En blond dag i mitt liv....

Igår sov jag lite för lite i vanlig ordning och skuttade (masade och hasade) mig upp för att hinna med några möten innan jag hade en magisk lunch med en kompis. Det är så himla kul att möta upp gamla vänner och surra skit. Vissa vänner kan det dröja månader för att inte säga år mellan man ses och det är ändå som det var igår. Detta är en gammal postal kollega som jag hängde mycket med på den tiden sedan tappade vi av olika anledningar kontakten och sprang på varandra på affären i Vännäs en herrejösses massa år senare och vi båda hade kids i kundvagnarna. Rätt kul grej och sedan dess har vi återfått kontakten och har lika lattjo varje gång vi ses. Behövde verkligen surr med gammal vän som vet hur knäpp jag är och alltid får mig på bra humör.

Jag och bror håller på att inleda försäljning av pappas lägenhet och det är lite intressant, vilken mäklare man ska anlita och så. Jag gjorde min kandidatuppsats om mäklare och då hade vi kontakt med en renommerad mäklarfirma i Umeå. Kan lugnt säga att jag inte kommer att anlita dem samt att jag sedan dess är ytterst skeptisk mot mäklare. Dock har jag en kul episod från då jag och Jens jagade hus som värst så skulle vi kolla in ett hus i Hörnefors och mäklaren reagerade på mitt efternamn och det visade sig att han kände min salig fader. I det läget var jag grymt höggravid och till och med över tiden. Mäklaren tyckte nog inte att huset i fråga var så imponerande och då han tydligen (i alla fall i min värld) hade ett samvete och inte ville kränga vilket skit som helst till någon han kände (indirekt förvisso) så fick vi en visning jag sällan kommer glömma. Han påtalade alla fel i hela världen som man i vanliga fall aldrig skulle se och man insåg att han tyckte huset var ett skräpobjekt. Hela visningen avslutades med att han sa: "åk hem och föd barn och köp ett vettigt hus...". Jag skulle vilja se den mäklaren in action då han vilje sälja huset. Vilket jag förhoppningsvis får se snart då han eventuellt blir honom vi anlitar.

I kväll kom jag på att jag skulle göra älgfärsbiffar och kom även på att dem skulle grillas. Sagt och gjort- skulle tända grillen och klarade inte ens av att öppna korken till tändvätskan.  Konstaterar att dylika flaskor inte bara är barnsäkra utan även blondinsäkra. Att grilla på en marschall kändes lite uselt så jag kämpade tappert och till slut fick jag upp flaskan och lyckades få eld på grillen. Dotra var i vanlig ordning skeptisk då jag gör såna där grejer som pappa brukar göra. Ska nog visa ungen och byta däck på stortysken i kväll. Bra kvinna reder sig alltid själv. Lär väl sluta med att jag står utan däck i morgon bitti och inte sovit en sekund samt får traska till jobbet- för tjurig som synden är jag.

Nu chilla och googla på hårdrocköl som ska inköpas till Rockbaren....klart jag förgyller en ledig kväll med att jobba med världens bästa jobb. Puss på er.

I den mörka djupa skogen.....

Förra några dagar sedan var sommarfeelingen maximal dock förändrades det igår då det bidde snöstorm, drivis och andra trevligheter. Alltid trevligt att snöängelssäsongen förlängs. Det har dock inte varit någon lek köra bil senaste dagarna men det är ju en världslig sak.

I natt då jag körde från jobbet kom jag på att jag måste tanka, något jag brukar försöka undvika göra mitt i natten dels då det är så drygt göra det då samt det faktum att jag är så stört mörkrädd att det är förenat med grav panik och ångest att kliva ur bilen i mörker. Dock gjorde en maximal miss i planeringen att jag blev nödd och tvungen tanka trots mörker, spöregn och kyla. Självklart var jag inte heller så briljant och smart att jag stannade på en bemannad mack i stan utan jag valde en ödslig rackare i skogen utan ett hus i sikte. Jag blir så imponerad av mig själv när jag på detta vis går från klarhet till klarhet liksom. Dessutom vet jag att kortläsarna är sega som sirap och att om man sliter ut kortet i fel läge tar det hundra år innan det går att börja om igen. Jag upprepar mantrat: ta inte ut kortet för tidigt, ta inte ut kortet för tidigt..... Vad händer? Sliter ut kortet i fel läge och sedan är det bara att vänta. Svinkall och dyngsur blev jag. Dessutom var mörkret horribelt och tätslutande i den djupa skogen jag tankade i. Eller djup skog var ju en lätt överdrift men mörkt var det och jag är övertygad om att Jason stod i en buske och väntade. Jag ska nog vara glad över att jag tog mig därifrån helskinnad utan att någon skräckfilmssnubbe dök upp.

