bort då det inte är särskilt meningsfullt. I detta läge är det ju inte något jag kan göra något åt heller. Jag försöker (även om det är svårt) att tänka på det jag gjorde för pappa som var bra och det som var rätt. Jag minns efter hans första stroke för många år sedan då jag i stället för att gå ut med polarna satt och rensade otaliga liter lingon en lördagkväll bara för att han ej kunde och det behövdes göras. Jag ångrar att jag inte gav honom en kram sista dagen vi sågs, men det visste ju inte jag. Jag är dock glad vi var där den dagen och jag är glad att han verkade må så himla bra och att han var glad över att vi var där och att han fick krama Martina.

För att ytterligare förgylla gårdagen så var det bouppteckning samt att pappas lägenhet las ut för försäljning. Alla dessa saker måste göras och förvisso var det väl lika bra att allt skit var på samma dag så fick jag ta en stor smäll i stället för många små. Jösses, jag är så grymt positiv i mitt tänk att jag blir rent tårögd. Jag har haft en rejäl svacka och det är ju helt okej och som jag ser det även nödvändigt för att kunna gå vidare - all skit måste ut någon gång och lika bra ta det rejält istället för att bunkra för då blir nog kraschen en rejäl explosion.

För att fortsätta med lite klyschor sägs det ju också att inget ont som inte har något gott med sig. Allt som varit har ju de facto varit tufft men även lärorikt både att jag lärt känna mig själv, insett vad som är viktigt och insett att det är viktigt med bra stöd från familj och vänner i lägen som denna. Jag är glad att jag har ett jobb jag trivs med och grymma kollegor. Jag är övertygad om att jag kommer gå starkare än någonsin ur detta. Dessutom händer det bra grejer på andra plan och det är ju tur det egentligen även om jag har lite svårt hålla fokus på det och dem just nu. Tänker nu lägga min energi på bra grejer och bra människor som ger mig något i stället för dem som bara tar och suger musten ur en.

Jag hade en grymt lattjo jobbdag igår, som verkligen gjorde att jag insåg att jag har världens bästa jobb(något jag lite lätt glömt ett tag) men det är verkligen kul då det är roliga människor, skön stämning, bra musik och lite utmaningar emellanåt. Att jag dessutom fick lyssna på Jon Bon Jovi gjorde inte saken sämre. Att höra hans smäktande stämma gör ju vem som helst glad...

Idag har jag hängt på bästa tjejens skola. Dem skulle ha skolgympa och orientera. Snacka om fasa. Hatade alltid skolgympan och tyckte väl orientering var rätt ok förutom att jag inte kunde läsa kartor men det löstes ju lätt genom att jag rakt av tog följe efter någon som verkade veta vad de sysslade med och fejkade att jag visste hur man gjorde. Värsta jag visste i skolgympan var dock lag och boll-sporter som i mina ögon är förenat med livsfara. Jag tyckte alltid det var grymt orättvist att ridning inte kunde stå på schemat så jag som omväxling fick glänsa. Dottern verkar dock inte ha lika förvirrat lokalsinne som sin ljuva moder - hon hade stenkoll på var hon var. Så jag gjorde som i skolan- hängde på henne då hon verkade veta vad hon gjorde och det funkade även denna gång. Blond och smart som vanligt jag då.

Sedan drog vi på roadtrip och lillbruden har verkligen fattat vad som är viktigt då hon sa: "okej, mamma nu tar vi på oss solglasögon, lyssnar på hårdrock och är grymt coola..." #stoltmamma
Det blev en milkshake från Frasses i solen efter det och i kväll blir det mys och hemmaspa. Älskade unge. Puss på er.

I minnesboken fanns en dikt jag tyckte var lite fin som jag delar med mig av:

Att sakna

Det är ett privilegium 

att känna sknad. 

Smärtsamt förstås och tungt.

Men det berättar

om en närhet som fanns

Om värme, ljus

och skratt.

Att sakna är 

den andra sidan

 av att ha fått

Att inte känna

 saknad är som att 

aldrig ha älskat.

 (BenteBratlund Moeland)

Glamouriferad blondy på gång.

