måndag 29 februari 2016

Forever young?

Dotra kom och kröp ner med mig igår då hon ej kunde sova. Min planerade skräckfilmskväll gick därmed om intet. Jag fick dock kramas med min stora kärlek i stället och det är inte att förakta då jag ej kommer se henne så överdrivet ofta innan söndag. I vanlig ordning är det vanvettigt mysigt somna med henne men då hon somnat förvandlas hon till en propeller utan dess like. I natt var det värre än vanligt och hon sparkade mej konstant i ryggen, varvat med att hon halvt låg ovanpå mig. Sova var inte att tänka på och kände mig i lätt panik inträngd mellan gullungen och gosedjuret Fluff som stirrade på mig med ondsinta ögon. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att Fluff var besatt av en ondsint demon- minst.

Att jag gillar snö, vinter och kyla är ingen hemlighet men nog är dessa vårdagar då solen skiner grymt magiska och behövliga efter allt mörker som råder. En promenix i solen är som balsam för själen och jag riktigt känner hur energinivåerna höjs.

Vårens stora happening är nu bokad i och med att jag och Agge ska fara på 14-is turne till Lappfjollträsk och lite härlig Alphaville inom kort. Vi diskuterade om det var samma sångare som på 80-talet. Både jag och Agge var rätt tveksamma då han som sjunger nu inte ens är i närheten av att likna den som sjöng då. Efter lite googling insåg vi att det var samma kille. Lite tankeverksamhet senare insåg vi att det tydligen gått några år sen 80-talet  (!!!!!!) och att alla inte har lika tur att inte åldras som typ jag och Agge har. Kan konstatera att Marian Gold (som han hette) drog med falsk marknadsföring å det grövsta då han icke det minsta är forever young.
Marian Gold anno idag


Marian gold i nådens år 1985
I övrigt känner jag mig personligen rätt redo för nödslakt då ryggen och brutna äset är mer bråkiga än någonsin. Nu är det lyftkransvarning för att ta sig upp ur sängen på morgonen. Värkisar hjälper föga och vila finns inte på kartan så satsar på förnekelse då jag vägrar jag bli långtidssjukad igen. Eller ens sjukad en kvart. Sånt trams är jag färdig med. Å andra sidan vet jag att när kroppen börjar strejka är det bara att lyssna och det ska jag göra också- nästa tisdag då jag är ledig i flera dagar. Eller hur var det nu....ska ju ha sportlov med gullungen. Vila? Jag är ju för rolig jag.

På jobbet finns alltid massa roliga starka chilisåser. Testade en idag som till och med fick mig på fall. Det var ghostpeppar i och den var starkare än det värsta jag varit med om och jag är inte vek då det gäller sånt men hujeda mig vilken horror. Som omväxling var jag försiktig och tog bara lite men det var mer än nog.....brrrr.....

Kvällens experiment blir fiskbiffar med torsk, lax, färskost och massa annat göda. Till det serveras ris och avocado/mangosalsa. Ja lite spenat så klart också.
Inte så vackert men bidde himla göda. 
"Du ska tro du är något - för då blir du någon".

Jag är magisk!=)

söndag 28 februari 2016

Förnekelse och snälla kräldjur- förvirrade tankar på söndagen.

En slö och ytterst oproduktiv dag. Vilket är precis vad jag behövde efter veckan som varit och behöver inför veckan som kommer. Inleds med en kort admin dag i morgon och sen är det trehundra i vanlig ordning. Tog en långpromenad i morse för att rensa skallen då just promenader är den bästa terapin någonsin. Om jag känner mig motiverad i morgon bitti så ska jag ta en lång prommis innan jobbet också- morgonpigg och rask som jag är....

Solen har skinit och dagen har spenderats utomhus i solen, vid elden. Jäntan har åkt skidor och pulka. Det har grillats korv, pinnbröd och druckits choklad. Livskvalitet deluxe. Jag gjorde snöänglar och kände mig magisk för en stund. Ibland är det skönt stänga av allt skit och låtsas att man lever i en rosa gulligull bubbla för en stund. I morgon blir det att ta tag i verkligheten igen men just nu förnekar jag att den finns.
💗

Jäntan har lekt med en kompis hela kvällen och jag har sett skräckfilm så ögona blö. Borde väl fixa och trixa samt ta tag i diverse måsten men varför göra idag det jag kan göra i morgon. Slöa är underskattat. Ryggen är för närvarande sämre än på mycket länge så kvalitetstid på spikmattan och vila är nog de facto av nöden.

Dagens ämne som är omöjligt svara på var då lillbruden frågade vilken som var snällast; en T-rex, alligator eller krokodil. Att svara på den frågan är som att välja mellan pest, kolera och digerdöden. T-rexen är utdöd så denna kan ju vara att föredra även om den direkt knappast var något charmtroll. Å andra sidan är även charmtrollen utdöda så det kan ju vara fullt logiskt. Jag känner verkligen att jag har normala och sansade tankar just nu. Har nog sovit för mycket senaste dygnet, jobbat för mycket på slutet samt isolerat mig från omvärlden så det slagit runt eller något. Men lite urflipp emellanåt är dock bra för själen.

Veckan som gått har varit turbulent å det grövsta så inte så underligt jag känner mig lite upp och ner. Dock har jag lärt mig vilka som är mina vänner och inte. Det är alltid en bra vetskap. Intressanta är att dem man trodde skulle finnas inte gör det och tvärtom i alla fall i grova drag. Whatever - nu blir det kvällsfika och sen antasta spikmattan igen. Det gör ont!


fredag 26 februari 2016

Live and let die.....

