Jag en sliten pensionär?

Igår var pappas begravning och det var en jobbig begivenhet. Jag jobbade till 0300 och åkte sedan till mamma och sov eller snarare försökte sova. Tror jag slumrade lite vid sexsnåret och sedan vaknade brorsans familj vid halvåtta. Inte mycket sömn där inte. Många, inklusive mig själv tyckte jag var lite dum i skallen som jobbade. Jag känner så här efteråt dock att det var klokt beslut att jobba då jag nog ej hade kunnat sova så bättre vara sysselsatt på bästa jobbet med de bästa kollegorna.

Begravningen var fin trots att jag var lätt oroad över hur det skulle gå för prästen som ju inte gjort något vidare intryck vid vårt tidigare möte. Jag har dessutom försökt ringa karln under veckan men han har ej svarat eller återkopplat. Kontrollfreaket i mig mådde ytterst illa av det. Det gick dock alldeles utmärkt. Det kom rätt mycket folk och minnesstunden efteråt var under omständigheterna trivsam. Kul träffa gamla kollegor från Posten och släkten så klart. Typ min kusin har jag inte träffat på åtta år och det var på min farmors begravning. Sjukt egentligen att man bara ses vid sådana sorgliga stunder i stället för att hitta på något lattjo ihop emellanåt.

Planen var att jag skulle sova en skvätt på eftermiddagen dock gick inte det då jag var helt sjukt uppe i varv så jag och broder tog en bastu och relaxade lite. Sedan drog jag ner till stan och jag drack ett glas Prosecco på jobbet innan resten av högen anslöt och vi skulle käka middag. Jag har knappt ätit senaste veckan och nu då all anspänning som begravningen givit  släppt blev jag grymt hungrig så det satt fint med en rejäl köttbit. Martina käkade en burgare och det var tydligen den bästa burgaren hon ätit någonsin.

Sedan när jag modern och Christer skulle ta bussen tillbaka till dem så fick jag åka på pensionärspris. Det kändes ju verkligen himla glimrande. Nog för att jag är sliten och slut men att det var så illa trodde jag ju inte. Sedan blev det inte många knop gjorda då det blev film, chill och bara relaxa då orken var slut. Somnade som en stock rätt snart och sov 12 timmar utan avbrott. Snacka om att total krascha. Jag känner mig dränerad på energi.

Idag var vi och grejade i pappas lägenhet och det är så sjukt jobbigt mentalt. Har vanvettigt svårt fixa det och jag är imponerad av min bror som orkar. Jag är helt utslut och dränerad på energi. Det känns skönt att begravningen är gjord och blev så fin även om det känns slutgiltigt och definitivt på ett obehagligt vis. Dock är det ju något som måste göras och det går ju inte att fly det oundvikliga  då det ju är definitvt och inte ens jag kan förneka det.

Jag är glad och tacksam för allt stöd av nära och kära. Jag är glad över att så många kom på begravningen och för alla de många minnesgåvor folk skänkt för att hedra min älskade pappa. Dessutom är jag grymt tacksam över det enorma stöd mina vänner och magiska kollegor gett mig genom samtal, sms och massa kramar och kärlek. Jag kan lugnt säga att trots att det varit tufft och kommer nog att fortsätta vara det så värmer det själen att känna detta enorma stöd från så många.

Resten av dagen ska dock ägnas åt kontemplation och uppladdning. Just nu är jag så slut att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Att jag måste köra bil känns horribelt drygt men bara bita ihop och gilla läget. Nu ser jag Bonde söker fru och det gör att jag känner mig som en fullkomlig människa, bra för egot d där programmet minsann.

I morgon blir det fullrulle vecka och dags att leva livet till fullo....

Kärlek till er alla.<3