Magisk skyltsöndag- eller inte

Dagen har ägnats åt återhämtning och total chill. Planen egentligen var att åka på skyltsöndag i stan dock utgick det med tanke på min minst sagt urusla dagsform. För att jäntan skulle bli nöjd så bestämde jag att vi drar till Vännäs på skyltsöndag och Vännäs levererade i vanlig ordning en usel Skyltsöndag. Skönt att man får det man förväntar sig. Skyltsöndag ska vara tomtar, glögg, pepparkakor och annat juligt. Såg inte en endaste av något av dem. Snacka om fail å d grövsta.

Att vädret var minst sagt uruselt gjorde inte saken bättre. Julstämningen uteblir rätt rigoröst då det duggregnar och blåser drivis. Att gräsmattorna är gröna och gatorna fulla med blåis gjorde den uteblivna julstämningen ännu större. Dessutom var alla gator osandade vilket gjorde att man hasade runt som värsta hundraåringen och kände sej värre än Bambi på isen. Summasumarum kan konstateras att denna skyltsöndag sög utan dess like.

Eftermiddagen ägnades sedan åt sedvanligt hästmys och dotterns ridlektion. Alltid lika magiskt kul även om jag blir sjukt ridsugen själv varje gång.

Resten av kvällen spenderas i ryggläge då orken falnat totalt och dessutom med hemgjord pizza som mest troligt måste köras i mixern för att jag ska kunna få i mig den. Good damn vad jag känner mig stark just nu....moahha

Sadistisk tandläkare och sympatilös unge- underbara dagar.

Nu har jag äntligen blivit av med tanden som gäckat mig i månader. Började bråka i somras och det var rätt hejjigt under sisådär fyra veckor med tandläkarbesök, diverse antibiotikakurer, morfin, akutremiss käkkirurg, dagliga tandläkar besök i en vecka och sjukskrivning. Såg dessutom ut som en kombination av badboll och hamster och mådde väl ungefär som redo för nödslakt. Det finns bildbevis men det är censurerat då jag ej vill skrämma livet ut någon.

Hursom så började eländet bråka igen och då jag bråkat lite med tandvården fick jag en tid på mitt favoritställe (?) tandakuten. Tandläkaren tyckte som jag att det var dags att tanden fick döden dö på riktigt och åka ut. Jag har aldrig dragit en tand och kände mig rätt förutsättningslös och då jag ej har någon tandläkarskräck kände jag som lugnet.

Sen kom bedövningssprutorna fram och dem var gigantiska och det bidde hela fem stycken innan bedövningen bet. När jag kände mig lagomt lam i munnen så kom nästa mördarredskap som mest liknade en stor skruvmejsel fram och tandläkarsadisten började bända och bända. Tanden knakade och brakade och särskilt magiskt var det inte. Sköterskan sitter och klappar mej lite på handen och säger: glöm inte andas och slappna av....!!!! Slappna av! Vafan - hur lätt är det då du ska ligga och gapa medan någon bänder käken ur led på dig? Efter diverse bändande kom då tången fram och mer brytande började. Till slut sprack tanden och det flög delar lite överallt. För att göra en lång historia kort så 1.5 timme senare var jag en tand mindre.

När sedan bedövningen släppte började smärtan från hell och prisar gudarna för morfintabletterna jag hade kvar från i somras. Nackdelen med dem är att det är obra köra bil och att jag inte mår så bra.
En dag senare så är smärtan ännu värre och illamåendet totalt. Känner mig i grym obalans och mysko värk i hela kroppen- troligen pga av att jag var usel på att lyssna på sköterskans råd om att...slaaaaapppnaaaa aaaavvv. Dessutom diverse sår i kinder och läppar då tången slant och jag själv som bitit mig under bedövningen.

Hursomhelst är tanden borta och när värsta horrorn lagt sej så lär jag bli som ny.

Dottern var dock rätt intresserad av att titta på gluggen och frågade hur jag mådde. Då jag berättade hur horribelt jag mådde sa hon att hon minsann var mycket tuffare och att då hon tappade tänder gjorde det inte ont. Det faktum att hennes ramlar ut naturligt tyckte hon var ytterst oväsentligt och att jag var en sjåptant. Tur ungen är söt i alla fall och det är ju ytterst skönt med sympati i svåra stunder.

I övrigt kan sägas att denna vecka verkligen varit dryg: trasig bil med allt runtomkring strul det innebär då jag är ytterst beroende av en fungerande sådan, tandvärk och sen lätt tortyr som visst består ett tag. Men wtf: jag är en tuff liten rackare.=) Puss på er.<3

(Ska dock tillägga att tandläkaren var awesome och verkligen gjorde ett bra jobb och jag verkligen kände mig i goda händer).

