Bärsärken Burvall?

För några veckor sedan frågade en kompis som har stall med tre hästar: en ponny, ett föl och en jättehäst om vi hade lust att hjälpa till med ett nytillskott, en rehabhäst som hon har inlånad. Tanken var att vi skulle ge lite extra pyssel och mys. Hästen är i nuläget icke ridbar och status oklar om hon kommer bli det. Men det är himla trivsamt bara vara i stallet och hänga samt pyssla. Bra också tycker jag att jäntan får se att det finns så mycket annat än att rida, något hon i och för sig vet mer än många kids av i dag då hon är fostrad av moi.

Kärlek för en liten tjej...sötaste Chokonikk

Många kids idag tycker att rida är viktigast och att om någon har häst ska ägaren till den automatiskt låna ut den...mkt märkligt. Själv slavade man som en galning i stallet och blev glad för minsta lilla skritttur liksom. Fast känns som det var mer sunt då man blev yberglad för den lilla skritturen å dagens ungdom blir förbannad för att de inte får rida bara de hälsar på någon som har häst.

I alla fall är det rätt kul också då det är ett privatstall och det är lite annorlunda än ridskolan och det är rätt nyttigt. Det är fix med vattenhinkar å lite sånt. Att det dessutom är ett kallstall ställer till det lite extra emellanåt såsom idag. Då vi skulle mocka inser vi att hästen pinkat så det runnit utanför dörren, detta hade i sin tur frusit. Jag tog en spade för att hacka bort det men gick bet, såg en slägga jag starkt funderade på att använda mig av men insåg att det skulle bli pinsamt om jag med min enorma muskelkapacitet gick bärsärk och slog sönder stallgången, skippade den iden. Berättade det för stallägaren som skrattade och sa att hon såg det framför sig....kan lugnt säga att det gjorde jag med.

Bärsärken Burvall....undercover....

I alla fall är det sjukt trevligt att hänga med den pållen å få kvalitetstid med plutt i lugn å ro. Häst är bäst i alla lägen. Jag har under åren blivit lätt hästfeg så skönt att få bort det, då det ju är som med allt...övning ger färdighet. Dotra tycker att pållen är lite stor då det ju är en stor häst och hon är mest van med ponny men denna pålle är snällare än vilken ponny som helst.

Jul, jul strålande jul...

De som känner mig vet att jag alltid älskat julen och jag pyntar så klockorna stannar, gärna i juli om jag fick bestämma.

De senaste åren har dock julkänslan uteblivit å det grövsta av många anledningar. En stor anledning är att pappa gått bort och han var ju julen personifierad i mina ögon. Han var tomtegalen, lagade gott käk å var allmänt julen i ett nötskal för mig.

En annan är väl att jag själv inte varit på topp och egentligen känt att julen kan gå å dö så jag får sura i fred i klädkammaren. Då jag har bästa tjejen i mitt liv funkar det inte så - och det innebär på gott å ont att visst engagemang i julfix må finnas....

Sedan att en jämt haft jobb då en jobar 190 innan jul gör inte saken bättre....
Posten var ju crazy innan jul, Buss var ju likadan å restaurang är inte så mkt bättre direkt...
När julen väl nalkas är en så slut å less att ögona blö....tror det är därför jag egentligen alltid pyntar i november....annars blir det som aldrig av...

Häst är bäst....

Att dotra har dyslexi har inneburit en helt ny värld för mig. Jag har själv läst som en galning, lärde mig läsa tidigt å jag var många gånger bättre än brodern på just läsa. Återkommer till det. Men jag läste å läste å läste.  När jag gick i trean var jag på det som normalt var sexans böcker. Jag har läst å läst ä läst.Att läsa för att sova var omöjligt för mig då jag blev besatt å läste tills boken var slut eller klockan ringde (om det var en bra bok vill säga,men jag läste bara bra böcker).

