För fem år sen idag fick jag ett samtal som vände världen upp och ner. Jag skulle hämta jäntan på dagis och vi skulle på ridskolan. Då ringde Kenneth, min fasters karl och han sa att pappa verkade lätt förvirrad och han var grymt orolig över pappa. Jag styrde om mina planer och Jens hämtade dotra och jag åkte till pappas lägenhet, jag visste ej om jag skulle komma in då jag en hade nyckel så jag kontaktade pappas granne. Grannen som heter Tomas ställde upp och då jag kom dit hade Tomas insett att det var obra så han hjälpte till att fixa ambulans. När ambulansen kom frågade dem om pappa var alkoholist etc, jag sa att han haft två stroke,,,å d fattade dem galoppen.

Det blev ambulans in å sen iva och dem sa att han aldrig skulle överleva... bror kom upp och sen över alla under kom pappa tillbaka och vi fick fem år till med honom...Det är jag tacksam över även om jag ville ha honom här just nu, saknaden är enorm....finaste pappa. För ett halv år sedan fick jag ett liknande samtal, från pappas läkare, jag trodde det var ett bra samtal och att pappa skulle få åka hem efter ett höftbensbrott. Det visade sig att pappa fått en massiv stroke och aldrig skulle vakna mer. Jag trodde att det var lögn, läkaren ringde sedan igen och ville att vi skulle ses vid strokeenheten...och vi sågs där och då berättade han att pappa var hjärndöd pga av en massiv stroke. Han skulle aldrig mer vakna. Patrik kom upp och vi vakade vid pappas dödsbädd med pappas lillasyster och hennes man som pappa älskade. Jag hade svårt att vara där och fick panik så jag orkade inte helt.

Dagen efter vi satt där i familjen ringde luren klockan sex på morgonen och en sköterska från strokeenheten meddelade att  pappas andning var sämre, jag ringde Patrik och meddelade och tio minuter senare ringde dem igen och sa att pappa slutat andas och att han var....jag kan inte och orkar inte säga att han inte finns mer..jag hoppas och tror att pappa ser på mig,,,jag saknar

Hursomhelst har jag haft en rätt kul vecka med nytt jobb å nya vyer....jag har äntligen  hittat mig själv och den jag är.....to be continued...