Måndagsångest och tantsnusk.

Sov typ nada och trött som få dock är väl det som vanligt. Dagen inleddes med anställningsintervju på ett lattjo jobb. Jag hatar verkligen intervjuer då jag känner mig så onaturlig, dum och blir hur osäker som helst. Dock tror jag att det gick rätt bra även om jag var nervös men man vet aldrig, det beror ju på så många omständigheter om man får ett jobb eller inte.

Jag har tänkt på detta med Måndagsångest. Detta fenomen är något jag sällan eller aldrig känt någon större vånda över då jag haft jobb. Under tider av arbetslöshet eller sjukning har den dock varit rigoröst påtaglig och ytterst närvarande. Mycket märkligt kan tyckas. Jag har dock konstaterat att det måste bero på att jag alltid haft jobb med mysko arbetstider och inte haft måndag till fredag som arbetsvecka. Att den är så omfattande då jag icke jobbar tror jag beror på att då har jag en hel vecka som borde fyllas med meningsfull aktivitet och att mycket ska bli gjort. Resultatet blir att noll blir gjort och jag känner mig helt kass. Detta är dock en bra insikt då det är lättare att mota Olle i grind då problemet är identifierat. Hur det ska lösas vet inte jag men det ska redas ut så måndagsångesten uteblir på måndag.

Idag var jag och lurrade med en föredetta kollega. Jag tycker det är bra att folk tar tag i att dra ut detta snyggo på luftning emellanåt då jag är som dålig på aktivera mig själv. Ligger mest och äter chokladpraliner och ser på tantsnusk....hahhah eller inte. Inte min grej riktigt i alla fall inte det förstnämnda då jag föredrar spenat. Vi käkade på Ikea och det är som rätt kurs på käket där även om det kanske är lite skolmatsal över både mat och miljö  där. Sedan bidde det en smärre roadtrip på okänd mark, det vill säga Ålidhemsområdet. Vi hann lösa diverse världsproblem och det är inte att förakta. Där kan jag gå vilse vilken dag som helst. Lokalsinne är inte min starka sida må jag säga.

En bra dag trots allt....love u all. Pussåkram.

Bråda dagar i bussiga tider.....

Känns som det är lite onödigt mycket just nu, två intervjuer stundar i veckan. Jag står inför ett smärre dilemma då båda jobben kommer att tillsättas i början på november, då planen var utrikesresa. Jag känner mig dock lite kluven just nu inför om det är genomförbart att åka iväg men har någon dag till att fundera på. Jobb är ju viktigast trots allt. Plus allt annat kollijox som händer men wtf har sällan tråkigt just nu i alla fall.

Idag var den vår tur städa skolan och det är som ett nödvändigt ont varje gång. Händer bara en gång per termin så det är väl okey ändå samt alla andra fördelar med det. Bra nu också då jäntan de facto kan hjälpa till.

Duktig brud hjälper till städa på skolan....

Häromdagen fick jag ett erbjudande att ta en busskörning till Skellefteå. Det var ju sisådär fyra år sedan jag körde buss och jag fegade ur något jävulskt. Jag känner att jag skulle behöva öva liiiiite innan jag tar på mig något så där stort. Dessutom visade det sig att jag skulle köra buss med koppling och det tror jag inte mitt brutna arsle skulle gilla i längden. Blir lätt irri på mig själv att jag är så feg (försiktig) och mesig men jag ska ta ett samtal med mig själv och försöka komma över det där.

Tjoppsan har alltid diggat det där med bussar och här gör hon ett besök på busstation då jag jobbade där...sötaste trafikinformatören eeeever....