Dagens moment of blonde. Sjukt stressad blondy kutade ut från Ica och efter två varv runt parkeringen utan att hitta min vackra tyska bil, Insåg jag att jag idag körde en annan skruttbil. Höll nästan på ringa polisen. FBI och några till. Snacka om förvirrad människa. Tur jag insåg det innan jag fick totalt frispel. Man ska aldrig ändra något för då tappar man greppet även om det onekligen blir roligare så.

Dessa moments gör att jag inser att jag ofta har otur när jag tänker. Vilket gör att jag drar slutsatsen att jag ska sluta tänka och göra det jag är bäst på; vara snygg och magisk som få.

Idag började jag ovanligt sent och tog en härlig långpromenad och sen en trivselstund med Hem till gården, limevatten och spikmatta.  Att sedan ta jordens längsta dusch, peeling och hårinpackning på det var inte att förakta. Slog sedan på stort och tog på örhängen och allt. Mer glamour åt folket. Utvilad och glamouriferad blondy är inte att förakta.

Hade ett långt samtal med en god vän igår och fick rensa månader av gammalt trams. Skönt få ur sej allt en gång för alla.

Tidigare i våras beslöt jag att minst en gång varje vecka göra något bara för mig. Det föll bort men nu är det ånyo fokus på me, myself and I. Det var nämligen bra skit att göra så. Ingen annan tänker på mig så är ju bra om jag gör det.

Just idag är jag stark och snyggare än någonsin.

Rosa skimmer och hjärtan 💕

Insåg idag att jag är en ytterst pedagogisk och bra moder. Jäntan har varit förkyld jättelänge så jag har funderat på om hon kan vara allergisk.  Sa att vi skulle till doktorn och kolla det. Min egen aversion mot läkare sen brutna arslet tiden verkar smittat och hon sa att hon inte ville till nån läkare. Jag sa att allergitest var plättlätt och dem stack bara massa nålar i armen. Hon spärrade upp ögonen och sa:" ja men nu kändes d ju genast bättre....". Tänka före jag talar är inte min starka sida i vanlig ordning.

Har kommit fram till att min rygg nu är sämre än på länge och är övertygad om att det har med hur jag mår i övrigt att göra. Det har varit och är en turbulent tid och just nu håller jag inte helt ihop. Kontentan av ovanstående svammel är att värken är lättare hantera om man inte är på botten.  Att bita ihop fungerar ett tag men då man känner att bitring och bettskena är av nöden är d dags att ta några steg tillbaka och andas. Är riktigt anti mot allt och alla och det är drygt då det inte är min stil. Mest anti är jag nog mot mig själv och det är ytterst jobbigt då man hänger med sig själv hela tiden.

Det känns konstigt att något jag eftersträvat jättelänge nu ser ut att bli sant. På något märkligt vis får jag lätt panik i kubik men så är det. Förändring är lite skrämmande även om den är eftersträvad. Just nu har det varit ovanligt mycket förändringar som inte varit av godo. Men d blir nog bra i sinom tid.

I morgon är det bouppteckning och d känns lite motigt men måste göras så bara bita ihop och hoppas tänderna håller.

Ett lätt deprimerande inlägg men svårt vara på topp då det rosa skimret och alla hjärtan lyser med sin frånvaro.  Haha....för en normal dag i mitt liv är fyllt av rosa skimmer och hjärtan. 😝

Suicidal kanin, dålig karma och religionsbyte....just another day in a blondys paradise

På det stora hela har det varit en bra helg och långledighet, trots en släng av magsjuka och förkyld dotter. Är inte på topp rent mentalt just nu och det känns som det hänt lite för mycket otrevligheter på slutet. Jag undrar om det är dålig karma och straffet för att jag körde på en kanin för ett bra tag sedan. Men då kaninen utan tvekan var självmordsbenägen borde inte det räknas, eller? Det kan också varit en hare vill jag tillstå men vet med säkerhet att det inte var en T-Rex då den var söt som få och jag grät en skvätt över hur ond jag och världen varit mot denna söta lilla varelse. Funderar mer och mer på att bli katolik då man där kan bikta sig, få syndernas förlåtelse och gå vidare med livet. Då borde man slippa dålig karma, eller?

