Sociala medier och knäppgökar

Ibland funderar jag lite om Facebook och dess väl och ve. Då jag var sjukad för the broken äs var facebook min tröst i natten. Ett lätt sätt hålla kontakt med folk då jag ej tog mig ut då jag ej kunde köra bil och knappt gå. Jag har fått kontakt med gamla vänner och hittat många nya men å andra sidan är det lite läskigt hur vissa inte klarar av sociala medier. Kan vara lite rysk roulette facebooka ibland.

Men värst är dem som raggar via typ fejja och instagram. Mången är de gånger man satt morgonvattnet (frukost a la Burvall) i vrångstrupen av någon random ytterst oönskad dickpick från okänd människa. Jag har en tendens att dra åt mig stolpskott, alltid haft redan innan internet, en före detta kollega kallade mig thrashmagnet och det låg/ligger mycket i det. Just internet och sociala medier gör det så mycket lättare att sitta och gömma sig bakom tangenterna och vara exakt hur perverst störd som helst.

En av dem bättre erbjudandena jag fått var från en tomte i Tunisien som ville gifta sig. Ytterst förmånligt och fint jag skulle inte behöva åka dit utan han skulle fixa alla papper bara jag lovade att skicka ett flertal tusen varje månad så han kunder försörja sin åldrande moder och moderlösa dotter. Gjorde jag det lovade han evig trohet och att älska mig för alltid.  Jag som kan tycka det är lite kul driva med folk låtsades nappa och fick kontonummer med mera, han blev nog ytters nöjd över att snärjt dum blondin i sitt nät. Till slut frågade jag om det på riktigt var någon som nappade på sådant trams. Han svarade ja och jag kände att jag tappade tron på mänskligheten lite mer än vanligt. Efter en stund kom ett mess: "så du tänker inte skicka några pengar alltså?" No shit Sherlock tänkte jag. Evil bitch tänkte säkert han men noga då.

Häromdagen fick jag en vänförfrågan från någon människa som skrev att han var ute efter äkta kärlek, äktenskap och varken ville ha eller ge pengar. Han såg de facto  rätt bra ut och hade varit boxaren och var nu tradarchaffis. Antar en och annan hjärncell rök då han boxades.

Förstår inte riktigt varför folk raggar på fejjan och insta, finns ju andra forum för det liksom. Då vet man ju också att den man skriver till är intresserad av typ samma sak eller i alla fall tillgänglig. Jag skulle aldrig våga mig på dejtingsidor med tanke på hur mycket suspekta saker jag får bara i vanliga sociala medier, en skulle väl bli totalt nedmessad av galenskaper.

Generellt tycker jag dock att det är bra med sociala medier och fördelarna är större än nackdelarna och dessa knäppgökar är ofta rätt underhållande även om en stött på en och annan obehaglig typ genom åren. Var de facto nästan på väg att polisanmäla en före detta kollega som verkligen tog facebookstalkandet till en ny nivå. Han började messa mina vänner (inte våra gemensamma) och påstod en massa konstiga saker om mig och mitt liv. Han messade mig och skulle rädda mig från mig själv och han visste minsann bättre än jag vad jag tyckte, tänkte och kände. Helt makalöst störd.

Summasummarum kan väl konstateras att: It is a dirty job to be a snyggo but someones got to do it.

Omdirigering är nödd och tvungen.

Tror jag har för mycket tid att fundera och filosofera och då jag alltid får värsta vårdeppen jämt är det nalta obra. Dags ägna tiden till något konstruktivt i stället. Frågan är vad. Kanske läsa någon distanskurs, skriva en storsäljande topproman eller något annat lattjo. Skriva en bok är en dröm jag har men aldrig fått någon riktigt bra ide. Sedan är det ju målet om miss Fitness 2021  som hägrar också såklart. Måste nog börja trappa upp järnet om jag ens ska ha en susning liksom....hahaa...