Jag hade sjåigt i skolan för att jag var blyg, hästtjej å därmed sjukt töntig...men någonstans där fick jag pga hästarna ett bra ego...jag menar att vara femton år å ansvara för foder för 100 hästar å skötsel av 30 ridskolehästar är det nog inte många som klarar. Att ta ut 600 kilo Haifas i hagen då han ville dra var ingen lek för en femtonåring. Men jag gjorde det å jag gjorde det bra, även om jag inte tyckte det då.

Men noga....jag hade inga issues i skolan förutom att jag var blyg som en viol, det har jag dock tagit igen. Många funderilurar varför jag hänger m jäntan i stallet jämt å för mig är svaret klockrent...jag vet hur gott hästar gör en, jag vet vilket självförtroende man får av att ta hand om en häst, jag vet hur mkt kärlek djur kan ge. Så ja jag spenderar gärna 1500 procent i stallet med min tjej då jag ser hur bra hon mår. Att jag själv älskar häst å saknar att rida gör ju inte saken sämre. Jag är glad att lärt känna många nya vänner i stallet å som sagt...häst är bäst....

Jag å Plutt....en härlig ridtur på magiska hästar...

Jag å min vän Monica skruttar loss på mor å dotter, min egen dotter i pappas famn bakom....

I somras...en härlig ridtur barbacka på fina nordisen Prakt...short å barbacka var gött mos i hettan....

Allhelgonas dag....

En bild på pappa å sitt älskade barnbarn Martina....

Förra helgen var det allahelgonas dag. Den dagen man i Sverige tänder ljus på gravar och minns sina hädangångna anhöriga. Det är på lördagen detta sker och på lördagen åkte vi mot Backens kyrkogård för att tända ljus hos pappa. Då vi kom dit var det som värsta katastrofen, det stod bilar överallt och var totalt kaos att hitta parkering. Detta kändes lite mysko då  det dem två år jag tänt ljus på pappas grav denna dag inte direkt varit något rush. Det har varit folk i farten men inte som nu.

Kyrkan var öppen och folk strosade runt överallt. Efter förrättat värv, det vill säga att vintrat på pappas grav och tänt ljus gick vi in i kyrkan. Backens kyrka är en rent magiskt vacker kyrka och även om den är återuppbyggd så är det kring den som staden Umeå en gång formades och grunden är byggd kring tidigt 1500-tal. Historiens vingslag är starka och vissa gravar från den tiden är ännu kvar.

Då vi (jag) skulle välja gravplats åt pappa var valet enkelt. Pappa hade enligt min faster uttryckt önskemål om att ligga begravd i Vilhelmina där farmor och farfar ligger och där pappa kommmer ifrån. Detta var något jag och bror aldrig hört och då bror är i Umeå någon gång per år och jag bor i grannkommun var valet lätt. Backen kändes också naturligt då det är på väg till Vännäs. Ska väl erkänna att jag ofta har dåligt samvete att jag inte besöker graven så ofta men jag tänder i alla fall varje kväll det ljus jag fick då vi inledde samtalen om begravningen.

Hur som haver så var det en rätt magisk kväll på en kyrkogård och i kyrkan....det är så stämningsfullt med alla ljus och jag tände ett ljus i kyrkan också....

Älskar dig alltid finaste pappa....

Det är rart med barn...och djur....

Häromdagen svarade jag på ett FB-inlägg då ett marsvin och en kanin skänktes bort. Jag känner till de som gav bort dem och svarade att marsvinet var intressant då vi har bur å allt. Dock var de båda vana gå tillsammans så då ansåg jag det självklart att de skulle få fortsätta göra det, vi fick med burar och mot löfte att familjens barn skulle få hälsa på om de ville. Självklart sa vi. Dotra tyckte att det var ren magi och hon var så lycklig å längtat som få. I söndags hämtade vi dem små liven och det var en sällsam upplevelse då djuren blev lätt stressade och inte tyckte det var så lattjo att flytta men sent omsider fångade vi in dem, lastade burar på släpet och åkte hemåt. Dagen innan hade vi hämtat spån från en av dotras vänner (levererades m stil med rosa sopsäck och allt). De små monstren sattes in i sin gamla bur på ny plats å allt verkar funka glimris.

Dagen efter de flyttat in kom dotra på den briljanta ideen att ställa klockan på 0600 för att kolla till dem. Jag motsatte mig å d grövsta då jag vet att hon är lika morgonpigg som sin ömma moder, det vill säga inte alls. Även om jag gillar engagemanget så visste jag hur det skulle gå. Dotra struntade i mina förmaningar, ställde klockan och den ringde tidigt som attan. Jag höll på få arton sammanbrott å frysa arslet av mig innan jag hittade den horribla ajfånen larmet gick på. Slutade med att den ljuva gullungen sov till tio och jag fick två timmars sömn....ska sägas att de små ljuva djuren mådde bra....

Djuren på bilden har inte med inlägget att göra.....men dem är söta....hamstern finns med för att hedra vackra Bruno, vår numer hädangångne hamster....

Varför vara nöjd?

I onsdags var jag på intervju - ett jobb som jag var halvpepp på men då desperationen att finna jobb är rigorös så är jag sjukt opetig. Det var typ tre intervjuer -två individuella å en i grupp. Jag insåg efter gruppgrejen att det nog inte skulle bli något och att jag var på fel plats å därmed försvann inspon. Men kul i alla fall var att jag rätt fort fick feedback på intervjun och den första som intervjuade tyckte jag var typ bäst (en mycket klok man med andra ord). Dock kröp det fram att de ansåg att jag var överkvalificerad och därmed var de rätt vissa om att jag inte var så peppad. I sak hade de rätt men ändå. Jaja, deras förlust å min vinst då jag får nya möjligheter att hitta drömjobbet i stället för att nöja mig- man nöjer sig generellt för ofta och för mycket. Att vara nöjd leder sällan till utveckling utan till stagnation, ska banne mig aldrig vara nöjd eller nöja mig mer....alltid bäst i alla lägen minsann...moahahaha

Helgen har varit rätt bra. I lördags var det hästtävling för jäntan och det var en sällsam upplevelse då den lilla solstrålen har ett temprament som heter duga (kan banne mig inte vara min unge, då jag knappt kan stava till arg) - det i kombination med tävlingsnerver gjorde att jag höll på få tolv nervsammanbrott, frispel och kände att det där med kids var överskattat av rang. Men då hon hoppat sista klassen och det gick bra, spänningen släppte och hon kom å gav mig en jättekram å sa att jag var bäst så gick den känslan över- snacka om att jag är lättköpt liksom....haha gullunge.<3

Söndag jobbade jag en sväng och det var en stillsam historia. Vilket var skönt då min rygg var i strejk efter att joddlat runt på tävlingen och frusit as hell. Jag gillar kyla men det är tyvärr inte förenligt med brutet arsle, frågan är i och för sig vad som är förenligt med det? Har då verkligen inte hittat något ännu. Kände mig som ett vrak då jag åkte till jobbet men med kaffe, smink, förnekelse å Burvallsk tjurskalle så löser sig det mesta. Efter jobbet blev det i vanlig ordning en sväng till stallet. Sedan en kvällspromenix, ett träningspass, hemmaspa å nu blir d spikmattshäng, te och jobbsök. Känner mig magis ändå.

Senaste tidens bravader....

Tänkte i alla fall visa lite bilder på vad vi gör som mest numer....hästar, käpphästar och bad har ju präglat sommaren. Förutom jobb, värmeslag å horror. Alla som känner mig vet ungefär vad jag tycker om värme. Jobbat asmycket och det har varit intressant....varje arbetspassa har upptäckt av nya ställen att svettas på....

Käpphästar är något som är grejen i dotras liv...här är de på grönbete samt att bruden hopptränar.

