förunderliga dagar å mysko tider....

I sanning röriga tider men det gör att en håller sig på alerten. Fick igår beskedet att jobbet konkat. Vad det innebär i praktiken vet jag icke i skrivande stund, jag känner mig lite kluven till det hela. Det har varit grymt roligt att jobba där och jag har verkligen älskat det. Jag har lärt mig otroligt mycket och det har varit enormt utvecklande. Jag har gjort och klarat saker jag inte ens trott jag skulle fixa i min vildaste fantasi. Å andra sidan visste jag ju att jag på sikt skulle bli tvungen sluta då det inte är förenligt med kids att endast jobba kväll. Självklart är det trist också för ägarnas del då de ju lagt in sin själ i detta samt att det är synd då ett grymt ställe försvinner. En rolig arbetsplats där det alltid hände något lattjo. Kanske lite för skoj att jobba där då jag ju jobbade lite för mycket för att det skulle vara bra för hälsan i långa loppet men det är uppenbarligen smällar man får ta.

Igår åt jag min första mjukglass på hela sommaren. Har undvikit dylikt sedan jag fick höra det där med laktosen. Det har varit tungt då glass är en stor vurm för mig och mjukglass lite extra. Kände att nu får det bära eller brista och utan att ljuga så brast det rejält. Horribelt vad dålig jag blev. Det är ändå som bra att verkligen få bevis för att jag börjar må jävul av laktos och exakt vad som får mig bli lite extra kass. Det finns laktosfri glass gjort på ris, soja och annat trams men hur upphetsande är det? Fast jag måste väl testa någon gång för att liksom. Nu har jag tagit nästa steg i  det hela och ska utesluta gluten, jag är dock ej glutenintolerant enligt tester dock visar jag alla symptom på det och vet av erfarenhet att jag mår bättre av glutenfritt. Att dissa gluten är en större utmaning då  mackor är det bästa jag vet (nästan i alla fall) och jag skulle kunna leva uteslutande på mackor i teorin. Dock är det värt att avstå om jag mår bättre och järnupptaget blir mer normaliserat.

Känner ändå att jag är på rätt spår och börjar så sakta må bättre och bättre dag för dag. Jag har magiska vänner runt omkring mig och det finns hopp liksom. Fick häromsistens ett grymme snyggt armband av en magisk männisch...

Livet borde ha ett facit.

Förra veckan var en bra vecka i mångt och mycket även om jag fått en rejäl tvivlare om mänsklighetens vett, sans och fortlevande.

Helgen var rätt intensiv och då jag visste det innan blev d taktikvila två dagar innan...enda sättet att palla med. Lördagen bestod av ett flängande till diverse världsmetropoler. Inledde dagen med att åka till Berg och kolla in kaniner på en kaninuppfödning. En gammal stallbekant, tillika min första ridlärare var husvakt där. Dessutom hade dem en massa hästar och jag blev djupt kär i en av dem, en riktig snygging. Saknar hästeriet å det grövsta. Dock är det väl knappast läge för det just nu men drömma kan man alltid.

Snygghästen

En liten fölis....

Test av fyrhjuling

Då vi avnjutit en stund bland djuren styrdes kosan mot Vännäsby för en fläkt av åttiotalet då Pernilla Wahlgren uppträdde på gatufesten där. Ett mirakel ingen blåste bort då det rådde full storm. Sedan blev det filmchill och uppladdning inför kvällens bravader på nämnda område. Jäntan skulle på övernattning hos en klasskompis i metropolen Rambo. På vägen dit small det till och det bidde punka på bilen. Så lägligt liksom. Vännerna jäntan skulle sova hos kom till undsättning och skjutsade till partyt och bytte även däck på bilen samt tog den hem till sig. Somliga är ju rent magiska.

Kvällen var väl så där. Rätt trivsam underhållning och sprang på några lattjo typer. Dock kan jag väl inte påstå Pernilla levererade så mycket vilket ioch för sig inte var någon skräll, tacka vet jag Herreys.

Söndagen innebär åtta - års kalas och hämtning av lillbruden samt bilen i Rambo. Det var en hård dag vill jag lova. Det vimlade av getingar plus en hund som blev lätt besatt av mig. Jag hatar getingar och är väl inte direkt någon hundfantast.

Något jag insett på sistone är att jag är lätt aggressiv för närvarande vilket i sig känns som ett friskhetstecken då jag ju är en tempramentsfull människa något som dock inte visats på ytterst länge. Tant Bitch är snart tillbaka hoppas jag....suger dock ryggen kexat och värken är crazy men jag har tagit mig tillbaka förut så kan göra det igen och troligen igen å  igen. Även om det blir lite tröttsamt att hela tiden slå i underläge.

