Inte bara svart!

En bra dag. Igår tog jag ett beslut att det är dags lägga ner att vara fröken duktig då jag ändå failar. Det sög lite med tanke på konsekvenserna men noga. Fick dock ett samtal som fick ett bra utfall och det känns bra att de facto kunna ta ett steg tillbaka utan att förlora kakan. Samt att höra det jag egentligen vet: det vill säga jag är inte värdelös utan skulle rocka om bara omständigheeterna är rätt. Kryptisk igen men lite mystik förgyller vardagen.

Dessutom frågade jäntan om jag hört hur det gick med den stackars sparkade pållen från i torsdags. Så vi åkte till stallet och det hade gått bra trots allt. Tydligen hade sparken tagit rätt och det blev bandage och boxvila under en period och förhoppningsvis ska det gå vägen. Det var skönt.

I alla fall är planen för veckan att kurera och göra feelgood grejer. En sten lättade idag och jag känner att jag mår mycket bättre bara av att slippa stressen. Jag är så grymt bra på att bygga hinder för mig själv och det måste jag sluta med då det inte är en bra egenskap. För att jobba på min inre stress beslöt jag att idag ställa mig i den längsta kön i affären med kassorskan som jobbar i slowmotion. Dem som känner mig vet att jag får frispel då det går långsamt, utan det ska vara temp och gå fort i (nästan) alla situationer. Jag hatar köer, tröga människor och folk som exemelvis går för sakta. Ibland på diverse jobb kan jag nästan slita grejer ur händerna på folk bara för att det inte händer något. Typ när man står i baren och folk handlar drink och de är mer intresserade av att ragga än betala (rätt korrekt prioritering kanske) så har det väl hänt mer än en gång. Fulla människor är dock mer än lovligt korkade så det kan ju ha sin orsak. Ibland undrar hur jag kunnat jobb i service så länge utan att skalla någon med tanke på det, men man är professionell i fingerspetsarna då det gäller.

I min iver att bli glutenfri har jag på fb gått med i en sida om LCHF. Där är det rätt seriösa och dricker bland annat ägg/fettkaffe. Det vill säga kaffe med ägg och/eller fett i. Låter vidrigt. Googlade på recept och kommer nog aldrig någonsin under normal vett och sans ge mig på att testa det. Fettkaffe ser dessutom ut som gammalt diskvatten eller något. Dricker ändå inte så mycket kaffe och vill jag ha ägg är nog ett kokt att föredra.  Det känns lite halvdrygt mycket glutenfri kost är det massa frön och jox i och sånt gillar inte jag, dessutom mår min mage inte bra av för fet mat så gäller hitta en bra balans här. Dock att ta bort kolhydrater ser jag inte som något större problem då jag i stort sett redan gjort det och alla vet min vurm för sallad i massor.

Kvällens käk: chorizo och köttbullar med råkostsallad och blondys spenatspecialare med chili och lime

bästa tjejen i backen från helgens vistelse i Tärnaby med grannen.

Jag gillar snö, vinter och kyla dock har jag insett vikten av att ha en bra bil. Ibland saknar jag min gamla fula tysk. De som sett den vet att den var ful som stryk, rosthålig som en schweizerost och jag skämdes alltid lite då jag kom åkande i den. Den var dock fyrhjulsdriven och gick som en bandvagn oavsett hur mycket snö det var. Bilen jag har nu är rätt kass ur den synpunkten, får sladd konstant och kör fast för ingenting. Sjukt irriterande. Det finns inget dåligt väder bara usla bilar. Att den emellanåt vägrade starta och var opålitlig som få då det var kallt har jag förträngt.

En gammal bild på mig och min darling, forna ljuva skönhet till bil. Liten jänta kikar också in på bilden. Jag själv var lite mindre blond än nu.

Har kommit fram till att jag nu deppat färdigt då jag haft en vecka som varit riktigt becksvart. Men nu är det färdigdeppat så dags ta nya tag och ordna upp livet igen. Tror det är bra att deppa ihop, bryta ihop rejält och komma igen. Det sugigaste är dock att ryggen/äset har kexat totalt då jag rört mig för lite på senare tid så värken är maximal, nästan som då det var nybrutet. Men svårt engagera sig i att röra på sig då energinivån är lägre än lägst. Bara att gå till brevlådan är som ett maratonlopp och det är hur sjukt som helst ju. Horribel värk gör ju inte direkt att man sprudlar av extas hela dagarna (för det gör jag ju i vanliga fall...). Snacka om ond cirkel.

