Jag har kommit fram till att sämsta metoden att komma på banan är att vila mig i form även om det känts grymt logiskt då energin varit i botten, typ någonstans vid jordens medelpunkt eller liknande. Dock har jag varit tvungen att fixelitrixa en massa på slutet så tror jag fått energi av det. Jag är ju en aktiv, rastlös person som vill ha full rulle. Det gäller dock att hitta balans så jag pallar och inte tar slut på reserven och det är väl där en stor utmaning ligger. Dock tror jag att jag nu har en plan som kan fungera och ge glimrande resultat. Värsta är väl att ryggen och brutna arslet totalhavererat av allt slöande och avsaknad av rörelse. Drömmen vore några veckor till på smärtrehab med samma gäng som sist. Det var några magiska veckor för både kropp och själ samt på grund av i alla fall två helt magiska människor så blev det en skrattfest utan dess like emellanåt. Det är dock en utopi som aldrig kommer infräffa men drömma kan man alltid.
Igår ringde en god vän från tiderna då jag var ung och dum samt var ute och slirade mest jämt. Hur kul var inte det? Ja, att hon ringde alltså även om slirandet var kul då det begav sig också. Sånt blir man som glad av. Det har hänt mycket bra grejer på slutet som de facto underlättar livet och ger energi. Sen ska man inte ha så höga krav utan se det bra i det lilla liksom.
Om värken försvann, blodvärdet gick upp, jag slutade spy jämt och började sova mer än två, tre timmar per natt så skulle jag vara på topp liksom. Så himla kung...Men allt ordnar sig även om det inte blir som man tänkt men då har man troligen tänkt fel.
Idag då jag var ute och lallade i byn såg jag något som fick mig att tro jag var i Stephen Kings Christine film. Värsta vrakmässiga Cadillacen kom rullande, dock med förare vilket ju kändes lovande i sammanhanget. Jag har nog sett för mycket skräckfilm i vanlig ordning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar