Haft en sinnessjukt bra vecka, hur kul och spännande som som helst på jobbet och känt mig full av energi. Hoppas det har vänt på riktigt nu. Har käkat strikt vegetariskt och inte intagit något gluten vilket jag tror påverkat mig positivt även om mackabstinensen är total då mackor är det bästa jag vet. Dock klart värt att välja bort det om det får mig att må bra. Får börja baka majsbröd eller något. Har återinfört vanan att dricka gröna smoothies igen och idag har jag laddat med mango och spenat då det är så sjukt gott.

Härlig vegetarisk lunch med ugnsrostade grönsaker, avocado samt keso och sallad, ser inte supergöda ut men smakade mums. Vitlök och chili kan inte göra något äckligt direkt.

Härlig smoothie på gång......energiboost deluxe

Förra helgen hade vi finbesök med trerätters såklart. Det bidde sjömansbiff i slowcookern och det är som intressant laga mat med den då det är som att vara nybörjare på matlagning då det är ett helt nytt sätt att kocka. Man måste krydda mer och det är inte helt lätt beräkna hur man ska göra men det är ju det som är kul litegrann. Sjukt praktisk grej dock och jag gillar ju långkok och grytor då det är som så simpelt, dock kan man även baka bröd och jag vet inte allt i den.

Jäntan hjälpte till och lagade för och efterrätt. Går sin mor i spåren. Älska!

Sjömansbiff med sallad, lingonsylt samt min egen eminenta inlagda gurka...inte den sexigaste av uppläggningar men detta käk rockar även om det är svårt lägga upp snyggt.

Tjoppsans eminenta efterrätt, diverse bär och frukt, vaniljvisp och skittles, till dem vuxna bidde det kaffe och bayliss också

Dagen har spenderats med en sovmorgon av rang vilket satt fint då jag klivit upp i ottan hela veckan. Planen var klipp och färg i måndags men det sket sig på grund av massa trams dock ska ny tid bokas till veckan då jag börjar ruttna på ruggugglelooken. Jobbar kväll och natt så har ju gott om tid vilket ju är magiskt. Sedan blev det en roadtrip till stora staden för att kolla på bilar, shoppa och ha lite trivseltid. Kvällen blev i slalombacken då det var fredagsmys där, personligen tycker jag väl det var lite kyligt fredagsmys med uselt kaffe och äcklig varmkorv. Jäntan med kompis var dock nöjda och det var ju huvudsaken. Sedan avrundade vi med ost och korvbricka och trivsel med massa tända ljus och tjocksockar. Nalta kyligt var det.

Martina och Agnes samt kaninerna på väg till stora staden

Lägg till bildtext

Grannjäntan piffade till mig lite så här dagen till ära.....sjukt snygg eller nåt. Sminket av ögonbrynen går till historien som diskret....

Förvirrade fredagstankar....

Jag har för länge sedan i något rejält svagt ögonblick fått någon form av vision att söka till Farmen. Dock kan jag konstatera att för att söka till ett dylikt program lär det behövas en pall valium både tablettvis och sådant som kan ges intravenöst. Tabletter till en själv då man inte pallar med de dryga medtävlarna och intravenöst för att kunna droga dem om det blir totalt knas. Jag tycker det verkar som att det för varje år blir mer och mer skumma deltagarna och normaliteten blir mindre och mindre. Varje år är dock några stereotyper med:

• Våpet som med fördel kan vara blond, dessutom har våpet silikon på minst ett ställe med oftast flera. Syftet med deltagandet är att få gratisreklam och några minutes of fame. 
• Satmaran är också vanligt förekommande, någon bitter kvinna som tror sig veta allt om allt och alla, dessutom är denne oantastlig i sin egen lilla värld dit ingen övrig äga tillträde.
•  Bror Duktig är en lite äldre karl som ofta är van byggare, yrkesmilitär eller dylikt och som lätt pompöst säger sig ha goda chanser vinna.
• Casanovan en yngre karl som tror sig kunna charma allt i sin väg och att han är guds gåva till världen, han åker till farmen för att få ligga. 
• Latmasken vill egentligen inte vara där och varför denne sökt är en gåta för alla även för latmasken själv. Tycker det är helt okej att pilla navelludd och gå runt och irritera alla.
• Statsbon är människan som aldrig sett ett får på riktigt och nog inte vet att kött kommer från levande djur. Fem minuter utan stadens puls, betong och neon gör statsbon lappsjuk och detta gör att denne lätt blir lätt hånad av dem duktiga urfarmarna.
• Taktikern som konstant tänker taktiskt och på hur denne ska vinna. Detta slutar oftast med att det blir fett fail då övriga deltagare upplever denne som falsk och osympatisk ränksmidare.

Dessa stereotypa drag kan med fördel besittas mer eller mindre av flera personer och somliga har dem alla. Kan väl konstatera att efter denna outtömliga, ytterst vetenskapliga undersökning så skulle jag nog  kunna dominera totalt och vinna rigoröst. Tror jag skulle satsa på att vara våpet då jag tror det är smartast, det vill säga dupera alla att tro man är korkad medan man är schmart som få. Kräver dock viss träning och några operationer så den planan går nog bort. Jag är lite destruktiv och bra på dumma ideer men vid onödig operation sätter till och med jag in bromsen.

Nu har jag nog haft för mycket tid att tänka på onödigt trams igen Men om jag nu skulle vara tvungen sökta till någon dokusåpa skulle det nog bli farmen då jag är för obimboaktig och för gammal för Paradise Hotel, Bonde söker fru går ju bort av förklarliga skäl då jag inte söker någon bonde som behöver en fru. Sen har jag banne mig inte koll på så många fler av dokusåporna, fördel med att bara ha kanalerna 1,2,4,6. Ser ju sällan på TV och då jag ser blir det kvalitetsprogram som Hem till gården och skräckfilmer.

I övrigt känner jag att jag skulle vilja göra något kul, något galet och busigt men det får väl vänta och bara rätta sig i ledet och följa hjulspåren ett tag till.

Dotra hade lovat att laga trerätters middag och planerna var rigorösa. Tanken var god men d gick väl sådär det jag fick dra igång en nödplan då den lite mästerkockerskan tydligen var oinspirerad av rang och föredrog räkna matte. Ja kunskap är vägen till framgång så jag tyckte det var okey för denna gång.

Ugnsmoxad lax, med mango, avocado, spenat samt grillad sparris och lime. Fick till min stora sorg dissa chilin. Intressant är att man blir som nalta mätt av nada då man inte ätit på en vecka typ. Billig i drift jag då för nu.

Jag är en fegis!

När jag var 19 tatuerade jag mig och min käre salig far hade alltid sagt att det var det mest horribla som existerade och att det inte skulle bli kul om jag kom hem med en tatuering. Som den lydiga dotter jag var tog jag honom på orden och tatuerade mig, men såg till att dölja den ordentligt, vilket ju var ganska lätt då den satt på vristen. Jag hade haft den i ett halvår typ då sommaren kom och vid det laget hade jag glömt bort att jag hade den. En dag på jobbet (vi jobbade båda på Posten då), jag hade shorts då det var varmt och någon uppmärksammade tatueringen och sa att den var snygg. Fadern stod bredvid mig och jag insåg att nu blir det inte roligt och jag hade inget försvarstal förberett då jag ju trodde jag kommit undan. Kände kallsvetten hägra och jag stammade fram något ursäktande medan jag febrilt försökte komma på någon vettig förklaring.

 Då jag visade den så sa han att den faktiskt var snygg och att den både var diskret samt satt på ett bra ställe. Snacka om antiklimax. Hursomhelst bidde jag ytterst avskräckt av att göra denna tatuering då det gjorde ont som sjutton. Jag har ända sedan dess (typ fem år...=P) varit sugen på att göra en till och på senare år sjukt sugen på tatuera in dotras namn, dock har jag inte vågat då det gjorde sinnessjukt ont. Dock funderar jag mer och mer på att ta tjuren vid hornen och sluta vara så rackarns mesig och de facto tatuera in hennes namn. Ingen minns en fegis liksom. Men då kommer nästa fråga och det är var på kroppen och vilket är bästa stället göra det på? Alla dessa bekymmer och jobbiga beslut liksom. Det är dock stunder som detta jag önskar dotra hette något kort och att Martina är ju ondödigt långt då fasan, smärtan och horrorn  blir längre. Men vill man vara fin får man lida pin.Hursomhelst tror jag att jag tagit ett beslut nu och det får bli nästa månads feelgoodgrej att göra. Nu är det dessutom offentligt så bara visa att jag törs liksom.

Nästa beslut är att radikalt försöka trappa ner på värkisar då jag tror magen total kexat på grund av det. Bättre gymma, på Girren då jag rörde mig sjukt mycket åt jag ytterst lite värkisar så jag vet att om jag är igång klarar jag mig relativt bra utan så det verkar ju ytterst idiotiskt inte göra det liksom.

