Insåg att det var dags att ta tjuren vid hornen och uppsöka läkare ånyo då detta inte fungerar längre. Fick tid utan problem vilket ju är magiskt och i sig måste ses som ett mirakel. Kom till en läkare som såg ut som hon knappt var torr bakom öronen (eller så är det jag som är gammal och gaggig men det vägrar jag tro). Dock må jag så här efteråt säga att det var den bästa läkaren jag träffat någonsin. Efter alla turer för många år sedan då jag bröt arslet och den horribla doktor Mengele jag gick hos då har jag en grav aversion mot läkare.
Det är dock skönt att ha fel och ren magi att bli tagen på allvar. Hon höll på bryta ihop då hon hörde jag kräktes dagligen och att jag hade så ont. Det känns bra att inte bara fått lite Ipren och Valium utskrivet utan de facto fått något som känns som inledningen av advekat hjälp. Det kommer bli många härliga (not) undersökningar framöver på ställen man helst vill ha för sig själv bland annat dock får man väl stå ut om det kanske kan finnas någon lösning. Fick även piller mot illamående och magkatarr som förhoppningsvis hjälper.
Då jag skulle ta prover var det en kille som såg ännu yngre ut än läkaren som skulle sticka. Jag hatar bli stucken även om jag har bra ådror för ändamålet. Han undrade om läkaren A jag gått till idag var bra och jag svarade att det tyckte jag nog absolut hon var, betydligt bättre än min förra (Mengele). Vad roligt tyckte han och menade att det var bra med unga läkare då dem var lite mer hungriga och villiga att hitta en lösning. Det lät som han själv var typ 117 år och på dödsbädden. Han undrade vilken min förra läkare var och vad jag tyckte om henne. Då han hörde vem det var sa han att hon var känd som empatilös och inte så trevlig. No shit- Sherlock, den satkäringen borde ha en miljard anmälningar mot sig. Hur som haver var pojkspolingen smart då han distraherade mina tankar från sticket och hipswips var det klart. Snacka om en omvälvande upplevelse åt det positiva hållet. Har även fått tid för den första horrorundersökningen redan på måndag i stället för att få vänta sisådär 27 år på remiss och dylikt vilket är normalläge. Jag är grymt imponerad och lycklig för jag vill ju må bra och sprudla av happiness och så.
En omvälvande tid och galen vår har det varit och i ett samtal med en vän idag konstaterade jag att den bästa metoden för krishantering inte är att jobba så ögona blö, förneka allt och alla som bryr sig och bara ta skygglappar på. Knappast någon historisk upptäckt men jag har ju alltid varit lite trög, tror det är blondinen i mig som bråkar och ibland känns det som jag är min egen värsta fiende. Men man lär sig något var dag och jag kämpar outhärdligt vidare. Motgångar är jag van vid och dem ska tydligen stärka fast just nu känns det inte så....ge mig lite jävla räkmackor, bananskal och mindre bergochdalbanor.....
 |
| Att ta ett uppfriskande dopp i iskall älv är dock balsam för själen synd dottern som vanligt fegar och tycker tempererade bad är bättre..... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar