Lost in Bermuda?

Känner att det blir lite bloggande just nu. Jag har beslutat att reducera min tid på sociala medier och då främst facebook. Stängde ner kontot igår kväll och redan är abstinensen total. Det är ju helt sjukt egentligen. Mitt instagramkonto får väl tillsvidare antagligen vara öppet då jag knappt varit inne på insta på  månader. Blogga ska jag fortsätta med då det inte tar så mycket tid och det de facto är givande. Min frånvaro på fejjan lär dock om jag känner mig själv rätt bli ytterst kortvarig. Totalt crazy att man kan bli så addicted till något. Lyckades ha kontot stängt hela två dagar vilket må vara världsrekord. Jag har dock så många kontakter på fb som jag bara når där så var nödd och tvungen liksom....(bortförklaringar de luxe)....=P

En händelserik tid och ett rätt upp och nervänt år har det varit hittills dock känns det som att saker börjar falla på plats och att det nog kan ordna sig med allt ändå. Dessutom har jag blivit bättre och bättre på att ta vara på nuet och just denna stund i stället för att älta gammalt trams eller drömma orealistiska drömmar om framtiden. Sedan har jag insett att jag har lätt att måla rosa bubblor på sådant som egentligen borde ha svart varningsflagg. Rosa bubblor existerar inte utan är bara ren utopi.

Idag var jag och lämnade prover på vårdcentralen och då insåg jag att jag nog varit där onödigt mycket på senare tid. Både receptionisten och hon i provtagningen visste vad jag hette utan att jag sa det. Med tanke på Dragonens upptagningsområde och allt folk som springer där så känns det lite galet å andra sidan är det väl min oförglömliga charm och skönhet som gör att ingen glömmer mig eeever...moahahah...

Då jag var i stan lunchade jag med en gammal värdinnekollega och då Martina var med bidde det sedvanlig rulltrappeåkning och fönstershopping i turbofart. Sedan fick Martina den stora lyckan att kliva in i en dubbeldäckarbuss samt även sitta bakom ratten på ovannämnda. Lyckan total. Hon vill att jag ska köra buss igen och jag är lite sugen må jag erkänna men vet inte om jag törs riktigt. Var ju så länge sedan och vet ej heller om brutna rumpan håller ihop.

Sedan skulle jag till pappas grav och lyckades med bedriften att köra vilse på Grubbe. Grubbe/Backen/Västerhiske är som Bermudatriangeln i mina ögon. Det var första gången jag var på pappas grav sedan gravsättningen och det kändes märkligt att se hans namn på korset (gravstenen ej på plats ännu). Saknaden är så ofantligt stor...

På det hela taget en bra dag och idag kom jag på en bra plan. Lär vara ryggläge i morgon men det får det vara värt.

Min nya tatuering om Agge får bestämma...moahhaahah.....