Jag och Fantomen....

Igår blev jag likt Fantomen sjukt sugen på mjölk. Jag dricker sällan mjölk men ibland kommer suget och då drar jag lätt i mig någon liter eller två. De som känner mig vet att vett, sans, måtta, lagom och normal inte ligger för mig. Det i sig hade inte varit något problem om jag inte tagit fel och druckit icke laktosfri mjölk. Sjukt störande att Norrmejerier har samma förpackning på både laktosfri och vanlig. Skillnaden är att det står laktosfri på den som är det men hur lätt är inte det att missa i stridens hetta liksom. Jag blir sinnessjukt dålig av att dricka laktosmjölk (mängden spelar självfallet in) och efter en natt på Gustavsbergsbussen och en dag i misär då jag fortfarande mår satan känner jag mig lätt irriterad.

Skrev ett lätt litet mail till Norrmejerier och påtalade denna uppenbara brist i förpackningstänket. Det är ju inte första gången det händer för mig och jag antar att jag inte är ensam om att failat på detta. Känner att om de ej ändrar förpackningen ska jag hädanefter stämma dem för sveda och värk, förlorad arbetsinkomst, lidande och massa annat. Kan väl dock säga att det är bra bantning om jag vill nå snabba resultat. Fast känns ovärt då jag mår satan i dagar efteråt. Som efter en rejäl fylla fast utan sprit och utan det roliga. Får väl dock vara glad jag icke var laktosintolerant då jag var ute som värst och White Russian var bästa drinken och TC bad mig och Maria om att ringa innan vi kom dit så de kunde lagra upp med mjölk.

Hursomhelst är nya bilen betald och klar och leverans sker nästa vecka. Det blir grymt. Snygg är den och fyrhjulsdriven vilket är ett måste med udda arbetstider (oplogat) och då man bor och kör på småvägar jämt. Jag har sen jag bröt äset lätta issues att köra med manuell växel men det får gå. Den är rätt nu och lättväxlad så det går nog finemang. Kom ihåg en gång då jag nästan nyss brutit rumpan och skulle ut och köra pappas gamla Audi 100. Den var allt annat än lättväxlad och den hade en svängradie på fem kilometer och gigantisk. Redan inne på gården höll den resan på sluta i katastrof då jag rakt av inte fixade hålla ner kopplingen då äset strejkade av rang. Men skam den som ger sig (tjurig har jag alltid varit) så lyckades jag med livet som insats ta mig till Vännäs och tillbaka. Det var några spännande minuter och då jag väl landade hemma var jag helt slut.

Den bilen var som nalta eljest att köra. Kom ihåg en gång i min gröna ungdom då jag nyss tagit körkortet och som omväxling blev betrodd av pappa att köra den. Jag och en kompis skulle in och visa upp oss i stan och parkerade på parkeringen på Kungspassagen. Det var fredag eftermiddag och rätt fullt. Då Audin som tidigarre nämnts inte direkt var liten,nätt och smidig samt att jag inte var så rutinerad var uppdraget att parkera  där rätt spännande. Jag såg att det fanns en ledig plats och i bilen bredvid hoppade det in en kille och det var ju glimrande tänkte jag då utrymmet skulle bli större, så även Titanic kunde komma dit. Killen i bilen gjorde dock klart att han minsann skulle sitta å vänta ett tag så jag började mission impossible.... och jag rattade, vred, bände, backade och var banne mig helt svettig då bilen äntligen var på plats.

Att killen i bilen bredvid höll på garva ihjäl sig åt mitt kämpande och att min kompis låg dubbelvikt gjorde inte saken lättare. Jag skrattade som fan med och att asgarva, ratta bångstyrig bil och dessutom verka cool (killen i bilen bredvid var snygg) var ett uppdrag som gick sådär. På kvällen var vi ute på lokal och en kille kom fram och undrade hur jag fått körkortet. Jag ilsknade till och sedan visade det sig att det var han i bilen bredvid....han sa att han fått dagens asgarv. Jag frågade lite försynt varför han inte bara kunde ha backat ut och givit mig plats? Svaret kom rätt snabbt: " och missat allt det roliga...? Hrmf.