Har jobbat i kväll och det var en ytterst trivsam kväll med trevliga människor, några gamla bekanta och mycket skratt. Har känt mig rätt less på att jobba med fulla människor under en period helst då dem ( i alla fall karlarna) verkar tycka att de är guds gåva till världen/kvinnorna/mig och att det är fritt fram bete sig hur som helst. Det är fan drygt att behöva dissa och be folk sticka och brinna mest jämt liksom. Kollegan sa dock att jag verkade mer skärrad över mina inbillade spöken som finns i huset än att jag emellanåt blir sexuellt trakasserad och det ligger nog något i det. Spöken kan jag inte hantera men det kan jag ju med det andra trots allt.  I kväll var dock en otroligt rolig kväll och det var precis vad jag behövde. Mer skratt och magi åt folket. Dessutom planerades en Bon Jovi och Prosecco kväll- det kan ju inte bli annat än bra. Jag antar att jag lär bli ensam deltagare på eventet men noga då. Nu ledig i dagarna två det blir skönt. Det känns som jag skulle vilja fly kommun några dagar men det får bli framöver. Jag behöver verkligen miljöombyte och göra något lattjo snarast. Så får det bli....

Come on inner peace.....

Känner att för närvarande har jag inte så stor inspiration att skriva blogg eller göra något annat för den delen. Tycker att det varit så mycket tråkigheter, måsten och trams så gör nu bara roliga saker som jag mår bra av. Skriva blogg hör väl i och för sig till dem bra grejerna men då jag inte haft mycket skriva om är det ju som svårt få till det liksom. Dock kan man inte förneka otrevligheter i längden så det är väl dags att ta tag i livet igen. Å andra sidan tror jag att det är bra stanna upp och reflektera emellanåt och inte bara gå på som en speedad iller utan hjärna.

Häromdagen var jag och lillbruden ute på mindre roadtrip och hon spelade Justin Bieber på repeat tills jag höll på kräkas. Funderar hur jag ska ta det ur henne. En plan är att låsa in henne på sitt rum och köra metal några dygn. Det i all välmening om hennes eget bästa. Önskar jag var lika ovetande som Ozzy som en gång myntat uttrycket: "who the fuck is Justin Bieber...".

Igår gästspelade jag en sväng på jobbet. Jag gillar mina långa maratonpass men det är rätt skönt att ibland jobba lite kortare. Jobbade bara sju timmar igår och det är onödigt kort. Men kul var det och det är inte att förakta. 

Lillbruden är nog förkyld (alternativt allergichock efter Justin) så planen är att kurera henne idag så hon kanske är frisk i morgon till skolan.  Dessutom ska vi ha hemmaspa med nagelmålning så vi är snygga och redo för veckan som kommer. Det är alltid viktigt att upprätthålla glamouren i alla lägen. Sedan en långpromenad för att hitta inre frid. Det borde ju gå ganska fort - har inte tid med något annat....moahahaha....vilket gör att nedanstående bild känns så slående liksom. Så jag. Tålamod är en dygd och definitivt inte min starka sida. 

Måndagsmys med tvivelaktig utgång.

Gårdagen var som en dimma och så även idag. Fick ett mess i morse och förstod inte ens vad det stod i det så förvirrad var jag. Då jag var nödd och tvungen att lämna bädden var det ytterst motvilligt och jag tänkte tanken att om jag förnekar att jag måste jobba så kanske jag slipper? Dock inser till och med min blonda hjärna att det inte fungerar riktigt så. En dusch, några alvedon, en ingefärsshot och några spenatblad senare var dock detta snyggo på gång igen. 

Väl på jobbet var det datastrul, fail och tjafs som gällde. Det normala för mig i sådana lägen är att få hysteriska anfall, kasta datorn genom fönstret och lägga mig i fosterställning, gråta, spotta och svära över att alla orättvisor i hela världen ska drabba just mig(lätt överdrivet men ni fattar stilen liksom). Dock känner jag nu någon form av inre harmoni, frid, styrka och beslutsamhet jag inte känt på mycket länge. Allt som hänt har gett mig enormt perspektiv och det tror jag är av godo för mig. Detta nya förbättrade jag gjorde att jag bara smålog och myste över datastrulet och löste problemet. Så mycket bättre och framförallt mer effektivt för att uppnå sina mål. 

Man ska ta vad man vill ha.....=D

Det var en lugn kväll på jobbet och det var skönt. Det finns alltid något att fixa med så jag och kollegan grejade på och surrade en massa vilket var ytterst trivsamt. Måndagsmys när det är som bäst, nästan och en stund -ända fram till Guds gåva till kvinnorna kom in.---

Då jag började på jobbet för sisådär ett halvår var det en kille som började limma på mig rätt rejält och sedan dess har jag dissat honom sisådär tjugo gånger. Han verkar dock tro att uttröttningsmetoden är modellen då han aldrig verkar fatta galoppen. Nu har jag inte sett honom på ytterst länge så jag trodde att han äntligen gett upp. I kväll kom han dock in igen och gick all in av rang eftersom han tyckte att jag var grym (det har han rätt i förvisso men det vet han ingenting om och kommer aldrig få veta heller). Då jag sa att jag aldrig någonsin, överhuvudtaget skulle göra något med honom oavsett vad han sa eller gjorde trodde jag dock att det skulle vara chill. Då tog han i rätt rejält och blev lätt visuell om man säger så. Jag sa att det var nog dags han drog och kylde ner sig lite, vilket han gjorde, tack och lov för det.

Berättade det hela för kollegan som höll på ramla baklänges och sa att nästa gång är det nog dags porta den ovannämnde. Känns tryggt att ha mina bodyguards till kollegor. Även om bra kvinna reder sig själv. Helt sjukt egentligen hur folk beter sig eller snarare inte beter sig. Ja, en vanlig måndag på jobbet liksom och det gav faktiskt dagens asgarv. Antingen blir man förbannad men då jag upplever killen som harmlös och rätt patetisk så känner jag mig mest road över det hela. 

Jag en sliten pensionär?

Igår var pappas begravning och det var en jobbig begivenhet. Jag jobbade till 0300 och åkte sedan till mamma och sov eller snarare försökte sova. Tror jag slumrade lite vid sexsnåret och sedan vaknade brorsans familj vid halvåtta. Inte mycket sömn där inte. Många, inklusive mig själv tyckte jag var lite dum i skallen som jobbade. Jag känner så här efteråt dock att det var klokt beslut att jobba då jag nog ej hade kunnat sova så bättre vara sysselsatt på bästa jobbet med de bästa kollegorna.

Begravningen var fin trots att jag var lätt oroad över hur det skulle gå för prästen som ju inte gjort något vidare intryck vid vårt tidigare möte. Jag har dessutom försökt ringa karln under veckan men han har ej svarat eller återkopplat. Kontrollfreaket i mig mådde ytterst illa av det. Det gick dock alldeles utmärkt. Det kom rätt mycket folk och minnesstunden efteråt var under omständigheterna trivsam. Kul träffa gamla kollegor från Posten och släkten så klart. Typ min kusin har jag inte träffat på åtta år och det var på min farmors begravning. Sjukt egentligen att man bara ses vid sådana sorgliga stunder i stället för att hitta på något lattjo ihop emellanåt.

Planen var att jag skulle sova en skvätt på eftermiddagen dock gick inte det då jag var helt sjukt uppe i varv så jag och broder tog en bastu och relaxade lite. Sedan drog jag ner till stan och jag drack ett glas Prosecco på jobbet innan resten av högen anslöt och vi skulle käka middag. Jag har knappt ätit senaste veckan och nu då all anspänning som begravningen givit  släppt blev jag grymt hungrig så det satt fint med en rejäl köttbit. Martina käkade en burgare och det var tydligen den bästa burgaren hon ätit någonsin.