Idag såg jag ett program om tjockisar som hade problem i flygplan. Å nu snackar vi rejält överviktiga personer med rejäl inbyggd airbag och de tog lätt upp nästan två platser i ett plan. Snacka om issues med taskigt utrymme, går ej fälla ut borden etcetera. Dessutom fick de ej sitta varsomhelst och det var problem med att få bältena att räcka till. Det kom jag ihåg från värdinnetiden att många hade problem med bälten utan att vara så jättestora då bussbälten är rätt korta. Inte alltid fanns det förlängning i bussarna - det bidde lite drygt. Märkligt nog var det ett ganska inspirerande program med stories om människor som verkligen vänt sitt liv till det bättre i deras egna ögon. Även om det fanns rätt mycket offerattityd också. Det var någon som klagade på flygvärdinnan att de ej blivit erbjuden förlängningsbälte. Lite eget ansvar har man ju de facto som resenär. Men det är dock en vanlig grej bland resande som jag märkte både från busstiden och från flyget, då många förväntar sig att bli serverade allt gärna på silverfat, tänka själv är överhuvudtaget inte aktuellt.

Kvällens middag. Ädelostfylld och baconlindad kyckling. Sallad och ugnsrostade grönsaker. Till det en  mangochutney sås. The snyggo har gjort det iväg. Massa vitlök och chili också såklart.

Kalabaliken i ridhuset!

En kväll i dramats tecken. Veckans ridlektion skulle gå av stapeln och det gick glimrande bra. Nästan hela tiden. Sista stunden stod de på medellinjen och en och en skulle hoppa. Martina hoppade med bravur. Sedan brakade helvetet lös. En av hästarna som hoppat och skulle inta sin plats då pållen la in stora tjurilet a la ridskolehäst och droooogs in mot sina kompisar i mitten. Jag kände att detta slutar aldrig väl och den hamnade till slut i arslet på Prakt som Martina red. Öronen på Prakt låg som slickade mot nacken och ögonen var svartare än en månfri natt. Prakt sa raskt ifrån med en bakutkick. Den andra pållen vägrade fatta galoppen utan fortsatte (destruktiv som få) Prakt la iväg en riktig rejäl bakutspark. Som den nordis han är så blev den rätt kraftig och hästen han sparkade blödde ymnigt och kunde ej stöda på benet. Ridläraren blev upptagen med hästen som var skadad så jag och en annan förälder såg till att ungarna satt av och att hästarna kom in i stallet. Martina som ju nyligen börjat om med ridning igen då hon blivit rädd förut var likblek och helt förstörd. Hon satt dock kvar med bravur dock fick mammahjärtat en ångestattack.

Då vi kom in i stallet fick jag höra att benet på den sparkade hästen var av. Det är nalta obra för en häst. Martina hjälpte Agnes med hennes häst då Prakt skulle gå lektionen efter. Jag gick ut i ridhuset där den skadade hästen var för att kolla läget. En annan förälder höll i hästen och vi konstaterade att benet icke kunde vara av då pållen stödde på det. Det såg dock obra ut med ett långt och djupt sår över framknät. Kvinnan som höll i henne sa att hon kände sig yr och ville jag skulle ta hästen. Jag sa att jag behövde gå till Martina som var rätt chockad. Ok sa kvinnan. Sedan får jag hör att tanten svimmat i ridhuset . Snacka om att jag fick dåligt samvete. Mitt fokus var dock såklart mer på min dotter än en vuxen männisch. Tur i oturen var att en i gruppen efter var veterinär. Må säga att det känns oklart hur det går för den pållen. Såg inte ut som den kunde gå så bra. Nödslakt kan nog blivit ett alternativ. Känns som det är enda lösningen för mig själv också.

Häromdagen talade jag med en god vän som fick mig att inse det jag länge (typ sen i somras) velat förtränga. Blir sjukt irriterad på mig själv att jag inte sett tecknen som varit sinnessjukt tydliga men jag har bara joddlat på med förnekelsens skygglappar på. Det är dumt....fallet blir så mycket större. Men nu har jag i alla fall fattat och det är bara att deala med det. Sjukt irriterande och dåligt timat men noga bara gilla läget och ta tag i det. Gjort det förut. Det ställer dock till mina närliggande planer och det mesta går i stöpet men då var det väl inte meningen även om det suger. Kryptiskt kanske men det får vara någon måtta med vad jag avslöjar så här i ett publikt världsomspännande fourm som ju denna blogg är....(hörde jag storhetsvansinne?) Börjar dock undra om jag var bödel, mordisk diktator eller något annat jävligt i mitt tidigare liv då det alltid blir massa elände då jag känner att det rockar. Verkar lida av dålig karma deluxe. Tror en exorcism vore på sin plats trots allt.

