tisdag 19 januari 2016

Skrivkramp, karlhatare och trivsel.....det ena behöver inte utesluta det andra.

Det har på  senare tid varit dåligt med bloggandet då inspirationen av olika anledningar uteblivit något grymt. Det är väl dock så och inte mycket göra åt eftersom då jag försöker hitta på något lattjo skriva om blir det totalt stopp i skallen och jag sliter mitt hår i frustration av den ofrivilliga skrivkrampen och tunghäftan. Tunghäfta är dock något jag sällan drabbas av så där normalt men tydligen kan det hända den bästa. Ibland kan det dock vara bra att drabbas av både skrivkramp och tunghäfta då det motverkar att du säger för mycket. Sjukt hejjigt i bland då man är på fejjan och känner att man bokstavligen måste sätta sig på händerna för att inte skriva något dumt. Tänka först och tala sedan är ytterst sällan min devis.




I övrigt är mitt största irritationsmoment min kära bil som verkligen lever sitt eget liv och startar rätt godtyckligt. Skulle hämta Tjoppsen i eftermiddags och då startade den inte. Sånt gör mig sjukt bitter och pissed. Förra veckan skulle jag luncha med en kompis och det sket sig på grund av det tyska skrället till bil jag har. För att inte tala om alla gånger jag med lätt panik, ångest, nervositet och obeskrivlig vånda tvår mina händer om den ska starta då jag ska till eller från jobbet. Det är alltid kul med spänning i tillvaron även om jag tycker att frid, harmoni och löööve skulle vara mycket trevligare.
Delar med mig av dagens facebookinlägg som tydligt talar om vad jag känner för min bil just nu. Ledtråd: det är inte ren och skär kärlek i alla fall.

Jag har i alla fall kommit på en förvisso bristfällig lösning på mina sömnproblem. En lång promenad och några härliga värkisar gör att jag totalt däckar fortare än jag hinner tänka John Blund. Att jag sedan vaknar efter ett par timmar är ju rätt dumt men man kan inte få allt.

Kvällens stora trauma blir att leta upp dem små kissekatterna som den ömma modern flyttat till okänd ort till dotras stora förtvivlan. Grannjäntan och hon letar i vild förtvivlan i kombination med lite hinderhopping och kortspel. Full rulle in da house.
Så sant även om jag nog egentligen inte vill låta någon annan ta åt sig äran för det hårda jobb jag gjort för att bitchen ska vara tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar