![]() |
Fru Justitcia |
Har fått någon form av överenergi och det känns ytterst roligt då jag ju saknat energi onödigt länge. Har kommit loss med träning samt börjat fixelitrixa med saker som jag skjutit upp ända sedan jag bröt arslet, det vill säga fyra år sedan. Jobbet på både flyget och girren var ju rätt fysiskt vilket jag tyckte var bra dock inser jag nu att jag tycker det är ytterst trivsamt att ha energi kvar då jag slutat. Tidigare var en ledig dag lika med ryggläge, flämta och knappt orka lyfta ett finger. Magiskt att orka göra saker, hänga med jäntan och slippa det dåliga samvetet att konstant säga att jag inte orkar eller har värk. Dock är det ett måste att träna om jag ska hålla ihop nu men det är ju så himla nice att träna så det känns ju rent magiskt att kunna göra det igen.
Något som konstaterades då jag var på smärtrehab var att jag identifierade mig med att ha ett jobb och kände mig värdelös då jag inte har/hade/kunde få något och det var lite skumt men sån är jag och det är bara gilla läget. Jag har dock kommit långt sedan dess och vet att man är en bra människa även utan jobb även om det inte gäller mig...(bra jobbat där va...hahah).
Jag glad över att ha helt grymma kollegor, lite trist vi inte kommer jobba i samma gäng då vi jobbar skarpt men magi att utbildas med dessa grymma människor som är ungefär lika sjuka som jag och det är inte att förakta. Love it. Jag sover ovanligt bra dock drömmer jag jämt bisarra drömmar om psykopater i källaren, talande hamstrar som slåss, galna vargar i skogen och annat knas, vilket gör att jag allvarligt börjar fundera på att sluta se skräckisar dock tror jag ändå att mysko drömmar är ett sätt att rensa.
Jäntan har äntligen fått sitt drömrum med lila ryamatta, loftsäng, myshörna och allmänt megamysigt. Dessutom äntligen en vettig förvaring så det lilla livet kan ha ordning på sina saker. Nu är det nog bara en häst som saknas men om någon av oss ska ha häst är det jag, någon måtta på moderlig kärlek får det vara. Jag har velat ha en häst sen jag var sju så nu är det min tur om det nu blir så.
Just nu är jag nog mardrömmen på sociala medier personifierad då allt är bästaste bäst och så men noga, jag lever drömmen å tänker njuta så länge det varar, snart nog blir det något helvete igen. Det är realism och inget annat men ingen vet när skiten kommer så varför deppa liksom. Puss på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar