Bitchig läktarmorsa och magiska djur.

En slö och improduktiv dag då jag inte gjort många knop. Tvättat och rensat kläder. Ska försöka börja göra mig av med alla barnkläder och leksaker som står kartongvis överallt. Det är bättre dem kommer till nytta än står här och tar plats. Dessutom lyckades jag med föresatsen att tidigt på morgonen ta en lång promenad. Jag och morgnar är ju annars inte direkt så kompatibla.

Sedan blev det stallet och Tjoppsans ridlektion. Då jag själv var instruktör var föräldrar (främst morsor) som satt på läktaren och agerade extra instruktör ungefär det värsta jag vet. Då gumms just börjat rida jobbade jag hårt på att uppföra mig och inte lägga mig i men insåg rätt fort att det är i det närmaste omöjligt. I början så ledde jag ju alltid så då kunde man ju lägga sig i lite i smyg samt att jag fick ett bra konditionspass. Numer rider hon ju själv och att sitta på läktaren är ju hur jobbigt som helst. Dels måste man hjälpa till rent fysiskt (från läktaren)då tjuriga ridskoleponnyer trilskas. Det där kom jag ihåg då man kollade in hopptävlingar och favorithästen skulle hoppa så stod man och hoppade med från marken. Måste sett rätt stört ut men all hjälp är bra hjälp eller något. Dotra tycker dock mest jag är jobbig då jag lägger mig i och kan tjura ihop å d grövsta. Både snyggheten och humöret har hon från sin ömma moder må jag säga. Kan bli livsfarligt.

Numer har de drop-in ridning innan dotras ridlektion så jag funderar på att anmäla mig till nästa vecka och se om det går rida med brutna arslet. Det skulle vara så himla kul. Hästar är verkligen magiska skapelser och jag behöver göra mer "feel-good" saker. Är dock lite rädd jag kommer blir deprimerad om det inte fungerar men ibland måste man våga för att vinna.

Kattungarna är nu två veckor gamla och söta som få. Igår då dammsugaren kördes sprang deras kära mor och gömde sig i ren skräck, vilket hon alltid gör och gjort. Dock kan jag tycka hennes moderskap failade rätt rejält då hon lämnar de stackars värnlösa kidsen åt sitt öde och sökte trygghet själv. Snacka om egoistmorsa. Å andra sidan kanske hon är som jag- hon vet att det är skitlöjligt vara rädd då det inte är något farligt egentligen?

På det stora hela en rätt bra dag och det känns som min sedan länge obefintliga energi är på väg tillbaka litegrann. Hoppas det fortätter så. Puss och nattinatt alla snygga.

Härliga tider.....

Planen var fest vilket är det brukliga innan min födelsedag dock visade det sig att de flesta var upptagna samt att jag själv har en energireserv på minus så planer om fest bidde om intet. Dock blev en lätt spontan surströmmingskväll med från utlandet återvändande och mysiga grannar en bra plan b.

Kul med vänner som vet vad man gillar: (till höger) en mango med chililäppar och  en påse spenat. Dessutom avnjöts crustader med varmrökt lax, surströmming och pimpad kladdkaka.

Har haft en bra dag och fått mycket gjort vilket känns underbart då jag verkligen känt att jag på senaste tiden inte hinner eller orkar det jag vill, borde och önskar. Att få checka av på måste/borde - listan är de facto magiskt.

En rolig kväll med mycket skratt gjorde det hela fulländat. Nu blir det film och chill. Kram på er alla.

Sömn en bristvara och lätt tragisk återblick.....

Sömn.....
Sömn är det mest magiska som finns då det helar, läker och stärker. Jag har dessvärre ruskig sömnbrist och horribla sömnproblem och det gör mig verkligen trasig på alla möjliga vis. Jag har insomningstabletter vilka väl förvisso fungerar dock vaknar jag efter sisådär två timmar igen så effekten är i sig rätt obefintlig. Eftersom jag jobbar rätt hårt då jag har min jobbvecka är sömn verkligen välbehövlig och just nu känner jag mig inte särskilt med i matchen någonstans. Så frustrerande att jag är så trött att ögona blö men tankarna maler och går inte stänga av vilket gör att sömnen flyr sin kos. Särskilt rationell och kreativ i tanken blir jag då icket heller av noll sömn så rätt onödigt mala på till ingen nytta dårå liksom.