Grav förtroendekris!

Jag och min kära bil har haft våra duster genom åren och även många lattjo stunder med galna roadtrips och bus. Men nu har den senaste veckan failat å d grövsta och jag blir lika glad varje gång den startar.

Häromdagen dog den i alla fall totalt i Vännäs vilket resulterade bogsering och jag prisar gudarna att den inte dog mitt på E12 vilket jag varit med om en gång då lillsnyggingen var typ tre. Då var jag ytterst tacksam att det hände i höjd med Brattby och att goda vänner som bor där kunde rädda oss från misären. Att stå med en  treåring på E12 är ju inte det roligaste man gör. Eller att stå någonstans med kexad bil är då aldrig roligt överhuvudtaget.

Jag och pärlan....<3och förvånad lillbrud bredvid. Tre snyggon på samma bild....moahah

Felet på stortysken verkar dock vara lokaliserat och förhoppningsvis snart åtgärdat men jag måste erkänna att jag har grav förtroendekris mot min finfina pärla. Att jag nu dessutom jobbar såna tider så att jag behöver lita på bilen mer än någonsin gör inte saken bättre. Tror jag ska sova i garaget i natt och ge snyggbilen lite kärlek så kanske vi kommer överens igen. Eller det kanske inte funkar så?????

Alternativt är det nu dags att köpa häst och köra med en hästkraft till jobbet. Så himla trevligt det vore. Undrar om det går parkera hästen i Nanna-huset?

Bilraseri

Alla som känner mig vet att jag är lugnet personifierad och i stort sett aldrig blivit förbannad eller ens upprörd någonsin. (Bingo, bingo...)...

Något som dock kan driva mig till vansinne är att köra bil och alla medtrafikanter som inte kan köra överhuvudtaget vilket i sin tur skapar onödiga bilköer. Detta märks ytterst tydligt då det är lite sämre väder än vanligt  såsom snö, regn, mörker etc. Klarar man inte av att köra i snöyra ska man stanna hemma. Absolut tycker jag att det är vettigt att folk inte överskattar sin egen förmåga och att de anpassar farten efter väglaget men d får ju finnas gränser ibland.

Stör mig sjukt på dem som kör bondtraktorer och som alltid måste ge sig ut mitt i rusning. Vad sjutton dem kan väl anpassa sig och köra sina hösläp och annat trams just efter de mjölkat kossorna vid femtiden på morgonen i stället för att agera stoppkloss i trafiken.

Sen finns kategori av fanskap i trafiken och det är långtradarligisterna. Blev passerad av en sån som körde minst 190 (ja- jag vet dem får bara köra typ 80) och hela min bil blev dränkt av snösklask, is och annat otrevligt. Häromåret blev jag nedprejad i diket av en annan från denna kategori- synd man aldrig hinner se vilket åkeri de tillhör så det går att ringa och klaga.

Nyttan av att bli förbannad på dessa företeelser är rätt obefintlig och det är jag fullt medveten om men det känns så rätt just då.

Snö mörker och magisk kyla....

Idag kom den så äntligen. Den härliga kylan och i kombination med lite snö och mörker är nu således vintern komplett. Om det bara varit snäppet kyligare hade jag så gärna tvättat bilen i bikini men tyckte det var onödigt varmt för det.

Skämt åsido så gillar jag verkligen kyla och vinter men vad jag alltid förtränger är att jag sen jag bröt arslet har grymt svårt med kyla och det i kombo med att jag är usel på att klä mig varmt gör att jag numer har någon form av hatkärlek till kylan. Tids nog kanske jag lär mig att klä mig varmt men hur kul är det? Ta exempelvis långkalsonger- finns det något värre? Dem är fula, osköna, skaver och man känner sej ungefär som en strandad knubbsäl (fast inte lika söt) när man klampar runt i dessa vanvettigt horribla skapelser.

Borde egentligen vara en god affärside att designa och börja sälja sexiga och snygga långkalsonger. Fast då det inte är gjort ännu antar jag att det är omöjligt att göra långkalsonger sexiga...tål tänkas på....

Men hursomhelst så gillar jag kyla och tycker det är lite humor över allt gnäll i sociala medier om att det är såååå kalllt och snön är såååå hemsk. Jag menar finns det bättre än att tända massa ljus och sen gå ut och göra snöänglar så det står härliga till. Att man då dessutom som jag är mot strömmen och lovordar kylan så får man väl vara glad att spöstraffet är avskaffat.

Kris, sorg och sexlinjer.....

Min tanke med denna blogg då jag startade den en gång för hundra år sedan var nog planen att den skulle vara rolig. Men exakt hur lätt är det att vara rolig då man tycker att det mesta suger och att man är på fel ställe i livet och på kartan mest hela tiden. Det är anledningen till alla dessa djupsinniga och deprimerande inlägg men - min blogg så jag skriver vad jag vill.=)

Häromdagen kom jag dock och tänka på de fyra stadier de flesta går igenom då det gäller en sorg eller större kris och dem är rätt intressanta att läsa om och tänka på och gjorde då faktiskt att jag förstår varför jag är så  mysko som jag är. Varje stadie kan för varje specifik individ ta olika lång tid och ibland går dem in i varandra. Jag tänker inte vidare skriva om dem här men för den intresserade: http://www.umo.se/Att-ma-daligt/Att-vara-i-kris/Krisens-och-sorgens-faser/

Hursomhelst så är det bara att inse att stunder av mörker i själen är det viktigt att du har positiva människor om kring dig och flyr fort som faen från energitjuvar. Det sjuka är att dessa negativa energitjuvar hänger sig fast som blodiglar emellanåt och du vet inte om du ska slita bort dem eller bara förneka deras existens bara för att du inte orkar med att ta tag i det hela då allt annat trams gör att känslan av panik och mental kvävning håller på ta överhanden. Det känns som du håller på explodera och implodera på samma gång.

Generellt är jag väl en rätt glad och crazy person och känner att det suger att vara så här låg jämt och det suger ännu mer att det är svårt att rakt av påverka. Fast ibland undrar jag om jag bara tänker för mycket. Ge järnet och går det åt helvete så kan det bara bli bättre kanske är den rätta filosofin i aktiv problemlösning och "kris"hantering.....

Men whatever i kväll på jobbet kom jag och kollega på förekommen anledning att ett ruskigt smart sätt att bli av med dryga gäster som ville stöta på en och ha ens telefonnummer. Metoden som nog kommer bli patentmärkt gick ut på att antingen lämna numret till någon totalt random (påhittat nummer), sexlinje som kostar multum per minut eller till någon man tycker illa om. Ska väl säga att jag är alldeles för snäll att göra något av ovanstående även om tanken är lite lattjo.

Ur led är tiden

Sprang på en kille igår som hejsade glatt och gav mig en kram. Fattade noll vem det var. Det visade sig dock vara en jag gick hela grundskolan med och aldrig sett sen dess. Med avseende på att han kände igen mig och inte jag honom konstaterar jag att jag fortfarande är och ser lika ung och ofötstörd ut som då jag var 15.

Får väl vara glad att pudelkrullet är ute numer i af😀.

Mancold vs förkylning på riktigt.....

Genomlider nu värsta sortens mancold. Det är i sanning höjden av horror. Men eftersom jag inte är man är jag därmed inte halvt döende utan vid rätt god vigör. Läste en undersökning som visade att män de facto blir sjukare än kvinnor, den var dock gjord av....just det män. Känns som den var liiiite part i frågan..
Jag hävdar att det är mest gnäll då en karl är förkyld och symptomen är knapp märkbar feber och bästa botemedlet är en jäkla massa dalt och mjäkande så är dem på banan igen.

En kvinnlig mancold, det vill säga en riktig förkylning består av hög feber, hosta, snuva, röstbortfall och massa annat trams. Bästa botemedlet mot detta är i min värld total ensamhet, sömn, Alvedon och att få lida i fred utan någon som helst uppmärksamhet. Överhuvudtaget då jag är sjuk vill jag vara i fred och bara vara bitter i min ensamhet. Förstår mig inte på dem som vill ha massa markservice och uppmärksamhet.

Men alla är vi olika och nu ska jag och mina baciller sova.

Alla dessa dagar och alla dessa val....

Ibland gör man val och tar beslut som känns så genuit jävla skitfel att det bara skriker FEL i skallen och hela kroppen får typ smärre ångest och ändå tar man det  och är kvittot på att det var skitfel kommer så blir man ändå lätt förvånad och förbannar sitt val.

Nånstans trodde jag att man på ålders höst skulle lära sej att göra rätt och fatta vad som är bra för en i stället för att konstant tänka fel. Men sent ska syndaren vakna och till slut kanske man lär sej att göra det rätta och det bästa för just dej. Ingen annan tänker på dej så se banne mej till att du gör det själv.

Alla dessa vägval och beslut som leder till antinge totalt fail eller en framgångssaga utan dess like. Men så mycket enklare det vore om du innan hade facit på vad som var rätt och om du vågade lyssna på din magkänsla och inte på invant beteende som aldrig lett till något bra hitttils.

What doesn't kill you makes you stronger.....

Idag är det tre år sen jag bröt arslet. En liten tripp till brevlådan, en isfläck, crocs och en betongtrappa satte p för ganska mycket. Mycket vatten har runnit mellan broarna sen dess och livet har förändrats i mångt och mycket på gott och ont.