Sedan när jag modern och Christer skulle ta bussen tillbaka till dem så fick jag åka på pensionärspris. Det kändes ju verkligen himla glimrande. Nog för att jag är sliten och slut men att det var så illa trodde jag ju inte. Sedan blev det inte många knop gjorda då det blev film, chill och bara relaxa då orken var slut. Somnade som en stock rätt snart och sov 12 timmar utan avbrott. Snacka om att total krascha. Jag känner mig dränerad på energi.

Idag var vi och grejade i pappas lägenhet och det är så sjukt jobbigt mentalt. Har vanvettigt svårt fixa det och jag är imponerad av min bror som orkar. Jag är helt utslut och dränerad på energi. Det känns skönt att begravningen är gjord och blev så fin även om det känns slutgiltigt och definitivt på ett obehagligt vis. Dock är det ju något som måste göras och det går ju inte att fly det oundvikliga  då det ju är definitvt och inte ens jag kan förneka det.

Jag är glad och tacksam för allt stöd av nära och kära. Jag är glad över att så många kom på begravningen och för alla de många minnesgåvor folk skänkt för att hedra min älskade pappa. Dessutom är jag grymt tacksam över det enorma stöd mina vänner och magiska kollegor gett mig genom samtal, sms och massa kramar och kärlek. Jag kan lugnt säga att trots att det varit tufft och kommer nog att fortsätta vara det så värmer det själen att känna detta enorma stöd från så många.

Resten av dagen ska dock ägnas åt kontemplation och uppladdning. Just nu är jag så slut att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Att jag måste köra bil känns horribelt drygt men bara bita ihop och gilla läget. Nu ser jag Bonde söker fru och det gör att jag känner mig som en fullkomlig människa, bra för egot d där programmet minsann.

I morgon blir det fullrulle vecka och dags att leva livet till fullo....

Kärlek till er alla.<3

Jag- en ondskefull häxa till mamma.....?

Ännu en dag av chill och uppladdning. Känns väl inte som bästa uppladdningen inför begravningen är att jobba till 03 men jag lär ändå inte kunna sova så kan väl lika gärna vara på bästa stället och ha fullt med folk omkring mig. Drack lite vin med en kompis  och surrade skit igår det var inte så dumt, ytterst välbehövligt och ytterst länge sedan jag gjorde något sånt. Bäst av allt just nu är att hostan från hell är avtagande. Planen var ju att nästa helg åka till Lycksele och kolla Alphaville dock avbokade vi det då jag inte kände för det med allt som varit. Det är dock något jag ångrar just nu. Skulle nog egentligen behövt hitta på något kul samt få miljöombyte men får väl hitta på något annat i stället.

Nu laddar vi för en helg i stan. Lördag blir späckad med begravning och umgänge med släkten och söndag består av att fixa i pappas lägenhet. Röja, rensa och förbereda försäljning. Kommer bli en mentalt jobbig helg på många vis men skönt att ha stöd av släkt, vänner, bror och mamma. Sen kommer nog lillsnyggingen göra att det blir mindre tungt då hon ser fram emot det hela då hon ju får träffa sina kusiner och få gott fika. Skönt med barn och perspektiv ibland.

Var på roadtrip med lillsnyggingen idag och då hittade hon lösnaglar- hon fick dock inga och då sa hon att jag var världens tråkigaste mamma och absolut sämst i världen.  Det är hårt att vara liten tydligen . Jag sa att jag fick ju inga heller dock tyckte hon att jag var snål något grymt ändå. Rart med barn. Känner mig verkligen elak och ondskefull som värsta knäckehäxan. Grymt sugen på lösnaglar själv men det är inte så praktiskt i mitt jobb så det går bort tyvärr.

Dagens historielektion består av att man i 1500 talets Japan tillverkade löständer i trä, ett stort problem med dem var dock att de ruttnade. Snacka om dålig andedräkt deluxe.

I övrigt har denna dag varit rätt händelselös och jag har känt mig som i ett vacuum. Har fått några insikter och vet att nu är det dags att reagera, agera och inte bara flyta med strömmen då det inte är schysst mot någon. Jag är dock grymt trasig nu och vet inte helt hur jag ska ta mig igenom helgen men jag vet att jag fixar det då jag måste och med hjälp av nära och kära.