Tror nog utan att ljuga att jag slår världsrekord i trötthet idag. Totalt övermör och med en träningsvärk i varenda cell som heter duga. Kommer nog få fastaste rumpan i världen efter gårdagens bravader i trapporna. Snacka om löneförmån, gymma och trappträna på jobbet. Det var lite körigt att ens stå upprätt och att lyfta ett vattenglas kändes som att lyfta arton kilo i bänkpress. Damn vad jag känner mig stark. Känns typ som jag bränt 4 kilo bara sen igår.

Jag håller på trappa ner på värkisar och helt sluta med morfintabletterna så lite hejjigt är det just nu men då jag mår skit av morfinet är det lika bra ge upp, helst då de inte ger någon större smärtlindring numer heller. Lika bra jag lär mig leva med skiten på riktigt. Jag är en tuff liten rackare och tänker inte låta värken vinna. Hell yeah.

Innan jobbet tyckte jag att en smärre shoppingrunda vore en bra ide. Insåg att jag nog mentalt måste inse att jag inte har storlek jättestor längre. Fick testa mycket olika storlekar och bara minska hela tiden. Men jag klagar inte .Hittade dock inget snyggt då jag nog var för slut för att direkt vara så inspirerad.

Jag har inte träffat bästa tjejen sedan i måndags så att få spendera kvällen med henne och hennes bästis var ju ren magi utan dess like. Tyvärr duger inte morsan till mycket i dessa lägen men vad gör väl det. Lika bra att lära sig att man inte är nummer ett längre. Hursom bidde det mys med film, snittar, tapas och läsk.
Snuttungarna har bäddat ner sig med Netflix på plattan och godis i myshörnet.

Vuxengodis till moi dock åt ungarna upp hälften, tur det finns spenat.....

I morgon verkar det som att vissa världskriser ska lösas och förhandling ska ingås vilket kan leda till fred på jorden eller världskrig....spännande tider stundar. En sak vet jag och det är att min bästa tid är banne mig just precis nuuuuuuu.

"Living in my broken dream, living yet another day"


torsdag 25 februari 2016

Blondes Have more fun

Klev upp onödigt tidigt efter alldeles för lite sömn. Drog till frisören för lite förnyelse, vilket jag verkligen behövde. Då jag trött, stressad och hungrig kom dit blev jag inte helt nöjd över att vänta en halvtimme.  Övervägde länge att gå. Att frisören såg ut som att hon skulle kunna färga håret blått och tantpermanenta förstärkte den känslan. Jag förnekade dock mina instinkter och stannade kvar. Döm min förvåning då både frisyr och hårfärg blev asbra. Det är riktigt jag till hundra procent.  Helt magiskt och precis vad som behövdes. Blondes Have morse fun.

Jag måste konstatera att ibland kan total katastrof, kaos, elände och misär leda till något som i alla fall än så länge känns riktigt bra. Sen hur d blir i praktiken återstår väl att se i sinom tid.

Har jobbat som en dåre på slutet och även nästa vecka kommer se ut så. Känns lite drygt men jag har mina skäl för det, så det får gå. I morgon blir d några timmars extrajobb. Tur jag trivs på mitt jobb och att allt flyter på hur bra som helst.  Spännande mest jämt ena dagen sitter man vid datorn, nästa kränger man sprit vid baren eller agerar möbelflyttarfirma.

Trots viss negativitet i övrigt så känns det som jag får magisk känsla av jobbet. Härliga kollegor och mycket bra feedback å pepp från alla håll.

tisdag 23 februari 2016

Just another Day in paradise

En rätt mysko dag och kanske inte helt på ett bra sätt. Men det ids jag inte fördjupa mig i nu. Tärningen är kastad.

Humöret har varit i botten och lägre om möjligt. Är helt sjukt trött både mentalt och fysiskt. Jobbat grymt mycket med horrorförkylning i kroppen så nu börjar den strejka.  Bara att konstatera att man inte är på topp då det känns som ett maratonlopp att lyfta armen.

Fick besök av en före detta busskollega på jobbet. Sedan fick jag två trevliga komplimanger som värmde själen. Snacka om att man är lättköpt eller kanske naiv och lättlurad. Dessutom har jag fått ett skamligt förslag som fick min känsliga sida att chockas å d händer inte ofta. Vad är d för fel på folk?

I övrigt tycker jag att många folk ska städa upp vid sin egen dörr innan de dömer andra. Idag känner jag visst förakt för manipulativa människor och de som låter sig manipuleras. Vet inte vem som är värst. Japp. Det var min dag det. Nu ska jag köra bil snart å önskar jag kunde ta mina dundervärkisar då jag har helt sjukt ont men dem å bil går inte ihop så d går bort.

måndag 22 februari 2016

ännu en dag...

Igår kväll kom lillsnyggingen och sa att hon ville jag skulle sova med henne då hon saknar mig eftersom jag alltid jobbar på kvällarna numer. Usch- mammahjärtat grät lite och det dåliga samvetet rann över med råge. Men så kan det vara och glad i hågen kröp jag ner med henne och vi läste Snövit. Att sova i en 90-säng mellan en miljard gosedjur och gosig Tjoppsa samt två vuxna katter och två kattungar är ingen lek. Helst inte då gullungen somnat och sparkandet börjar. Det värsta med att ligga så är att jag ligger för stilla själv och det innebär att ryggen total kexar. Det hade behövts en smärre lyftkran för att få upp mig i morse men i vanlig ordning reder bra kvinna sig själv och med hävkraft och några primalskrin tog sig detta snyggo upp. Smärta är skönt.

Insåg idag att det är ovanligt men sjukt skönt att åka till jobbet på morgonen och få jobba dag med lite mer administrativa sysslor. Jag älskar mitt jobb men måste erkänna det tar på en tant att jobba sena kvällar och i 390 hela tiden. Glad jag nu får lite andra sysslor och mer dag på schemat. Variation och ombyte förnöjer. Dessutom alltid roligt att lära sig nya saker.

Dagens tråkiga var att jag testat blodvärdet igen och nu är det sämre än sämst. Inte underligt jag är orkeslös, sjuk och konstant apatisk. Dags för nya infusioner. Men blir lätt irri då de ej hittat vad min blodförlust beror på. Om jag inte gillade vitlök skulle jag nästan tro jag var halverst vampyr.
One of these sexy vampires.....

Allt händer av en orsak och det viktiga är hur du hanterar det hela. Jag måste säga att jag inte kan påstå att jag kan se någon orsak till att jag skulle bryta arslet. Men å andra sidan skulle jag inte vara där jag är idag om jag inte gjort det. Jag känner mig i mångt och mycket ytterst nöjd med var jag är yrkesmässigt och mentalt där jag är idag. På många plan kan jag bli bättre bland annat ska jag from nu sluta ta på mig offerkoftan och agera i stället för att regeras.

Dagens mest imponerande är att jag i ottan klev upp tidigare för att ta en promenad. Alla som känner mig vet att jag är tröttare än tröttast på morgonen och hatar att kliva upp. Därmed är det en merit av rang att kliva upp och promma innan jobbet. Damn I am good.

Jag har dock lovat mig själv att göra må bra grejer och unna mig själv saker. Veckans treat kommer att bestå av ny hårfärg, gissa vilken? I kväll blir det dock hemmaspa med bästa tjejen. Har dessutom lagat en ypperlig middag- i vanlig ordning. Just idag mår jag ganska bra.



söndag 21 februari 2016

Efterlyser lite räkmackor!

Inte den bästa av dagar om jag nu får vara lätt negativ även om jag väl i detta fall anser att det är ren och skär brutal realism.  Kunde ej somna då jag kom från jobbet och vaknade av värsta hostan efter sisådär två timmar. Kände mig varken särskilt utvilad eller munter. Försökte somna om men hosta, nysningar och ögoninflammation gjorde det uppdraget omöjligt. Jag hade hoppats på att få stanna i sängen hela dagen och ladda batterierna för veckan som kommer. Dock fick jag lära mig att bakis är en sjukdom värre än det värsta. I pur ilska drog jag och lillsnyggingen på en liten roadtrip för att hitta på något kul, det bidde en shoppingrunda och lite kvalitetstid med min bästis.

Kändes som det verkligen behövdes då käftsmällarna verkligen avlöst varandra på olika vis och från olika håll denna minst sagt jävliga dag. Men det som inte dödar det härdar och jag börjar bli van. Avsaknaden av räkmackor och bananskal de senaste åren har nog gjort mig lätt avtrubbad trodde jag fast insåg idag att måttet är rågat. Jag måste verkligen varit en usel människa i detta och tidigare liv då karma is a bitch av rang. Det är nog dags tänka om och ta in på kloster och börja knyppla spets eller något liknande. This sucks i alla fall, men troligen har jag förtjänat alltihop.

Har varit rätt på gång på senare tid men dåliga nyheter i kombo med lite annat trams gjorde att bubblan bara sprack. Men bara samla ihop spillrorna och kämpa vidare. Känner mig lite gnällig just nu men det är nog för att jag har en mancold och det är ju värsta sorten och en symptom på mancold är just ett jäkla gnällande.

Kvällen spenderades i vanlig ordning i stallet och det var mysigt som vanligt och nu har jag bokat att jag ska rida nästa gång jag jobbar helg. Hur kul ska inte det bli? Jag och lillsnyggingen gjorde pizza och ska se lite tecknat. Sedan blir det en sjujäkla lång promenix för att rensa bort negativt skit ur systemet och sedan ska jag njuta av stillsam ensamhet i sällis med en skräckfilm då huset sover. I need it. I morgon blir det upp i ottan och jobba några timmar och ta nya tag med detta som kallas livet.


Förhoppningsvis Orationell just nu.

En hård jobbdag som gått i fullrulle från start. Att vara överförkyld, nysa konstant och halv ögoninflammation gjorde väl varken energi eller motivation på topp. Men i vanlig ordning går man på vilja och torde vinna en Oskar för tindrande rollprestation som glad och trevlig.  Dock tror jag stenhårt på att om man låtsas va peppad, pigg och euforisk så blir man det. Självsuggestion av hög grad - kanske lite som sockerpiller och placeboeffekt. Men det kvittar ju då det viktiga är att det fungerar.

Snön har vräkt ner i natt och det var ytterst oplogat ute överallt. Detta ledde till en spännande och dryg bilfärd hem. Mitt mörkerseende suger i vanliga fall och med lätt ögoninflammation blir synen lätt sämre. Att det var vitt, drivor och bara snö överallt gjorde att jag stundtals inte visste om jag var på eller bredvid vägen, vilken sida av vägen jag var på var också en gåta stundtals. Kan säga det gick ytterst sakta och jag slog nog rekord i att ta låååååång tid köra mellan stan och metropolen.

