Kalabaliken i ridhuset!

En kväll i dramats tecken. Veckans ridlektion skulle gå av stapeln och det gick glimrande bra. Nästan hela tiden. Sista stunden stod de på medellinjen och en och en skulle hoppa. Martina hoppade med bravur. Sedan brakade helvetet lös. En av hästarna som hoppat och skulle inta sin plats då pållen la in stora tjurilet a la ridskolehäst och droooogs in mot sina kompisar i mitten. Jag kände att detta slutar aldrig väl och den hamnade till slut i arslet på Prakt som Martina red. Öronen på Prakt låg som slickade mot nacken och ögonen var svartare än en månfri natt. Prakt sa raskt ifrån med en bakutkick. Den andra pållen vägrade fatta galoppen utan fortsatte (destruktiv som få) Prakt la iväg en riktig rejäl bakutspark. Som den nordis han är så blev den rätt kraftig och hästen han sparkade blödde ymnigt och kunde ej stöda på benet. Ridläraren blev upptagen med hästen som var skadad så jag och en annan förälder såg till att ungarna satt av och att hästarna kom in i stallet. Martina som ju nyligen börjat om med ridning igen då hon blivit rädd förut var likblek och helt förstörd. Hon satt dock kvar med bravur dock fick mammahjärtat en ångestattack.

Då vi kom in i stallet fick jag höra att benet på den sparkade hästen var av. Det är nalta obra för en häst. Martina hjälpte Agnes med hennes häst då Prakt skulle gå lektionen efter. Jag gick ut i ridhuset där den skadade hästen var för att kolla läget. En annan förälder höll i hästen och vi konstaterade att benet icke kunde vara av då pållen stödde på det. Det såg dock obra ut med ett långt och djupt sår över framknät. Kvinnan som höll i henne sa att hon kände sig yr och ville jag skulle ta hästen. Jag sa att jag behövde gå till Martina som var rätt chockad. Ok sa kvinnan. Sedan får jag hör att tanten svimmat i ridhuset . Snacka om att jag fick dåligt samvete. Mitt fokus var dock såklart mer på min dotter än en vuxen männisch. Tur i oturen var att en i gruppen efter var veterinär. Må säga att det känns oklart hur det går för den pållen. Såg inte ut som den kunde gå så bra. Nödslakt kan nog blivit ett alternativ. Känns som det är enda lösningen för mig själv också.

Häromdagen talade jag med en god vän som fick mig att inse det jag länge (typ sen i somras) velat förtränga. Blir sjukt irriterad på mig själv att jag inte sett tecknen som varit sinnessjukt tydliga men jag har bara joddlat på med förnekelsens skygglappar på. Det är dumt....fallet blir så mycket större. Men nu har jag i alla fall fattat och det är bara att deala med det. Sjukt irriterande och dåligt timat men noga bara gilla läget och ta tag i det. Gjort det förut. Det ställer dock till mina närliggande planer och det mesta går i stöpet men då var det väl inte meningen även om det suger. Kryptiskt kanske men det får vara någon måtta med vad jag avslöjar så här i ett publikt världsomspännande fourm som ju denna blogg är....(hörde jag storhetsvansinne?) Börjar dock undra om jag var bödel, mordisk diktator eller något annat jävligt i mitt tidigare liv då det alltid blir massa elände då jag känner att det rockar. Verkar lida av dålig karma deluxe. Tror en exorcism vore på sin plats trots allt.