Ledig idag och jag behövde nog det. Snacka om att eftertankens kranka blekhet behövs emellanåt. Sov länge och sömn är bra medicin. Åkte för att hämta dotra och det är ju magiskt då hon kommer springande och skriker mamma....samt ger en en bamsekram och säger att hon älskar mig. Den lyckan är enorm. Den förtogs dock lätt då hon sedermera berättade att hon sett en film från då jag var ung. Jag tänkte lite att det var då nalta eljest med en film från sent 70 tidigt 80-tal. Framförallt märkligt dem visade det i skolan. Det visade sig dock att filmen hon talade om var The flintstones som utspelar sig på typ stenåldern. Hrmf....snacka om att ungen är billig, tur hon är söt.

Var runt och socialiserade lite med goda vänner och det  är balsam för själen. Drack kaffe med en granne och hon är den mest magiska människa jag känner. Tänker inte gå in på det vidare nu mer än att hon är så fantastiskt berikande och upplyftande att jag blir tacksam att få känna henne och lycklig att hon är min vän.

Idag planerade vi dem sista detaljerna för begravningen och jag ser emot den med skräckblandad förtjusning. Jag vill ge min far ett sista farväl och jag tror och hoppas att han hade gillat våra val till hans sista resa. Jag kommer gråta floder men är ändå tacksam över den goda vilja och den kärlek som finns mellan oss och nära till pappa. Jag älskar min bror och mina fastrar. Jag är glad att många kommer till minnesstunden för att ära min far, det skulle han gillat. På kvällen ska jag å bror och närmaste familjen gå ut och äta och det ska bli mys att få rå om varann för en stund. Det är oxå något pappa skulle viljat. Han älskade mig och Patrik och sina barnbarn .Familjen var alltid viktig och han var en magisk far.

Ta vad man vill ha!

Just hemkommen från jobbet. Rätt seg, trött, eftertänksam och kanske inte på mitt mest strålande humör. Idag har varit en sån där dag då jag känner mig hur ledsen som helst. Det är påtagligt att begravningen närmar sig med allt det innebär. Det kommer dagligen mail från människor som lämnar sista hälsningar med en gåva till hjärnfonden och varje sånt gör mig rätt så ledsen även om det såklart känns bra att pappsen blir ihågkommen. Det jobbiga är att vissa av dessa vet jag inte ens vilka det är och det känns lite mysko. Jag har försökt förneka mycket och förtränga genom att jobba och fylla dagarna med aktiviteter. Dock sa en klok man igår att det tar tid och förtränger man kommer det tids nog ändå och det bästa kanske är att ta det förr än senare. Jag tror mer och mer det ligger något i det.

Idag har jag också på något vis känt mig sjukt ensam. Normalt tycker jag om att vara ensam då jag alltid har folk omkring mig och full rulle. Idag kändes det som jag var ensammast i världen och inte en människa brydde sig om mig överhuvudtaget. Det kändes som att jag bara ruttnade på att vara den som fixar och ordnar utan jag skulle helst bara vilja ligga i fosterställning och gråta medan någon tog tag i allt jobbigt åt mig. Och just nu är det mycket jag måste lösa på alla möjliga olika plan så det skulle ju vara magiskt om någon annan kunde liksom.

Inget ont som inte har något gott med sig i alla fall. Dylika händelser leder till en hel del uppenbarelser och är det något jag vet så är det att det ska ske förändring för mig framöver. Det finns saker jag velat förändra länge men inte riktigt kommit till skott av olika anledningar. Dock finns det liksom inga som helst skäl att vänta och vela. Man ska ta vad man vill ha och se till att leva sin dröm i den mån det går. Varför gå på sparlåga och låta andra hålla dig tillbaka? Även om det i mångt och mycket är jag själv som håller och har hållit mig tillbaka. Dessutom ska man bara hänga med människor som respekterar, uppmuntrar och är bra för en. Sura egoistiska tråkmånsar bör undvikas i alla lägen, även om det inte är helt lätt alla gånger.

I övrigt en normal dag i en blondins liv. Jag skulle tanka och lyckades inte få ner tankmojängen i tanken. Svor och fick lätt panik i några minuter (jag önskar det var sekunder) innan jag insåg att tanklocket var på. Ingen såg tack och lov. Kände mig rätt låg på jobbet men där är det mest full rulle och massa galenskap så där hinner man sällan hänga läpp- alltid något. Jag och kollegan konstaterade att vi har ett magiskt jobb där vi dels får en jäkla massa träning, sällan har långtråkigt samt innehar den (förvisso tvivelaktiga) löneförmånen att var och varannan(inte riktigt så många kanske) stöter på en.

Nu har jag knaprat spenat och ska inta spikmattan och kolla på lite skräckfilm. Ledig i morgon och hoppas förgylla den dagen med idel trevligheter.

Slö, slapp och likgiltig

En slödag utan dess like. Har endast städat på jäntans skola och i övrigt bara slappat. Jag har verkligen känt mig slö, slapp och likgiltig idag. Det har verkligen varit skönt att förtränga alla  måsten och förneka allt jobbigt.

Jag har mest slöat i soffan och kurerat förkylning i soffan och sett dålig tv.  Det har varit ytterst lärorikt då jag lärt mig att världes dyraste vinflaska går på över en miljard. Kan lugnt säga att den kommer jag aldrig att få smaka på.  Dessutom har jag fått veta att världens längsta naglar är nästan två meter och det verkar helt galet. Jag menar en nagelsax är billig så varför inte köpa en i stället för att få såna groteska naglar. Snacka om att bli handikappad också. Jag menar hur lyfter du ens ett glas? Dessutom har jag lärt mig att det är dumt att hångla samtidigt som man cyklar. Ja, jisses vad lärorikt det är att glo på tv en hel dag. Väldigt bildande. Efter en vända till affären intar jag ånyo soffan och insuper all denna magiska kunskap med förnyad kraft fullproppad av Alvedon.

Roligast idag var att en kompis ringde och det samtalet bidrog till dagens asgarv samt att jag fick ett glimrande erbjudande. Såna guldkorn är inte att förakta i dessa dystra tider.

I övrigt insåg jag att min bil håller på sjunka då den tydligen står parkerad på kvicksand. Om jag har tur har den snart försvunnit från jordens yta och jag kan få en ny. Det vore ett bra deal tycker jag.

Nästa vecka kommer att bli rätt jobbig på många vis så det kan nog vara bra att vara laddad. Jag kommer att jobba mycket men ska se till att fylla övrig tid med trevligheter för att få så mycket energi som möjligt innan begravningen på lördag. Det kommer bli jobbigt något grymt. Jag ska se till att hänga med trevliga människor och samla kraft så mycket det går.  Det är bra att jag numer nästan bara har såna människor omkring mig.

Nu säger jag tack och hej och ska gosa ner mig med katten och värmekudden. Godnatt.

Hosta, klackskor och bitter dotter....

Ledig helg och då timar jag det så himla bra att jag blir dyngförkyld. Haft horrorhosta i flera dagar och idag toppar jag det med feber och nysningar. Har hostat så jag har träningsvärk i magen och det är ju himla bra att dem slappa magmusklerna får sig en känga. Dock är det ju tragiskt att vara så otränad att lite hosta ger träningsvärk. Just magen är ju ett bra område att vara tränad på med tanke på mina ryggproblem. Men det får bli ett senare problem, nu ska jag bara lida och tycka synd om mig själv något grymt. Inte för att det hjälper dock känns det helt rätt. Dessutom har jag tappat rösten så min omgivning har det lugnt och skönt. Att vara tyst är inte min starka sida så det är lite kämpigt just nu. Detta gör att jag osökt kom att tänka på min första dag i ettan då jag som på den tiden var tyst, blyg och försynt inte vågade öppna mun och säga något. När jag till slut blev tvingad att säga mitt namn sa en klasskompis att hon först trodde jag var stum. Det var jag nog inte men talade helst så lite som möjligt.Det har jag numer tagit igen med råge nu även om jag fortfarande är blyg och försynt. Dock är det ju svårt då nedanstående de facto bekräftar det alla redan vet.....;P

Trots allt har jag tvingat mig iväg på turne med lillsnyggingen. Jag har inte träffat henne på hela veckan så jag behövde lite mystid med henne. Idag sa hon att hon inte tyckte jag skulle jobba så mycket då hon saknade mig då jag aldrig var hemma. Det var inte så lattjo höra då både mammahjärtat och det dåliga samvetet fick en rejäl törn. Konstaterar ånyo att den enda nackdelen med mitt jobb är alla dessa kvällar.