Helt slut nu och urladdad på all energi. Känner att jag måste få en massa positiva input fort då det känns som jag mest får skit av allt och alla oavsett vad jag gör. Hur man än vänder sig är arslet bak och dessutom. av. Fast å andra sidan får man väl inte mer än man förtjänar?Jag kanske rakt av bara förtjänar kritik, gnäll och ovett? Dålig karma av rang liksom. Måste nog sova på den lite.

lördag 20 februari 2016

Skräck och förvirrade drömmar....

Igår kväll då jag slutat jobba var jag slut som artist något grymt. Bäddade ner mig och såg härlig skräckfilm, The Breed som hade klassiska skräckfilmsattributen, det vill säga: 
  • ett gäng ungdomar som drar till en öde ö för att festa. Något jag aldrig förstått, hur kul kan det vara att dra till världens ödsligaste ställe för att parta liksom? Då kan du ju lika gärna krypa in i garderoben och leka skrubbleken eller något.
  • En våpig blondin, gärna med stora bröst och liten hjärna. I denna film fanns två så det var rätt maxat.
  • En machokille.
  • En skämtare som gärna stöter på alla medföljande brudar, han dör alltid relativt tidigt i filmen.
I denna film fanns dem alla. Det skräckiga i denna film var ett gäng genmanipulerade hundar som var riktigt högintelligenta bestar och lemlästade det mesta i sin väg. Just det faktum att dem var högintelligenta och därmed ytterst beräknande gjorde dem livsfarliga. Filmen var uppbyggd med mycket plötsliga händelser och jag satt nog mer bakom kudden än såg filmen. Ytterst jobbig att se då jag var konstant på helspänn. Om jag inte var så vältränad och smäcker skulle jag nog fått träningsvärk....Egentligen var den nog rätt B men jag har livlig fantasi och var trött så då går jag på det mesta.

I övrigt har jag drömt mysko drömmar hela natten, vilket väl beror på förkylningen. Jag har både deltagit i inredningsprogram på TV, permanentat håret och blivit portad för blotteri på ett badhus, tydligen fick man inte åka vattenrutschbana naked där. Tur det bara var en dröm. Dessutom har jag i drömmen bråkat med en betydelsefull vän så jag var lite ledsen i ögat då jag vaknade men det var ju bara en dröm, verkar onödigt drömma om att bråka med någon liksom. Men verkar fått rensa endel i mina ytterst förvirrade drömmar i natt, vilket ju aldrig skadar.

Nu ladda nästan 13 timmars jobb. Rätt förkyld så inte på topp men ingen feber så det får gå. Får hoppas på en trivsam och harmonisk kväll. Lördagar brukar vara rätt skoj jobba på så d blir nog glimrande. I morgon får det bli sängen hela dagen och ladda för nästa vecka. Ha en magisk dag alla finisar. Puss och kram.

torsdag 18 februari 2016

Vad vore livet utan all denna teknik?

Efter en tuff vecka utan smart lur och därmed nästan total avskurenhet från sociala medier och internet, är nu ordningen återställd och jag är med i matchen igen. Jag har haft tillfälligt nummer och en antik lur som knappt gick messa med.  Snacka om tuff prövning i klass med att vara utan mat en vecka. Det skulle jag utan tvekan klara bättre.
Sony Xperia z5 premium bidde det. 23 mp kamera och massa jox att leka med.

I övrigt händer inte mycket.  Blir spikmatta,värkisar,värmekudde och ladda inför jobbhelg. Lyxmiddag med parisare och mjölk får förgylla dagen. Toppformen är ytterst långt borta då förkylning och bråkig rygg jävlas i kombination med lite annat trams. Men vad är väl en bal på slottet. Mys å må snyggingar.


onsdag 17 februari 2016

Vart var partyt?

Vaknade vid niosnåret och planen var att kliva upp. Gick sådär insåg jag fem timmar senare då jag vaknade ånyo. Men jobbar man sent får man å andra sidan sova länge. Masade mig upp och kände mig som jag varit på värsta festen igår. Alltså, bakis och trött som få fast med avseende på att jag jobbade till sent så bidde jag lurad på festen och fick bara bakiskänslan. En kall dusch gjorde dock susen under blusen och snart var detta blondy pigg som en iller.

Dagen har varit rätt produktiv trots att jag sov länge. Hunnit fixa med tvätt och städ samt tagit en skogspromenix, fikat med min bästis dotter och kockat mästerlig fiskgryta samt gosat med katterna som är rätt många för närvarande. Dessutom köpte jag rosor till mig själv -inte för att jag är så impad av blommor egentligen då jag tenderar få allergichocker av dem och räkor emellanåt men rosor brukar funka och då det kostade tio kronor var det inte mye bråka om liksom.

I övrigt en stillsam och trivsam energisamlardag...det är tydligen inte nödvändigt att det ska vara trehundra hela tiden- har jag hört.......men jag tror dem ljuger.

måndag 15 februari 2016

Elden är lös!!!!!!

Börjar mer och mer känna att jag skulle vilja bo på krypavstånd till jobb och annat jag behöver ta mig till dagligdags, då det där med att vara bilberoende känns mer och mer som ett aber. Idag då jag skulle åka in till jobbet så hörde jag hur det sprakade i baksätet och jag slänger ett öga i backspegeln, får till min fasa se att det brinner där bak. I vild förtvivlan och panik kastar jag mig på bromsen och pallnitar mitt i vägen. Kastar mig ut, öppnar dörren och inser att det var några kablar till batteriladdaren som uppenbarligen satt i batteriet som fattat eld. Kutar runt och sliter ut kablarna ur batteriet. Någonstans mitt i det hela hann jag släcka det som brann. Mitt i alltihop stannade några killar som undrade vad som hänt, tur det finns gentlemän. Bra kvinna reder sig dock själv i vanlig ordning. Kan utan att ljuga säga att jag var rätt skakis då jag skuttade in i bilen för att åka vidare mot jobbet.