Något jag de facto avskyr är folk som snackar massa skit bakom ryggen på en. Dock är värsta sorten de som sätter sig på höga hästar, dömer ut andra och verkligen inte lever som dem lär. Det får väl i och för sig stå för dem och jag tänker bara ignorera tocke trams och patrask. Jag är jag å gör mina val sen blir dem kanske fel ibland men det får jag stå för också. Livet skulle komma med facit ibland.

Ljuset i mörkret...

Måste väl erkänna att jag trots allt haft en ganska bra vecka och idag kände jag mig rent av nästan normal i flera timmar. Eller normal och normal, jag skulle väl ljuga om jag sa att jag var normal men jag kände mig som mig själv för första gången på mycket länge. Det finns hopp med andra ord.

Jag har kommit fram till att sämsta metoden att komma på banan är att vila mig i form även om det känts grymt logiskt då energin varit i botten, typ någonstans vid jordens medelpunkt eller liknande. Dock har jag varit tvungen att fixelitrixa en massa på slutet så tror jag fått energi av det. Jag är ju en aktiv, rastlös person som vill ha full rulle. Det gäller dock att hitta balans så jag pallar och inte tar slut på reserven och det är väl där en stor utmaning ligger. Dock tror jag att jag nu har en plan som kan fungera och ge glimrande resultat. Värsta är väl att ryggen och brutna arslet totalhavererat av allt slöande och avsaknad av rörelse. Drömmen vore några veckor till på smärtrehab med samma gäng som sist. Det var några magiska veckor för både kropp och själ samt på grund av i alla fall två helt magiska människor så blev det en skrattfest utan dess like emellanåt. Det är dock en utopi som aldrig kommer infräffa men drömma kan man alltid.

Igår ringde en god vän från tiderna då jag var ung och dum samt var ute och slirade mest jämt. Hur kul var inte det? Ja, att hon ringde alltså även om slirandet var kul då det begav sig också. Sånt blir man som glad av. Det har hänt mycket bra grejer på slutet som de facto underlättar livet och ger energi. Sen ska man inte ha så höga krav utan se det bra i det lilla liksom.

Om värken försvann, blodvärdet gick upp, jag slutade spy jämt och började sova mer än två, tre timmar per natt så skulle jag vara på topp liksom. Så himla kung...Men allt ordnar sig även om det inte blir som man tänkt men då har man troligen tänkt fel.

Idag då jag var ute och lallade i byn såg jag något som fick mig att tro jag var i Stephen Kings Christine film. Värsta vrakmässiga Cadillacen kom rullande, dock med förare vilket ju kändes lovande i sammanhanget. Jag har nog sett för mycket skräckfilm i vanlig ordning.

Lost in Bermuda?

Känner att det blir lite bloggande just nu. Jag har beslutat att reducera min tid på sociala medier och då främst facebook. Stängde ner kontot igår kväll och redan är abstinensen total. Det är ju helt sjukt egentligen. Mitt instagramkonto får väl tillsvidare antagligen vara öppet då jag knappt varit inne på insta på  månader. Blogga ska jag fortsätta med då det inte tar så mycket tid och det de facto är givande. Min frånvaro på fejjan lär dock om jag känner mig själv rätt bli ytterst kortvarig. Totalt crazy att man kan bli så addicted till något. Lyckades ha kontot stängt hela två dagar vilket må vara världsrekord. Jag har dock så många kontakter på fb som jag bara når där så var nödd och tvungen liksom....(bortförklaringar de luxe)....=P

En händelserik tid och ett rätt upp och nervänt år har det varit hittills dock känns det som att saker börjar falla på plats och att det nog kan ordna sig med allt ändå. Dessutom har jag blivit bättre och bättre på att ta vara på nuet och just denna stund i stället för att älta gammalt trams eller drömma orealistiska drömmar om framtiden. Sedan har jag insett att jag har lätt att måla rosa bubblor på sådant som egentligen borde ha svart varningsflagg. Rosa bubblor existerar inte utan är bara ren utopi.

Idag var jag och lämnade prover på vårdcentralen och då insåg jag att jag nog varit där onödigt mycket på senare tid. Både receptionisten och hon i provtagningen visste vad jag hette utan att jag sa det. Med tanke på Dragonens upptagningsområde och allt folk som springer där så känns det lite galet å andra sidan är det väl min oförglömliga charm och skönhet som gör att ingen glömmer mig eeever...moahahah...