Idag fick jag ett tips av en vän gällande immunförsvaret. Har påtalat för min läkare att jag blir sjuk jämt och velat kolla immunförsvaret. Han har dissat mig fett på grund av detta så nu ska jag byta läkare och påtala det jag nyss lärt mig gällande det. Jag är så jävla less på att man konstant ska springa på usla läkare som är så blase att de inte bryr sig. Som satmaran, Mengele jag gick hos då jag bröt arslet som i fyra månader sa att jag inbillade mig och jag började nästan tro det själv fast jag knappt kunde gå. Då magnetröntgen visade att men svans var av deluxe hade häxan inte ens vett be om ursäkt utan sa bara att....jaha men det var konstigt aldrig stött på förut. Hallå....fick du läkarutbildningen i ett flingpaket? Till och med jag som inte är läkare har i flera år vetat att man kan bryta svansen. Det har konstaterats förr och tål göras igen: man ska vara frisk för att vara sjuk. Om inte annat för att bråka med bittra läkare som inte kan tänka outside the box. Dessa ska banne mig byta jobb och bli sopåkare eller något annat där de inte skadar andra liksom.   Har du något annat än en vanlig förkylning, mensvärk eller magsår kan du lika gärna packa ihop och lägga ner för du blir bara dumförklarad och nedvärderad. Det behöver jag inte någon annan som gör utan det är jag fullt kapabel att klara av själv. Egentligen borde man stämma mer men orka liksom.

Just nu känns denna rätt klockers....men d går väl över.

Idag ska jäntan fixa middag och till sin hjälp har hon grannjäntan. De ska spritsa potatismos på plankor och det gick inget vidare för jäntan. Jag sa att det ju var jättesnyggt som den pedagogiska mor jag är. Agnes sa dock att det såg ut som en bajskorv, Martina tjurade ihop å det grövsta. Sedan hade vi tal om vett och etikett i köket (restaurangkök) det vill säga att man inte får ha nagellack och att man ska ha håret uppsatt. Agnes sa dock att man inte fick ha hår alls. Japp konstaterade vi, alla som jobbar i kök måste vara skalliga. Dem är som roliga de små liven. Kvällens eminenta meny blir plankstek a la Martina. Igår gjordes oxå en glimrande maträtt i det Burvallska residenset bestående av färdig rotsaksgratäng med strimlad rökt skinka och riven ost som jag gratinerade i ugnen. Magiskt gott och enkelt något grymt. Dock var den väl inte så laktosfri så det bidde obra men noga, klokaste hade väl varit göra egen gratäng. Jag tycker dock inte att det är värt besväret då den köpta är sjukt mycket godare och krämigare.

Fuskplanka gjord på köttfärsbiff med sedvanliga tillbehör såsom tomat, baconlindad sparris och diverse annat jox.

I övrigt leks det hinderbana här och hästlekar. Katterna har sett till sin uppgift att hjälpa till som coacher till kidsens stora fasa då de små kattliven konstant är i vägen. Gosan är fortfarande på löpen och springer runt och ylar samt "skakar rumpa". Hårda bud vara katt och horny om inga fagra män finns i närheten. Utan att ljuga är Gosan rätt billig nu och det är nog läge snöjp henne snart. Full rulle hela tiden i alla fall. Giv mig styrka.

Piska eller morot?

En rätt bra helg har passerat trots allt men jag är så less på att känna mig som jag går på sparlåga inne i en bubbla. Allt skit som varit senaste två åren, som eskalerade för ett år sedan och nu totalt urartat börjar ta ut sin rätt. Att jag aldrig chillar och ger mig själv lite space utan konstant kräver hundrafemtio av mig själv gör definitivt inte saken bättre. Känns som jag måste erinra mig smärtrehab igen och komma ihåg vad jag lärde mig då. Idag såg jag även ett grymt intressant program om kostens påverkan på livet och jag är övertygad om att jag är på rätt spår, detta i kombo med lite järnpåfyllnad samt förhoppningsvis även påfyllnad av immunförsvar så blir nog this blondy sig själv igen och inte en skugga av mitt forna jag som nu.

Jag har i helgen i alla fall gjort roliga saker som omväxling och brutit mönstret av invand leda och tristess. Jag och en kompis samt Martina och grannjäntan tog en härlig ridlektion. Sjukt kul och gick bra trots energilöshet och trasig rumpa. Dock blev det lite drygt rida samtidigt som dotra då jag av födsel och ohejdad vana (kontrollissues deluxe) var tvungen ha koll på henne hela tiden också. Hästen jag red var en stabil nordis med lika mycket framåtbjudning som om han var drogad. Men stabil, trygg och tjock vilket kändes som en okej första gång.

Jag fick rida tjockisen Prakt, dotra red fjordingen Isor. Lycka på fyra ben minsann.

Nu vet jag lite mer att jag inte helt glömt bort hur man gör och att jag defitnitvit vill ha en roligare pålle med mer fart och som de facto kan böja på nacken och jobba lite....dessutom ska jag hädanefter rida själv och inte med dotter då hon ju har sin ridlektion redan. Egentid kallas det har jag hört och det har jag ingen. Det behöver ju inte vara så herrejösses märkvärdigt heller utan en promenad med Bon Jovi i lurarna- kan räcka men är seg som sirap och har svårt komma mig för och det är ju så dumt. Funderar på om jag ska sätta något mål på att göra x antal trevligheter per vecka, alternativt införa någon form av bestraffning om det ej blir av. Jag ska bara komma fram till om jag motiveras mest av morot eller piska, troligen båda. Enligt studier är det dock moroten som överväger men är nog rätt individuellt.

Mådde hursomhelst riktigt bra efteråt även om det tyvärr gick över men varför gråta över spilld mjölk. Kan nog hursomhelst söka in i Guiness rekordbok som bäst i världen på att kräkas. Dem bra dagarna börjar faktiskt nu med ny kost bli fler än dem dåliga och det är här tålamodet kommer in. Jag vill ju bli bra igår. Men får väl förlika och identifiera mig med Skalman och inse att det ibland bara är skynda långsamt som gäller....det är nog säkert någon mening med detta också även om jag i ärlighetens namn inte kan se den någonstans. Värst irri är det med jobbet där jag verkligen vill ge 190 men i nuläget endast har förutsättningar klara tre liksom. Å ju mer jag vill desto sämre mår jag. Ond cirkel deluxe. Tur jag i alla fall har kvar min sjuka humor och en vilja av stål.

Igår såg jag en skräckfilm som nog tillhörde dem värre jag sett. Green Inferno. Handlade om ett gäng aktivister som drog till Peru och råkade på diverse otrevligheter. Det var nog lätt en av dem vidrigare filmer jag sett. Seg som få i starten och sedan låg jag nog mest och kramade kudden och blundade. Fy för den lede. Rekommenderas för den som gillar splatter, kannibaler och styckningsdetaljer samt för dem som inte är kräsmagade.

Another day in paradise...

Martina fick ju en  lur igår och har nu även skaffat insta, det känns ju lite mysko. Lillplutt har blivit stor. Tur hon inte skaffat fejjan i alla fall för min fejjasida är barnförbjuden, på insta är jag dock knappt aktiv så där kan jag vara vän med henne. 

Dagen inleddes bra med att kidsen kom med frukost på sängen, det har jag inte fått sen jag var tolv typ. De hade fixat mango med keso till mig samt kaffe och apelsinjuice. Sjukt vad jag saknar mackor dock är det bara att bita ihop, det går väl över och om jag börjar få ordning på värdena är det värt all försakan i världen. Sinnessjukt less på detta nu dårå. Till middag bidde det grillade burgare glutenfri style och det fungade. Värst är att jag glömmer bort mig hela tiden men det var samma med laktosen, trägen vinner och det gäller bara att tänka till litegrann....eller sjukt mycket. Dessutom har jag ju min lilla polis som ser till att jag tänker mig för.

Nu har äntligen denna veckas illamående gått över och nu är jag väl frisk en vecka igen om det följer mönstret. Sinnessjukt less vill jag lova. Ska börja käka B12 vitamin samt magnesium också då det också kan vara skäl till alla mina fail. Här försöker jag allt då skolmedicinen gått bet och ingen klarhet har uppkommit trots två års utredning.

Då kommer då dagens känga: jag bara kan inte låta bli att irritera mig på folk som inte tänker innan de talar. Vissa saker behöver man faktiskt inte säga/skriva. som exempelvis har jag ofta fått höra på slutet "att oj vad du är sjuk ofta". No shit Sherlock, det hade jag ingen aning om. Jag har ingen större lust att jämt och ständigt behöva förklara mig, det suger nog som det är. Å visst tanken är väl inte att vara otrevlig men en sån kommentar är bara onödig. Å som alla vet är jag själv alltid grymt sansad och vettig och tänker alltid före jag talar, samt tycker att tiga är guld....hahahah....tror jag får ta tillbaka den där. Även om jag de facto har social kompetens och inte häver ur mig vad dynga som helst. Har dock på grund av att jag konstant är på ile börjat ifrågasätta sånt skit mer så folk börjar tänka till liksom även om det nog är lite lönt vid närmare eftertanke så är det nog lättare plocka ner månen. Kanske bättre fokusera på dem som är trevliga, goa å genuint bryr sig för dem finns ju också. 

Nu blir det mellomys och trivsel...

Liiiite less på mig själv nu. Skrev ett kreativt och ytterst lysande blogginlägg. Men blondinen i mig failade fett i att spara det hela. Sjukt irriterande men shit happens.