Det där med att ta D-kort var en intressant upplevelse. Vi hade en kille i kursen som milt sagt hade smärre problem med att köra. Skulle han backa åt vänster, blev det åt höger och han märkte nada. Första gången har körde på storvägen (E12) var en näradöden -upplevelse utan dess like, då det var snö, moddigt och taskigt före, dessutom tyckte han det var dags att återuppleva 60-talet och återinföra vänstertrafiken. Det var väl mindre briljant då resten av världen vidhöll högertrafiken. Jag har under värdinnetiden åkt med många stolpskott och trodde jag var luttrad men damn it vad rädd jag var. Denna kille fick sedermera ta några körlektioner på bil och trots att han hade körkort innan sade den körskoleläraren att han behövde minst 25 lektioner på bil innan han var mogen köra buss överhuvudtaget. För att göra en lång historia kort bidde det inget D-kort för den killen och jag hoppas han håller sig långt bort från allt motordrivet som finns i hela världen, inklusive motorsåg och grästrimmer.

Dagen i övrigt har bestått av lunch hos modern och hennes magiska köttsoppa med klimp. Grymt käk som bara ger en lycka i själen. Sedermera bidde det Grand Prix hoppningar på Hippologum. Får sånt sug efter hästar men just nu är det inte aktuellt i mitt liv så bara förneka suget och njuta av doften. Önskar dock att plutt ville börja igen men hon vägrar i sten.

Innan middagen som kommer bestå av oxfile som kommer vara sjukt bloody så kikar vi på gamla foton och Gumms hittade detta som hon tyckte var gullipluttigt och jag var schnygg...

'

Förklarar mina sömnissues....liksom...det är tufft vara höjden av awesomeness...

Ny dag, nya tag.....

Som sagt blir lite bloggande nu då inga sensationer händer i mitt magiska liv. Ska på intervju på ett jobb till veckan och ett jobb jag tror kan vara ungefär hur lattjo som helst. Så jag hoppas på att få det tror jag. Jag känner att jag vill jobba nu då energin är på topp och jag klättrar på väggarna av leda och tristess, dock är ju det magiskt.

Så här känns det rätt ofta nuförtiden....

Jag har dock insett att jäntan inte mådde bra av allt kvällsjobb och det har och är fortfarande välgörande för henne att jag varit hemma. Hon vill bara hänga med mig jämt och det är ju himla myspysigt ändå. Hon blev dock lätt irri då jag i måndags var i stan och lunchade samt satt på arbetsförmedlingen och hon var tvungen vara på fritids ända till 15. Jag var då en självisk, dum och elak moder som inte ville vara med sitt barn...eh, tror hon blivit lätt bortskämd dock är hon värd det då jag varit så horribelt frånvarande ända sen jag började att endast jobba kvällar. Summarsumarum är att intet ont som inte har något gott med sig.

Har konstaterat att min laktosintolerans måtte ha eskalerat i 190 för jag blir så sjukt dåligt av att få i mig icke laktosfri mat. Det fungerar bra då jag lagar själv men då jag äter ute så har jag inte fattat (kommer inte ihåg) att jag måste fråga, fråga och fråga ännu mer. Lurrade med en kompis på hotellet idag och åt potatismos, det bidde inget vidare kan jag säga. Learning by doing. Drygt dock då jag är van att käka det jag vill men det kunde ju varit värre.

Nu är dock en utlandsresa bokad.....hur magiskt ska det inte bli att chilla, sola och relalalaxa. Det har ju varit ytterst dåligt med semester och resor de senaste åren så det känns välförtjänt och välbehövligt. Tveksamt dock hur jag ska palla att flyga då jag är sinnessjukt flygrädd.

Katarina med K....

Idag var jag in på arbetsförmedlingen och anmälde mig som arbetssökande då min sjukning gick ut och jag numer mår bra så det finns inte längre något anledning vara sjukad. Mina fåtaliga kontakter med nämnda instans är alla lika upphetsande som en rotfyllning utan bedövning, jag hoppas dock slippa vara inskriven alltför länge. Fick en handläggare som verkar trivsam och inte i klass med de Gestapoliknande beskrivningar jag fått av andras handläggare. Tror dock Arbetsförmedlingen i Vännäs är mer humana och sansade än dem i stan.

