Adam borde vara länsman igen......

En härlig och regnig dag som gjord för att sitta i soffan och mysa med tända ljus. Kidsen tyckte dock att det fungerade att bada så de tog på sej kläder och dök i samt tyckte det var en briljant idé då det troligen skulle bli varmare. Fullt logiskt eller något. Sedan fixade dem hamstern Brunos bur och målade hans hus. Katten Tjorven iakttog på avstånd och det syntes tydligt hur snålvattnet rann ur munnen på henne och jag tycker lite synd om Bruno men han är en tuff liten rackare som inte låter en fjollig katt förstöra sinnesfriden. Häromdagen trodde jag dock att det var helt kört för den lilla stackaren då Tjorven nöjd och glad kom springande med något i munnen - jag såg bara lite i ögonvrån och då hon kom inifrån trodde jag det var Bruno som ändat sitt usla om än adliga hamsterliv. Det visade sig dock vara en halv köttfärsbiff som Tjorven stulit från köksbänken. Puh -vilken tur, kände jag och blev glad att jag inte behövde berätta för jäntan att Tjorven ätit upp Bruno. Klart är i alla fall att kattskrället har en tvångstanke om att Bruno ska döden dö genom att ätas av henne.

Insåg idag att jag nog är lite gammalmodig trots att jag känner mig ytterst internationell, vidsynt och framförallt tekniskt kunnande. Kollar runt på lite utlandsresor och kände att det mest var drygt kolla det på nätet. Det var ju magiskt att kunna gå in på en resebyrå, säga vad man ville ha och sedan fick man hjälp boka en resa som alltid (typ) blev tindrande. Kan man ens göra det idag? Finns det resebyråer? Hallå dåtiden - kom tillbaka, allt är förlåtet. Det var bättre då Adam var länsman minsann.

När jag nu ändå är inne på bekännelser så kommer ännu en. De flesta vet min horror inför den otäcke, präktige och läskiga Ernst. En vän delade en bild på min facebooksida idag och det han då tydligen uttalat sig om var något som till och jag måste erkänna var klokt.....En kompis till mig hade googlat om något snask om Ernst för något år sedan men det fanns nada. Känns helt omöjligt, ingen kan vara så genompräktig, god och äckligt gullipluttig. Skulle jag möta Ernst i en mörk gränd skulle jag springa fort som fan, vilket inte hänt på många år men allt handlar om motivation. Dock må jag erkänna att med ovanstående erkännande vill jag mest sätt mig med skämskudden och gråta i garderoben. Dock har jag en känsla av sinnesro just nu....just idag är jag stark.

Detta är nog något jag borde tänka på ofta även om det var Ernst som sa det....

Jag är inte bara bra utan bäst också....puss på mig.