Jag är en fegis!

När jag var 19 tatuerade jag mig och min käre salig far hade alltid sagt att det var det mest horribla som existerade och att det inte skulle bli kul om jag kom hem med en tatuering. Som den lydiga dotter jag var tog jag honom på orden och tatuerade mig, men såg till att dölja den ordentligt, vilket ju var ganska lätt då den satt på vristen. Jag hade haft den i ett halvår typ då sommaren kom och vid det laget hade jag glömt bort att jag hade den. En dag på jobbet (vi jobbade båda på Posten då), jag hade shorts då det var varmt och någon uppmärksammade tatueringen och sa att den var snygg. Fadern stod bredvid mig och jag insåg att nu blir det inte roligt och jag hade inget försvarstal förberett då jag ju trodde jag kommit undan. Kände kallsvetten hägra och jag stammade fram något ursäktande medan jag febrilt försökte komma på någon vettig förklaring.

 Då jag visade den så sa han att den faktiskt var snygg och att den både var diskret samt satt på ett bra ställe. Snacka om antiklimax. Hursomhelst bidde jag ytterst avskräckt av att göra denna tatuering då det gjorde ont som sjutton. Jag har ända sedan dess (typ fem år...=P) varit sugen på att göra en till och på senare år sjukt sugen på tatuera in dotras namn, dock har jag inte vågat då det gjorde sinnessjukt ont. Dock funderar jag mer och mer på att ta tjuren vid hornen och sluta vara så rackarns mesig och de facto tatuera in hennes namn. Ingen minns en fegis liksom. Men då kommer nästa fråga och det är var på kroppen och vilket är bästa stället göra det på? Alla dessa bekymmer och jobbiga beslut liksom. Det är dock stunder som detta jag önskar dotra hette något kort och att Martina är ju ondödigt långt då fasan, smärtan och horrorn  blir längre. Men vill man vara fin får man lida pin.Hursomhelst tror jag att jag tagit ett beslut nu och det får bli nästa månads feelgoodgrej att göra. Nu är det dessutom offentligt så bara visa att jag törs liksom.

Nästa beslut är att radikalt försöka trappa ner på värkisar då jag tror magen total kexat på grund av det. Bättre gymma, på Girren då jag rörde mig sjukt mycket åt jag ytterst lite värkisar så jag vet att om jag är igång klarar jag mig relativt bra utan så det verkar ju ytterst idiotiskt inte göra det liksom.

Dotra ville idag ha Billys till middag vilket kändes magiskt då inspirationen att laga mat var obefintlig så då var d grymt hon kunde fixa sin egen middag, även om jag tycker att dylikt är mest bukfylla så är det en bra nödlösning emellanåt då orken tryter och det känns mer genomförbart att raka bikinilinjen i en hoppborg.