Katarina med K....

Idag var jag in på arbetsförmedlingen och anmälde mig som arbetssökande då min sjukning gick ut och jag numer mår bra så det finns inte längre något anledning vara sjukad. Mina fåtaliga kontakter med nämnda instans är alla lika upphetsande som en rotfyllning utan bedövning, jag hoppas dock slippa vara inskriven alltför länge. Fick en handläggare som verkar trivsam och inte i klass med de Gestapoliknande beskrivningar jag fått av andras handläggare. Tror dock Arbetsförmedlingen i Vännäs är mer humana och sansade än dem i stan.

Strax efter jag varit där sprang jag på en vän jag lärde känna via en datakurs för många år sen och som var i Arbetsförmedlingens regi. Det var en märklig och rätt bisarr kurs i mångt och mycket. Främst var somliga deltagare inte riktigt på ovansidan av normalitetsskalan, milt sagt. Bland annat var det en människa som hade Tourettes och hon svor åt allt och alla konstant. Hon kunde sitta och svära och be folk dra åt helvete vid sin dator, fullt normal. Sedan var det den mest bisarra människa jag någonsin stött på. Hon slirade in och presenterade sig som "Katarina med K". Hon var och är i särklass den mest avskyvärda människa jag stött på. Hon skällde ut mig efter noter då hon ansåg det som fel att jag som hade högskoleexamen gick där (till saken hör att jag var beordrad gå kursen och skulle bli utan a-kassa om jag ej gick den), hon sa att någons barn "var den fulaste ungjäveln hon sett".

Jag och min vän jag lärde känna på kursen hade rätt skoj ihop och hängde mest jämt, då vi var bland dem mest sansade i skaran. Om oss brukade Katarina med K säga att vi var lesbiska, vilket i hennes ögon tydligen var höjden av horror. Vi garvade mest åt det hela då min vän var gift sedan många år och jag å Jens varit tillsammans rätt länge också. Hela den tiden var en bisarr feeling och ibland undrar man om det var på riktigt eller bara en dröm. Hursomhelst var Katarina med K en hemsk männsika och alla hade andan i halsen då ingen visste vad hon kunde häva ur sig, dock bidde hon sparkad från kursen efter en tid, till allas glädje.

Lillsnyggingen har varit hängig och därför hemma några dagar och vi har fyllt dem med bakning, massa tecknat och mys. Idag hade hon en klipptid som vi for på och hon klippte sej nästan kort, vilket behövdes då det var år å dagar sedan hon klippte sig. Genast blev hon några år äldre och så sjukt fin att mammahjärtat blev alldeles till sig. Älskar bara den där tjorvfisen.

Jag har ett litet polisämne i jäntan då hon idag såg att jag satt med benen i kors, vilket jag ska undvika med tanke på mitt sneda bäcken, jag fick gult kryss i straff och när jag får nog många kommer tydligen horribla påföljder.

Cupcakes a la lilsnygging.

Tjoppsans önskemiddag: älgfärsbiffar, potatisgratäng, veckosallad och lingon...jag klagar inte....