Häromdagen beslutades att Martina skulle få en egen lur. Pappas gamla som knappt är använd ligger och samlar damm i skåpen. Kändes som den vore en perfekt första mobil. Började gå igenom den och rensa ur, hittade några filmer pappa filmat på sig själv och det blev som en chock att se honom och höra hans röst igen. Helt sjukt att det snart gått ett år, känns som det var igår samtidigt som det känns som en evighet. Ibland bedrar snålheten visheten då det varit betydligt lättare att köpt en ny. Saknar.💗

Martina har kommit fram till att hon ska börja rida igen och det gillas å det grövsta. Har saknat dagarna i stallet och hästmyset så det var kanon hon fick plats i bästisen Agnes grupp. Även om lillplutt såg livrädd ut initialt så gick det glimrande och hon tyckte det var jätteskoj. Då jag var i stallet så undrade hennes ridlärare om jag hette Åsa och ridit på K4, i vanlig ordning hade jag nollkoll och konstaterar ånyo att jag må vara mig lik trots det var typ hundra år sedan. 

Jäntan på fina Prakt.

Nu kommer dagens skrapa: något jag tycker suger är yberpositiva människor som lever i förnekelse. Sådana som tycker allt är rosa lulllull och gulligull medan sanningen och verkligheten de facto är en annan. Det är fegt att inte inse verkligheten och bemöta omvärlden med rätt glasögon på sig. När dessa dessutom ska pracka på andra någon form av bisarr verklighetssyn. Nu säger jag inte att man ska gå runt och vara bitter men att vara realist och deala med sina issues. Hycklare är en annan kategori av people som bara borde få en käftsmäll så dem vaknar upp. Känner att jag är sjukt på ile rent generellt just nu och får ofta bita mig i tungan för att hejda mig, vissa sanningar behöver man ju inte säga liksom. Å andra sidan känns det som ett friskhetsteckan då jag de facto gått och svalt rätt mycket alldeles för länge. Det är inte sunt svälja allt liksom. Jag är ju dessutom en känslomänniska som går all in i det jag känner: hundra procent eller noll, antingen eller alternativt något mellanläge existerar inte i min värld på gott och ont.

Fick denna bild delad på min fejjansida och detta är tydligen definitionen på tjejsur. Tjejsur känns som rätt beskrivning för hur jag känner mig konstant nu. Brukar inte vara det utan mer renodlat förbannad, glad eller ledsen. Sur, bitter och inåtvänd ligger inte för mig.

Mitt glutenfria liv går rätt bra, igår tog jag en skål mango i stället för en macka men är sjukt sugen på bröd. Dessutom har jag matpolisen av rang vid min sida i form av dottern och det är ingen lek men bra då jag behöver påminnas. När en månad gått lär jag tacka mig själv för då har förhoppningsvis abstinensen gått över och resultat börjat infinna sig.

Idag har två kåta hankatter stått och hållit låda utanför fönstret. Våra brudar är icke på löpen så de var icke särskilt intresserade. Vilket jag verkligen kan förstå då deras gnäll inte var särskilt sexy lyssna på. Gnäll är det värsta som finns. Dessutom var deras förförarknep rätt obefintliga, då de glömt både blommor och choklad. Tji fick dem på att ligga minsann.

Point of no return.....

Nu tänker jag slå ett slag emot produktutvecklare som inte tänker hela vägen. Till att börja med talar vi mobilladdare. Sen smartluren föddes har det varit mini-usbladdare med likadan laddning och på min senaste Sony är det en helt annan modell. Grymt irriterande då jag är van att ha laddare till varstans i huset då jag tenderar att fölägga dem konstant. Detta innebär att jag endast har en laddare nu och som den förvirrade människa jag så förlägger jag den sisådär några gånger i veckan. Fick dock höra att denna modell av laddare dock laddar fortare och det stämmer så det är ju bra. Jag får väl bara lära mig att ha den på ett och samma ställe så löser det sig.

Nästa slev tänker jag ge till ett visst mejeri som tyckte det var smart att ha likadana förpackningar på vanlig och laktosfrimjölk, enda skillnaden är att det står laktosfri på den dock är de i övrigt identiska. Som stressad människa har det hänt någon enstaka gång att jag tar fel och det blir lika otrevligt varje gång. Dock får jag ju på detta vis bekräftat att jag fortfarande inte tål laktos. Undrar om det mejeriet vill få folk må dåligt och därmed sluta köpa mjölk? Eller så är det en total komplott för att utrota alla laktosintoleranta i denna värld....alla dessa konspirationsteorier hela tiden liksom.

Sen är det en gång för alla konstaterat att gluten suger. Å nu är det bye, bye pizza, bröd, julmust, öl, pasta etc. Värst där kommer bli bröd, riktigt härligt nyrostad fralla är ett minne blott och nu blir det glutenfria horrorfrallor. Skulle egentligen vilja kasta allt med gluten som finns i huset och börja om från början dock är jag ju ensam med problemet så verkar lite dumt liksom även om det radikala är mer i min anda. Men det löser sig. Värst är att hela tiden planera och tänka till och då jag älskar mackor kommer detta bli tufft dock är jag glad över att jag fortfarande kan käka ost, ost är guds gåva till världen näst efter mig. Kommer bli några kämpiga månader dock är det helt klart värt det om jag mår bättre för som jag mår nu är inte hållbart någonstans. Gluten är ju roten till allt ont och helt klart roten till mina issues så varför tramsa. För jag är sinnessjukt less vara sjuk jämt och konstan må som jag är halv.

