Nyårskrönika part II - Anemi

Förutom den där pandemin så tyckte jag att det var aktuellt skoja till det med att öka på min järnbristsanemi med sisådär 300 procent. Har i många år haft lågt blodvärde men hanterbart lågt- har jag trott. Har dock nu under hösten insett att det nog påverkat mig gravt i negativ riktning utan att jag märkt det. Då man successivt får sämre och sämre värden vänjer man sig vid det konstiga och märker inte hur det så sakteliga drar ner en och hur en får förändrat beteende. Lite som evolutionen- man anpassar sig (starkast överlever ju egentligen men det är en petitess jag å d grövsta tänker bortse ifrån...blir så dålig stämning annars...). 

The bitch will be back....

 Trots två nyliga refiller kommer jag inte upp i värde och jag håller på ruttna på att vara så sinnessjukt trött och slut hela tiden. Vissa dagar känns det som en bedrift i jämförelse med svenska klassikern att ens slå upp ögonlocken. Så drygt då hjärnan vill massa saker men kroppen bara totalstrejkar. 2015-2016 började detta gissel och sedan dess har jag verkligen tappat driv, energi, uthållighet, livslust och galenskap. Saknar mig själv rätt mycket. Att ta sig ur brutna äs träsket var ett tufft projekt men detta är värre då det är svårt påverka blodvärdet på ett sätt man kan göra med smärtproblematik. Nu är det dock en sak som gäller för 2021 få ordning på värdena och sedan erövra världen...i alla fall en liten del av den till att börja med. Less på att vara en skugga av mig själv. Men det är bara gilla läget och vänta, tålamod är en dygd har jag hört. Jag har dock inte särskild mycket av den varan så en prövning är det men det härdar, det härdar...

Tänker dock inte säga 2021 ska bli värsta toppenåret det sa jag om i år och sa det nog inför 2012 också. 2012 bröt jag äset och det sög å d grövsta och 2020 behöver jag inte vidare gå in på. Jag hoppas dock att Corona skiten återgår till att bli en blaskig öl, att nära och kära får vara friska och raska samt som sagt att mina värden slutar skena åt fel håll.

Dessutom försvann Majakatten i år - det sög också.

Finaste Majakatten <3

Nyårskrönika part I -Pandemi

Ska då börja summera 2020 -året många benämner som året som gud glömde.Kan vara så , eller så är det karma från hell för hela mänskligheten på grund av miljöförstöring, världskrig, Jesu korsfästelse och allt annat trams människosläktet åsamkat....

Det kommer i alla fall bli ett antal blogginlägg som börjar vitt och globalt för att sedan avslutas kring min egen lilla ding, ding värld. 

Det största som präglade världen mest i nådens år 2020 är den största pandemin sedan spanska sjukan 1918-1920 där antalet döda motsvarade 3-6 procent av världsbefolkningen som då var på cirka 1,6 miljarder människor.

Bild från vårdavdelning under spanska sjukan i Kansas.

Dagens pandemi känner nog de flesta till så tänker inte fördjupa mig i den på något vis dock har vi en fördel mot för hur det var för hundra år sedan då vården var sämre både gällande kunskap och resurser. En nackdel på den tid var brist på kommunikation vilket gjorde att spanskan fort fick fäste i ett samhälle då folk helt enkelt inte visste om att akta sig.

Problemet med Covid och dagens samhälle som är nog så upplyst och kommunikation med hela världen kan ske blixtsnabbt är väl dels att folk är van att resa vitt och brett och uppenbarligen har grava problem att ändra sitt beteende.

Varje land har olika angreppssätt på det hela: somliga (dem flesta) stänger ner helt och sedan kör man som Sverige och litar på var medborgares egenansvar. Om detta är rätt angreppssätt tvistar både di olärde och lärde. Personligen anser jag att de bestämmande nog inte jobbat i service för då hade nog ingen vettig människa anammat frihet under ansvar modellen. För något jag lärt mig efter många år i serviceyrken så är det att människan generellt är sjukt egoistisk och bara ser sin egen värld, som ofta är ytterst begränsad och handlar enbart om me, myself and I.

Många lever i sin egen lilla bubbla....

Detta har ju emellanåt visat sig rätt sant bland annat då folk i somras åkte utomlands och gnällde över att utbudet på "all inclusive" var begränsat. Ja men no shit Sherlock- det råder pandemi, folk dör som flugor och folk är bitter över att det bara är hälften av vad som brukar finnas. En blir rent mörkrädd. Självupptagna, bittra egoister.

Hur detta kommer sluta och vilket angreppssätt som varit bäst vet ingen i nuläget - även om det finns otaliga självutnämnda hobbyepedemiologer. Säger som min salig mormor brukade säga: "den om lever får se.