Jaja, jag har haft problem med sömn i många år dock har det eskalerat å d grövsta senaste åren. Ständig värk har inte underlättat kan sägas....John Blund och jag är inte kompisar kan jag lätt säga.

Hursomhelst är jag nu ledig några dagar och dessa ska ägnas åt rekreation och mys med min älskade finunge som jag saknat å det värsta under denna jobbperiod. Lycka är att få mysa och gosa med henne. Jag gillar till och med att baka bara jag får hänga med bästa tjejen. Baka är annars det värsta jag vet vilket förmodligen beror på att jag icket gillar sötsaker utan föredrar en påse spenat.

I övrigt då jag ser på fejjans tillbakablick vad som hände för några år sedan denna dag så var det den dagen en linje 100 buss kraschade i Sikeå och den som var värdinna skadades rätt mycket samt att värdinneplatsen var demolerad. Själv var jag i Sundsvall då och minns vädret var hemskt och vi var ruskigt sena på grund av dåligt väder och utländska lastbilar med dåliga däck som skräpade överallt. Då jag och kollegan fick nyheten vad som hänt blev det rätt drygt jobba. Det gick dock bra under omständigheterna för alla inblandade till slut. Sedermera bidde jag uppringd av otaliga som ville stämma av att jag inte var inblandad, skönt med folk som bryr sig. Jag kan dock känna att det är rätt sjukt jobb att jobba som bussvärdinna då du springer runt i en buss som kör i 90 knyck på motorväg, snacka om osäker arbetsmiljö. Mycket märkligt det får existera överhuvudtaget med tanke på att det är lag på bälte i buss samt andra omständigheter. Å andra sidan finns risker med alla jobb. Det var roliga tider som värdinna dock.

Ingen lattjo syn. Bussen hade kraschat med en traktor som inte heller såg kul ut......

Kvällens middag blir sallad med mango, avocado, varmrökt lax och annat göda. I övrigt blir det film, chill, pyssel och spel. Här ska batterierna laddas då jag ska vända livet upp å ner snart. Jag måste å vill det. Må det bära eller brista. Puss å kram alla snyggisar från den snyggaste av alla.

Drömmar och spöken kan ge mardrömmar!

Just kommit från jobbet och det har som vanligt varit väldigt lattjo. Onödigt trött bara men det är ju normalläge. Igår sprang jag på en bekant och vi började tala om att det aldrig är för sent att följa sina drömmar och då såddes ett frö att göra slag i en sak jag funderat på i en herrejösses massa år men alltid varit för feg för att slå till på. Nu har jag i och för sig ett flertal andra saker att ta tag i dock kan det ju vara lika bra att vända upp och ner på allt då jag liks är igång. Hur som haver fick jag något att tänka på och blev lite peppad och det är ju aldrig fel.

Man ska tro på sig själv....=).

Att jag har smärre problem med påstådda spöken på jobbet har avhandlats förut, att jag dessutom tror på dem till fullo har också konstaterats. Dum som jag är har jag såklart talat om detta för somliga kollegor -ibland är det klokt att hålla tjallan dock inte min starka sida då det gäller sånt). Detta utspelade sig häromdagen då jag hade gått låsrundan (eller spökvandring som jag kallar det) som i vanlig ordning var en pärs då jag ser mysko saker i varje skrymsle och vrå, även om jag egentligen tror att det är mer troligt att snubbla över en kvarglömd fyllskalle än att ett spöke biter mig i tårna. Då jag och kollegan stod i omklädningsrummet gick hissen helt plötsligt igång och jag säger andlöst till kollegan men panik i blick: "...mäh, var det hissen om åkte iväg och hur sjutton gick det till....????". Kollegan såg sin chans och spädde på min horribla ångest å det grövsta gällande både spöken samt förirrade och inlåsta gäster. Dock gick jag inte (till fullo) på den då jag vet att hissen alltid åker till en viss våning efter ett tag.