Tänkte dock dela med mig av det jag skrev på facebook den dagen det skedde och jag fortfarande bara trodde att jag fått en rejäl smäll som skulle gå över på någon dag.

"Dagens Burvallska bragd: glad i hågen och med solsken i blick skuttade jag utför trappen utan att notera blåisen på den. Liten och nätt som jag är flög jag som en vante rakt på arslet. Slog ryggen i ettt trappsteg. Svartnade för ögonen och la iväg ett illvrål av smärta. Tjoppsen var med och blve livrädd. Försökte trösta mig med sin snuttegiraff. Kröp in och kraschade på hallgolvet. Att landa på redan kexad rygg/ända/svans är inte att rekommendera. I väg till läkaren m irriterad Tjoppsa och halvdöd morsa.Inget allvarligt skadat men en rejäl smäll som nog lär kännas ettt tag. Gul och blå samt lika vital som en impotent hamster. Bara håll igång för att inte stelna ihop. Ännu en dag i mitt magiska liv...!"

Vad jag inte visste då som jag vet nu och som inte kom fram förrän efter fyra månader av horrorsmärta då jag knappt kunde gå eller ens klä på mig själv var ju att svansen var av vilket framkom då min magiska doktor Mengele äntligen tog mig på allvar och jag fick göra Magnetröntgen.

Idag är jag rätt bra även om jag har svårt sitta, ständigt ont och fått lära mig tänka om i mångt och mycket. Men d är ju en världslig sak. Snygg är jag ju i alla fall och det är ju i alla lägen huvudsaken....(ytlig som få...=P)....

Beach/bitch 2015 är inte för sent....

Inser att jag nog har det optimala jobbet för närvarande. Jag tycker ju om att gå ut men det händer ytterst sällan då det blir för besvärligt med ragga barnvakt, skjuts och annat som hör till då man inte bor mitt i city direkt för närvarande. Alltså är det kanon att jobba på ett uteställe vilket innebär att man får atmosfären och känslan. Du får surra med massa lattjo människor - dessutom får du det utan att få dem negativa aspekterna som baksmälla och fattigdom eftersom du tjänar pengar och bara dricker vatten. Snacka om win-win.

Andra bra grejer är ju att jag sparar in på träningskort och kommer att komma i glimrande toppform. På en vecka har jag droppat tre kilo och har en träningsvärk som heter duga vilket innebär att muskler i träda fått sig en omgång.

Detta känns ju kanon och en lätt euforisk känsla om att de facto hinna Beach 2015 infinner sig och jag försöker förtränga det faktum att den enda strand jag kommer hinna till i December är väl Bettnes och känns som det är lätt kylslaget att sola i bikini där då. Fördelen är väl att trängseln lär antagligen vara obefintlig.

Hursomhelst är ju känslan att må ganska nästan bäst magisk. The bitch is back......

Morsan är bäst i världen....eller bra qvinna reder sej själv.

Inser att jag måste ha ett seriöst samtal med dottern ånyo. Det var svinkallt i huset så jag beslöt mig för att göra upp eld - något som hänt ungefär aldrig. Hursomhaver tog tjuren vid hornen och gjorde upp en eld trots dotterns protester om att jag nog skulle elda upp hela huset då bara pappor kan göra upp eld!!!!!!

Känner att det någonstans failat totalt då ett sådant horribelt uttalande kommer fram. Jag tror jag måste ta med henne ut på björnjakt med bara händer och totalt friluftsliv med avsaknad av både glitter och glamour så hon får se hur landet ligger: det vill säga: Morsan kan allt! Att morsan sedan av lathet ser till att "någon annan" gör saker som byta däck, elda eller annat trams beror inte på okunskap utan kvinnlig list vilken vi alla vet övergår mannens förstånd.

Det är alltid mörkast före gryningen....part 2...to be continued...

 Då är sista dagen på flyget avklarad och det känns rätt glimrande. Det gick dock lite fortare än förväntat men lika bra är det då jag hellre går vidare mot nya äventyr. Känns lite nervöst börja nytt jobb med allt vad det innebär men efter en första månad lär det nog kännas mkt bättre. Att jobba på ett ställe där man otrivs är sjukt jobbigt och bryter verkligen ner en och leder till att engagemang blir obefintligt.  I ett sånt läge är det bättre för alla att gå vidare. Känns skönt fått göra det och ser m skräckblandad förtjusning fram emot mitt nya jobb.

Nu är det bara att ta tag i livets övriga delar och lösa dem. Plätt lätt- eller inte. Men man måste börja någonstans för att undvka uppleva ånger, ångest och panik i kubik. Även om det många gånger skulle vara trevligt om någon bara kunde lösa allt åt en och att man slapp själv.