Idag har jag jobbat dag och fått lära mig lite nya saker- det känns ju jättekul minsann. På fredag blir det ytterligare nya projekt på gång. Det kändes lite konstigt att vara på jobbet dagtid och åka hem vid femsnåret som omväxling. Men jag klagar inte.

I övrigt är abstinensen grav då jag för närvarande har en ytterst gammal lur, det vill säga en med knappar och utan touchskärm. Går ej surfa på den och inte heller skriva mess nästan. Så om jag verkar frånvarande på sociala medier och på mess så beror det på att jag numer lever i stenåldern. Får väl vara tacksam så länge jag slipper släpa runt på gammal telefon med snurrskiva.


Apropå gamla telefoner med snurrskiva så kommer jag osökt tänka på då Dotra hittade just en sådan och tyckte det måste varit jättejobbigt att släpa runt en sån på stan. Ett modernt barn i smarta lurar, surfplattor och annan tekniks tid. Dessutom tycker hon det är skithäftigt få posta brev i gul låda och numer gör man väl det vartannat år så jag kan förstå henne.


lördag 13 februari 2016

....än slank jag ner i diket.....

Häromdagen kapade jag luggen lite lätt och jag trivs i lugg- trots att jag tydligen ser snäll ut i det....moahahah. Snacka om falsk marknadsföring. Något jag tyckte var roligt på riktigt var i kväll då jag kom på jobbet sa en manlig kollega:"men vad snygg du var i håret, har du klipp dig?". En timme senare kommer nästa manliga kollega och säger: "gud vad snyggt det blev med lugg". Inser att jag jobbar med ovanliga män. De flesta karlar jag känner märker inte ens om man färgat håret grönt och gjort tuppkam liksom.

En knasig men rolig jobbkväll. Fullbokat av rang och det var trehundra något grymt. Men det är då jag trivs som bäst. Jag verkligen gillar mina goa kollegor, en av dem hade en jobbig kväll och kom och sa att hen ville ha en kram. Ett härligt gäng och magiskt teamwork gör att jag bara älskar mitt jobb.

På väg hem från jobbet var det sjukt halt och jag fick en rejäl sladd, något som sällan händer med stortysken. Bidde rejält skakis efter det hela då jag aldrig lyckades häva sladden utan den fortsatte många meter. Ytterst tacksam jag inte fick möte då eftersom det kunnat gå riktigt jävla illa då. Nu hamnade jag i drivan på vägrenen och kunde skakis men lättad backa tillbaka och fortsätta. Men hu vad jag mår och mådde inte bra nu och då. Dylikt ger en perspektiv å d grövsta. Dotra var vaken då jag kom hem och att kramas med henne var ren magi.

Gårdagen var mer magisk än andra då jag trots lätt sömnbrist då jag absolut inte kunde somna efter jobbet, det bara kröp i hela kroppen och tankar i massar bara vindlade i lillhjärnan. Hursomhelst masade jag mig upp för att få massage vid tiosnåret. Det var ytterst länge sedan och ytterst välbehövligt - har verkligen känt mig som överkörd och nermejad senaste dagarna. Efter massagen så kände jag att en promenix i det fantastiska vädret var en glimrande ide. Till saken hör att snön yrde, det blåste isvindar, kallpären och drivis, det blåste verkligen så kylan åkte ända in i märgen. Men noga- jag knatade på och kände harmoni och trivsel spridas i min nedfrusna lekamen. Kände än en gång att jag alltid får så tindrande infall. Men det var trots kylan ytterst uppfriskande.

Hann under prommisen även med att ringa diverse instanser för att fixa och trixa med diverse förträngda måsten och borden som nu är om inte avklarade så i alla fall påbörjade och bara en sån sak är balsam för själen. Det är så sjukt jobbigt att ha vissa saker hängande över sig, ju längre man förtränger dem desto jobbigare blir det. Efter prommisen bidde det en spontan lunch med ett snyggo, vilket aldrig är att förakta. Känner jag måste börja äta mer då kilona bara rasar, på tre månader har nästan åtta försvunnit, ingen katastrof i och för sig ännu men ändå.

Just nu känner jag mig glad att jag kan skriva detta och eftertänksam och förväntansfull för mitt magiska liv.


fredag 12 februari 2016

Trött blondins betraktelser....=)

Just hemkommen från jobbet, sitter och knaprar spenat, dricker vatten och filosoferar lite lätt. Det har varit en ytterst stillsam jobbkväll, vilket var rätt skönt då jag var rätt sliten efter många, långa och bråda dagar. Dock var det en hel del lattjo typer inne och det var nog länge sedan jag skrattat så mycket som i kväll. Nog är det väl magiskt så säg!

Trots många skratt har jag känt mig rätt eftertänksam och har verkligen kommit till en hel del insikter under kvällen, många var väl kanske inte så revolutionerande dock är vägen till förändring alltid förebådad av insikt.

Till och börja med insåg jag att jag jag för första gången på mycket länge inte kände mig som en skugga av mig själv. Det kändes på riktigt som om jag de facto kanske är tillbaka till att bli någon som jag saknat ytterst länge och som försvann före förlossningsdepressioner, sjukskrivningar, arbetslöshet och brutet arsle. Även om den personen delvis är borta för alltid på gott och ont så tror jag att jag inom kort kommer att vara tillbaka mycket helare, starkare och bättre än någonsin. Det har tagit tid och kommer nog att dröja lite än dock har den plan jag lagt upp tydligen gett effekt. Det ger mig kvittens på att jag tänkt rätt och kommer fortsätta i samma riktning och enligt plan. Skulle väl behöva öka på ansträngningen på vissa håll för att få bästa möjliga resultat. Dock ger det ena det andra till slut det är jag övertygad om.