Något som stör mig lite är dock att jag behöver järnrefill men är typ konstant förkyld så får inte sätta min fot på vårdcentralen och nu om någonsin behövs det. Man blir som nalta trött och jävligt låg att ha sämsta järnvärdet i mannaminne.. de

Målet för närmsta timmen är dock att äta, inte käkat på tre dagar så kanske inte skulle skada.

Grillad fläskfile, svamp och vitkål samt grönfoder och bea. Grillad vitkål är sinnessjukt gott och rekommenderas av rang.

I övrigt har dotra kommit fram till att jag må varit pinsammast i världen då jag var yngre (också). Berättade för henne om då jag och mina kompisar brukade vara ute och spinka på snygga killar. Vi körde runt i stan och spinkade* på snyggon. En gång var jag och Lotta ute och spinkade på en kille jag var lite pepp på. Vi satt och filosoferade utanför hans hus och då kom han och en kompis och ställer sig vid bilen och stirrar in. I stället för att stanna och snacka lägger Lotta plattan i mattan och kör iväg, de hakar på och det blev värsta biljakten. Jag höll på svimma av skammen och asgarv. Dagen efter ringde killen i fråga och undrade vad vi höll på med....hade liiiiiiite svårt svara på den faktiskt.Vi spenderade mycket tid med spinkande  och hade ytterst roligt.

Jag hade under tiden då jag nytagit körkort förmånen att ha tillgång till mammas sjukt snygga jättenya röda SAAB. Hon hade den som tjänstebil men jobbade i Stockholm så jag fick ha bilen med gratis bensin. Dessutom hade den mobiltelefon och massa lyx. Kände mig ytterst glamourös och världsvan.

Typ en sån här fast sedan. 

Börjar vara dags för årets första dopp också. I fjol slog jag till i maj och magisk dag då det snöade rigoröst och ymnigt. Var svinkallt. Dotra filmade spektaklet och skrattade så hon höll på tappa mobben och besinningen. Hon tyckte jag var jamsig men det var hon som stod på land liksom.

Men två positiva grejer som hänt var ett samtal med en god vän från förr vars kontakt återupptogs då jag sprang på honom i Vännäs då Martina var liten. Typ en sjukt kul människa med morbid humor som jag. Dessutom har vi börjat storhandla vilket ju är sjukt bra, blir billigare och mer struktur i tillvaron. Förut åt jag ju mest på jobbet men så är det ju inte nu så glimrande ha frysen full faktiskt.

Lätt förvirrat och spretigt inlägg men det speglar mig ganska bra. Jag är förvirrad och spretig....och schnygg....

* spinka är för den oinvigde slang för spionera

Pandemi....

sitter här i pandemi utan dess like och skriver. Vad vill jag säga då?

Till att börja med är epidemiolog ett sjukt svårt ord att uttala.
Jag tycker Sverige är flata, absolut inte negativt hålla öppet allt men att som den gode Tegnell vår vördade epidemiolog säger så bör folk hålla på restriktioner. Tegnell må vara en god epidemiolog men särskild bra människokännare är han inte.

Jag har jobbat i Service i många år och sett det mesta och är det en sak jag vet är det att folk är borna egoister. Då jag jobbade på Norrlandskusten som värdinna hade vi ett allergirum där folk med stark parfym ej fick sitta. En kvinna påtalade att en karl luktade rakvatten så klockorna stannade. Jag kände det själv och satte mig diskret vid honom och påtalade problemet; dvs att han hade för mkt doft för att sitt i ett allergiutrymme, även om han luktade gott. Han blev offensiv direkt och sa att han hatade lukten av kaffe och han mådde illa av den. Då jag gjorde kaffe ville han spy, tjöjves å kräkes. Jag påtalade lite milt att kaffedoft inte är en känd allergen vilket starka dofter kan vara. Jag frågade honom om han ville vara skyldig till att en person skulle avlida kvävningsdöden för att han ville dofta gott och vägrade flytta på sig. Han bytte plats och mottog en gratiskaffe som plåster på såren.....stackarn som inte ens kunde tåla lukten av kaffe....