Strax efter jag varit där sprang jag på en vän jag lärde känna via en datakurs för många år sen och som var i Arbetsförmedlingens regi. Det var en märklig och rätt bisarr kurs i mångt och mycket. Främst var somliga deltagare inte riktigt på ovansidan av normalitetsskalan, milt sagt. Bland annat var det en människa som hade Tourettes och hon svor åt allt och alla konstant. Hon kunde sitta och svära och be folk dra åt helvete vid sin dator, fullt normal. Sedan var det den mest bisarra människa jag någonsin stött på. Hon slirade in och presenterade sig som "Katarina med K". Hon var och är i särklass den mest avskyvärda människa jag stött på. Hon skällde ut mig efter noter då hon ansåg det som fel att jag som hade högskoleexamen gick där (till saken hör att jag var beordrad gå kursen och skulle bli utan a-kassa om jag ej gick den), hon sa att någons barn "var den fulaste ungjäveln hon sett".

Jag och min vän jag lärde känna på kursen hade rätt skoj ihop och hängde mest jämt, då vi var bland dem mest sansade i skaran. Om oss brukade Katarina med K säga att vi var lesbiska, vilket i hennes ögon tydligen var höjden av horror. Vi garvade mest åt det hela då min vän var gift sedan många år och jag å Jens varit tillsammans rätt länge också. Hela den tiden var en bisarr feeling och ibland undrar man om det var på riktigt eller bara en dröm. Hursomhelst var Katarina med K en hemsk männsika och alla hade andan i halsen då ingen visste vad hon kunde häva ur sig, dock bidde hon sparkad från kursen efter en tid, till allas glädje.

Lillsnyggingen har varit hängig och därför hemma några dagar och vi har fyllt dem med bakning, massa tecknat och mys. Idag hade hon en klipptid som vi for på och hon klippte sej nästan kort, vilket behövdes då det var år å dagar sedan hon klippte sig. Genast blev hon några år äldre och så sjukt fin att mammahjärtat blev alldeles till sig. Älskar bara den där tjorvfisen.

Jag har ett litet polisämne i jäntan då hon idag såg att jag satt med benen i kors, vilket jag ska undvika med tanke på mitt sneda bäcken, jag fick gult kryss i straff och när jag får nog många kommer tydligen horribla påföljder.

Cupcakes a la lilsnygging.

Tjoppsans önskemiddag: älgfärsbiffar, potatisgratäng, veckosallad och lingon...jag klagar inte....

Magi, magi och vuxenpoäng?

Idag var jag hos den magiska osteopaten igen och effekten bidde inte lika markant denna gång då jag ju var enormt mycket bättre idag. Känslan är magisk att kunna sitta som en normal människa, kunna gå i den takt jag brukat och att de facto känna mig hyfsat fylld av energi igen då värken är påtagligt reducerad. Denna energiboost kom i rättan tid. Känner mig bättre än på många år rent fysiskt och det underlättar enormt. Dessutom sa han att han absolut trodde jag skulle kunna rida igen inom kort.

Innan behandlingen gick jag en prommis väst på stan där jag hade min första egna lägenhet och spatserade då förbi gamla K4 och såg förfallet på mitt forna andra hem. Känns trist det blivit så förfallet och nedgånget. Härliga tider har man haft inom de väggarna.

Jäntans airboard kexade häromdagen så jag tog tillbaka den. Killen i kundtjänst inledde det hela med att fråga om den var laddad? Jo, sade jag och insåg att blondheten uppenbarligen lyser igenom trots det mörka håret. Han grejsimojsade lite och hipswips fungerade den klockrent. Sicken tur liksom även om jag hoppats på något gigantisk fel så jag sluppit känna mig så himla dum liksom. Men noga - jag kan bjuda på mig själv i alla lägen nästan.