Nästa insikt som poppade upp i lillhjärnan kändes egentligen mindre bra. En primitiv och inte helt angenäm känsla som jag nog inte känt på ytterst länge. Lärdomen jag kan dra av den är att jag nog verkligen inte helt är på rätt plats. Dessutom dör både blommor och eld om du inte ger den näring och jag tycker om både blommor och eld så jag måste nog lösa det där fortare än kvickt....Rätt kryptiskt detta jag vet men det blir mer spännande så. Den som fattar vinner en rosa flodhäst, tävlingssvar mailas eller messas ofc...=P

Sedermera konstaterar jag att skillnaden mellan att vara långsam och att maska är hårfin. Eftersom jag själv gör det mesta i turbofart då jag är en stressad själ, kan ovanstående driva mig till sammanbrottets rand. Jag tycker att jag borde lärt mig vid det här laget att det inte är lönt hetsa upp sig över andra människors beteende men jag blir horribelt stressad av det. Sen kan även konstateras att inte allt är bra på att tänka rationellt och därmed bli mer effektiva. Men alla är vi olika, tur är väl det och det är få förunnat vara lika briljanta som moi....(hahahahah.....).

Har senaste nio dagarna jobbat åtta och skulle egentligen gå på en veckas ledigt men på grund av schemaändring och lite annat jox så blir det inte så. Jag ska jobba på lördag samt måndag och tisdag. Dock ska väl detta leda till något bra i slutändan så det får väl gå, även om det är drygt att vara asocial som få och inte träffa plutt eller andra trivsamma människor.
 Värst med allt är dock att jag saknar min finunge som jag knappt träffat senaste veckan. Således blir det i morgon veckans bästa dag, mys med bästa tjejen. Det kan inte ens en miljon vilda hästar eller Brad Pitt ändra på.


torsdag 11 februari 2016

Upp som en sol och ned som en pannkaka...

Jag har i veckan givit mig själv ett löfte som jag högaktligen tänker följa, nämligen att ge mig själv lite mer kärlek varje dag samt göra minst en egogrej varje vecka. Det kommer inte att bli lätt då jag inte direkt gjort något för mig själv de senaste 16 åren. Dock inser jag att det är ett måste om jag ska hålla ihop och gå vidare i livet eftersom jag inte får så himla mycket positiv input i vardagen direkt. Gått ut hårt i veckan och lunchat med en kompis och har tid för massage på fredag. Gissa om det sistnämnda ska bli behövligt då ryggen är urkass och hela kroppen känns som överkörd av en ångvält. Nu är det bara att fortsätta i denna stil så blir det nog så himla bra till sist och jag kommer att bli såååå lycklig. Idag har jag dessutom fått ny foundation utprovad som ska passa mig och min hudfärg ypperligt vilket innebär att jag ju kommer vara schnyggare än någonsin. Om det nu är möjligt vill säga.=)


Var på ett strålande humör i förmiddags dock gick det över rätt snart och har under eftermiddag, kväll rasat rejält. Att jag mot kvällskvisten bidde så grymt trött att ögona blödde underlättade inte. Dessutom fick jag en släng av ögonproblem då det kändes som ögona skulle hoppa ur skallen på grund av torr luft. 

Att köra hem från jobbet visade sig bli en spännande och intressant upplevelse och en klimatresa utan dess like. Jag hann köra både genom översvämning, slask, vattuhalka, sommarväg, spårig isbana och magisk vinter väg.  Tur det då variation var av nöden då jag var tröttare än tröttast och dessutom körde fel på vägen hem. Lätt missa en avfart till ett ställe jag bott i hundra år dårå tydligen. Trött blondy ska icket köra bil minsann.

Nu är det en kväll/natt kvar och det ska bli magiskt då jag jobbat ytterst mycket på slutet. Helgen ska ägnas åt mys med bästa tjejen samt försöka börja lösa tredje världskriget på ett bra sätt så katastrof undvikes. Lyckas jag med det kan jag nog få jobb hos FN vilken dag som helst.

Dags att sluta svamla och tiga still som omväxling. Nu är det spikmattan som gäller fast först ska jag klippa luggen. Hade tänkt spara ut den men kände att jag ruttnade lite på den så nu får saxen komma fram. Natti, natti alla söta.

onsdag 10 februari 2016

Pigg, utvilad och på gång. Plötsligt händer det....

Vaknade i morse och kände mig lite mysko. Efter några minuter insåg jag vad problemet var- jag var pigg och utvilad då jag som omväxling sovit ordentligt. En magisk känsla. Hade sovit på spikmattan och golvet hela natten och om det var det som gjorde susen vet inte jag men underbart var det. Har hela dagen mått så där riktigt kanonbra som jag så sällan gör numer. Tänk att lite sömn kan göra dig pånyttfödd. Det känns verkligen som att utvilad Burvallska kan begå stordåd i jämförelse med den bleka, menlösa kopia av mig själv jag blir utan sömn. Märkligt nog inser man inte hur svårt det är att hålla ihop och hur piss man mår då det på något vis blivit ett normalläge- förrän en sömnnatt uppkommer och du får en referenspunkt på hur bra det de facto kan vara. Allt blir så mycket bättre av sömn, idag har jag knappt känt av värken och att slippa stå och kräkas av värk och total apati är ju ren magi. Mer sånt åt mig dårå.

