Det finns mirakel....sägs det.....

Då man var sjuk innan man fick barn kunde man med fördel ligga, lida och tycka synd om sig själv till fullo. Nu finns det inte riktigt utrymme för det. Det är nog egentligen det som skulle behövas så jag bidde frisk en gång för alla. Är banne mej sjuk jämt nu. Tror immunförsvaret är på botten på grund av att jag kört lite hårt senaste månaderna i kombination med mitt ånyo urusla järnvärde. Vilohem känns som en bra plan. Tänk så magiskt ligga på en strand och läsa en god bok, dricka goa smoothies, äta spenat och sparris och bara chilla. Sen få diverse massage och ansiktsinpackningar och annat lyxigt dagarna i ända. ´Dessutom bada och simma mycket. Låter som en utopi å det grövsta men det ska tydligen finnas mirakel så det kan ske.

För ett tag sedan konstaterade jag att självstängande toalock är usla vid magsjuka även om de nog kan reducera diverse bråk och därmed rädda många förhållanden på glid. Vidhåller fortfarande det första. Det är banne mig ett straff ha magsjuka med självstängande lock. Det andra må jag nog backa på då ett uselt förhållande nog behöver mer än ovanstående för att räddas. Men jag gillar mitt forna optimistiska tänkande.

Jag tror mitt härliga bad i älven häromveckan inte var någon hit även om det i vanlig ordning kändes tindrande just då. Det var inte så varmt och behagligt men bada är det bästa jag vet. Såna saker som jag gör så där spontant känns det ibland som jag borde sluta med och i stället växa upp, klippa mig och skaffa mig ett jävla liv. Det vore ju magiskt om jag började göra vuxna saker, tänka först och handla sedan i stället för att vara spontan och impulsiv jämt. Å andra sidan hur kul är det? Men kanske vore dags nu liksom att i stället för att fara och bada med kidsen bland drivisen, bli seriös och baka bullar, plocka svamp och koka lingonsylt samt brodera korsstygn. Fast svamp törs jag inte plocka då jag säkert endast skulle plocka giftiga svampar och få hallucinationer och bli mer störd än vanligt. Koka lingonsylt brukar jag å andra sidan göra emellanåt men gränsen går banne mig vid bullar och korsstygn. Då jag var en ung och oförstörd pubertetshäxa till tonåring trodde jag i min enfald att jag vid min numera uppnådda ålder skulle ha landat och mognat men även här kan under/mirakel ske och jag ger inte upp. Eller så gör jag helt enkelt det och realistiskt inser att det är en del av min charm att vara lätt spontan och crazy samt att man inte kan lära alla hundar att sitta och rätta sig i leden. Detta tål att tänkas på...

Hursomhelst med denna magsjuka från hell prisar jag gudarna för Proviva, golvvärme och Netflix.