Idag kände jag vuxenpoängen hägra av rang. Jag bidde grymme sugen på röding och i brist av fjällsjöar att fiska i åkte jag och köpte sådana. Jag köpte hela firrar då dem ju har bättre smak enligt experter på området. Jag tycker dock det är lite läskigt då de kalla, döda fiskögonen stirrar på mig. Jag har lite svårt för mat med ögon liksom. Tänkte ta allt fiskrens och koka en härlig fond sedan. Firren tillagas i ugnen med dill, lök, smör och citron. Serveras såklart med romsås och pressad potatis. Tisdagslyx. Detta var en av pappas paradrätter så den ska avnjutas med andakt.

like å rollercoaster...

Tidigt som attan bidde jag tvungen att kliva upp, vilket i sig inte är något problem då jag är morgonpigg och rask få. Host, host! Jag skulle iväg på ett hemligt uppdrag i syfte att få jobb. Det var en spännande upplevelse och kul som sjutton. Kan nog vara ett lattjo jobb kan jag tänka, så jag hoppades att jag presterade bra.

Sedan drog jag och träffade Agge och vi lunchade på stan. Inte ofta man är på stan strax efter 10 direkt. Jag var hungrig som en svältfödd iller och tror jag slog något form av matsvinsrekord. Då jag och Agge avhandlat världsproblemen träffade jag en gammal god vän från förr, Linda och det var grymt kul då vi inte surrat och setts på år och dagar. Som trivsamt träffa kompisar och surra skit.


Jag är så glad att jag äntligen börjat må bättre, få energi och de facto orkar göra något. Det ligger inte för mig att gå och loda i all ensamhet liksom. Är alldeles för social för det. Dock var det inte läge hitta på så mycket då det somliga dagar varit stört omöjligt ens gå till brevlådan, så det är magiskt att det äntligen vänt. Nu är det dags att bitchslapa mig själv och bli av med dem onödig kilon jag dragit på mig i sommar. Nu stundar diet och träning, mår verkligen inte bra av att gått upp men det är bara att göra något åt det, snart ska snyggjeansen på igen. Ska ladda ner ljudböcker och sen ska det promeneras så klockorna stannar. Idag då jag skulle sminka mig insåg jag att det är dags att reducera sminket, det som passade sig en sen kväll på Girren är väl mindre lämpat i dagsljus och i jobbsöksil, schnygg är jag ju i alla fall liksom. Apropå snygg tyckte jag det var lite kul då en fb-vän sa att då han skrev snygg så kom Åsa Burvall upp, antar det har att göra med mitt gamla mellannamn på fejjan som var "snyggingen", kan även vara så att han ljög för att göra mig glad eller något.

En affär jag verkligen ogillar är Net on Net, omöjlig hitta i och känns som en labyrint. Jag skulle aldrig kunna jobba där då jag skulle gå vilse och aldrig hitta ut någonsin igen. Skulle köpa en airboard till jäntan och då de hade rabatt på dem där var det inte mycket tveka på. Jag samlade all min kraft och mod för att möta demonerna på det bygget. Började bra(not) med att jag glömde luren vid datorn där jag kollade var airboards fanns. En vanvettigt trevlig anställd kom med den till mig och lotsade mig till airboardsen och sedan även till kassan. Kändes tryggt med en ledsagare så jag slapp vara kvar där över helgen liksom.

Helgen har varit rätt givande och lattjo och idag var jag på anställningsintervju igen. Just innan jag klev in på intervjun fick jag ett samtal om att pappas gravsten var på plats. Med tanke på att det dessutom är pappas födelsedag så blev det svårt hålla tätt...jag grät som en gris då jag klampade in på intervjun. Förklarade varför och dem förstod, sedan fick jag frågan om det fanns något jag önskade bli bättre på...jag sa att det vore nice om jag var mindre känslomännisch....hm....

Min älskade, vackra, finaste pappa...jag saknar dig!

Blixtar å dunder....magiska under....

