Jag flyttade till Slöjdgata i centrala stan i början av 1990. Jag hade då gått ut gymnasiet och jobbat några år. Det föll rätt väl att min vän Lisa fixade den lägenheten åt mig då radhuset jag växt upp i skulle säljas då pappa och mamma gått skilda vägar sedan något år tillbaka. Grym lägenhet för en annan då jag jobbade på postterminalen vid Nolia, alla mina vänner bodde inom ett stenkasts räckhåll och att K4 (stallet) var mitt andra hem, även det inom krypavstånd. Under denna tid levde jag livets glada dagar och var ute typ jämt vilket inte försämrade. Att få tag i en 50 kvm lägga med kök och stort badrum var ju ren magi i dessa dagar. Billig var den också om än i andra hand. Något år senare fick jag förstahandskontrakt. Kontentan av detta är dock att vid denna tid skrev jag mig vid det som numer heter Dragonens hälsocentral och då hette något annat vad minns inte jag. Jag gick där och hade en grymt magisk läkare. Trots jag senaste åren inte bott i stan så har jag hängt kvar på Dragonen trots missnöje med både läkare, tillgänglighet och bemötande samt läkarkompetens.
Tanken att byta vårdcentral har slagit mig otaliga gånger dock har jag aldrig kommit till skott. Idag kom då i alla fall den dagen att jag bara ruttnade. Har försökt ringa Dragonen i två dagar utan resultat. Ringde Vännäs Vc och fick uppringningstid en timme efter och sedan en läkartid en timme efter det. Har aldrig hänt på Dragonen överhuvudtaget. Fick man läkartid samma vecka var det glimrande där.
Jag kom i god tid till vårdcentralen och läkaren ropade upp mig innan jag hann anmäla mig ens. På Dragonen fick man alltid vänta minst 20 minuter. Läkaren jag sedan fick träffa var grymt engagerad, lyssnade och kom med bra förslag och lösningar.
Jag gapar fortfarande i chock då han verkligen tänkte outside the box och inte inom ramarna vilket alla gjort innan och det har hjälpt mig föga. Han påtalade att jag såg blek ut så att jag hade nog järnbrist av rang igen. Jag började asgarva och sa att jag hade sminkat mig för att inte skrämma en massa barn på rymmen. Jösse, sa han och ville nog inte veta hur jävlig jag såg ut utan smink...hahaha. Sen bidde det prover och annat. Jag är rätt lättstucken men hatar verkligen bli stucken så fick lätt ångest då det inte var dem jag känner från Dragonen som gjorde det. Lätt sjukt att man blir van med vc-personal. Gick dock glimrande till slut och nu har jag bondat lite med provtagarna i Vännäs också, på Dragonen visste dem till och med vad jag hette. Lite kvalitet hos provtagarna och receptionister även om läkare och annat suger där.
En vän rekommenderade att jag skulle bli vampyr och det lät ju sjukt intressant tycker jag. Dock tycke jag det verkar läskigt göra folk odöda för min blodtörst lixom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar