Elden är lös!!!!!!

Börjar mer och mer känna att jag skulle vilja bo på krypavstånd till jobb och annat jag behöver ta mig till dagligdags, då det där med att vara bilberoende känns mer och mer som ett aber. Idag då jag skulle åka in till jobbet så hörde jag hur det sprakade i baksätet och jag slänger ett öga i backspegeln, får till min fasa se att det brinner där bak. I vild förtvivlan och panik kastar jag mig på bromsen och pallnitar mitt i vägen. Kastar mig ut, öppnar dörren och inser att det var några kablar till batteriladdaren som uppenbarligen satt i batteriet som fattat eld. Kutar runt och sliter ut kablarna ur batteriet. Någonstans mitt i det hela hann jag släcka det som brann. Mitt i alltihop stannade några killar som undrade vad som hänt, tur det finns gentlemän. Bra kvinna reder sig dock själv i vanlig ordning. Kan utan att ljuga säga att jag var rätt skakis då jag skuttade in i bilen för att åka vidare mot jobbet.

Idag har jag jobbat dag och fått lära mig lite nya saker- det känns ju jättekul minsann. På fredag blir det ytterligare nya projekt på gång. Det kändes lite konstigt att vara på jobbet dagtid och åka hem vid femsnåret som omväxling. Men jag klagar inte.

I övrigt är abstinensen grav då jag för närvarande har en ytterst gammal lur, det vill säga en med knappar och utan touchskärm. Går ej surfa på den och inte heller skriva mess nästan. Så om jag verkar frånvarande på sociala medier och på mess så beror det på att jag numer lever i stenåldern. Får väl vara tacksam så länge jag slipper släpa runt på gammal telefon med snurrskiva.

Apropå gamla telefoner med snurrskiva så kommer jag osökt tänka på då Dotra hittade just en sådan och tyckte det måste varit jättejobbigt att släpa runt en sån på stan. Ett modernt barn i smarta lurar, surfplattor och annan tekniks tid. Dessutom tycker hon det är skithäftigt få posta brev i gul låda och numer gör man väl det vartannat år så jag kan förstå henne.