Onsdagen inleddes med att besöka NUS med Martina för den årliga hjärtkontrollen. Hon har sedan födsel en smärre defekt på hjärtat som man dock tror ska växa bort. Hon har kontrollerats varje år och även om de säger att det inte är någon fara har jag alltid viss ångest då det är dags. I år sade dem dock att det har växt bort så nu är hon friskförklarad. En magisk känsla och vilken lättnad liksom. Som den ansvarsfulla och vördade moder jag är sa jag att vi skulle fira med lite shopping och att hon inte behövde gå till skolan i dag (ska dock tillägga att hon bara skulle missa 1,5 lektion). Vi shoppade loss lite dock blåste det så horribelt att vi avbröt bravaderna och begav oss hemåt.

Vi drog sedermera till Vännäsby och fixade klipp och färg tid till mig, till min stora glädje fanns det en tid omgående. Jäntan fick ta hål i öronen till sin stora lycka. Eftersom det är höst är det läge att mörka håret och så fick det bli. Det var sjukt slitet efter sommarens sol och bad så en rejäl genomklippning tarvades å d grövsta. Grymt skönt och sedan blev färgen helt magisk. Så sjukt nöjd att ögona blö. Det blir perfekt då jag ju ska på anställningsintervjuer i mängd här de närmaste dagarna så en lätt uppfräschning behövdes, om inte annat för själen. Dock är det som vanligt då man kommer från frissan att man själv vill fixa till det innan
det känns helt bra. Men kommer bli grymt. 

Före bild på bitter och trött snyggo.....(kan bara bli bätte....)

Sedan drog vi ut på en lätt roadtrip och Martina känner sin ömma moder och blev lätt nervös samt påtalade att det aldrig brukar sluta väl då jag drar iväg på okänd mark. Hon sa att jag alltid kör vilse och att jag inte borde släppas lös utan karta, kompass och GPS. Jag är i alla fall glad att hon tror att jag kan nyttja ovanstående attrialjer. Karta och kompass har jag aldrig fattat, då vi orienterade i skolan hängde jag på dem som såg ut att fatta galoppen och fejkade att jag de facto kunde kartan. GPS är jag inte helt överens med, det är nog blondinen i mig. Jag kör på känn och det brukar lösa sig. Jag har dock en gång lyckats med bravur gällande kartläsning och det var  en gång jag skulle köra buss i Holmsund, jag hade inte blivit upplärd på den sträckan - fick en karta och det var hejjigt, dels helt lost in Holmsund och sen var det min första busstur som ensam förare sedan jag tog kortet och med passagerare dessutom. Blev tvungen fråga en passagerare lite om hjälp men gick geschwint. Fy fan vad jag är bra.

Denna dag har ägnats åt lusbekämpning, kokande av kammar, borstar å trams samt tvätt av lakan då det visade sig att det finns oinbjudna kompisar i livet. Nu är dem dock döden döda och ingen sörjer..i morgon blir det anställningsintervju i stora staden. Puss på er.

Onsdagen inleddes med att besöka NUS med Martina för den årliga hjärtkontrollen. Hon har sedan födsel en smärre defekt på hjärtat som man dock tror ska växa bort. Hon har kontrollerats varje år och även om de säger att det inte är någon fara har jag alltid viss ångest då det är dags. I år sade dem dock att det har växt bort så nu är hon friskförklarad. En magisk känsla och vilken lättnad liksom. Som den ansvarsfulla och vördade moder jag är sa jag att vi skulle fira med lite shopping och att hon inte behövde gå till skolan i dag (ska dock tillägga att hon bara skulle missa 1,5 lektion). Vi shoppade loss lite dock blåste det så horribelt att vi avbröt bravaderna och begav oss hemåt.

Vi drog sedermera till Vännäsby och fixade klipp och färg tid till mig, till min stora glädje fanns det en tid omgående. Jäntan fick ta hål i öronen till sin stora lycka. Eftersom det är höst är det läge att mörka håret och så fick det bli. Det var sjukt slitet efter sommarens sol och bad så en rejäl genomklippning tarvades å d grövsta. Grymt skönt och sedan blev färgen helt magisk. Så sjukt nöjd att ögona blö. Det blir perfekt då jag ju ska på anställningsintervjuer i mängd här de närmaste dagarna så en lätt uppfräschning behövdes, om inte annat för själen. Dock är det som vanligt då man kommer från frissan att man själv vill fixa till det innan
det känns helt bra. Men kommer bli grymt. 