Jag har dock någon form av destruktiv ådra samt idkar stark förnekelse så vägrar fatta mitt eget bästa liksom. Var dock samma med laktosen dock blir effekten av laktos mer kortvarig och inte lika påtaglig även om du blir sänkt något grymt i några timmar. Nu är det bara se till ha massor av härliga grönsaker och frukter hemma så det går göra mumsiga smoothies och sedan googla på glutenfritt bröd typ med majsmjöl eller liknande så blir nog detta bra. Om jag skulle kunna få järnvärdet på hundra utan att tramsa med infusioner och jox vore det ju ren magi och immunförsvar, ork, anemi och annat trams som muckar med mig nu kan få på moppo. Dock suger det inte kunna äta pizza men vad är väl en pizza då det finns linssoppa.....

Jag vet att jag dravlat om att sluta med gluten länge dock vet jag nu att det i nuläget är troligen är huvudorsaken till att jag mår som jag gör, tidigare har jag bara anat och jag vet att jag mår bra utan gluten och direkt jag äter något med gluten i blir jag däckad i några timmar minst eventuellt längre beroende på mängd för att inte tala om det långsiktiga. Så nu är det bara stå emot mina inre lustar och bita ihop och ta ett äpple eller något i stället då suget efter en härlig dagobertmacka kommer springande, eller för all del en promenix så kommer även toppformen på köpet, det skulle icket skada. Men kan i alla fall konstatera att det är svårt livin the dream då fysiken inte samarbetar så att bara en sån sak vore ju rent magiskt. Har ju grymma förutsättningar för det mesta nu bara jag och gammkroppen börjar spela på samma planhalva liksom. Fast må säga att senaste året har det känts som värsta uppförsbacken och jag har tagit två steg framåt och någon har puttat mig trehundra tillbaka. Men trägen vinner, this blondy är en tuff liten rackare.

Så därmed är det officiellt vedertaget att jag numer är en sådan som blir skitjobbig bjuda på mat då jag varken äter gluten eller laktos. Fast å andra sidan är det inte så hejjigt då det bara gäller tänka till lite. Laktosfritt finns det mängder av och vill man reda en sås går Maizena bra etc....sedan är jag ju inte särskilt kräsen, släng fram en påse spenat, lite mango och chili å sen är du hemma.

I eftertankens kranka blekhet....

I lördags skulle jag hämta ut ett preparat jag behövde inför kommande gastro och koloskopi på måndagen. Jag insåg att jag var sjukt korkad som ej kontaktat apoteket i survännäs innan då jag vet att de har begränsat utbud, då jag varit bortrest hela veckan har inte tanken slagit mig. Åkte i alla fall dit och skulle hämta det, gick milt sagt obra. Jag fick en lätt humörsvängning a la tonårsfjolla och insåg att jag inte agerade särskilt föredömligt. Kontentan av det hela bidde att det blev en tur till stan vilket sög fett och sedan kröp jag till korset och bad tanten på apoteket om ursäkt någon dag senare. Då jag jobbat i serviceyrken så mycket själv anser jag att jag sög som kund och att man inte får bete sig hursomhelst. Apotekstanten bidde dock glad, alltid något.

Lördagkväll spenderades med goda vänner, gott käk och självklart mello.

En förrätt som innebar att man tager vad man haver: rökt sik med röra, omelett, prosciutto, ost och lite annat kollijox.

Älggryta med champinjoner, sallad, lingonsylt och diverse tram.

Min sjukgymnast har lärt mig att inte ha benen i kors, jag är dock usel på det så dotra ska få slå mig varje gång jag har det. Linda kom dock på lösningen, tejpa fast morsans ben i stolen så är problemet löst. Bra sa jag och Tjopps.  Win win då det ingick vaxning då tejpen skulle lossas.....

söndagen bestod av chill, Martina åkte slalom med en kompis och i övrigt hände föga förutom förberedelser för måndagens begivenhet som föll till föga då jag ånyo inte fick i mig joxet och jag kräktes i arton timmar som följd. Har beslutat mig för att lägga ner den där undersökningen och i stället ändra matvanor, skippa gluten vilket jag vet får mig må bra.

Måndagen har bestått i att vara bitter, må illa och rannsakan i alla fall en stund, till jag hämtade gullungen och vi drog på vift och eftersom hon är min bästis hade vi jätteskoj. Tjoppsen fick bestämma middag och den kreerade vi i lugn och ro...laxplanka a la Tjopps.

sundsvall

Spenderat veckan i Sundsvall med trevliga och såklart schnygga kollegor. Åkt många mil i buss ner till Sundsvall på värdinnetiden men må säga att det är rätt bekvämt att åka tåg ändå (om dem går vill säga) bättre benutrymme, går snabbt samt att det går bra vandra runt. Även om jag är rätt bra på traska runt i bussar och balansera varukorg, kaffekoppar och elände.