Då jag var i stan lunchade jag med en gammal värdinnekollega och då Martina var med bidde det sedvanlig rulltrappeåkning och fönstershopping i turbofart. Sedan fick Martina den stora lyckan att kliva in i en dubbeldäckarbuss samt även sitta bakom ratten på ovannämnda. Lyckan total. Hon vill att jag ska köra buss igen och jag är lite sugen må jag erkänna men vet inte om jag törs riktigt. Var ju så länge sedan och vet ej heller om brutna rumpan håller ihop.

Sedan skulle jag till pappas grav och lyckades med bedriften att köra vilse på Grubbe. Grubbe/Backen/Västerhiske är som Bermudatriangeln i mina ögon. Det var första gången jag var på pappas grav sedan gravsättningen och det kändes märkligt att se hans namn på korset (gravstenen ej på plats ännu). Saknaden är så ofantligt stor...

På det hela taget en bra dag och idag kom jag på en bra plan. Lär vara ryggläge i morgon men det får det vara värt.

Min nya tatuering om Agge får bestämma...moahhaahah.....

Idag fick jag bevis på att jag nog är lite synsk i alla fall. Tänkte att nu är nog klockan 11.47 och då jag lyfte luren för att kolla om jag hade rätt så visade det sig att den var det. Det var lite spooky minsann. Funderar nu på att öppna spåtantsverksamhet och tjäna loads of deg. Släng dig i väggen Saida.

Dagen har spenderats i kulturens tecken. Vi drog på road trip runt byarna i trakten. Var en sväng till Slöjdarnas hus och kollade på hantverk, som kronan på verket var det pensionärsträff och ett svängigt rockband med ståbas och allt. Visade sig att det var Rocking Daddies som spelade svängig rockabilly...fick frossbrytningar av ångest efter trettio sekunder och flydde i panik. Gick sedan in till bagarstugan för att shoppa tunnbröd. Då det var smockat med folk gick vi rätt snabbt ut och då jag vände ryggen till hör jag någon säga: "Åsa!!!!" Vände mig om och en av tanterna som bakade hejsade glatt. Jag kände mig som ett frågetecken och hon fortsatte med att hon sa att jag gått Service Management programmet. Det var ju svårt förneka men jag kopplade inte alls överhuvudtaget. Hon berättade att hon jobbat i studentexpen och då  kopplade det. Men vilket minne kvinnan hade. Det var ju tio år sedan jag gick ut och hur många studenter har inte hon mött? Jag är imponerad av rang.

Sedan åkte vi till Motormuseet för att andas motorhistoria. Ett trivsamt museum som verkligen drivs av eldsjälar. Lite kul var det att en av skyltdockorna dem har för att liva upp det hela hade ett duckface utan dess like. Enda otrevliga på det bygget är övervåningen som känns ostabil å det grövsta och jag får svindel och panik i kubik varje gång jag lallar runt där. Dessutom fick jäntan för sig att en av skyltdockorna levde. Hon kom fram till mig och sa att Anna Belle är här....spooky tyckte jag och undrade sedan när hon sett den....en skräckfilm om en docka är inte kanske vad jag tycker är lämpligt för henne att se. Dock förstår jag henne jag har själv en lätt dockfobi, otäcka skapelser det där....

Sedan skickade jag ett mail till Polisen och fick ett autosvar tillbaka och i slutet av det svaret stod det" In case of emergency call 112..." Alltså vem skulle maila om det var nödläge? Fast det finns ju puckon överallt, i parti och minut.

Här blir det tacos och chill hela kvällen.

Oviktigt vetande...

Surrade med min bror idag och vi samtalade om oviktigt vetande. Jaq konstaterade att jag verkligen kan idiotiska saker till ingen nytta då jag fortfarande kan mitt gamla kontonummer i Nordea som jag bytte ut för sisådär åtta år sedan, däremot har jag ingen aning om vad mitt nya kontonummer är. Detta gör att jag osökt kommer att tänka på en gång för länge sedan då en god vän ringde mig mitt i natten på jobbet (Jobbade på Posten då) och undrade om sin bankomatkod som hon hade glömt. Jag hade stenkoll på alla koder, telefonnummer, postnummer och annat trams i typ halva Västerbotten. Roligast var att min käre vän kom ihåg mitt jobbs telefonnummer men inte sin egen bankomatkod. Sedermera då jag började som bussvärdinna och vi jobbade med taxepunkter så blev det mycket för lilla blondys hjärna då jag läste ett ortsnamn såsom exempelvis Övik som har postnummer 891 XX eller 4037 i taxepunkt. Kan fortfarande massa telefonnumer till mormor, gamla grannar och dylikt. Oviktigt vetande deluxe. Numer kan jag inte många nummer alls då man sällan slår nummer på samma sätt som i the good old days.

Dagens stora happening var då jag fick ett like på ett fejjan- inlägg från värsta snyggot: Jeff scott Soto. Det är stort liksom. Han är nog tänd på mig...hahahaha....lite coolt var det i alla fall. Men, jo jag fattar att det mest troligt är någon stackars underbetald anställd som sitter och hanterar hans fejjan- sida. Mig lurar man inte så lätt.I am a viking, Jeff Scott Soto med flera

idag betalade jag av mina studielån....det var magi av rang vill jag lova....1300 mindre i månaden att peja dårå....

Adam borde vara länsman igen......

En härlig och regnig dag som gjord för att sitta i soffan och mysa med tända ljus. Kidsen tyckte dock att det fungerade att bada så de tog på sej kläder och dök i samt tyckte det var en briljant idé då det troligen skulle bli varmare. Fullt logiskt eller något. Sedan fixade dem hamstern Brunos bur och målade hans hus. Katten Tjorven iakttog på avstånd och det syntes tydligt hur snålvattnet rann ur munnen på henne och jag tycker lite synd om Bruno men han är en tuff liten rackare som inte låter en fjollig katt förstöra sinnesfriden. Häromdagen trodde jag dock att det var helt kört för den lilla stackaren då Tjorven nöjd och glad kom springande med något i munnen - jag såg bara lite i ögonvrån och då hon kom inifrån trodde jag det var Bruno som ändat sitt usla om än adliga hamsterliv. Det visade sig dock vara en halv köttfärsbiff som Tjorven stulit från köksbänken. Puh -vilken tur, kände jag och blev glad att jag inte behövde berätta för jäntan att Tjorven ätit upp Bruno. Klart är i alla fall att kattskrället har en tvångstanke om att Bruno ska döden dö genom att ätas av henne.

Insåg idag att jag nog är lite gammalmodig trots att jag känner mig ytterst internationell, vidsynt och framförallt tekniskt kunnande. Kollar runt på lite utlandsresor och kände att det mest var drygt kolla det på nätet. Det var ju magiskt att kunna gå in på en resebyrå, säga vad man ville ha och sedan fick man hjälp boka en resa som alltid (typ) blev tindrande. Kan man ens göra det idag? Finns det resebyråer? Hallå dåtiden - kom tillbaka, allt är förlåtet. Det var bättre då Adam var länsman minsann.

När jag nu ändå är inne på bekännelser så kommer ännu en. De flesta vet min horror inför den otäcke, präktige och läskiga Ernst. En vän delade en bild på min facebooksida idag och det han då tydligen uttalat sig om var något som till och jag måste erkänna var klokt.....En kompis till mig hade googlat om något snask om Ernst för något år sedan men det fanns nada. Känns helt omöjligt, ingen kan vara så genompräktig, god och äckligt gullipluttig. Skulle jag möta Ernst i en mörk gränd skulle jag springa fort som fan, vilket inte hänt på många år men allt handlar om motivation. Dock må jag erkänna att med ovanstående erkännande vill jag mest sätt mig med skämskudden och gråta i garderoben. Dock har jag en känsla av sinnesro just nu....just idag är jag stark.

Detta är nog något jag borde tänka på ofta även om det var Ernst som sa det....

Jag är inte bara bra utan bäst också....puss på mig.

Oui, asshöööl.....!

När man inte är på topp så finns det några bra lekar att köra så jäntan blir glad även om en kompis saknas. Dessa är skönhetssalong (även om resultatet kan blir rätt spännande och innovativt) samt att man vid bad leker havsmonster och strandsatt på öde ö (ön är en luftmadrass eller liknande och jag är strandsatt medan jäntan är havsmonstret. Nackdelen med den sistnämnda leken är att det kan bli lätt spännande och relativt chockartat då den öde ön helt plötsligt välter.

Idag uppstod det relativt vanligt förekomna traumat att kattungen Boogieman försvann. Det är något läskigt över den katten då den alltid försvinner. Dock är han så söt att man blir lätt nykär varje gång man ser honom. Hur det ska gå att lämna bort den lilla spjuvern är en gåta men men....