Kaninen på bilden har inte med ovanstående att göra utan har förhoppningsvis inga självmordstankar.

Idag var planen att hitta pappas grav - det gick dock mindre bra då den tydligen inte existerar. Så i morgon blir det att lösa det problemet. Mycket märkligt och jag fattar ingenting. Kändes som jag verkligen ville se den nu och det var drygt då jag äntligen samlat kraft att åka dit och det resulterade i värsta antiklimaxen. I veckan stundar bouppteckning och försäljning av pappas lägenhet och det är väl med blandade känslor.

Idag bidde det dotras önskelunch, det vill säga kinabuffe. Bufféer borde förbjudas då man alltid äter för mycket och enbart mår dåligt efteråt. Alternativt att jag kanske borde jobba på min egen dåliga karaktär, sjukligt äta så mycket som jag gjorde idag. Lär vara mätt en vecka.

Rent generellt har jag känt mig grymt asocial och inte haft större lust hänga, tala eller träffa någon senaste dagarna. Planen var utgång i fredags men orkade och ville inte samt mådde illa något grymt så det gick bort. Nu är det i alla fall slut på eremitlivet och läge att ta nya tag. Hur det nu ska gå till men allt löser sig har jag hört. Jag är ju en Burvall och vi är tuffa små rackare...helst små eller nåt.

Igår på jobbet så talade jag med en kollega och jag konstaterade att det nog var dags att bli total karlhatare till hundra procent från och med nu. Jag var även inne på kastration av alla karlar men då jag har svårt att se blod går väl det bort dessutom är jag för snäll för det. Ja, jag vet...jag är en sjuk människa....moahahha....Om inte annat har jag morbid och överlivlig fantasi.

Roligast i helgen var dock då en bekant/kompis av någon outgrundlig anledning hittade en gammal fotokatalog från då jag gick i nian och det/den första han slog upp var en bild på mig. Härlig bild med permanentad 80- tals frilla, jag sitter som jag är kissnödig och ser allmänt störd ut. Han var oxå ytterst vänlig och delade den på min fb-sida. Jag är ju inte snål så delar väl med mig av den jag med. Härligt se hockeyfrillor och annat trams man förträngt. Året var 1988 eller 1989 och vi snackar Bräntbergsskolan.

Vill ha ett miffofritt liv. Hur svårt kan d va?

Magiskt varmt och skönt ute och jag har inte sett röken av jäntan på flera dagar då hon är ute och leker med kompisar hela tiden. Häromdagen byggde hon och grannjäntan en koja/hus av gamla lastpallar och en gammal bit plåttak. Kreativa som dem är såg dem till att silvertejpa kanterna på plåten så de ej skulle göra sig illa samt att de även målade bygget. Vad månde bliva av dessa arkitekturgenier? Må säga att det är rätt skönt att hon numer är rätt självgående och klarar sig rätt bra själv. Helst då jag verkligen inte mått så bra senaste dagarna. Jag har trots vädret tillbringat mycket tid inne och slöat, sovit och bara gjort ingenting. Mycket välbehövligt. Något som irriterar mig vanvettigt är att knäpogöken från jobbet tagit ifrån mig glädjen och trivseln där. Vill inte alls åka dit numer. Det suger då jag verkligen bara älskat jobbet och så kommer ett stolpskott och raserar magin. Just nu suger allt och alla!

Planen för gårdagen var att käka brunch på Ikea och fixa lite i pappas lägenhet samt uppsöka gravplatsen. Då morgonpigg och Burvall inte hör ihop sket det sej å det grövsta. Att nattsömnen varit obefintlig på grund av horrorvärk, knäpp kattunge och en hjärna på högvarv gjorde inte piggheten större. Jag är glad att jag i alla fall alltid har ett enormt tålamod och i stort sett jämt är som en solstråle, minns knappt sist jag ens var irriterad....moahahhaha....(nu snackar vi förnekelse).En klasskompis till Gumms kom hit på besök så jag har själv spenderat dagen i solstolen och vid datorn och fixat lite saker. Prisar gudarna för Ipren, värmekudde, spikmatta dagar som denna.

I kväll blir d jobb i några timmar och sedan må jag väl fira "Word naked gardening Day, vilket är idag. Får väl kratta löv naken eller nåt.

