You can't make a rainbow without a little rain....

Ibland kommer livets små insikter som små käftsmällar. Idag var en sådan dag. Jag insåg att jag varken är en källa av gudomlig visdom eller en källa av outtröttlig eufori då den senare är naggad i kanten å det grövsta numer. Nu är det tomt, slut på förrådet och jag känner att efter varje "käftsmäll" (eller fucking jävla motgång) börjar det bli svårare och svårare att komma tillbaka, för varje gång kommer jag liksom djupare och djupare ner och det blir allt svårare hålla god min och huvudet ovanför ytan.

Jag känner mig sjukt ensam i mångt och mycket och jag har de senaste åren tappat kontakten med många vänner och det är inte så lattjo dock får jag väl till viss del skylla mig själv då jag inte orkat ha så mycket kontakt med tanke på brutet arsle och asociala människor i närheten liksom. Å andra sidan gäller det där med att hålla kontakten med folk åt två håll. Just nu orkar jag inte ta tag i det även om jag skulle behöva det men som sagt det kommer och inte bara upp till mig har jag hört.  Känns lite trist dock då jag just nu skulle behöva loads of vänner och bara massa bra input i den mån jag nu orkar. Toppformen långt borta  och att få det trams jag har nu var rätt onödigt, vad det nu är men det ger sig antar jag. Det gäller bara att orka hålla ihop trots allt.

Planen var att denna sommar skulle bli magisk och det kan den i och för sig bli i sinom tid bara jag slipper hänga hos läkaren jämt och må som en skadeskjuten gråsäl mest jämt. Idag var dock en halvbra dag så den ägnades åt kulturell aktivitet i form av vernissage. Det där med konst är verkligen inte min starka sida men har en god vän som målar de mest magiska tavlor så alltid kul kolla och visa moraliskt stöd om inte annat.

Jag har inte sminkat mig eller fixat frillan på mye länge och det märks på huden som mår mycket bättre. Håret ser dock rätt vilt ut trots jag är relativt nyklippt dessutom börjar det bli härligt solblekt även om jag tycker att jag knappt varit ute något på slutet. Jag kommer nog bli en galen eremit med skogsmullelook å det grövsta inom kort. Glamouren långt borta å det känns som det kvittar och det känns ju mindre sunt då glamour och glitter tillhör livets nödvändigheter. Jag får väl dock bara gilla läget och gå på lätt sparlåga en stund så är jag nog på topp inom kort. Det är dock så drygt att inte kunna göra det jag vill, när jag vill. Trodde det var över och förbi då brutna rumpan och jag ändå hittat en balans men då kommer andra defekter och spökar. Jag är dock övertygad att jag kommer vinna denna strid också. I am a warrior......

Ett rätt deprimerande inlägg i debatten men vad gör man? J Det är dessutom grymt skönt att rensa ur sig lite jämmer och elände och vet att jag måste det dessutom är jag i grund och botten en happy och crazy person och det tänker jag förbli även om tydligen många vill se mig annorledes. Men glöm det. Le snyggo tänker inte låts sig nedslås även om någon uppenbarligen gjort en voodoo - docka av mig eller nåt....hm.....