Före bild på bitter och trött snyggo.....(kan bara bli bätte....)

Sedan drog vi ut på en lätt roadtrip och Martina känner sin ömma moder och blev lätt nervös samt påtalade att det aldrig brukar sluta väl då jag drar iväg på okänd mark. Hon sa att jag alltid kör vilse och att jag inte borde släppas lös utan karta, kompass och GPS. Jag är i alla fall glad att hon tror att jag kan nyttja ovanstående attrialjer. Karta och kompass har jag aldrig fattat, då vi orienterade i skolan hängde jag på dem som såg ut att fatta galoppen och fejkade att jag de facto kunde kartan. GPS är jag inte helt överens med, det är nog blondinen i mig. Jag kör på känn och det brukar lösa sig. Jag har dock en gång lyckats med bravur gällande kartläsning och det var  en gång jag skulle köra buss i Holmsund, jag hade inte blivit upplärd på den sträckan - fick en karta och det var hejjigt, dels helt lost in Holmsund och sen var det min första busstur som ensam förare sedan jag tog kortet och med passagerare dessutom. Blev tvungen fråga en passagerare lite om hjälp men gick geschwint. Fy fan vad jag är bra.

Denna dag har ägnats åt lusbekämpning, kokande av kammar, borstar å trams samt tvätt av lakan då det visade sig att det finns oinbjudna kompisar i livet. Nu är dem dock döden döda och ingen sörjer..i morgon blir det anställningsintervju i stora staden. Puss på er.

Magisk dag och en fläkt från förr.

Idag har jag varit med om en magisk upplevelse. Jag besökte en osteopat. Jag har tidigare gått hos en men det gav föga (förutom ett rejält hål i kassan) dock ska den jag var hos idag vara något av en guru inom området och specialiserad på bäckenproblem. Jag gick dit med rätt blandade förväntingar, jag har hört otaliga som blivit hjälpt av  han jag gick till dock har mina tidigare erfarenheter från området gjort att jag ändå kände viss skepsis.

Att gå till en naprapat är en rätt smärtfull upplevelse då det knakar och brakar och man känner sig totalt sönderbruten efteråt. Det intressanta med en osteopat är att dem bara trycker till lite dock gav det idag en sjutusan till effekt. Jag kände mig helt överkörd efteråt. Jag insåg att det nog inte var så klokt att köra bil då jag var helt vimsig i pellegöken och kände mig som en kombination av instängd i en vacuumbubbla och skitfull. Då jag kom hem drog jag i mig två liter vatten då det kändes som att jag ålat runt i Sahara i dagar, ytterst törstig med andra ord. Det mest magiska av allt var att jag för första gången på tre år kan sitta rakt upp och ner på en stol utan att känna det som jag har en kniv i ryggen/svansen. Jag var tydligen ytterst sned och vind i bäckenet vilket såklart påverkat det mesta fel med avseende på snedbelastning och dylikt. Han sade dock att det fanns hopp och att jag inte skulle behöva nödslaktas ännu. På det hela var det en magisk upplevelse som fick mig känna hopp och lätt eufori igen. Det är något jag behöver just nu.

Osteopaten låg på samma gata som jag hade min första lägenhet i så det blev en trip i memorylane och jag är tacksam över att väggarna i min gamla lägenhet icke kan tala med tanke på all galenskap som skett där.

Slöjdgatan....jag bodde i tegelhuset längst bort till vänster.

Bubblans Minilivs. Räddade mången kväll och mången söndagmorgon.

Förra veckan var rätt händelserik på både gott och ont. Mitt jobb konkade och det var väl sisådär dock öppnas en dörr då en annan stängs. Idag kom uppsägningen så nu är det officiellt på riktigt liksom. Jag har två intervjuer på gång så vi får hoppas det löser sig med nytt jobb fortiforti. Nu vill jag komma igång igen. Jag hann även med en femtioårsfest och lite annat kollijox.