I bilen på väg hem satt jag och filosoferade lätt över att jag inte vuxit från mina spökfobier och att jag fortfarande får smärre panik av att gå ner i källare på grund av alla historier om källargubben jag matades med som liten. Tänkte på det och vittra som min kära faster berättade mycket om då jag var mindre. I bilens trygga värme kände jag ju hur himla löjlig jag var och hur idiotiskt det är att skrämmas av sånt trams. Då jag parkerat hemma och var på väg till dörren hör jag mysko ljud i skogen och var övertygad om att Jason var på väg. I vild förtvivlan letar jag nycklarna och i härlig skräckfilmsanda tappar jag såklart ner dem. Precis då kommer katten Gullis ut ur skogen med solsken i blick glad över att få komma in. Snacka om antiklimax liksom.


Nu blir det antasta spikmattan och hoppas på sömn för att inställa mig på jobbet om sisådär elva timmar igen.Vi får hoppas att mörkrädslan viker hädan och att spöken håller sig på mattan i natt då jag skulle behöva sova en sisådär åtta timmar eller så. Under kan ske! Hell yeah.

Magsjuka från hell samt glitter och glamour....eller nåt...

Går fortfarande lätt trögt med bloggandet dock får d väl bli som d blir. Briljanta klokskaper och intelligenta inlägg som jag själv producerar kan icket framtvingas utan får ta sin tid.

Helgen skulle ägnas åt jobb och det gjorde den till viss del tills min vän magsjukan anlände på fredagnatt. Magiskt något så grymt- not. Tänker inte vidare gå in på detaljer men d var lite tungt på jobbet och hemresan är som av ett töcken. Tur jag har autopilot och nog kan köra hem sovande. Jag hade dessutom som den eminenta husmoderliga dröm jag är slängt in mina jobbkläder i tvättmaskinen- något som jag inte har något minne av. Det är ju lite scary.

Har kommit fram till att det är dags börja med järninfusioner igen så kanske blodvärdet kommer på banan så jag blir mindre sjuk. Fortfarande onödigt lågt järnvärde så kanske inte underligt jag är totalt orkeslös. Tur det finns smink så glamouren och snyggheten kan upprätthållas utan fail någonstans.

Med fejjan funktionen då man kan se tillbaka i tiden vad som hände den här dagen för X år sedan så kan jag i sanning konstatera att mitt tidigare epitet som "fröken Facebook" numer är rätt oriktigt då jag knappt gör några inlägg alls numer. På den gamla goda tiden blev det väl sisådär tio, femton om dagen. Snacka om tragiskt- helt magiskt att jag nu har ett liv i stället. Hahahaha. Eller så kan det bero på att jag då jobbade vid dator hela dagarna och därmed i stort sett var tvingad att se till att omvärlden fick veta allt om mitt otroligt spännande liv....

I övrigt inte mycket säga. Just landat från jobbet och hinkat lite te innan det är dags för sängen. Det har snöat rätt ymnigt i natt så det var lite hejjigt köra hem med dålig sikt och allt. Att jag dessutom har mörkerseende som en blind mullvad gör inte saken bättre. Nu blir d full fart i säng och gosa med min bästis-spikmatta en stund. Puss och gonatt.

Happens all the time=P

Just idag mår jag bra....

En så där härlig dag som gått i städandets och rensandets tecken. Håller på att rensa ur bäbiskläder för att ge till en vän som väntar smått. Det går inte förneka att jag blir lätt nostalgisk och det är som svårt förstå att finungen varit så himla liten. Det är till och med nästan så att jag blir småsugen på en liten plutt igen även om det definitivt icket är aktuellt så den vaga tanken flyr lika fort som den kommer. Jag har ju kattbäbisar så det räcker gott.

Riktigt skönt att bara gå hemma och loda på och inte behöva gå ut genom dörren i kylan. Behövde inte ens hämta dotra då jag fick henne hemleverad tillsammans med en kompis så det är full rulle in da house. Då klasskompisen åkt hem kom grannjäntan över med försenad julklapp till Tjoppsen som blev jätteglad. Så nu kör dem hinderbana och lyssnar på Aqua och Barbie Girl på repeat:
Tjoppsans favorit och nästan min även om det är hemligt.

Mysig hemmaskrotardag med fix och trix samt massa lek för kidsen. Rätt impad av den kreativa hinderbanan jäntan  och grannjäntan byggt. Dessutom kördes det twister samt att dotra visade prov på god poseförmåga samt att hon ärvt min eminenta duckfaceförmåga. Älska.

För några år sedan hade jag en diskussion på fejjan om att jag skulle bli pilot (även om det som egentligen var aktuellt då var att jag skulle ta D-kort, dvs bussbehörighet). Jag konstaterade dock rätt snabbt att det skulle bli tufft att bli pilot då jag är helt sjukt flygrädd och enda sättet jag skulle kunna bli pilot på var att ta värv i Sibirien eftersom piloter tydligen får vara packade där. Kan väl dock så här efteråt tycka att det inte var ett helt dåligt karriärsteg att jag uteslöt pilotplanerna och Sibirien då det inte kändes som den mest briljanta planen som ploppat upp i min i vanliga fall så kloka och vackra skalle.  Jag tog dock busskort även om min karriär där blev kort något grymt eftersom jag bröt arslet. Att bryta arslet var inte heller det smartaste jag gjort även om det var rätt oplanerat.

I morgon är det slut på ledighet och dags jobba igen. Jobba helg är ju alltid lika lattjo så det blir ju kanoners. Jag hoppas dock att min strejkande bil sköter sig så resor till och från jobbet går smärtfritt och utan tjafs. Som alla vet är bråkiga bilar inte min favoritgrej, främst då jag verkligen är grymme beroende av en fungerande bil.

Kvällens middag blev kylskåpsrens: kycklinggryta där jag slängde i sparris, haricot verts, lök, paprika, chili, intefära, kokosmjölk och lite annat smått och gott. Till det ris och spenat så klart och lite mer chili till moi. Världsklass i vanlig ordning. 

Skrivkramp, karlhatare och trivsel.....det ena behöver inte utesluta det andra.

Det har på  senare tid varit dåligt med bloggandet då inspirationen av olika anledningar uteblivit något grymt. Det är väl dock så och inte mycket göra åt eftersom då jag försöker hitta på något lattjo skriva om blir det totalt stopp i skallen och jag sliter mitt hår i frustration av den ofrivilliga skrivkrampen och tunghäftan. Tunghäfta är dock något jag sällan drabbas av så där normalt men tydligen kan det hända den bästa. Ibland kan det dock vara bra att drabbas av både skrivkramp och tunghäfta då det motverkar att du säger för mycket. Sjukt hejjigt i bland då man är på fejjan och känner att man bokstavligen måste sätta sig på händerna för att inte skriva något dumt. Tänka först och tala sedan är ytterst sällan min devis.

I övrigt är mitt största irritationsmoment min kära bil som verkligen lever sitt eget liv och startar rätt godtyckligt. Skulle hämta Tjoppsen i eftermiddags och då startade den inte. Sånt gör mig sjukt bitter och pissed. Förra veckan skulle jag luncha med en kompis och det sket sig på grund av det tyska skrället till bil jag har. För att inte tala om alla gånger jag med lätt panik, ångest, nervositet och obeskrivlig vånda tvår mina händer om den ska starta då jag ska till eller från jobbet. Det är alltid kul med spänning i tillvaron även om jag tycker att frid, harmoni och löööve skulle vara mycket trevligare.

Delar med mig av dagens facebookinlägg som tydligt talar om vad jag känner för min bil just nu. Ledtråd: det är inte ren och skär kärlek i alla fall.

Jag har i alla fall kommit på en förvisso bristfällig lösning på mina sömnproblem. En lång promenad och några härliga värkisar gör att jag totalt däckar fortare än jag hinner tänka John Blund. Att jag sedan vaknar efter ett par timmar är ju rätt dumt men man kan inte få allt.

Kvällens stora trauma blir att leta upp dem små kissekatterna som den ömma modern flyttat till okänd ort till dotras stora förtvivlan. Grannjäntan och hon letar i vild förtvivlan i kombination med lite hinderhopping och kortspel. Full rulle in da house.

