Tänkte dock dela med mig av det jag skrev på facebook den dagen det skedde och jag fortfarande bara trodde att jag fått en rejäl smäll som skulle gå över på någon dag.
"Dagens Burvallska bragd: glad i hågen och med solsken i blick skuttade jag utför trappen utan att notera blåisen på den. Liten och nätt som jag är flög jag som en vante rakt på arslet. Slog ryggen i ettt trappsteg. Svartnade för ögonen och la iväg ett illvrål av smärta. Tjoppsen var med och blve livrädd. Försökte trösta mig med sin snuttegiraff. Kröp in och kraschade på hallgolvet. Att landa på redan kexad rygg/ända/svans är inte att rekommendera. I väg till läkaren m irriterad Tjoppsa och halvdöd morsa.Inget allvarligt skadat men en rejäl smäll som nog lär kännas ettt tag. Gul och blå samt lika vital som en impotent hamster. Bara håll igång för att inte stelna ihop. Ännu en dag i mitt magiska liv...!"
Vad jag inte visste då som jag vet nu och som inte kom fram förrän efter fyra månader av horrorsmärta då jag knappt kunde gå eller ens klä på mig själv var ju att svansen var av vilket framkom då min magiska doktor Mengele äntligen tog mig på allvar och jag fick göra Magnetröntgen.
Idag är jag rätt bra även om jag har svårt sitta, ständigt ont och fått lära mig tänka om i mångt och mycket. Men d är ju en världslig sak. Snygg är jag ju i alla fall och det är ju i alla lägen huvudsaken....(ytlig som få...=P)....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar