Bärsärken Burvall?

För några veckor sedan frågade en kompis som har stall med tre hästar: en ponny, ett föl och en jättehäst om vi hade lust att hjälpa till med ett nytillskott, en rehabhäst som hon har inlånad. Tanken var att vi skulle ge lite extra pyssel och mys. Hästen är i nuläget icke ridbar och status oklar om hon kommer bli det. Men det är himla trivsamt bara vara i stallet och hänga samt pyssla. Bra också tycker jag att jäntan får se att det finns så mycket annat än att rida, något hon i och för sig vet mer än många kids av i dag då hon är fostrad av moi.

Kärlek för en liten tjej...sötaste Chokonikk

Många kids idag tycker att rida är viktigast och att om någon har häst ska ägaren till den automatiskt låna ut den...mkt märkligt. Själv slavade man som en galning i stallet och blev glad för minsta lilla skritttur liksom. Fast känns som det var mer sunt då man blev yberglad för den lilla skritturen å dagens ungdom blir förbannad för att de inte får rida bara de hälsar på någon som har häst.

I alla fall är det rätt kul också då det är ett privatstall och det är lite annorlunda än ridskolan och det är rätt nyttigt. Det är fix med vattenhinkar å lite sånt. Att det dessutom är ett kallstall ställer till det lite extra emellanåt såsom idag. Då vi skulle mocka inser vi att hästen pinkat så det runnit utanför dörren, detta hade i sin tur frusit. Jag tog en spade för att hacka bort det men gick bet, såg en slägga jag starkt funderade på att använda mig av men insåg att det skulle bli pinsamt om jag med min enorma muskelkapacitet gick bärsärk och slog sönder stallgången, skippade den iden. Berättade det för stallägaren som skrattade och sa att hon såg det framför sig....kan lugnt säga att det gjorde jag med.

Bärsärken Burvall....undercover....

I alla fall är det sjukt trevligt att hänga med den pållen å få kvalitetstid med plutt i lugn å ro. Häst är bäst i alla lägen. Jag har under åren blivit lätt hästfeg så skönt att få bort det, då det ju är som med allt...övning ger färdighet. Dotra tycker att pållen är lite stor då det ju är en stor häst och hon är mest van med ponny men denna pålle är snällare än vilken ponny som helst.

Jul, jul strålande jul...

De som känner mig vet att jag alltid älskat julen och jag pyntar så klockorna stannar, gärna i juli om jag fick bestämma.

De senaste åren har dock julkänslan uteblivit å det grövsta av många anledningar. En stor anledning är att pappa gått bort och han var ju julen personifierad i mina ögon. Han var tomtegalen, lagade gott käk å var allmänt julen i ett nötskal för mig.

En annan är väl att jag själv inte varit på topp och egentligen känt att julen kan gå å dö så jag får sura i fred i klädkammaren. Då jag har bästa tjejen i mitt liv funkar det inte så - och det innebär på gott å ont att visst engagemang i julfix må finnas....

Sedan att en jämt haft jobb då en jobar 190 innan jul gör inte saken bättre....
Posten var ju crazy innan jul, Buss var ju likadan å restaurang är inte så mkt bättre direkt...
När julen väl nalkas är en så slut å less att ögona blö....tror det är därför jag egentligen alltid pyntar i november....annars blir det som aldrig av...