Piska eller morot?

En rätt bra helg har passerat trots allt men jag är så less på att känna mig som jag går på sparlåga inne i en bubbla. Allt skit som varit senaste två åren, som eskalerade för ett år sedan och nu totalt urartat börjar ta ut sin rätt. Att jag aldrig chillar och ger mig själv lite space utan konstant kräver hundrafemtio av mig själv gör definitivt inte saken bättre. Känns som jag måste erinra mig smärtrehab igen och komma ihåg vad jag lärde mig då. Idag såg jag även ett grymt intressant program om kostens påverkan på livet och jag är övertygad om att jag är på rätt spår, detta i kombo med lite järnpåfyllnad samt förhoppningsvis även påfyllnad av immunförsvar så blir nog this blondy sig själv igen och inte en skugga av mitt forna jag som nu.

Jag har i helgen i alla fall gjort roliga saker som omväxling och brutit mönstret av invand leda och tristess. Jag och en kompis samt Martina och grannjäntan tog en härlig ridlektion. Sjukt kul och gick bra trots energilöshet och trasig rumpa. Dock blev det lite drygt rida samtidigt som dotra då jag av födsel och ohejdad vana (kontrollissues deluxe) var tvungen ha koll på henne hela tiden också. Hästen jag red var en stabil nordis med lika mycket framåtbjudning som om han var drogad. Men stabil, trygg och tjock vilket kändes som en okej första gång.

Jag fick rida tjockisen Prakt, dotra red fjordingen Isor. Lycka på fyra ben minsann.

Nu vet jag lite mer att jag inte helt glömt bort hur man gör och att jag defitnitvit vill ha en roligare pålle med mer fart och som de facto kan böja på nacken och jobba lite....dessutom ska jag hädanefter rida själv och inte med dotter då hon ju har sin ridlektion redan. Egentid kallas det har jag hört och det har jag ingen. Det behöver ju inte vara så herrejösses märkvärdigt heller utan en promenad med Bon Jovi i lurarna- kan räcka men är seg som sirap och har svårt komma mig för och det är ju så dumt. Funderar på om jag ska sätta något mål på att göra x antal trevligheter per vecka, alternativt införa någon form av bestraffning om det ej blir av. Jag ska bara komma fram till om jag motiveras mest av morot eller piska, troligen båda. Enligt studier är det dock moroten som överväger men är nog rätt individuellt.

Mådde hursomhelst riktigt bra efteråt även om det tyvärr gick över men varför gråta över spilld mjölk. Kan nog hursomhelst söka in i Guiness rekordbok som bäst i världen på att kräkas. Dem bra dagarna börjar faktiskt nu med ny kost bli fler än dem dåliga och det är här tålamodet kommer in. Jag vill ju bli bra igår. Men får väl förlika och identifiera mig med Skalman och inse att det ibland bara är skynda långsamt som gäller....det är nog säkert någon mening med detta också även om jag i ärlighetens namn inte kan se den någonstans. Värst irri är det med jobbet där jag verkligen vill ge 190 men i nuläget endast har förutsättningar klara tre liksom. Å ju mer jag vill desto sämre mår jag. Ond cirkel deluxe. Tur jag i alla fall har kvar min sjuka humor och en vilja av stål.

Igår såg jag en skräckfilm som nog tillhörde dem värre jag sett. Green Inferno. Handlade om ett gäng aktivister som drog till Peru och råkade på diverse otrevligheter. Det var nog lätt en av dem vidrigare filmer jag sett. Seg som få i starten och sedan låg jag nog mest och kramade kudden och blundade. Fy för den lede. Rekommenderas för den som gillar splatter, kannibaler och styckningsdetaljer samt för dem som inte är kräsmagade.