Kan berätta hur mycket stories som helst men....det behövs förbud och sanktioner då restriktionerna inte efterlevs. Jag har på senaste tiden tänkt tanken att vad händer med Martina om jag och Jens blir sjuka eller avlider....
Vill inte tänka den tanken men den finns och den tär....

Historisk bantning....

Historia är något av det bästa som finns och tidningen allt om Historia är ytterst intressant. Den ger upphov till förkovran och man lär sig ohemult mycket viktigt vetande. Läste om gamla bantingsmetoder. Tänkte dela med mig av dessa:

• Vilhelm Erövraren blev hånad för sin fetma av Frankrikes konung och beslöt sig för att gå till sängs och endast intaga flytande föda och med det menade han alkohol. Detta gjorde han för att kunna rida igen. Han red igen då han föll av hästen och dog dock var han så överviktig att kroppen ej fick plats i kistan. Fett fail på den med andra ord.
• Folk som bodde i träsk på 1700 talet var tydligen fetare än andra så man råddes undvika att bo i träskmarker.
• Tidigt 1900 tal ansåg man att det var glimrande att röka som en borstbindare för att tappa kilon.
• På 1800 talet var det på tapeten att käka binnikemask för att reducera midjeomfånget.

Ibland känns det rätt bra att utvecklingen går framåt. Tandvärk botades under 1800 talet genom att kyssa en åsna. Jag kan då säga att jag kysst en och annan åsna i livet utan tandvärk men det kanske kan fungera i förebyggande syfte också då jag endast haft tandvärk en gång i mitt liv men det gjorde så horribelt ont att jag får ångest av tanken. Sensmoralen av det är dock oklar anser förvisso att jag känner  att jag inte orkar fördjupa mig i det. Var sak har sin tid.

Idag är det fyra år sedan min käre fader begravdes. Känns fortfarande som igår.

Efter begravningen var vi på mitt dåvarande jobb och åt hela familjen. Vinglasen som serverades var aningens större än dem brukade kan säga. En mysig kväll och på det hela en jobbig men fin dag då vi mindes pappa. Saknar honom dock alltid.<3

Kvällens middag blev blondys supermagiska fiskgratäng.

Lägg till bildtext

Miss Fitnesss!

Igår blev jag då deltids permitterad. Inte helt otippat. Ekonomiskt gör det ju en del men förhoppningsvis kan det leda till att jobbet blir kvar på sikt beroende på hur det artar sig.

Jag är ju som expert på att gå från full rulle till noll och sitta i soffan, äta mackor och gå upp 145 kilo på två veckor (överdrifternas mästare jag då). Nej, skämt åsido tenderar jag att förslöas onödigt fort och tänkte skippa det denna gång och har lagt upp ett schema så jag håller mig på banan. De gånger jag varit arbetslös har det urartat fort. Då jag bröt äset fanns det anledning förvisso men då gick jag mest och var förbannad över att jag knappt kunde gå på dass själv. Kämpade tappert med det mesta i många månader innan diagnosen kom. Var konstant förbannad och bitter. J hade nog ett hårt liv då.


Stod och pratade med en kille i köpingen igår och han frågade hur jag skulle lägga upp det hela. Jag tänkte en stund och kom fram till att man ska sikta mot stjärnorna och beslöt att jag ska sikta på miss Fitness 2021. Killen ansåg att det kändes rimligt och han gillade att jag alltid hade sansade och fullt normala mål, ideer och resonemang. Förstår inte riktigt vad han menade. Han sa att han iofs inte var förvånad då det kom från mig då jag ju tydligen kan vara lite intensiv. Kan ligga något i det dock kan jag vara intensivt överlat också.

Kvällen spenderades på jobbet. En kul kväll. Har faktiskt magiska kollegor och det kan urarta rätt totalt ibland. Precis som sig bör.=)

För lite inspo bjussar jag på denna länk.

Träning på 40 talet

Pedagogisk som få!