Inser att inte allt går att göra spontant och just nu undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet men om myndighetens kvarnar snurrar fortare så löser sig det mesta men med min vanliga tur skiter det sej väl, men då var det väl inte meningen dårå. Men noga...inte lönt fundera över saker som ej kan påverkas.

Känner mig grymt stolt över min dotter som lärt sig tala engelska med fransk accent och de ord hon kan värmer mammahjärtat till max: "Oui Asshööööl...". Kände mig nödd och tvungen att tala lite med henne om att det kanske inte är det finaste ordvalet och så dock låter det så gulligt när hon säger det samtidigt som hon garvar läppen av sig att det är svårt låta bli skratta själv. Uttrycket är myntat från den eminenta komedin Hancock.

Dagen har spenderats i ryggläge då jag haft värk från hell och mått asilla. Jäntan har haft två kompisar och haft lattjolajban hela dagen. Ytterst imponerad över att tre brudar kan leka utan tjafs hela tiden. Sedan bidde det grym fonduemiddag för att återuppleva gamla tider. Fondue är magiskt gott och så enkelt liksom.

Trots allt en bra dag på det stora hela. Det finns hopp.

Å

Nu är det jul igen....?

En bra dag ger minst en dålig efteråt men det är sånt man får ta då man blir sinnessjuk av att sitta å hänga läpp hela tiden. Måste dock erkänna att det blir jobbigare och jobbigare att hålla nästan ovanför ytan och hela tiden få mattan undanryckt då jag äntligen börjat få fotfäste men det finns säkert någon mening med det även om jag har svårt se den i ärlighetens namn.

Häromdagen hade Martina en kompis hemma och det blev en livad tillställning då det åskade så klockorna stanna och strömmen for. Detta gav två rädda kids som jagade upp varann så de gick upp i limningen. Dessutom var det kolsvart ute och inne samt att nada fanns att göra. Det haglade så det blev helt vitt på backen och åskan gick riktigt hårt. Jag fick dock känna mig skitcool och tuff som inte brydde mig det minsta i alla fall på ytan. Jag det är mysigt med åska  dock må jag väl erkänna att den gick lite väl hårt och då ett avgrundsmuller gick av stapeln samtidigt som värsta blixten lyste upp halva världen så kände jag mig inte så kaxig vill jag lova. Dagen avrundades med en liten pubsväng med en god vän som blev en skrattfest av rang -verkligen välbehövligt även om mitt kort slutade fungera. Det behövs verkligen göras grejer som ger positiv energi och inte bara tar av den obefintliga som finns.

Trivsel m gott käk, dryck och sällis....selfien blev särdeles snygg om jag får säga det själv.

Kidsen badar och testar ro lite lätt. Hamstern Bruno har ett hårt liv då Tjorven med nöje skulle knapra i sig honom och hon ser det som sitt kall att lyckas. Himlen var nalta mörk under åskskurarna häromdagen.

Just nu är jag inne i en grinfas och bölar för allt. Läste lite vad jag skrev kring när pappa avled och d var en gråtfest utan dess like. Idag såg jag extreme makeover, weightloss och höll på tjuta ihjäl mig. Det känns ju lite bisarrt med detta som grund konstaterar jag att jag icke ska se något riktigt sorgligt såsom Beverly Hills eller Bolibompa det lär absolut sluta i katastrof. Jag tycker dock det är lätt befriande att fulgrina och rensa ur lite grann emellanåt.

Har gjort upp lite planer med brodern och om allt går som det ska blir det en utlandsresa till jul, känns som en bra plan då det är första julen utan pappa så det kan vara trivsel och göra något annorlunda, denna sommar har ju inget vettigt blivit gjort då jag mår som jag gör så det kan nog behövas en semester till jul. Enda kruxet är ju dock att jag älskar julen, att julpynta och myset dock kan jag ju börja lite tidigare än vanligt så löser det sig nog. Det är väl aldrig fel att klä granen i september eller så....eller kanske till och med redan nu. Jag och en kompis firade ju nyår i juli en gång för länge sedan då vi var unga och galna så allt är möjligt.

Snart ska årets happening i alla fall gå av stapeln om allt faller på plats, lite drygt jag inte orkar fixa å trixa som det bordes men det löser sig nog på något vis. Mästerkockar älgfärsbiffar med bacon, lökskysås, lingonsylt och potatismos i kväll. Bara älskar laga mat även om jag inte kan äta så mycket för närvarande. Nu ska jag skälla på lata ungar som rymt från kvällens uppdrag att duka bordet.

Oops I did it again.....