Martina är helt besatt av klackskor och håller nu som bäst på att gå in mina nyinköpta snygga pjucks. Bra deal där liksom att hon gör det jobbiga även om dem är några nummer för stora. Hon bidde dock lätt sur då hon ej fick gå med dem på byn. Hon tjurade ihop rejält och sa att hon skulle städa sitt rum. Jag tror jag måste ta ett samtal med henne om hur man ska uttala hot så dem blir lite mer effektiva dock får det bli sedan av förklarliga skäl. Fast vid närmare eftertanke skippar jag det samtalet då hon lär upptäcka det själv alldeles för snart.

Lillsnyggingen med snyggskorna på...lite för stora men grymt snygga.

Kvällen spenderas med att göra så lite som möjligt det vill säga kramas med gullunge, gosa med katterna och vara allmänt osnygg. Gumma och grannjänta tillverkar godisklubbor och jag fortsätter så klart bygga på magmusklerna genom att hosta vidare.
Kram och kärlek till er alla.

Saknar min pappa så mycket....

Dansa i regnet

Idag skulle jag ha begravningssamtal med prästen som ska ha pappas begravning. Vi skulle träffas på församlingsgården öst på stan. Då han anlände och vi satt oss ned för att börja tala så frågade han: "ja det är alltså din mammas begravning vi ska tala om...." Nja, tyckte jag att det kan vi nog vänta med en stund då det var pappas det gällde.... Prästen tittade länge och väl i sina papper, bläddrade fram och tillbaka samt såg mycket fundersam ut. Till slut sa han frågande: "...ja är det Karl Gustav....?" Icket sa jag och talade om pappas namn och kände rejäl skepsis till den man som satt framför mig.

Att komma så pass oförberedd på ett dylikt samtal känns ytterst märkligt. Även om begravningar är vardagsmat för präster så tycker jag att det är lite respektlöst och nonchalant att inte ens ha koll på namnet på den person vars begravning man fått äran att förrätta. Under samtalets gång bättrade han dock på sig så jag tror nog detta ska bli bra. Samtalet i sig var ytterst jobbigt och svårt, jag tror och hoppas dock att de beslut och de val jag tog kommer att ge pappa en fin begravning. Fast kände mig rätt liten på jorden och ensam i världen.

Då det var avklarat skulle jag träffa en kollega på stan och hon skulle hjälpa mig att shoppa lite kläder  till ovan nämnda händelse innan vi skulle börja jobba. Det visade sig att vi båda föredrog speedshopping och på 20 minuter lyckades vi hitta en snygg klänning samt ett par skor (skorna var väl lite fusk då jag sett ut dem innan). Effektivt och bra. Dessutom hade vi ungefär hur kul som helst och det var ett bra avbrott och skönt att skratta ordentligt efter alla tårar liksom.

Sedan var det jobb och det var en lugn och skön jobbkväll. Men jag kan nog aldrig sluta förundras över att packade människor börjar ragga på barpersonalen som är nykter. Det verkar som sånt slöseri liksom, bättre ragga på  någon i sin egen kaliber, det vill säga aspackad.... Ännu ett av alla stora mysterier som gör mig sömnlös på nätterna.

Ett stort mysterium har dock lösts i kväll. Min sedan någon vecka försvunna väska dök plötsligt upp som gubben i lådan. Den fanns på jobbet på ett ställe jag kollat på en miljard gånger. Hur den helt plötsligt hamnat där är för mig en gåta som bara kan förklaras av att det är spökena som varit framme. Skönt den återfanns för i den fanns massa smink, en nästan full flaska av min favoritparfym samt massa annat jox. Har köpt nytt av allt dock är det ett mindre problem då jag ju är högförbrukare av smink. Att upprätthålla glamouren är a och o i alla lägen.

En rätt turbulent och omvälvande dag som innehållit rätt mycket magi, sjuk humor, skratt, tårar, sorg och glädje. Viktigt att se till ljuspunkterna och hitta det lilla som förgyller. Allt blir så mycket bättre då och jag tror och tycker att jag blir allt bättre på det hela tiden. Nu blir d skutt i säng och sussa någon kvart elle

r så i bästa fall. Sömn är för veklingar....