En grym middag, kasslergratäng med ris, ananas, kassler, svampstuvning, ost och massa annat smarrigt

Då jag lix var i memory lane var väl en retro- maträtt så rätt....

D var väl läge för en selfie...på g mot femtioårs baluns...jag kom de facto ihåg hur man sminkar sig. Världsklass.

På sitt sätt känns denna grymme aktuell...

..... å denna med....

Det finns bara möjligheter......

Arbetslös är något jag inte varit många dagar i mitt magiska liv. Förvisso en erfarenhet jag klarar mig utan dock tänker jag se det som positivt. Nu finns ju alla möjligheter att bli det jag vill när jag blir stor. Ville ju blir ridlärare som liten dock har jag testat det och det är väl i sanning ingen större dröm på heltidsbasis i alla fall. Så nu är det dags vidga vyerna vad sägs om: astronaut, sjökapten, balettdansös, bordellmamma eller räkodlare. Känns som glimrande yrken för ett snyggo som jag.

Astronaut går dock bort då jag är flygrädd, sjökapten känns väl inte heller så lockande (alla minns ju Rederiet och hur det gick för de som var kapten på Freja, verkar rent livsfarligt), balettdansös behöver jag nog inte utveckla varför det går bort, bordellmamma är väl rätt olagligt i denna del av världen och räkodlare kändes drygt då jag är allergisk mot räkor. Måste nog fundera vidare på det där märker jag. Kan ju alltid ta upp busskörandet igen men det känns grymme scary då det var så himla länge sedan. Skulle vilja övningsköra lite först. Lyckats uppdatera CV samt skickat tre ansökningar, vilket ju känns tindrande bra i alla fall.

Som sagt livsfarligt jobba på sjön uppenbarligen....

Skulle nog vara ytterst hot i en kreation lik ovanstående....så jag och så rätt liksom. 

Morgonen inleddes rätt chockartat då det visade sig att jäntan ställt om klockan vilket gav sovmorgon för henne och en rivstart för moi för att hinna till skolan i tid. Hon var grymt nöjd då hon avslöjade sitt lilla bus. Smart och kreativ brud - vad månde bliva?

Igår fick jag ett mess från någon karl bosatt utrikes som tydligen fått upp en bild på mig på fejjan och tyckte att jag var så himla snygg, vilket han ju så klart har rätt i, så jag får väl tillstå att han har smak i alla fall. Sen kom det diverse limning på hög nivå. Orka liksom, om man ska stöta på någon kan man väl sköta det på sidor avsedda för det. Jag skulle aldrig under några omständigheter skapa ett konto på en datingsida för då skulle väl varenda pucko i världen antasta en där, med tanke på hur mycket sånt trams jag får på fb. Men det är väl smällar man får ta då man är ett snyggo som jag.

Kvällens middag blir köttfärslimpa med vindelnrökt skinka, ost, stekt potatis och sallad blev grymt något jävulskt. Jag är grym på matlagning minsann.

I morgon ska jag till stora staden och då jag fått lite tips om var det finns laktosfri mjukglass ska en sådan inmundigas utan pardon. Blir nice kunna äta en sådan utan att ligga dubbelvikt å må jävul i flera timmar efteråt. Sedan blir det lite fix och trix och om något snyggo vill ses och förgylla sin dag med min magiska uppenbarelse är det ju läge nu.

Fick även brev från vc och efter några infusioner är blodvärdet på väg upp och det känns minsann i kroppen då jag kan existera utan att få yrsel, svimattacker och så. Inte en dag för tidigt. Nu blir det att kolla det kontinuerligt så det inte dippar så där sjukt mycket igen. Det har varit en jobbig tid men känns trots allt rätt bra nu då det går åt rätt håll. Tur jag är en tuff liten rackare. Just idag är jag stark.