Så sant även om jag nog egentligen inte vill låta någon annan ta åt sig äran för det hårda jobb jag gjort för att bitchen ska vara tillbaka.

nyttja eller utnyttja?

Länge sedan jag bloggade nu på grund av att jag varit så oinspirerad och mest bara jobbat. Hursomhelst är jag tillbaka nu. Att blogga kräver sin man (kvinna) då du behöver ha något att skriva om och det är inte alltid inspiration och det finns.

Denna vecka har varit lätt crazy med bilar som bråkar och allt det innebär...

Hade en kollega som frågade om skjuts hem häromdagen, jag är ju en snäll människa så klart jag ställde upp fast det var åt fel håll. Jag ogillar det där lite efter att jag blivit lätt bränd av hur det går med att skjutsa hem folk. 

Detta tog sig för sisådär sex år sen då jag jobbade på hundringen (som bussvärdinna) och en bekant brukade veckopendla och bodde på vägen hem. Han brukade åka med och så en dag bad han mig stanna vid Ica för att tvärhandla. I min värld antog jag att det skulle ta max fem minuter och att det handlade om två liter mjölk och ett smörpaket eller liknande. Efter 15 min ringde jag till vederbörande och undrade var han var, han sa att han var på väg.....20 minuter senare var jag fortfarande i väntans tider och inte på ett bra sätt. Till saken hör att jag hade fanskapets hund i bilen vilket innebar att jag inte bara kunde dra då jag är djurvän. Då bekantingen kom ut efter 40 minuter var jag så jävla pissed att ögona blödde och jag påtalade ett och annat. Då säger han: ja men du får 50 spänn för besväret och jag ska ju ha gäster så jag behövde storhandla....Ja men tack sa jag då du slösat min tid i onödan...tid är fan viktigare än pengar då jag alltid jagar tid...respektlöst nå grymt.Nästa vecka då han ville åka med så sa jag bara nej och stick å brinn...

Ledig vecka nu och jag är så trött och slut samt lätt halt och lytt på grund av en sträckning i vaden. Denna vecka ska dock handla om att må bra, samla energi och hitta input av magiska människor...

Magi, raseri och eufori....?!

Sitter och chillar efter en intensiv jobbhelg. I fredags var jag på ett strålande humör och hade en magisk kväll på jobbet med bara trevligheter och snyggon. Igår var dock ordningen återställd och jag var häxan surtant igen. Somliga människor gör verkligen allt för att suga musten ur en och sådant kan tyvärr störa mig helt i onödan mycket. Dessutom gick mina jobbjeans sönder och hur kul är det på en skala? Jag är inte snål men det finns gränser för hur mycket jag bjuder på mig själv. Fanns ingen tid att sy eller tramsa - då kom allas vår räddning i nöden, silvertejp. Bra kvinna reder sej själv.

Apropå energitjuvar talade jag med en mycket intelligent och klok människa igår och vi kom fram till att vissa människor bara är onödiga. Det vill säga i stället för att känna hat, avsky och annat mot de som inte berikar utan bara svärtar ner ditt liv är det bättre bara konstatera att somliga är onödiga och i stället fokusera på dem som ger dig något och då blir det bara massa kärlek. Detta låter ju mycket enkelt i teorin dock kan det faila i empirin.

Söndagen har spenderats i sängen då jag var helt sjukt slut efter  gårdagens jobbande. Sen gör ju denna magiskt, härliga kyla att brutna rumpan strejkar lite onödigt mycket så jag har haft lite mer ont än jag gillar. Jag gillar ju smärta men allt har sin gräns. Hursomhelst har dock äntligen julen städats bort och stora vårrenset påbörjat. Ibland blir jag mörkrädd hur mycket skräp som samlas. Eller skräp? Egentligen är det väl bra att ha grejer som aldrig bidde så himla bra att ha. Hårfin skillnad dock.

Sedan var det ridskolestart och trivsel i ett kylslaget stall och ridhus. Bara älskar dessa underbara magiska djur och önskar jag hade tid och läge att hålla på lite själv. Häst är bäst och saknar verkligen att rida själv.