Fortsätter här i lovordandets tecken och prisar gudarna för mitt eminenta inköp av stödstrumpor häromdagen. Då jag går och står i många, långa timmar och många meter per dag så kändes det som en bra grej investera i. Tanten på apoteket sa att man skulle sova bättre av stödstrumpor då ökat blodflöde skulle ge mindre benvärk. Då jag senaste veckorna upplevt att benen efter ett arbetspass inte existerade överhuvudtaget var valet lätt att testa. Och redan första timmen kände jag stor skillnad och jag svävade runt på små moln....(.....sort of...).

Har jobbat i kväll och då det var dags att låsa och släcka bygget bad jag kollegan följa med då jag som ni vet är lätt mörk och spökrädd.  Jag gick några steg före och i en glasdörr såg jag en skugga och jag la iväg ett isande avgrundsvrål som nog väckte de döda. Frågan är vem som blev räddast i det läget, jag eller min stackars kollega som nog trodde att Freddy stod bak i dörren. Jag måste nog jobba lite med mina mörker fobier antar jag då det inte verkar sunt skrämma slag på både mig själv och omvärlden.

Nu blir det att tvätta jobbkläder, duscha och antasta spikmattan. Just idag mår jag bra.


tisdag 9 februari 2016

Går inte att vinna men kämpa väl är också bra.


Var helt grymt kass då jag slutat jobba igår. Brutna rumpan i total strejk samt att senaste tidens sömnbrist och myckna jobbande började ta ut sin rätt. Somnade i stort sett direkt jag la mig på spikmattan och slöt mina blå. Lite brutala värkisar och massa liniment hjälpte så klart till. Jag håller på att försöka reducera intaget av värkisar och har de facto minskat med ungefär hälften. Dock är det så att vissa dagar bara måste jag ta dem, om inte annat för att kunna slappna av och minska värken på sikt. Känslan att gå runt med en kniv i ryggen, arslet är inte särskilt angenäm vill jag lova även om jag är van.

Det är bara att konstatera att det där med värk verkligen suger. Otaliga är de gånger jag fått ställa in trevliga aktiviteter med vänner och familj bara för att det helt enkelt inte går. Otaliga är de gånger jag fått göra min dotter besviken då vi skulle hitta på bus men jag inte pallat på grund av att ryggen slår bakut. Otaliga är de gånger jag förbannat den dagen jag bröt rumpan och jag inte längre kan göra det jag vill, när jag vill utan måste anpassa mig efter hur värken behagar vara. Men så är det och det är bara att gilla läget och ta det för vad det är. Acceptera det kommer jag dock aldrig att göra. Jag är dock glad att de flesta av mina vänner förstår då jag har dåliga dagar och ställer in saker för att inta ryggläge på golvet och spikmattan i stället, vilket i kombination med total tystnad och lugn är det enda som hjälper lite. Det är skönt att dessa vänner är snällare med mig än jag själv är.

Detta är så sant som det är sagt. Då jag bröt rumpan lät jag det det både definiera och destroya mig. Jag jobbar dagligen på att stärka mig och jag har lärt känna mig själv rätt bra under denna resa även om det är en bit kvar.


Tyvärr finns det många människor som dömer en och misstror den värk och smärta jag har. De dåliga dagarna då jag knappt tar mig upp ur sängen är det ingen som ser eftersom jag då inte tar mig någonstans. Sedan är det också så att jag generellt försöker hålla god min då det ju inte blir bättre springa runt och tycka synd om mig själv och se plågad ut då jag är igång. Många gånger vet jag att vissa aktiviteter kommer att komma surt efter men det är smällar man får ta eftersom det är kul just då. Dock är den konstanta känslan av trötthet och apati grymt jobbiga att förtränga och då folk ska ifrågasätta, misstro och genom det trycka ner en då blir det bara för mycket ibland. Å andra sidan säger det mer om dem.

Efter smärtrehab har jag dock hittat vägar för att få en vettigare vardag och även lyckats med att börja jobba heltid något jag aldrig trodde var möjligt för något år sedan. Att jobba är jobbigt främst de dåliga dagarna dock mår jag bra av att jobba vilket ger energi att fortsätta även om det kommer dagar då jag måste tillåta mig att krascha och bara vila.


Detta är så mycket jag. Noll eller hundra i det mesta jag gör och i det jag känner på gott och ont. Detta beteende och tankesätt är dock något som inte alltid är så himla bra så jag jobbar på att tona ner det och bli lite mer mittemellan.
Ett inte alltför upplyftande inlägg, jag vet dock är det ju så livet är. Vissa dagar är bra och vissa mindre bra. Nu tar jag nya tag och ska sova lite till.....lätt befriad av att fått rensa lite negativa tankar och det är ju rent magiskt bara det.
Inte underligt det är sjåigt ibland....moahah.








söndag 7 februari 2016

En pirog i brallan?

En rätt brutal jobbvecka avslutad. Det har nu gått sisådär tre månader sedan jag slutade på flyget och det känns fortfarande verkligen så himla bra att jag vågade ta steget och ge mig på något nästan helt nytt. Igår när jag var som mest less och kände mig helkass på det jag gjorde kom en av våra stammisar och sa: "jag måste säga att du gör ett magiskt bra jobb, alltid glad och trevlig mot alla trots högt tempo och stress". Just den kommentaren kom i rättan tid och var precis vad jag behövde. Är det inte magiskt så säg....