I somras hade vi hand om tre ridskolehästar i några veckor å då fick även moi ta upp mina numer lätt latenta ryttartalanger. Att rida barbacka var inte igår men det var sjukt trevligt å himla nice på fina nordisen Prakt som är bred och trygg även om man har ett broken äs. Extra sweet med shorts å linne då solen gassade.

Katter är oxå grejen....här fina kissaran Casper å Maja

Bad i härliga Hjoggsjö å sedan besök hos lite hästar. 

Då man badar ska man lägga ut en bild på fötterna är d lag på tydligen - så här kommer d....härlig dag i hjoggsjö

Härlig kväll med bad i älven - svinvarmt i vattnet

En liten ridtur på Casper å Maja mumsar hö i hagen

På promenad i Vännäs med söta Enya

Övernattning i stallet med Maja å Hanna, skogstur med hästara å käpphästar redo för natte.

Kvällsdopp

En liten ridtur på fina Alexia

Bläbärshoppning som gick m bravur...

Promenik i Vännäs med Enya

Hoppning med Musse

Back to 2018

Har som de flesta vet inte bloggat så mycket på senare tid. Jag har knappt facebookat och en stor anledning till det är att jag totalt saknat vettig lur. Den jag haft har knappt gått ringa med och för moi som är gravt addicted att vara nåbår 27/7 har det varit en utmaning utan dess like. Har förvisso gått bra men magiskt ha en lur som går göra saker med typ som swish, bankid, surfa etc. Rätt drygt med ny lur dock och helst nytt märke men den är grymt bra. Synd bara att alla nummer är försvunna.

Idag var jag och dotra och blev stylade av grannjäntan som just börjat frisörprogrammet och jag är nu vackert skönlockig som omväxling det har väl inte hänt sedan tonåren då man sprang runt i ljuv permanent.

Gött mos med ordning på torpet igen så jag kan lägga ut matbilder å se till att omvärlden konstant är uppmärksammade på mitt spännande liv...

Här sitter jag då i min ensamhet, dotra sover å kissarna med. Inte bloggat på år å dag. En anledning till det är att jag inte haft något att skriva, men nu har jag så mkt att skriva att jag inte vet var jag ska börja....Men tror jag ska börja från början (nä inte från min födelse utan från sommarens början) bara för att rensa och sedan kör vi på från det.
Å till alla mina fans.....jag kommer tillbaka....å nu är tiden...puss å kram.

Sommaren har just börjat och jag kommit loss med att simma, promma å träna lite lätt. Har en plan, ett mål och de facto en vilja att uppnå just dessa.

Häromveckan gjorde jag en livsstilsanalys och kom fram till massa bra grejer, satte delmål och slutmål. Delmål är bra grejer för min del men först å främst bör jag ha vett å sans så jag inte kör hundranittio in i kaklet som jag brukar. Men har hållit på nästan två veckor och det går bra. Får mer å mer energi för var dag å mer och mer pepp.

Vännäsbadet har öppnat och jag älskar att bada så vi är i vanlig ordning där mest jämt. Jag tycker det är så himla kul då vi ju hängt där i massor med somrar och var sommar är det som att man träffar samma folk igen å igen. Jag ska ju simma ett antal gånger och ett antal hundra meter var dag i sommar så det ska bli kul. Jag älskar vatten och att simma, my broken äs mår bra av det oxå.

På måndag börjar dock sommaren stora happening: ta hand om tre ridskolehästar i en månad, sjukt mysigt. Ska bli kul att få göra det dottern älskar mest å det som en gång var mitt stora intresse, jag är lätt ringrostig men ska bli så kul med hästig sommar. Att rida, även om det blir lättsam ridning i skogen å mest skritt kommer göra bra för själen och ge energi....

Onödigt nödvändiga?

Jag har som tidigare nämnts rensat bort surdegar i mitt liv - nu är nästa grej rensa bort människor som inte ger mig något. Hade en kollega som talade om "onödiga människor" som typ finns och existerar men berikar inte ens liv något utan snarare får en att känna en känsla av tomhet och dålig smak.