Att jag är en fantastisk pedagogisk moder har konstaterats förr och i natt bekräftades det ånyo. Dotra kom och väckte mig vid halv fyra i morse och var lite scared på grund av mysko ljud utanför. Jag lyssnade och hörde världens helt sjukt äckliga vrål. Dotra sa att det nog var en varulv, jag kontrade med att det mest troligt var en mördare. Ögonen på det lilla livet höll på ramla ur och jag insåg att ibland må jag hålla tand för tunga och inte säga det jag tänker vilket ju inte är min starkaste sida. Sedermera konstaterades att det var en räv som gapade utanför. Sjukt läskigt ljud. 

En liten stund senare hördes mysko ljud från källartrappan och dörren öppnades sakta. Då skrek vi rakt ut eftersom vi var övertygade om att källargubben och varulven från hell skulle attackera oss av rang. Vår sista stund kändes nära. Dock visade det sig vara Prickiskatten som blivit instängd i källaren och den kissen kan öppna dörrar men det glömdes i stridens hetta.

På morgonen konstaterade som sagt att det var räven som lät och då insåg vi att Majakatten var borta. Majakatten är en liten lätt naiv och inte så smart katt (om än söt som socker). Då kom nästa eminent pedagogiska kommentar från mig: Ja, Maja blev nog tagen av räven....  sent om sider dök den lilla gullisen upp oskadd dock med några småblessyrer så det var nog så att mördarmajsan spöade räven samt Prickisen spöade källargubben. Det känns tryggt att ha två bodyguards katter in da house.

Finns Gud?

Dagens nöje för att roa uttråkad jänta bidde lättsamma existentiella diskussioner om ämnen som:

• Finns Gud?
• Livet efter döden?
• Var Jesus verkligen Guds son och hur gick det till?
• Vem skrev Bibeln?
• Vem spökar i vårt hus?

Tur jag är rätt allmänbildad och påläst annars hade det varit tuffare än det var. Ibland känns det som blöjåren var en lättsam tid. Sista frågan var dock sjukt svår, visste inte ens att det spökade förutom att källargubben huserar i källaren. Det är sedan gammalt. En mycket läskig och otäck varelse som förstörde hela min barndom i kombo med Storpotäten och Gena.

I övrigt har vi varit på virtuellt besök på Vasamuseet. Ytterst trevligt. Kan säga att det nog är trevligare hamna i Pandemi nu än då exempelvis spanska sjukan härjade då det finns mkt att göra via nätet. Dock var folk mindre globaliserade vilket torde lindrat spridningen även om det var svårare sprida budskapet och läkarvetenskapen kan mer nu än då.

I morgon blir det jobb och det ska bli skönt. Håller på få åt nerverna lite grann. Min rastlösa själ pallar inte gå hemma och doola alltför mycket. 

Bidde lite mörkrädd idag då jag insåg dotra endast är 13 cm kortare än mig, då hon är 165 cm och därmed växt tio cm sedan november. Jösses, vad månde bliva? Jag var själv längst i klassen till typ sjuan då killarna började växa om mig. Sommarlovet efter nian var jag och en kompis på Cypern och sprang på en kille som gått i nian på min skola två år innan och han var sjukt bitter över att jag i sjuan var längre än han. Han sa att dem brukade kalla mig giraffen för att jag var så lång. Tror lätt plutt kommer blir ett bra modell eller basketämne. Snygganlag har hon i af.=)

Dagens låt blir fortsatt norskt och en låt från Returns sångare då han sjunger på norsk:

10 000 gonger Knut Erik Östgard

Grillspett, grillad purjo, vitkål och annat mums. Var inte otäckt. 

Tidsfördriv i hostans tidervarv.

Jäntan har haft värst hostan i nästan två veckor och har därmed inte fått gå i skolan. Hon är ju piggo deluxe i övrigt förutom att hon sover dåligt på grund av hostan. Själv är jag dyngförkyld så vi hostar i kapp och försöker att inte slåss av leda och tristess. Då vi ej bör socialisera har vi för att få lite luft varit på smärre roadtrips. Ett sjukt kul nöje. Jag gillar att köra bil och jäntan att åka.

