It takes one to know one....

Känner att jag har en del att tänka på nu. Börjar vara sjukt less på strejkande fysik och undrar om det är så att min ljuva lekamen vill säga mig något? Har i ärlighetens namn kännt viss skepsis och aversion mot en sak i livet och ju mer jag tänker på det så är det bara att inse att jag vet var skon klämmer. Utvecklar detta mer sedan. Mest irriterande är att ryggen gett upp helt och det är också en följd av att delar i livet suger. Sedan skojar jag till det med en muskelbristning också. Det var det där med måtta, sant och vett. Varför lär jag mig aldrig? Skulle bli så mycket enklare då även om jag inte skulle vara jag.

Nä nu är det slut på depp och dags att ta tillbaka bitchen i mig för miljonte gången det senaste året.  Jag vet ju de facto som omväxling vad jag vill nu - i alla fall till viss del, att veta vad man inte vill är i alla fall ett steg på rätt väg. Synd bara att yttre omständigheter inte underlättat tillvaron men det är väl karma som biter mig i arslet och straffet för mina synder som ska vara sonade deluxe nu, för det har jag bestämt. Det är väl bara att låta bli att göra några nya dårå....moahhaah....under kan ske.

Nu ska jag bara se fram emot att få nya pärlan som förhoppningsvis kommer till veckan. Så då blir det roadtrips och bara vara sjukt cool och schnygg som få, som sig bör. Allt annat trams löser sig i sinom tid.

En subba till en likasinnad...;=D, it takes one....