En viktig egenskap hos vänner tycker jag är att man kan lita på dem. Och människor som sviker förtroenden och inte står för vad de gör tillhör den kategorin. Alla kan vi göra fel och så kan det vara och en uppriktig ursäkt kan vara en början till en lösning på problemet. Men det är där det kan gå käpprätt fel, om jag ej tror på en ursäkt då har min tillit totalt försvunnit och en sådan människa vill jag inte ha i mitt liv.

Sedan kan det ju vara så att med tiden och då man fått landa och tänka till så kan jag tycka att det är chill men om någon som felat hela tiden jagar mig och inte låter mig få andas å tänka till så har jag svårt lämna det å gå vidare. En sådan gång kan jag inte heller uppleva att det är uppriktigt utan att den personen mer är ute efter att stilla sitt eget samvete och inte ett dugg bryr sig i mig, mina åsikter och tankar.

Någon har sagt att även jag gör fel...(jag tror dem ljuger) men har insett att rak kommunikation, ärlighet och uppriktighet är viktigt men på rätt tid och på rätt plats. Det är saker jag värdesätter hos vänner och det är egenskaper hos mig själv jag ska jobba på.

Senaste veckan har jag sovit sjukt bra vilket verkligen varit berikande . Att sova sju timmar var natt i stället för sju timmar på en vecka gör verkligen under för själen. Man blir mindre bitter och får mer energi samt mår så galet mycket bättre. Känns sjukt bra...

Igår kväll hängde vi i stallet vilket alltid är lika magiskt och idag har jag jobbat en sväng. Sjukt trevligt....=)

Att tänka rätt....

Det går som så himla länge mellan gångerna jag skriver inlägg just nu. Jag tycker verkligen om att skriva men det är lite sjåigt då jag är typ obefintligt inspirerad.

Men ska försöka ta nya tag då ju bloggande, skrivande ger mig energi. Just nu händer dock rätt mycket omkring mig som gör att diverse surdegar reducerats, energitjuvar försvunnit och nya tankegångar gör intåg i min blonda hjärna. Det ser jag som ytterst positivt och om jag bara kommer ihåg att vara snäll med mig själv så kommer detta bli glimrande.

Jag hade en kollega på busstiden som brukade säga att: "nu tänker du fel". Något jag tyckte var sjukt irriterande men i sak hade han rätt även om han inte alltid sa det vid rätt tillfällen. Det handlar om att tänka rätt. Typ att det finns inga måsten. Jag städar inte för att jag måste utan för att jag vill att det ska bli rent och är det rent mår jag bra. Jag söker inte jobb för att jag måste utan för att jag vill ha ett jobb som i förlängningen ger pengar, inkomst och trygghet. En annan sak jag tagit till mig är ett citat från Paolo Roberto (av alla människor) och det är att: "Disciplin är att göra det du vill och inte det du vill just nu". Sjukt bra och det har de facto fått upp mig från sofflocket flera gånger i veckan å tagit mig ut på promenix i skogen. Att sedan få köra min fina bil å lyssna på Thåström ger lycka som få....man ska se till det lilla och inte jaga det oupnåeliga....

Just idag är jag stark och just idag mår jag bra...

Satsa eller försvinn...

Dotra på ridläger och är det något jag tycker är kul så är det hästar. Jag har dock insett att jag blivit en fegis. Det suger lite. Men enda sättet mota det problemet är att vara aktiv och även om jag är igång med tanke på dotras ridning å med diverse stalljour å grejer så är jag ändå inte där jag vill vara.

Börjar nog vara dags börja rida själv igen....det skulle nog vara balsam för själen. Jag har inte velat rida på grund av skadan men även om jag inte är där jag var då jag var aktiv så är det bättre än inget å svansen är bruten så den lär inte gå av igen...våga vinn....