Liiiite less på mig själv nu. Skrev ett kreativt och ytterst lysande blogginlägg. Men blondinen i mig failade fett i att spara det hela. Sjukt irriterande men shit happens.

Häromdagen beslutades att Martina skulle få en egen lur. Pappas gamla som knappt är använd ligger och samlar damm i skåpen. Kändes som den vore en perfekt första mobil. Började gå igenom den och rensa ur, hittade några filmer pappa filmat på sig själv och det blev som en chock att se honom och höra hans röst igen. Helt sjukt att det snart gått ett år, känns som det var igår samtidigt som det känns som en evighet. Ibland bedrar snålheten visheten då det varit betydligt lättare att köpt en ny. Saknar.💗

Martina har kommit fram till att hon ska börja rida igen och det gillas å det grövsta. Har saknat dagarna i stallet och hästmyset så det var kanon hon fick plats i bästisen Agnes grupp. Även om lillplutt såg livrädd ut initialt så gick det glimrande och hon tyckte det var jätteskoj. Då jag var i stallet så undrade hennes ridlärare om jag hette Åsa och ridit på K4, i vanlig ordning hade jag nollkoll och konstaterar ånyo att jag må vara mig lik trots det var typ hundra år sedan. 

Jäntan på fina Prakt.

Nu kommer dagens skrapa: något jag tycker suger är yberpositiva människor som lever i förnekelse. Sådana som tycker allt är rosa lulllull och gulligull medan sanningen och verkligheten de facto är en annan. Det är fegt att inte inse verkligheten och bemöta omvärlden med rätt glasögon på sig. När dessa dessutom ska pracka på andra någon form av bisarr verklighetssyn. Nu säger jag inte att man ska gå runt och vara bitter men att vara realist och deala med sina issues. Hycklare är en annan kategori av people som bara borde få en käftsmäll så dem vaknar upp. Känner att jag är sjukt på ile rent generellt just nu och får ofta bita mig i tungan för att hejda mig, vissa sanningar behöver man ju inte säga liksom. Å andra sidan känns det som ett friskhetsteckan då jag de facto gått och svalt rätt mycket alldeles för länge. Det är inte sunt svälja allt liksom. Jag är ju dessutom en känslomänniska som går all in i det jag känner: hundra procent eller noll, antingen eller alternativt något mellanläge existerar inte i min värld på gott och ont.

Fick denna bild delad på min fejjansida och detta är tydligen definitionen på tjejsur. Tjejsur känns som rätt beskrivning för hur jag känner mig konstant nu. Brukar inte vara det utan mer renodlat förbannad, glad eller ledsen. Sur, bitter och inåtvänd ligger inte för mig.

Mitt glutenfria liv går rätt bra, igår tog jag en skål mango i stället för en macka men är sjukt sugen på bröd. Dessutom har jag matpolisen av rang vid min sida i form av dottern och det är ingen lek men bra då jag behöver påminnas. När en månad gått lär jag tacka mig själv för då har förhoppningsvis abstinensen gått över och resultat börjat infinna sig.

Idag har två kåta hankatter stått och hållit låda utanför fönstret. Våra brudar är icke på löpen så de var icke särskilt intresserade. Vilket jag verkligen kan förstå då deras gnäll inte var särskilt sexy lyssna på. Gnäll är det värsta som finns. Dessutom var deras förförarknep rätt obefintliga, då de glömt både blommor och choklad. Tji fick dem på att ligga minsann.