 Idag styrde vi kosan till metropolen Bjurholm. Skulle hämta ut någon hostmedicin till bruden och shoppa några smågrejer och tycker det är ganska gött att åka till Bjur då. Framförallt då man känner sig risig som få. Är lite för känd i Vännäs för att tycka det är lattjo handla där emellanåt, skönt vara anonym. Just idag sprang vi på en kompis jag gick bussutbildningen med vilket ju var sjukt trevligt. Sedan sprang jag på en äkta Bjurisbo (läs: lätt bonnig) som sa: "men tjena Åsa, det var inte igår". Kände mig som ett gigantiskt frågetecken innan jag kom på att det var en som var ute mycket då en själv var det. Så var det med den anonymiteten. Alla känner apan liksom.

På vägen hem satt plutt och kollade på skräckklipp på Youtube och tydligen var det ytterst skrämmande. Hon gallskrek och jag höll banne mig på köra i diket. De som känner mig vet att jag är skvätträdd som få. Jisses, förenat med livsfara roadtrippa med minime.

 Vi hade en liten argumentation om vem som skulle bestämma musiken. Tänkte att jag skulle köra den auktoritära stilen och sa att eftersom jag är vuxen bestämmer jag. Det ljuva flickebarnet (som helt klart brås på sin far) påtalade att det kunde jag glömma och tog min lur och rockade Vännäslåten till leda. Kräktes lite i munnen av ångest....

Hoppas hostan börjar ge sig så hon kan gå till skolan snart. Hon håller på förgås och missar ju sjukt mycket i skolan även om vi försöker hemmaplugga. Idag körde vi plugg på lite Historia. Sjukt kul tyckte jag medan minime hellre filade naglarna.

Just nu är jag totalt insnöad på ljuv musik från det magiska 1980- talet och närmare bestämt norska pudelbandet Return. Inte så schnygga men sångaren är lite söt i alla fall.

Return, Easy come Easy go....

I am back.....

Ett år sedan jag skrev ett inlägg sist så det är väl som läge att börja om igen nu så där på årsdagen och i dessa dystra tider. Känns som lite kontinuerlig rensning i form av att skriva av sig är något som kan göra susen under blusen för den mentala hälsan.

Världen är drabbad av en pandemi med coronavirus i farten och inget är sig likt. Folk i riskgrupper bör hålla sig hemma och man ska  undvika social kontakt i mesta möjliga mån. Något få icke respekterar. Har hört många resonera att det är överdriven propaganda och mest lögn. Sådant gör mig lite upprörd. Att folk dessutom ställer sig och hostar rakt ut på andra människor är i normalläget helt oacceptabelt och i dessa tider rent förkastligt. Dessa retarderade stolpskott vill man banne mig bunta ihop, slå ihjäl och bränna upp.

Jag är självklart oroad för min egen samt nära och käras ve och hälsa. Även om det i normalläget inte blir så allvarligt sjukdomsförlopp så vet en ju aldrig. Men detta virus är något som vi lär ha hängande över oss ett bra tag är jag ytterst övertygad om så en kan inte oroa sig, utan man måste lära sig ta en sak i taget.

I nuläget är jag dock oroad över jobbet då vi tappat mycket dock är det i nuläget inte aktuellt att någon ska  gå. Vi har dock anpassade öppettider och man får vara lite flexibel gällande arbetstid och så. Det är dock något jag självklart inte har några problem med även om det självklart är gött att ha ett schema.

Det som är drygt är att ingen vet hur det kommer att bli, hur länge detta varar. Kontrollfreaket i mig hatar det men det är bara att gilla läget och ta en dag i taget och bemöta eventuella hinder då de kommer, för det kommer dem göra frågan är bara när och i vilken omfattning.

Tur man har bästa familjen, bästa kollegorna, knasiga kompisar och störd humor som nog kan underlätta dessa dystra tider. Synd att jag inte får träffa mamma och Christer bara men var sak har sin tid.