Crazy cat lady....och stavmixerfail.

Känner att jag senaste dagarna gått från klarhet till klarhet eller snarare från fail till fail. Började igår. Mådde piss då jag jobbade i måndags och det resulterade i kräkvm och en natt på toagolvet vilket gjorde att min arma rygg gav upp å det grövsta. Jag kunde knappt stå upprätt igår kväll. Kom på den briljanta iden att ta mina dundervärkisar som jag knappt tagit alls överhuvudtaget och att ta dem då man inte ätit på en dygn tillhör väl inte det mest genomtänkta man kan göra. Å andra sidan är väl inte alltid tänka min starka sida.

Fortsatte briljansen idag då jag skulle göra ingefärsshot. Kom på att jag skulle testa ta stavmixern i stället för att riva ingefäran då det är så himla drygt att riva ingefära. Det gick lysande dock gjorde jag den rätt fasansfulla upptäckten att det är idiotiskt att stoppa fingret i mixerbladen innan man stängt av den. Jisses- snacka om att ha blonda moments och otur då man tänker hela tiden. Är glad bara spetsen på nageln åkte och inte halva fingertoppen. I övrigt är ingefärsshot så himla magiskt gott och nyttigt sägs det. Man ska tydligen blir himla frisk av det och förvisso har jag varit sjuk konstant sen jag började dricka det men jag är övertygad att jag varit ännu sjukare utan det.

Just nu känner jag att jag gärna skulle flytta till yttre Sibirien, där det är totalt folktomt och gå all in som crazy cat lady, det vill säga bo all by myself och med en miljard katter. Det känns som det är så rätt, så jag och så magiskt på något vis. Å andra sidan skulle jag nog klättra på väggarna av panik efter en vecka, om inte förr. Dessutom finns det väl mest vodka i Sibirien och det verkar lite boring då Prosecco är det som gäller i min värld.

Jag tror jag är lätt utbränd och ska bli bra vara ledig några dagar och komma ikapp mig själv och livet som på något vis passerar utan att jag hinner med alls just nu. Insåg idag att jag inte varit på pappas gravplats och inte ens vet var den är (ja, vilken kyrkogård vet jag ju såklart) det ska bli helgens projekt även om det känns lite motigt och jag fortfarande vill förneka att det hänt. Men bara bita ihop, bryta ihop och bita ihop igen...känns som det är det ständiga mantrat just nu.

För övrigt är det idag fyra år sedan jag tog D- kort det vill säga behörighet för att köra buss. Med tanke på att jag sex månader senare bröt arslet och inte kunde gå, stå eller framförallt inte sitta på månader så känns det som ett rejält waste of time. Men det var roliga tider ta kortet och det skulle vara kul testa köra igen. Nedanstående bild är från den dagen och Tjoppsen var med då vi körde. En rolig och mysig dag med goa människor.

Motgångar, miffon och svensk punk....

Känns lite motigt just nu. Varit lite för mycket skit, trams och otrevligheter i livet nu så skulle verkligen behöva lite räkmackor, medgång och bananskal. Läste en sak häromdagen att man dock inte ska vänta på detta utan vara chef över sitt eget liv vilket förvisso inte är så lätt alla gånger.

Jag har tidigare skrivit i bloggen om en idiot som betett sig illa och trakasserat mig. Detta kulminerade i att han åkte ut från jobbet i lördags. Kulmen ökade dock då han uppenbarligen ansåg sig ytterst kränkt (snacka om modeord just nu) och la in lite utpressning, hot och annat i några fyllemail strax efter.

Just nu får jag inte gå ut med soporna eller gå till bilen själv på jobbet, helst bör jag ej vara ensam övethuvudtaget enligt mina goa chefer. Fast det känns lite märkligt. Känner ett gravt obehag över hela situationen som jag känner flippat. Jag känner mig lite frihetsberövad men å andra sidan tänker jag inte göra mig till ett offer. Det handlar om att vara vaksam, tänka till och inte utsätta sig för onödig risk. En av cheferna var dock så go då han ringde och verkligen kollade att jag fick eskort till bilen och att jag sedan messade då jag kom hem. Nalta eljest jobba på ett litet företag mot för stora multinationella som jag jobbat på tidigare. Å andra sidan är det väl lite rockstjärnestatus att ha bodyguards.