Planen var att efter utbildningen slutat på dagen skullle jag socialisera med forna kollegor och andra vänner i världsmetropolen, kan lugnt säga att jag varit osocial som få och krypt ihop på hotellrummet, glott på tv och knaprat spenat i lugn och ro mest varenda kväll. Utbildningen var rätt intensiv och tog på plus att jag slagit världsrekord i att icke sova. Känt mig som Titanic (ett rostigt gammalt vrak) mest varenda kväll. Hotellet var dock grymt mysigt och så även mitt rum. Det var ytterst skönt att vara ensam ändå, egentid är underskattat. En kväll satt jag och kollegorna och spelade spel, surrade skit och drack vin i övrigt hände lite. Och sista kvällen var jag och en annan tjej ute och tog en öl på en pub i närheten av hotellet, sedan blev d kraschlandning av rang. Puben bar dock bland det mysigaste jag varit med om.

Hotellrummet....

Från korridoren i hotellet

Från korridoren i hotellet...ute men innemiljö...

Spelkväll med bästa kollegorna. Glada skratt, vin och riktigt roligt....

Linda och jag tog en öl på sjukt mysig pub.

När man åker polisbil får man räkna med blickar från folk å fä.......

Må säga att även om det är trivsamt med hotellfrukost samt middagsbuffe varje kväll så är jag rätt less på båda nu. Snacka om lyxproblem av rang. Ska bli skönt att få äta det jag vill ha själv nu. Måste dock säga att jag blivit lite kär i Sundsvall, snacka om mysig stad. Vi bodde i Stenstan och där är det hur mysigt som helst, lite gamla stan - känsla med gamla, vackra hus, trånga gränder med kullersten och en mängd mysiga små butiker, restauranger och cafeer. Dessutom har vi haft himla kul och många skratt, korkade ideer och galenskaper har uppstått.  Framförallt har jag lärt mig väldigt mycket även om jag häromdagen kände att jag sög på detta och nog skulle säga upp mig och börja skura toaletter på McDonalds då det nog mer var mer inom mitt kapacitetsområde. Känslan gick dock över och det har lossnat rejält i veckan, två veckor praktik kvar innan det är läge att vara fullärd och certifiering ska ske. Känns lite crazy, skrämmande och så. Det har varit grymt kul utbildning och jobbet är kul även om det är rätt komplext, omfattande och oförutsägbart, det vill säga som jag.


Borta bra men hemma bäst i alla fall och det är ju skönt. Bästa var att få krama om älskade finungen. Då hon mötte upp på tågstationen såg hon rätt bister och trött ut. Då hon såg att jag höll ett gosedjur i ena handen sken hon upp och jag må väl konstatera att hon uppenbarlligen är grymme materialsitisk och blev gladare att få ett gosedjur än att jag kom hem. På den raka frågan om hon blev glad att jag kom hem och om hon saknat mig så svarade hon uppenbart med lögnaktigt att "oh ja....jäääääätttemycket..." Det är rart med barn men noga då jag saknat henne och det var ren skär magi få en bamsekram av bästa tjejen.

Hemma med mystofflor, candles å gosedjur...plus kramas med fina familjen

Megaförkyld igen, borde väl vara van vid det här laget men ruttnar lika mycket varje gång. Jag har inte tid med detta. Planen för kvällen var att gå ut och slira lite som omväxling då jag numer är en ansvarsfull och sansad människa insåg jag att det var bättre kurera än att dra ut och visa upp mitt ljuva anlete i stadens puls. Det var något som var asbra då jag jobbade på Girren  att jag på arbetstid fick vara på bästa stället och konstant träffade lattjo folk, betalt fick jag också. Hursomhelst är jag inte så taggad på utgång då jag mår räka samt att jag inser det är bättre vara hemma och tagga inför nästa veckas eskapad till Sundsvall med jobbet, då finns inget alternativ än att vara i toppform.

Just nu är det salladskris i landet och världen på grund av oväder och elände kring Medelhavet som gör att skördarna på sallad, spenat, ruccola och tomat har gått om intet. Dem som känner mig och vet min mani till spenat förstår min ångest nu. Det är synd det inte går att lagra då fryst spenat må vara gott men inte riktigt samma sak som den färska. Jag hoppas krisen vänder fort så jag och Karl Alfred får vårt dagsbehov av grödan. Läste dock att man trodde detta kunde bestå till mars/april. Det är ju jättelänge. Panik i kubik liksom.