Jag gillar att läsa tidningar som exempelvis Allt om Historia och liknande. Även om de historiska tolkningarna i dem kanske inte är korrekt alla gånger är det intressant. Å andra sidan är all historia en tolkning av en tolkning och så vidare då ju inte många nu levande direkt levde under Antiken, medeltiden eller liknande. Hursomhelst läste jag att under medeltiden la man nygräddade piroger i underkläderna för att hålla både piroger och sig själv varma. Måste säga att jag är ytterst tacksam över att jag inte lever på medeltiden och prisar gudarna för både microvågsugn och benvärmare....eh....


Något jag verkligen avskyr är alla dessa energitjuvar som smyger sig på, sakta, sakta och nästlar sig in och på något vis kryper under skinnet på en utan att man ens märker det. Helt plötsligt får du känslan av att du de facto är en dörrmatta och känner dig helt övertrampad av hela världen. Det är bara att konstatera att du alltid är dig själv närmast och det är något alla tycker. Känner mig rätt cynisk just nu men känns inte som jag har fel ändå. Jag har skrivit det förr: nyttja eller utnyttjas verkar vara det som gäller, tråkig feeling och den tänker jag inte vidare utsätta mig för.

Fortsätter väl i det deprimerandes tecken och påstår att det verkligen är jobbigt och ledsamt med saker du ej kan påverka det vill säga tidens gång, sjukdomsförlopp som ej går hindra och annat som hör till livet men icket förgyller utan bara får dig att känna dig otillräcklig, värdelös och väldigt ensam i världen.

Laddar dock batterierna denna lätt mellankoliska kväll med hemmaspa med min bästis; världens bästa dotter dessutom kör vi manikyr och pedikyr och lagar mat i Michelinklass. Burvallskorna lagar älgfärsbiffar med svampsås, pären och svartvinbärsgele. Morsan käkar såklart spenat och mango samt chili till. Då jag missade mello igår ska vi se repris på det i kväll...ska det inte bli magi så säg. Kram på er snyggisar.






tisdag 2 februari 2016

Happy birthday to me.....

Idag fyller jag år. Då man var liten var födelsedagen något jag längtade till länge och presenterna var många. Idag är det väl mindre lattjo dock är väl motsatsen rätt trist så med rätt perspektiv är det ju trevligt bli lite äldre. Firandet är dock rätt minimalt då jag inte gillar tårta eller så men det är ju alltid trevligt bli uppmärksammad och få massa grattis, då det ju värmer själen för en egotrippad blondy.

Seden att fira födelsedag har lång historia och ligger inom magins område. Seden att gratulera, ge presenter samt fira med levande ljus och sånt avsåg i forntiden att skydda födelsedagsbarnet mot ondsinta demoner och garantera dess trygghet under kommande år. Födelsedagsfirandet var fram till 300 e Kr förkastat av kristendomen som en hedning sedvänja.



Har varit lätt anti på senare tid dock fick jag idag ett samtal som var roligt på riktig och det känns som spännande tider hägrar och på ett bra sätt. Tänker dock suga på den karamellen till jag vet mer um det hela.

Jag anser mig som rätt duktig på att laga mat och så. Baka är däremot inte min starka sida dock är jag fullt kapabel att nyttja en ugn. Jag menar - hur svårt kan det vara? Två vred en med grader och en med effekt. Igår skulle det bakas i huset, till min stora horror och lillbrudens stora lycka. Jag hade tidigare på dagen rengjort spisen och tagit bort alla vred och tydligen satt tillbaka dem på fel ställe. Detta gjorde att effekten blev rätt minimal och gräddningen av kakan bidde rätt obefintlig. Idag skulle jag göra vitlöksbröd och började fundera varför ugnen aldrig blev varm och varför varmluftsfläkten gick hela tiden. Efter att jag slagit mina två blonda hjärnceller ihop insåg jag att jag förväxlat knapparna. Ridå! Enkelt avhjälpt men hur blond kan man egentligen bli? Som jag alltid sagt- är man snygg behöver man inte vara smart. Däremot har jag nu lärt mig hur en batteriladdare till bil fungerar. Det känns stort och välbehövligt med tanke på mina bilproblem.

Kvällen fortskrider i firandets anda med att vika tvätt, tvätta och pussa på min finunge då jobb i kvällarna fyra stundar. Härliga tider.

Puss till er alla och love u all.



måndag 1 februari 2016

I lätt memorylane sitter jag här och tänker på då jag började ta körkort. Min familj hade då en Saab 99 och en Saab 900 19 valve. Den första bajsbrun och den andra vackert röd. Jag tog en enda körlektion i den bajsbruna saaben med min far som är sjukt åkrädd och det blev alldeles särdelses kasst. Vi skulle öva dragläge i en backe och det gick så där då det var min första körlektion, min kära far tyckte jag sög som inte fixade dragläge. Jag menade på att det var ju just det jag skulle lära mig, han höll inte med....Efter det ansåg jag att det var bäst låta bli lära mig köra bil med åkrädd inlandsbo.

Nästa körlektion var med min kära mor i den snygga saaben....och då var det andra bullar minsann. Jag låg och körde 60 på 50 väg och morsan sa att jag skulle gasa så jag fick känna hur pärlan gick....!!!! Jag sa vid 70 att det var dumt om hon förlora körkortet och jag aldrig fick något....morsa muttra i mjugg.

Hursomhelst tog jag körkort på körskola och sedermera även D-kort så jag är en magisk driver.

Efter ett samtal med min bror talade vi om min älskade favorithäst Isak. Bror sa att: jo han minns jag, Född 76 och Gaston -Niarchos.....hallå....snacka om att min hästtid satte sej även hos bror. Älska.