I fädrens spår...

En av mina absolut svagaste sidor är att jag förnekar saker som är jobbiga. Kan väl inte påstå att det blir enklare av det men jag slipper deala med sanningen en stund i alla fall. En grej som varit är att jag inte varit och gjort fint på pappas grav inför sommaren. Jag har dock helt enkelt inte pallat av många anledningar. Talade med brorsan om detta och han sa: att farsan skulle ryckt på axlarna och tyckt det var trams, viktigast var att vi/jag mådde bra. Det är nog lite sant förvisso dock känns det bra nu då det är fint där och jag fått "hälsa" på men blir alltid så himlarns ledsen då jag är där å andra sidan kan det vara bra att rensa lite ledsamheter. Dessutom är ju saknad och tårar dessvärre en del av livet och i detta fall ett tecken på att pappsen var älskad.

Plantering på morfars grav. 

Sedan spenderades dagen med en turne runt Umeå samt ett stopp på Gammlia. Jag bara älskar det stället och finner någon form av inre frid däruppe bland de gamla byggnaderna. Då jag bodde i stan cyklade jag ofta dit upp och bara gick och filosoferade. Friden var lite större då man strosade runt där själv och inte i sällis med fantasirik och taggad nioåring. Men var sak har sin charm. I år hade de gjort en interaktiv vandring där man fick spana in näcken, troll, brunnsgubben, vittra och lite annat. Såg troll och brunnsgubben fast Näcken lyste tyvärr med sin frånvaro. Numer får de ej ha vissa djur i lagårdarna där - så de har gjort i ordning trädjur för att vissa hur det kunde se ut, några djur som kan gå ute dygnet runt finns dock där och det är ju trivsamt tycker jag.

kreativ historievandring med jakt på oknytt, lassokastining och diverseannat. 

Sedan är det bara att konstatera att dotra verkligen ärvt mitt sinne för livlig fantasi och kreativa ideer. Sprudlande, roliga älskade unge. Att jag själv måste sluta se skräckfilm konstaterades för miljonte gången då jag traskade igenom ett gammalt redskapsskjul och såg en gammal avhuggen, rostig, böjd och horribel grepe. Snacka om mördarverktyg på öppen gata liksom. Detta var inne i en lång loge och jag hade några efter mig som lätt kunde tas för psykopatiska mördare (såna finns överallt egentligen) så la in överväxeln så jag kom ut i det fria och slapp ha galna mördare efter mig. Dotra gick utevägen, hon undrade dock varför det gick så fort att gå igenom logen. Jag mummlade någor ohörbart och bytte ämne. Gick sådär. Jag tror hon fattade vad det handlade om, för dum är hon inte heller det lilla livet, dessutom känner hon sin kära mor.

Snyggona Burvall och söta kattungen Ragnhild

Kvällens käk blir cajunsk klassiker: Jambalaya. Sjukt less på grillat kött nu så det blir göda med lite härligt kryddig kyckling/risgryta med blandat kollijox i. Det är ju en form av New Orleandsk pytt i panna.

Inte den sexigaste maten dock sjukt god. Serverades med Srirachasås, sallad, mango, avocado och stekt sparris.

Sommarens mest sönder och överspelade låt är i alla fall Despacito. Får lätt hurrven då jag hör den och för att skoja till det lite mer är det även dotras favorit. Man tackar minsann.