Jag ett datasnille.....

Just kommit från jobbet. Idag jobbade jag bara drygt sju timmar vilket mot mina vanliga långpannepass känns som rena semestern. Föredrar de långa även om det är trivsamt med omväxling ibland. Värsta dimman på hemvägen och spöregn på hemvägen så det var en spännande resa. Blev dock icke  stalkad av någon skräckfilmsfigur eller annan dåre, vilket känns tryggt som omväxling. Jag är dock onödigt pigg just nu och skulle vilja hitta på något bus och galenskap men det går ju dåligt då det är mitt i natten. Jag har ju sån magisk dygnsrytm....eller inte.

På det hela taget en bra dag trots allt. Fått mycket gjort och då det är mycket fix å trix nu känns ju det himla bra. Var på stan och försökte shoppa kläder men det gick väl inget vidare så får ta nya tag med den biten. Dessutom hann jag med en date med en snygging till kompis, vilket ju alltid är trivsamt.

Dagens bästa var då när en brud i övre tonåren kom och frågade om vägen till ett företag. Jag sa att jag inte visste var det var. Hon höll en lur i handen och jag sa att hon kunde väl kolla Google. Bruden sa att hon inte visste hur man gjorde!!!!! Jag höll på få dåndimpen av ren chock då jag trodde alla i den åldern var värsta mobil och datagenierna. Jag  tog dock mitt ansvar som snäppet äldre och klokare vuxen och visade henne hur man gör, hon blev djupt imponerad och tyckte nog att jag inte bara var smartast utan även snällast i världen. Ska tilläggas hon var blond, således konstaterar jag att inte alla blonda blev smarta som jag.

Jagad av Jason och förvirrad gudinna.... Vad månde bliva?

Just hemkommen från jobbet och inser att jag nog måste sluta se skräckfilm. Detta grundar sig på att då jag svängde in på världens mest ödsliga skogsväg svängde bilen efter mig med. Jag fick såklart panik i kubik och fattade direkt att det var Jason, Liftaren eller killen från Jeepers Creepers som körde efter mig, mig lurar man inte i första taget liksom. Bilen svängde dock av när jag fortsatte rakt fram, jag tror dock den luringen försöker finta mig.....Kanske säkrast ringa Polisen? Å andra sidan är ju poliser usla i skräcksammanhang så det är nog så att bra kvinna reder sig själv i vanlig ordning.

Jobbade första passet i fredags och hade i vanlig ordning en brutal jobbhelg. Jag var ju lite nervös över om jag skulle hålla ihop. Det gick dock bra även om jag måste säga att jag för närvarande är rätt disträ, förvirrad och inte så driftig. Mycket energi går till allt som händer både känslomässigt och praktiskt runt begravning och annat just nu. Jag har dock magiska kollegor som verkligen visat sitt stöd. Så mycket kärlek liksom -underlättar rätt mycket. Det har väl kommit några svackor främst i lördags då det blev lite jobbigt av olika skäl men då var det bara att smyga undan och samla ihop sig igen. Har känts som jag förtjänat en Oscar några gånger för glimrande skådespelarinsats som glad och trevlig.

I lördags kom i alla fall en tjej och undrade om jag var Patriks syster, det var ju svårt förneka så jag sa ja. Hon berättade att hon gått samma klass som min bror i grundskolan. Det var ju några år sedan och brodern är ju tre år äldre än mig så  jag blev rätt imponerad över att hon kände igen mig.  Detta gör att jag osökt kommer in på betydelsen av mitt namn Åsa, det vill säga att det betyder gudinna och att den som en gått mött Åsa glömmer henne aldrig. Tänk att det bevisas gång på gång. Jag är ju magisk....hahaha.

Igår lagade jag ingefärsshot, något som ska vara alldeles tindrande för typ allt. Började dricka det idag och inser att snart blir jag farlig eller nåt.... Gott är det också.

Recept:
200 g riven färsk ingefära med skal 
1 chili i bitar (frivilligt men bra för förbränningen och gott också såklart)
1 liter vatten hälls på och detta värms till max 60 grader och sjuds lätt i 20 min
Ingefäran silas bort och man smaksätter med honung, två pressade citroner.