Bitchig läktarmorsa och magiska djur.

En slö och improduktiv dag då jag inte gjort många knop. Tvättat och rensat kläder. Ska försöka börja göra mig av med alla barnkläder och leksaker som står kartongvis överallt. Det är bättre dem kommer till nytta än står här och tar plats. Dessutom lyckades jag med föresatsen att tidigt på morgonen ta en lång promenad. Jag och morgnar är ju annars inte direkt så kompatibla.

Sedan blev det stallet och Tjoppsans ridlektion. Då jag själv var instruktör var föräldrar (främst morsor) som satt på läktaren och agerade extra instruktör ungefär det värsta jag vet. Då gumms just börjat rida jobbade jag hårt på att uppföra mig och inte lägga mig i men insåg rätt fort att det är i det närmaste omöjligt. I början så ledde jag ju alltid så då kunde man ju lägga sig i lite i smyg samt att jag fick ett bra konditionspass. Numer rider hon ju själv och att sitta på läktaren är ju hur jobbigt som helst. Dels måste man hjälpa till rent fysiskt (från läktaren)då tjuriga ridskoleponnyer trilskas. Det där kom jag ihåg då man kollade in hopptävlingar och favorithästen skulle hoppa så stod man och hoppade med från marken. Måste sett rätt stört ut men all hjälp är bra hjälp eller något. Dotra tycker dock mest jag är jobbig då jag lägger mig i och kan tjura ihop å d grövsta. Både snyggheten och humöret har hon från sin ömma moder må jag säga. Kan bli livsfarligt.

Numer har de drop-in ridning innan dotras ridlektion så jag funderar på att anmäla mig till nästa vecka och se om det går rida med brutna arslet. Det skulle vara så himla kul. Hästar är verkligen magiska skapelser och jag behöver göra mer "feel-good" saker. Är dock lite rädd jag kommer blir deprimerad om det inte fungerar men ibland måste man våga för att vinna.

Kattungarna är nu två veckor gamla och söta som få. Igår då dammsugaren kördes sprang deras kära mor och gömde sig i ren skräck, vilket hon alltid gör och gjort. Dock kan jag tycka hennes moderskap failade rätt rejält då hon lämnar de stackars värnlösa kidsen åt sitt öde och sökte trygghet själv. Snacka om egoistmorsa. Å andra sidan kanske hon är som jag- hon vet att det är skitlöjligt vara rädd då det inte är något farligt egentligen?

På det stora hela en rätt bra dag och det känns som min sedan länge obefintliga energi är på väg tillbaka litegrann. Hoppas det fortätter så. Puss och nattinatt alla snygga.