Sadistisk tandläkare och sympatilös unge- underbara dagar.

Nu har jag äntligen blivit av med tanden som gäckat mig i månader. Började bråka i somras och det var rätt hejjigt under sisådär fyra veckor med tandläkarbesök, diverse antibiotikakurer, morfin, akutremiss käkkirurg, dagliga tandläkar besök i en vecka och sjukskrivning. Såg dessutom ut som en kombination av badboll och hamster och mådde väl ungefär som redo för nödslakt. Det finns bildbevis men det är censurerat då jag ej vill skrämma livet ut någon.

Hursom så började eländet bråka igen och då jag bråkat lite med tandvården fick jag en tid på mitt favoritställe (?) tandakuten. Tandläkaren tyckte som jag att det var dags att tanden fick döden dö på riktigt och åka ut. Jag har aldrig dragit en tand och kände mig rätt förutsättningslös och då jag ej har någon tandläkarskräck kände jag som lugnet.

Sen kom bedövningssprutorna fram och dem var gigantiska och det bidde hela fem stycken innan bedövningen bet. När jag kände mig lagomt lam i munnen så kom nästa mördarredskap som mest liknade en stor skruvmejsel fram och tandläkarsadisten började bända och bända. Tanden knakade och brakade och särskilt magiskt var det inte. Sköterskan sitter och klappar mej lite på handen och säger: glöm inte andas och slappna av....!!!! Slappna av! Vafan - hur lätt är det då du ska ligga och gapa medan någon bänder käken ur led på dig? Efter diverse bändande kom då tången fram och mer brytande började. Till slut sprack tanden och det flög delar lite överallt. För att göra en lång historia kort så 1.5 timme senare var jag en tand mindre.

När sedan bedövningen släppte började smärtan från hell och prisar gudarna för morfintabletterna jag hade kvar från i somras. Nackdelen med dem är att det är obra köra bil och att jag inte mår så bra.
En dag senare så är smärtan ännu värre och illamåendet totalt. Känner mig i grym obalans och mysko värk i hela kroppen- troligen pga av att jag var usel på att lyssna på sköterskans råd om att...slaaaaapppnaaaa aaaavvv. Dessutom diverse sår i kinder och läppar då tången slant och jag själv som bitit mig under bedövningen.

Hursomhelst är tanden borta och när värsta horrorn lagt sej så lär jag bli som ny.

Dottern var dock rätt intresserad av att titta på gluggen och frågade hur jag mådde. Då jag berättade hur horribelt jag mådde sa hon att hon minsann var mycket tuffare och att då hon tappade tänder gjorde det inte ont. Det faktum att hennes ramlar ut naturligt tyckte hon var ytterst oväsentligt och att jag var en sjåptant. Tur ungen är söt i alla fall och det är ju ytterst skönt med sympati i svåra stunder.

I övrigt kan sägas att denna vecka verkligen varit dryg: trasig bil med allt runtomkring strul det innebär då jag är ytterst beroende av en fungerande sådan, tandvärk och sen lätt tortyr som visst består ett tag. Men wtf: jag är en tuff liten rackare.=) Puss på er.<3

(Ska dock tillägga att tandläkaren var awesome och verkligen gjorde ett bra jobb och jag verkligen kände mig i goda händer).