Dotra ville idag ha Billys till middag vilket kändes magiskt då inspirationen att laga mat var obefintlig så då var d grymt hon kunde fixa sin egen middag, även om jag tycker att dylikt är mest bukfylla så är det en bra nödlösning emellanåt då orken tryter och det känns mer genomförbart att raka bikinilinjen i en hoppborg.

Veni, vidi, vici

Har spenderat större delen av dagen av att läsa gamla blogginlägg och jag inser hur himla skoj jag hade på girren och hur jag trivdes i gänget, stämningen och allt. Dock har var sak sin tid och jag skulle inte för allt i världen vilja gå tillbaka till att endast jobba kväll igen då jag vet hur dåligt Martina mådde av det och att hon mår mycket bättre nu.

Denna bild är så talande....självklart slutar jag gilla folks bilder och även unfriendar även om det för mig gäller mest på fejjan och inte inst. Men jag unfriendar dem som har mysko baktankar inte såna jag känner på riktigt, det är lite oartigt och även lätt sjukt i mina ögon.

Dem finns överallt....akta dig....

Personligen mår jag inte alls så bra nu då jag är konstant sjuk och det usla blodvärdet ger uselt immunförsvar och konstanta sjukor. Att jag aldrig ger mig tid bli frisk gör inte saken bättre. Detta har blivit en ond cirkel och även om jag fyller på blod emellanåt hjälper inte det då man fortfarande inte vet orsaken. Jag känner mig grymt frustrerad.

Har dock kommit fram till att jag ska återuppta en god vana att ge mig själv lite kärlek emellanåt (and not the dirty way)....så nu har jag bokat klipp och färgtid på måndag. Hade egentligen tänkt spara ut men ruttnar på min risbuske till hår och jag trivs bäst i page. Dessutom blir det blont nå jävulskt nu har jag tänkt. Dock kan det förändras beroende på vad frisören säger men blont i någon mån ska det bli. Man behöver saker att se fram emot för att hålla ihop.

Helgen som var var dock ytterst bra och bestod av middag i goda vänners lag, pingis och mycket mys. Jag måste ha mer roligt men det är svårt ha det då man mår piss konstant. Funderar på göra något radikalt och fasta eller så för att komma igång på rätt spår och rensa. Sjukt irriterande då kroppen strejkar men skallen vill. Jag ser rent fram emot horrorundersökningen som nu förhoppningsvis äntligen ska ske, sist gick d inget vidare då medicinen som skulle tas innan bara kom upp och jag låg i fosterställning och grät hela natten på grund av illamående och kramp.

Förrätt: korean bulgogi bbq. Varmrätt: slowcooked chicken med bulgur och bacon samt sparris och sallad, efterrätten stod bästa tjejerna för.

Men hur som helst, här vilar inga ledsamheter och jag tar nya tag mest jämt. Veni, vidi, vici är mitt motto och jag ska giva this fucking shit på moppo.

dag 519 i förkylningens tecken

Har varit dyngförkyld i många veckor och det har tagit ut sin rätt, därav inget bloggande så jag ber å det ödmjukaste mina trogna fans om ursäkt att jag är så snål med att dela med mig av mitt spännande liv.....

Hursom drog jag förra veckan och skulle tända ljus hos pappa och det var likvärdigt med arton maratonlopp eller något lika jävligt. Energin inte så väldigt på topp. Kontentan av den resan var dock att på en grav mittemot pappas hade de lagt på en sån där värmare för att värma marken för begravning i familjegrav. Det luktade inte så lattjo och även om jag är fullt medveten om att det är bränd jord som luktar så fick jag mindre trevliga associationer av aromen, så fick även jäntan som nog aldrig kommer vilja närma sig kyrkogården igen. För att spä på det hela ytterligare så drog vi på Coop där de grillade kyckling, där luktade det lika som på kyrkogården, kan lugnt säga att jag aldrig överhuvudtaget kommer äta butiksgrillad kyckling igen. Å andra sidan gör jag den godare själv så det är väl knappast någon förlust.

Detta leder mig osökt in på nästa inte vill äta grej i min värld, Entrecote. Ett kött som nog många anser som exclusivt och till och med bättre än oxfile. I min välrd har det nog aldrig varit direkt någon hit och efter Guitars då man fick det som personalmat flera gånger i veckan går det helt bort. Roliga var att de flesta som jobbade där var överens om att entrecote var höjden av lycka då de började där men icke efter att jobbat där ett tag. Vi fick det i pasta, på pizza och i alla möjliga och omöjliga varianter mest jämt. Dock var det kreativa kockar som nyttjade överblivet kött till fullo och det är ju definitivt ett ilandsproblem av rang.