Finaste Tjoppsen och söta hästen Maja i väntan på ridlektion. <3

Dagens visdomsord: tro banne mig på dig själv annars trampar någon annan på dig.

Trots allt en mysig, intensiv och magisk helg då jag träffat magiska människor, myst med dem jag vill och sedan lite häst på det - kan ju inte bli mer än glimrande. Önskar er en härlig kväll - jag ska rodda dottern inför morgondagens skolstart. Puss och kram.

Detta ska jag komma ihåg ofta....

Det finns olika grader i helvetet....

Inte den bästa av dagar (läs:igår). Blev väckt av att jobbet ville jag skulle börja tidigare och då jag älskar mitt jobb samt är plikttrogen som få gjorde jag så klart det. Eftersom det var relativt kallt (29 minusgrader) insåg jag att det var klokt stoppa i motorvärmaren så kanske min fantastiska bil kanske skulle starta. Typ direkt ur sängen gick jag ut och kan lugnt säga att jag vaknade rätt fort av det lätt kylslagna klimatet. Jag gillar ju dock kyla men allt har sin gräns.

Hursomhelst så när jag skulle iväg (var som tur var ute i godan tid), så startar såklart inte bilen. Det slutade med att jag blev igångkablad. Hann köra en bit hemifrån och insåg att jag glömt skärpet och då jag helst icke ville tappa brallorna på jobbet så vände jag lätt irri kosan hemåt igen och hämtade det. Sedan skulle jag tanka och då hade tanklocket fryst fast något grymt, då jag väl fått loss det så visade det sig att kortläsaren var trasig så gick dåligt tanka. På med tanklocket igen och till nästa ställe. Då lyckades jag till slut tanka och då tankmätaren i bilen fryst och stod på typ minus var det en spännande resa fram tills dess.

Då jag då skulle starta bilen på jobbet senare på kvällen var den såklart stendöd - ingen skräll direkt men jag hade ju hoppats på flyt liksom. Jag är ju själv inte så händig med bilar, har ju knappt kunnat tanka förrän för några år sedan. Förvisso har jag bytt däck på en bil en gång och jag kan kolla oljan på en buss men där tar det stopp. Med tanke på hur mycket problem jag har med min älskade, snygga och magiska bil (ironi- I hate that piece of shit) så borde jag de facto lärt mej hur man kablar igång en bil men icke det. Tur det vid sådana tillfällen finns gentlemän som ställer upp och räddar en blondin i nöd. För att summera denna dag så säger jag att det finns olika grader i helvetet.

Biltjafs och för all del övrigt tjafs gör verkligen inte att jag blir på ett strålande humör och har mest haft lust att skalla halva världen idag. Tur det var en lugn och stillsam kväll på jobbet och att jag de facto har magiska kollegor- vad hade jag väl gjort utan dem en kväll som denna.

Stämmer rätt bra in på min känsla just nu. Men d går över och är snart mitt vanliga strålande jag igen.....=)

Roadtrip, sexy duckface, bussar, udda böjelser och allmänt mys....just another day in paradise...

En sån där magisk dag som spenderats med min bästis det vill säga världens bästa Tjoppsen, lillsnyggingen eller dopnamnet Martina-  kärt barn har många namn. Det bidde lunch på Kina och sen lite seriös shopping. Det är viktigt att hon redan i unga år lär sig bränna pengar och hur man shoppar på bästa vis. Å andra sidan torde hon då få gå lektion med någon som har den förmågan då det tack och lov inte är min starka sida. Shoppar bara då jag måste och nu var det absolut av nöden.

Finungen och Fluffis -den ständiga följeslagaren.

Känns ytterst trevligt att de facto göra något annat än att sova och jobba samt att jag är glad att gumms äntligen börjar få energi efter horrorinfluesan hon haft i jul. Nu är min mission att fram till  fredag bara fylla hennes dagar med trevligheter så hon fått lite skoj detta lov i alla fall . Sedan ska det jobbas så ögona blö för min del.

Var även förbi mitt gamla jobb sen urminnes tider (typ tre år) det vill säga busstationen och hejsade på före detta snyggingar till kollegor. Blev lite varm i själen då dem sa att de saknade mig och tyckte jag skulle komma dit för att gästspela och liva upp stämningen lite. Det var ju ett lattjo jobb och skoj hade vi nästan jämt så lät ju så där i teorin som en glimrande ide. Då vi var på busstationen fick ju både jag och lillbruden vårt (eventuella) lystmäte då det gäller att kolla på bussar tillfredsställt. Måste dock erkänna att jag inte har något sådant men erinrar mig somliga i mina ögon knasbollar jag mötte under busstiden som for land och rike runt fotade olika bussar. Vi har dock alla våra böjelser och jag ska inte vidare gå in på mina eller heller fördöma andra för sina. Man ska ju inte kasta sten i glashus har jag hört.

Apropå böjelser hade ju jag en för något år sedan en vurm då jag kämpade tappert för att uppnå det perfekta sexy duckfacet. Jag kämpade länge och väl och lyckades rätt väl om jag får säga det själv. Känns skönt att lillbruden ärvt min förmåga då det gäller duckface även om hon har en bit kvar innan min nivå.

Nu blir det beercan burgers, Twister och trivsel....

Snyggingarna Burvall....just sayin....

En liten kavalkad av några av mina eminenta duckfaces genom åren...moahahaha....

Dagens visdomsord: detta ska jag komma ihåg oftare.

Lösningen på världsproblemen?

De som känner mig vet att det där med att sova inte är min starkaste sida. Har dock senaste två veckorna typ sovit konstant. Det är väl vackert så men känns inte helt sunt sova 10-16 timmar per dygn. Dessutom får jag ju ingenting gjort och  är dessutom konstant i något mellanting av koma och medvetslöshet samt jämt på dåligt humör och eftersom jag egentligen är en solstråle utan dess like (host,host) är ju det mycket märkligt.

Hursomhelst tror jag inte senaste tidens svullande främjat energi och eufori. Därför återtar jag nu den eminenta vanan med gröna smoothies. Sjukt gott, energi och näringsrikt vilket gör att jag är övertygad om att jag kommer vara som en överspeedad och lycklig iller inom kort. Gjorde en till brunch och undrade om dotra ville ha en: hon såg på mig med avsmak i blick och tyckte att jag inte var riktigt klok. Å andra sidan har hon ju rätt i det.=)

Härlig smoothie in progress. Spenat, mango, chili, intefära och citron. Det färdiga resultatet är bildmässigt mindre aptitligt så dissar det för nu. Men är sjukt gott i alla fall och fräscht. Jag mår bra av det i alla fall

Igår kväll då det var sovdags fick jag historiens insikt. En sån där som latent legat, malt och gnagt jag har inte kunnat sätta fingret på vad det var. Så kom den i alla fall som käftsmäll fast på ett bra sätt. Insikter är ofta bra även om dem ibland kan vara lite jobbiga och det under en tid kan vara lite sjåigt hålla nästan ovanför vattenytan. Det är dock bra att veta var ens fokus ska ligga och vad man ska ta tag i. Det svåraste brukar dock vara hur men någon vecka med gröna smoothies så är nog den frågan löst då jag i sanning tror att gröna smoothies är lösningen på det mesta.

Nu blir det mysa med bästa tjejen en stund innan det är dags att piffa till sig och åka och gästspela några timmar på jobbet. Skulle vara ledig till torsdag men blir ledig på torsdag i stället och det är ju detsamma vad jag gör. Ha en magisk kväll alla magiska. Puss och kram.

Fast i år ska jag vara änu mer fabulous. Just beware, nu blir jag farlig...moahah...