Dock mår kontrollfreaket i mig dåligt av dessa omständigheter och jag är inte klar över hur jag ska hantera detta om jag ens kan hantera detta? Så himla sjukt hela situationen liksom. Det är väl bara att konstatera att det var länge sedan jag hade läget under kontroll på något plan - troligen var jag inte ens född sist det hände. Hade ett långt samtal med bror som inte heller mår bra....saknaden av vår far är horribelt gigantisk. Skönt ändå dela sorgen med någon nära. Jag bara älskar min bror.

Just nu gör mycket ont och jag mår inte bra någonstans men jag vet att jag fixar detta med glatt humör, oömma kläder och goaste vännerna i världen. För att lyfta något positivt fick jag igår en signerad skiva med punkbandet Kardinal Synd. Magiskt...bara älskar bra svensk punk.

Hursomhelst känner jag mig svag något grymt nu men snyggot har kommit igen förut och jag har bestämt att när pappas lägenhet är såld och allt praktiskt är gjort så ska jag åka på Spa-retreat en helg bara för att jag kan och behöver det....

blä, blä och blä

Jobbhelg avklarad och jag har sovit för lite för att riktigt haft energi och ork att palla med. Jag jobbar ju långa pass och helgerna är rätt intensiva och det händer mycket så det gäller att vara på alerten. Igår kom killen som sedan han var där sist och höll på trakassera mig in igen och då det beslutats om att han ej är välkommen till oss längre så bad jag vakterna plocka ut honom. Han gick utan större trams även om han tyckte det var lögn och förtal, vilket inte det minsta förvånar mig men ändå. En av vakterna frågade en kollega om hur länge killen skulle vara portad, kollegan sa att: ja jag är 50 plus och dör väl snart så om en sisådär 30 år kanske, tidigast. Vakten sa bara....aha....ja men då vet vi. Sen var det i vanlig ordning mycket folk och många gamla bekanta. Jag var dock rätt trött, less och kände ingen inspiration alls att jobba men så kan det vara ibland, bara ta nya tag och bita i hop. Men ändock så glad att jag har bästa jobbet och magiska kollegor som peppar så mycket att men blir rent matt nästan...hahha.

I övrigt är det idag tre år sedan vi blev tvungna att ta bort finaste katten i världen; den magiska Lillan. Mer personlig och häftig katt går nog inte att få tag i. Jag är glad att ha hennes dotter Hilda och dotterdotter Tjorven. Tjorven verkar brås på sin salig mormor rätt mycket i beteende och det gillar jag.

Har generellt en låg period just nu. Saknaden efter pappa är enorm och jag ringer eller tänker att jag ska ringa dit varje dag. Springer på mycket gamla postisar på jobbet rätt ofta och då rivs minnen upp även om det såklart är jättekul råka på gamla kollegor som man haft hur mycket kul med som helst. Posten var verkligen en rolig tid och mycket galenskap och tokerier hände där och då. Kommer rätt mycket ihåg en midsommarafton då jag, Anneli och Jocke inte hade något att göra så vi spred ut till alla att det var på Nydala det hände. Vi tog med engångsgrillar, mat att grilla, brännbollsträ och alkohol och cyklade dit glada i hågen och med solsken i blick. Vi tänkte att några kommer alltid annars kunde vi ju alltid ha skoj ändå. Det visade sig att många lyssnat och det var asmycket folk där. Massa postisar och deras kompisar. Vädret var strålande och vi badade, grillade, drack, åt och hade askul hela natten. Var lite jobbigt cykla hem klockan sex på morgonen men kul var det något grymt.

Det känns som jag har så mycket göra och noll energi ta tag i saker. Skulle behöva göra något galet, spontant och knasigt som omväxling och inte vara så jäkla seriös jämt. Jajaj....säger vän av ordning så jätteseriös kanske jag inte är men allt är som vanligt relativt.

Nästa sorgestund kommer då dottern vill sluta rida....det sugern något grymt å andra sidan kan ju kanske jag ta tag i ridningen igen....