Jag skulle dock äta en maträtt med entrecote förra lördagen som heter korean bulgogi bbq. Det ska finnas en färdig kryddmix att köpa, jag hittade dock inte den så googlade fram ett recept för att göra en egen variant.Vilket jag också gjorde, kan dock säga att jag sällan misslyckas i köket dock gjorde jag det med råge denna gång. Gick inte käka överhuvudtaget och köttet blev ytterst mysko och slutresultatet liknade vidbrända kolbitar och smakade gammal skosula. Även solen har fläckar helt uppenbart. Skyller på förkylningen som gett både taskiga smaklökar och uppenbart även uselt omdöme, det sistnämnda har dock aldrig varit min starka sida i ärlighetens namn.

Nu har dock förkylningen börjat släppa och jag börjar känna mig relativt normal....så jag hoppas ordningen är återställd...

Friskt och skönt ute idag vill jag lova. Jag gillar vinter, snö och kyla dock tycker jag temperatur mellan 15- minus 15 är mer humant. Då det närmar sig -30 strecket är det som så jobbigt med allt. Bilar fungerar inte som dem ska och det är banne mig inte sunt vara ute överhuvudtaget och det är lite för kallt att tvätta bilen i bikini. Jag och lillbruden gick från Ica till Konsum idag, en rigorös promenix på sisådär 100 meter och det var ingen lek. Känner också att alla dessa sjukor verkligen har gjort orken obefintlig men bara ta nya tag igen och igen. Tror jag ska trycka i mig en hel vitlök, en gigantisk ingefära och två, tre chili, det borde mota de flesta baciller.....känns dock som det kanske skulle leda till lätta magsmärtor men det kanske är smällar man får ta liksom. Lär dessutom vara garanterat vampyr- och hångelfritt och det är ju inte att förakta.

Planen är att dra på roadtrip och hitta på bus och galenskap med bästa tjejen en sväng i dagarna dock känns det mindre lattjo om det är så här sinnessjukt kallt då det känns lite bistert dra ut med bilen. Jag börjar dock vara sjukt desperat åka iväg någonstans, sist var hösten 2015 då jag och Agge såg Rosenström i Lycksele. Jag är en sån globetrotter minsann. Förut reste jag jämt och överallt, var och varannan helg spenderade jag i Stockholm och minst tre- fyra utlandsresor varje år, plus några spontana knasresor, vart gick det fel?

Då ska jag fortsätta mitt drev mot det magiska fejjan. Vän av ordning frågar sig nog här varför jag har fejjan då jag bara irriterar mig. Det finns mycket bra grejer med fb och jag kan lugnt säga att under min tvåårs långa halvisolering då jag bröt arslet hade jag nog inte fixat utan fb. Dock har somliga vissa användarproblem och egentligen borde folk få genomgå ett test innan de får skappa mediet. Igår var det en person som ville ha tips på matlådor att ta med och det saknades kylskåp att förvara i fram till lunchen. Jag och många andra tipsade människan att en matlåda inte blir oätbar i några timmar i rumstemperatur. Detta tyckte personen som frågade var höjden av horror och horribelt ohygieniskt då hon var övertygad om att all världens bacilussker skulle attackera henne och att hon skulle döden dö av matförgiftning. Okej, vi har alla våra nojjor men jag kände mig nödd och tvungen att sätta mig på händerna för att inte skriva något lite ironiskt tillbaka och det funkade i tio minuter eller så. Jag kunde inte låta bli att vara gravt sarkastisk och detta slutade med att jag fick en varning för mitt dryga beteende....hahahha tycker att folk som saknar vett och sans borde få rött kort samt sätta sig i ett hörn med skämsstrut på huvudet.

Jag tror jag träffat för lite folk och flippat för lite på slutet och även om det är mycket folk på jobbet och lattjo stämning kan jag ibland sakna folket, farten och fläkten från girren och till och med från flyget, skoja inte det gått långt då. Det är dock som ett dåligt förhållande, de dåliga minnena bleknar med tiden och allt blir rosenrött och gulligull. Tror dock det kommer bli mer lattjo jobba då jag kommer in i det mer (samt ger fan i att vara konstant sjuk) och därmed känner mig mer avslappnad.