De sju dödssynderna

Konstaterar att trots att julhelgen består av stress och ett väldigt flängande hit och dit samt att jag jobbat mycket så har jag verkligen slöat och ätit så d räcker till nästa jul. Detta gör att jag osökt kommer in på de katolska sju dödssynderna där frosseri och lättja är två av dem. Då jag efter lite googling kollat vad de övriga är inser jag att jag failat å det grövsta då jag endast undvikit två av dödssynderna senaste dagarna. Avund kände jag igår mot de som fick se Sam Neill som Brian Guilbert i Ivanhoe men fick ju se Brad Pitt  som Akilles i Troja i natt så då gick avunden över lite grann. Stolthet (högmod) kände jag också igår då jag tagit mig tillbaka från rumpskadan och nu på nästan på topp även om värk alltid kommer vara en del av mig men det är en världslig sak i sammanhanget.Vrede har jag väl inte direkt känt fullt ut men lätt irritation i alla fall så är i gränslandet då det gäller det. Kvar är då girighet och lust. Dessa två har jag lyckats undvika då girighet inte ligger för mig och lust handlar om tillgång och efterfrågan samt att det dämpas å d grövsta då lättja och frosseri fått ta överhanden. Som tur är då det gäller katolska grejer så räcker det med att be om syndernas förlåtelse så är allt okej igen även om du brutit mot nästan alla dödssynder. Å andra sidan är jag inte katolik så detta rör ju inte mig när jag tänker efter.

Planen för dagen var att stiga upp tidigt och d gick väl sådär i vanlig ordning. Vi var dock och åkte skridskor litegrann och det var en mardröm utan dess like. Jäntan fick nya rosa skriller i julklapp och jag har tyvärr ett par i min storlek så brukar bli tvungen åka någon gång ibland så där. Jag är dock tacksam över att det inte finns varken bild eller filmbevis då jag skräckslaget klamrade mig fast i sargen och mer stapplade fram än gled graciöst. En sak är säker och det är att jag aldrig kommer bli någon champion i konståkning. Jäntan däremot är värsta proffset och talade minsann om att jag nog behövde öva lite mer och att det kanske skulle underlätta om jag släppte sargen och inte var så himla feg. Det värsta är ju att hon dessutom har rätt dock är jag livrädd bryta arslet eller något annat vitalt igen då jag ju fortfarande har sviter sen sist jag var och slira loss på is. Bambi var nog mer stabil på hal is än jag är och det säger mycket.

Är dock glad över att lillsnyggingen numer börjar få mer vettig musiksmak och nu tycker Twisted Sister är asbra (troligen pga sminket, håret och rätt roliga videos)Twisted Sister  https://www.youtube.com/watch?v=bkZD7Hgf9hg

Jag har försökt få henne förstå Bon Jovis storhet men hon tycker att han är en tråkmåns. Vilken hädelse!!!!!!

Efter en dag ute satt det bra med ett varmt bad och smarrig fiskgryta med lax, sparris, aioli, chili och spenat.

Ha en magisk kväll alla godingar. Puss på er.

Slö nyårsdag.

I dag fick det bli en  slö slappardag och jag har inte gjort många knop. Tänkte plocka bort julen men blev lat och struntade i det. Varför göra idag det jag kan göra i morgon? Känner mig grymt harmonisk i sinnet och nöjd i själen. Är det inte magiskt så säg? Känns helt ok det varit rätt muggigt väder så att jag kunnat vara inne och chilla hela dagen utan att ha dåligt samvete det minsta.

Ivanhoe går på trean och det suger lite då jag ej har den kanalen men då behöver jag å andra sidan inte förfasas och bli irriterad över att han väljer fel brud gång på gång. Idiotiskt att han väljer det blonda våpet i stället för Rebecka. Att Rebecka inte fattar att hon ska rymma med Sam Neill är också en gåta. Jag skulle då lätt nappat direkt. 

Ett riktigt snyggo.

Kvällens projekt blir att försöka få igång den andra datorn som verkar gett upp helt och hållet. Har på nåder fått låna dotterns dator för att skriva detta men hon är inte nöjd det lilla livet. Om jag misslyckas återuppliva den måste jag kanske köpa en ny- vad synd! Eller inte.

Kvällens middag (och lunch) bidde pizza. Riktigt flottig och stark. Banta är inte ett av mina nyårslöften. 

Inte mycket skriva idag men i morgon är det dags ta nya tag och ge järnet med allt som ska göra att detta blir bästa året på skitlänge. Läste på fejjan att jag för tre år sedan inte kunde gå ens en kilometer på grund av brutna rumpa. Känns skönt att jag kommit lite längre nu och de facto nog kan gå hur långt som helst på många sätt. The bitch is back.