Dagen har varit lugn och inte många knop blivit gjorde. Det blev lunch på Ljuslyktan för att sedan kolla in en skotervisning samt att vi såg lite hockey. OOOOtroligt spännande eller inte. Måste dock erkänna att en skoter inte vore så dumt, dock pallar inte brutna arslet så många och brutala bravader så det är väl lika bäst låta bli.

Idag har dock en stor reflektion varit över kränkta människor. Var och varannan blir så sjukt kränkta jämt. Tror aldrig ordet kränkt nyttjats så mycket som nu. Det som irrieterar mig mest är att dessa lättkränkta stolpskott de facto häver ur sig diverse dynga till höger och vänster och om dem någon gång får ett litet svar på tal då dras stora trumman igång och dem blir sjukt kränkta och påhoppen haglar. Skaffa ett liv så har du inte tid bli kränkt hela tiden säger jag (jag var sugen på säga det till nämnda människa men sansade mig då jag kände att poängen inte skulle tas på rätt sätt och inte lönt slösa tid på idioter....).

I kväll ska vi se på mello och bara chilla. I fjol såg jag inte mello en enda gång då jag jobbade varje lördag och då jag gillar mello är det ju magiskt kunna se det i år. Antar dock att fel låt vinner i vanlig ordning och att Bon Jovi inte kommer vara med.....

Another week in paradise.....

Lördagen inleddes med en lång sovmorgon igen i alla fall i teorin, jäntan somnade rätt tidigt igår så hon vaknade rätt tidigt också. Tur hon är lite morgonseg så hon är rätt nöjd med att se film och mysa på morgonen. Sedan var det lunch och möte i Vännäs och fick träffa lite roliga människor och skratta lite. Maten var säkert god också dock har jag noll smaklökar för närvarande då jag har blivit dyngförkyld igen...för miljonte gången på kort tid så kände mig ungefär lika pigg som en björn som ej fått gå i ide. Dessutom seg som sirap. Sedan blev det lite shopping på Ica och där hade dem celebert besök minsann i form av självaste Stålmannen. Jag ångrar lite att jag inte frågade honom hur han gör när han byter om nuförtiden då det inte finns några telefonkiosker. Alla dessa frågor utan svar liksom.

För sisådär två år sedan var denna blogg i uppstart och det gick sjukt trögt då jag hade grava problem om vad jag skulle skriva om. För att få klarhet i det hela så googlade jag rätt mycket samt la ut en förfrågan på fejjan om vad folk ville jag skulle skriva om. Då kom en av mina bekanta med ett inlägg om att han läst en blogg där en tjej skrev om diverse blowjobs hon gjort, hur sjukt är inte det? Självklart hade hon många följare och hör och häpna, nästan alla var män. Mycket märkligt....ännu ett av livets olösta mysterier. Jag kom i alla fall igång ordentligt till slut och nu fattar jag inte riktigt vad problemet var. Jag tror jag var inne på att det är viktigt att ha ett tema då man bloggar och fick någon tvångstanke av det. Som det till slut blev så skriver jag bara om det som ploppar upp i min blonda hjärna och mitt grymt intressanta liv och emellanåt tror jag till och med att några läser.

Jäntan spenderat större delen av senaste veckan med sin BFF och de har i vanlig ordning hittat på massa galenskaper. Kul med kids som har kreativa ideer även om det ibland kanske är lite väl mycket galenskap.

gympaövningar....

Häst är bäst, bidde drop in ridning hipswips

skridskor

Har jobbat kväll och natt i veckan och det har varit grymt lärorikt och roligt även om jag de facto ogillar känslan av att inte ha full koll på allt även om det steg för steg börjar falla på plats.

Idag fylller jag år och det ska firas med pompa och ståt, det är ju inte varje dag man fyller 23 liksom. Klev upp efter nattjobb och alldeles för lite sömn vid tolvsnåret och det kändes som jag genomgått åtta världskrig och blivit överkörd av en ångvält. Dessutom kände jag mig lätt bakis. Rätt värdelöst att bli det utan att ens fått vara på fest. Hårt jobba natt uppenbarligen, helst då man inte sover. Firandet i kväll lär bli god middag med dem snyggaste och sen kojsa efter bolibompa, jobbar natt i morgon igen och sedan blir det eventuellt utgång på lördag och nästa vecka  Sundsvall för jobb. Ska bli sjukt skoj, har ju inte bara bästa utan även snyggaste kollegorna. Alla vet ju att det är av yttersta vikt att vara snygg i min värld...moahahha. Ytlig som få jag då, i alla fall i teorin.

Snygggrannen bjussade på lördagsmiddag, grillad oxfile med diverse godsaker till

Mojito till efterrätt var inte äckligt

Homemadepizza bidde söndagsmiddag, perfekt sätt att skoja till leftovers

Födelsedagsmiddag: grillad fläskfilé, bakad potatis och grönfoder