I kväll blir det lyxmiddag med ugnstekt fjällröding fylld med kryddor, citron och annat gott. Till det Blondys specialsås samt pären, stekt sparris och diverse grönfoder.

Idag är det då fjärde januari och det var idag det där magiska skulle ske enligt spådamen kan dock inte påstå att jag känner eller sett någon rigorös skillnad, men jag är övertygad om att det kommer ske, jag menar en spåtant på webben kan inte ljuga.

I övrigt må jag säga att jag känner mig rätt less då jag varit i stort sett konstant sjuk sen i början på december då jag hade flunsan. Tror mina sjukdagar varit fler än dem friska (och i förebyggande syfte så menar jag då rent fysiskt) väldigt frustrerande då jag har nytt jobb som kräver närvaro till fullo på alla plan. Det är väl troligen det som gör att jag aldrig blir frisk utan konstant drar på mig nya sjukor.

Dessutom må jag säga att energinivån är typ obefintlig för närvarande av förklarliga skäl. Detta gör att jag är sjukt anti mot allt och alla inklusive mig själv, det där sista är grymt drygt då det som är lite svårt slippa mig själv. Väntar nu på att febern ska försvinna så jag får börja träna, jag längtar något grymt.

Sen kommer jag nu in på mitt favoritämne, det vill säga sociala medier. Kan inte nog förundras över detta och främst hur horribelt naiva många är. Jag är bland annat med på en sida för husmorstips på fejjan. Majoriteten av inläggen där är om man törs äta en morot eller liknande om den legat framme tre sekunder utanför kylen....(jaja, lätt överdrift igen). Jag fattar inte problemet liksom man ser på käk om det är dåligt och om inte annat kan man smaka och lukta och se om det är  ätbart. Att fråga på fejjan ger mest konstigt resultat och nämnda morot skulle lätt blivit slängd 18 gånger om om många får råda. Helt magiskt tragiskt hur lite sund förnuft vissa innehar. Nästa del av inläggen handlar om att "mitt barn har 400 graders feber, ska jag ringa läkare" nä men no shit, sherlock...ring 1177 pronto....annars åk till akuten omgående. Jag menar om jag brutit ett ben ringer jag ambulans, inte fan frågar jag om råd på fejjan...."snalla facebook, jag har brutit benet, kan jag lindra det med alvedon och bandage?"

jaja....puss å kram på er....delar med mig av en magisk lattjo låt från Ebba Grön å magiska Thåström i spetsen.
ebba grön....mamma, pappa, barn

The truth is online....

Något jag tycker är intressant är hur många som tror sig veta vad man känner/tycker/tänker och mår utifrån deras egna förutfattade meningar, egna preferenser och något slumpartat facebookinlägg. Å andra sidan är ju fejjan sanningen och bara sanningen.

Då jag bröt arslet så kan jag inte påstå att jag hanterade det så där överdrivet bra. Typ total krasch, gav upp och ältade in till leda för dem flesta inklusive mig själv, utan att ljuga var det inte så spännande att i flera månader inte ens kunna gå på dass eller klä på mig själv. Det var dock en rätt olattjo tid då jag hade en helt störd läkare som typ påstod jag inbillade mig ända till då fyra månader gått och jag äntligen fick göra magnetröntgen och till slut få en diagnos. Det var en grym lättnad att få den och de facto veta att jag hade rätt liksom. Nåja, slutsatsen av detta är att jag numer inte direkt ältar det hela av många anledningar. Främst för att jag på något vis vet att jag alltid kommer ha mer eller mindre värk, att älta det är lite lönt. Då kommer det roliga, många tror att bara för att jag inte tjatar om det konstant så finns det inte. Ett led i att kunna hantera det är att bara gilla läget och inse att så här är det. Sen kommer det så klart stunder då jag i ren självömkan tycker sjukt synd om mig själv dock försöker jag reducera de stunderna till obefintliga.

 Det är dock frustrerande att inte kunna göra allt jag vill men det är en världslig sak. I vissa saker har jag fått sänka standarden, det handlar om att orka och då må man prioritera, jag priar att hitta på bus med gumms i stället för att dammsuga exempelvis. Frågor på det? Jag vet att många har det men mitt liv liksom. Kontentan av detta är att visst kan det vara bra att tala om saker dock har allt sin tid och plats och alla hanterar vi saker olika under olika stadier i livet liksom och det bör respekteras. The bitch has spoken.

I övrigt så har jag i natt haft en brutal natt dock inte the goodway. Jag och jäntan sov skavfötters och hon är rätt bra på att sparkas och på något outgrundligt vis lyckas hon karatesparka mig rätt i nyllet på snoken. Detta gjorde helt horribelt ont, blodet flödade ymnigt och jag har blött näsblod flera gånger idag samt att det känns som att jag gått tolv ronder mot Tyson med grav förlust, Jisses, hon kommer blir världsmästare det lilla livet, inte för att jag vet i vad men troligen någon brutalsport som spark av liten morsa eller så.

I alla fall gjorde jag idag en test på fb som utlovade detta:

Sjukt bra ju och helt i överensstämmelse med vad spåtanten lovat .Inget på nätet är fel så jag tror på detta till fullo. Även om det finns snyggare bilar än Ferrari men jag klagar inte.

Ståplats i nybroviken eller slalom?

Idag har Martina spenderat dagen i slalombacken med grannjäntan. Då jag inte för något i världen skulle få för mig att åka (ja, kanske om någon utmanade mig lite drygt och jag fick för mig att jag är Tarzan, vilket ju händer emellanåt). Jag är livrädd för att bryta arslet mer, å andra sidan kanske det inte kan bli värre. Det känns dock lite bisarrt att låta jäntan göra något som jag är livrädd för själv. Å andra sidan älskar hon det och tycker det är sjukt skoj. Hade gått glimrande bra och det känns skönt då man vet att vi törs skicka henne med kompisar utan problem. Har anmält henne till skidskola även om det är denna tant som nog behöver gå den då jäntan tydligen åker bra. Dock känner jag inga som helst problem med att titta på, dricka varmchoklad och alla ben intakta.

Mina egna minnen av slalom är mindre goda. Hela familjen åkte utom jag. Det var dumt tyckte familjen och anmälde mig till skidskola, bra plan dock var den samma dag som jag hade ridskola så i stort sett vem som helst fattar vad jag prioriterade. Jag blev dock (i mina ögon) uttvingad i dem där horribla backarna och i den hemska utrustningen mer  (tänk Stig Helmer då han provar slalompjäxor och associerar till ståplats i Nybroviken) än en gång. Alltid lika motvilligt även om jag oftast var ett lugnt barn som inte på något vis var envis intill tjurskallighet.....(självkännedomen bara flödar här då). En av sakerna jag aldrig lärde mig, var den rätt essentiella grejen att bromsa vilket ju sedermera visade sig bli helt livsfarligt. Vi var och åkte i en backe och jag höll i min okunnighet på att åka rakt utför ett stup. Mamma och pappa skrek åt mig att bromsa och då fick jag panik och allt låste sig totalt....pappa gjorde en heroisk stålmaninsats och räddade mig från avgrunden i sista sekund. Kan lugnt säga att efter det var det totalt färdigåkt för min del. Fast må erkänna det ser himla mysigt ut för dem som kan.

I övrigt är jag sjukt less på att vara sjuk jämt. Jag har varit sjuk typ varannan dag i sex veckor, hör att många har problem med seg förkylning som vägrar gå över och som är lite varannan dag. Typ en dag feber/frisk/illamående/frisk/ögoninflammation/feber....etc. Det tar på mitt i vanliga fall så strålande humör och just nu måste jag vara på topp och det är sjukt frustrerande att inte kunna prestera ens i närheten av vad jag vill. Inser dock att spenatbehovet trappats upp så det är uppenbarligen läge fylla på järnet igen.....suck. Fuck this shit, eller som min mer belevade dotter skulle säga....fy falukorv. Jaja, finns säkert någon mening med detta också även om jag inte ser vad. En stor anledning är nog att jag inte vilat ordentligt och blivit frisk utan bara kört på. Men va fan, jag är inte bitter utan en tuff liten rackare, har jag bemästrat brutit arsle kan jag definitivt bemästra en seg förkylning.

För att förgylla dagen delar jag med mig av Villfarelsers alster, jag bara älskar dem...så spot on och så grymt sköna i denna värld av sociala mediers positiva jamstrams dravel så är dem dessutom så äkta.

Hahah....här snackar vi realist deluxe. Just love it.

Förstår inte hypen med att vara positiv jämt. Ibland måste man de facto få ge utlopp för det dåliga för att kunna gå vidare. Dock är männsikor som bara är negativa lika äckligt tröttsamma som de som är yberpositiva (dem är ändå inte på riktigt).